Through the Dark ~ Svensk 1D FF

Don't kill me o.o
Jag är sååå ledsen att det tagit sån tid, men det har varit SÅ MYCKET! Särskilt det här med Lou och Zayn hade jag svårt att komma över, jag grät ett bra tag då jag fick reda på det. Men jag kom över det Alla gör misstag, och det är svårt för dem, all press ... Dem är ju största bandet just nu
Jag hade inga större problem med att det var Louis, men ZAYN, han ska ju gifta sig snart, och Zerrie får bara inte ta slut! Men jag blev ju också orolig att jag älskar dem ♥ Idiot-Louis *host*

Men nu kommer ett litet och ointressant kapitel i alla fall o.o

-
Jag tappar hakan en aning. Va? Komma med dem? Liksom, på flygplanet? Och en mysko sak, privat flygplan? Dem måste vara sådär äckligt rika ... Eller modeller, alla ser ju riktigt bra ju ...
Jag fnittrar till.
"What?" undrar Harry, och jag vaknar snabbt.

"Are you crazy, Haz? She's not stupid, we could be murders or something!" säger Louis med sin gälla röst. Harry skrattar åt honom och drar sina lockar bak med handen.
"Elin, we would nerver hurt you" säger han allvarligt och ser mig i ögonen. Jag känner att mina ben blir spaghetti och bara vill såsa sig på golvet. Nej, fyfan, nu skäms jag över mig själv.

"But Louis right" mumlar den tredje killen. Liam, hade dem andra kallat honom.
"Okay" säger Harry och ger sig snabbt. "Go to the plane, I'll go buy some candy"
Dem ser misstänksamt på honom.

"Harry, just come now ..." säger Liam.
"So you don't want candy, huh?" flinar Harry. Louis och Liam utbyter allvarliga blickar med varandra. Wow, godis är verkligen en stor sak för dem.

"... Okay, five" säger Louis.
"I promise, it will take shorter" säger Harry och ger båda en knuff i ryggen. "See ya soon!"
"Yea ..." mumlar dem och går sin väg, mot deras plan.

När dem gått iväg suckar jag.
"Okay, bye ..." säger jag och ler falskt. Mitt liv är så tråkigt, och jag får ALDRIG någonsin ens tala med någon kille. Jag umgås inte med några, jag har bara en massa tjejvänner som gillar konstiga pojkband och att hålla på med smink hela tiden ... Boooring.

"No no no, I'll take you on anyway" säger han lågt och blinkar.
"Bu-" Harry avbryter mig.
"If you want to!" säger han snabbt.
Jag vill ju åka med dem ... Men hur dum och naiv får man vara? Hoppa på ett plan med en grupp killar som är äldre än sig själv, och som man har känt i typ fem minuter ... Aldrig i livet.

"Of course I want to" säger jag utan att tänka. Jag ser snabbt från golvet upp på ett brett leende. Fan, fan, fan, fan, ibland hatar jag när min mun hinner före hjärnan. Okej, jag hatar det jämt, vad är det för nån jävla funktion? Tack gud. Inte för att jag är religiös, nej nej! Verkligen inte, jag är nog till och med i någon grupp på facebook ... Typ 'Jesus is for boring kids' ... Heh.

"We gotta run, otherwise ... Hah, the plane will leave without us" förklarar han.
"Hey, I'm not stupid" mumlar jag, men antar att han inte hör, han är så fullt uppe i att plocka upp mina väskor vid bänken. Han slänger upp min handväska över hans axel, och ser med höjda ögonbryn på mig när jag skrattar.

"I-I'll take that" säger jag och drar försiktigt handväskan från honom, för shit vad pinsamt om jag skulle råka riva honom eller något ... Nej, jag måste sluta behandla honom som typ värsta kändisen eller något, han är en vanlig människa.
"Okay, hurry now" säger han i en lugn ton. Gaah, jag förstår mig inte på vissa folk! När jag är stressad - är jag stressad. Riktigt stressad. Tappa hår-stressad. Uhh, det där lät weird.

"Yeah, well, let's go, eh, RUN then!" säger jag i kanske en millimeter-gnutta mer hysteriskt än han. Alltså, trust me, jag fajtar emot mina människoinstinkter här.
Harry nickar snabbt och drar mig i armen, han leder mig springandes genom folkmassan.
Hans grepp är hårt, men ändå så mjukt och ... Öh, nej, no lying today friendos, hans grepp är så jävligt hårt att blodet inte når ut i fingrarna på mig. Och hundra kilometer i sekunden med klack, det är en utmaning ska jag säga dig.

"You're okay?" frågar han oroligt. Folkmassan har tunnats ut, och där vi står nu är det tomt. Öhm, förutom dem där två biffiga tvåmeters-vakterna som kikar på oss genom deras svarta solglasögon.
"You said you wouldn't hurt me" Jag plutar sorgset med läppen och han släpper mig snabbt med handen.
"Oh, sorry! I'm so sorry!" brister han ut och ger mig en snabb kram. Jag skrattar högt.
"It's okay!" säger jag och får hans smilgropar att höjas.

"Mr Styles, four minutes" säger en av vakterna, Harry vänder sig snabbt om mot ena vakten och nickar. Han tar ett löst tag i min hand ... Naw, så gulligt. Men vänta, Styles?
"Styles?" Jag ser med rynkad panna på honom. Jag känner igen det namnet, man hör ju det några hundra gånger om dagen av Sara, min bästa vän sedan typ ... Elva år tillbaka.

"Uhm, yea ... I have something to tell you" säger han.
"It can wait, let's hurry now!" säger jag stressat.
Han nickar snabbt och drar in mig på planet. Jag hör engelsktalande röster, säker dem andra killarna. Undrar om dem kommer bli arga när dem ser att jag är med ... Jag suckar.

"It's okay" viskar Harry när han märker att jag tvekar. Jag viskar ett lågt okej och nickar. Harry drar mig vidare in.
Planet är större än vanliga, eller inte större, men mer lyxigt. Det ser liksom ut som ett litet vardagsrum mitt i. Killarna är mitt uppe i ett samtal, men tystnar när Harry hostar till.
Liam-människan reser sig hastigt upp och ser gapandes på Harry.

"I-I can't believe you!" säger han upprört. Harry förklarar snabbt att han inte tvingat mig eller något, och Liam ger sig, fast fortfarande ganska surt sätter han sig i ett hörn.

"Who are you ...?" frågar en blond kille med en gitarr i famnen.
"Elin" svarar jag kort. Jag tänkte inte berätta ett ord mer om mig förrän Harry Styles skulle förklara för mig precis vem han är.

"Please, tell us your last name" ber Harry. Jag tvekar på om jag ska, tänk om dem tänker söka upp mig sen, ugh, läskigt.
"No thanks" säger jag med brittisk accent, bara för att retas lite. Killarna ser frågande på mig.
"What?" frågar jag efter ett tag, jag gillar inte att ha blickar på mig, så obehagligt bara.

"Did you just try an english accent?" säger en kille med svart, stylat hår. Han sitter slappt på golvet, ryggen lutad mot väggen och en påse chips i famnen.
"Uhm, yeah" säger jag stolt och sätter mina händer i midjan. Svarthårige killen börjar skratta högt, och Blondie börjar också skratta.

"She ... she's so, so funny ... can we keep her?" säger Blondie mellan sina skratt.
"Did I do something?" Jag vänder blicken mot Harry. Han skrattar inte, men ser ut att vilja det lite, lite.
"Uhm, eh, just don't do that english thing again, baby" säger han milt. Jaha, det var den där grejen. Med gud, dem överdriver verkligen.

"The only baby here is you, Styles" säger jag med ett flin, och just när han ska säga något tillbaka, ropas det i högtalarna att dem måste spänna fast sig. Jag antar då, så smart som jag är, att jag också borde göra det.
Jag slår mig ner på ett lent mörkblått säte och klickar ihop bältet över mig.
Harry och Blondie sätter sig på varsin sida om mig och dem spänner fast sig också.

"Hi Elin" säger Blondie med munnen proppad av färgglatt godis, han tuggar med munnen öppen och smaskar högt.
"Euw, hey Blondie" säger jag äcklat och drar mig mer åt Harrys håll.
"Ahahaha! Blondie?!" säger han och skrattar till. "My name is Niall"
"Jaha" säger jag ointresserat med ögonen på Harry. Men han ser inte på mig, han har ögonen ner på sin mobil, han är inne på twitter ser det ut som.

Jag vänder blicken mot Niall istället, han ser dreglandes på mig, fast, öh, inte på mitt ansikte. Min hals? VAMPYR?! Nja ... Hans blick var fäst lite längre ned.

"EUWW!" säger jag högt och smäller bort hans blick.
"WHAT? You have food on your shirt!" säger han snabbt och lyfter båda sina händer upp i luften. Jag ser oförstående på honom.

"Aaaah, you thought I was looking at ... Uhm ..." Han ser med uppspärrade ögon på mig.
"Shut up Niall" skrattar Harry som ser upp från sin mobil. När jag vänder blicken frågande mot Harry förklarar han.
"Yea, you food on your shirt, and Niall kind of likes food" säger Harry och ler. Jag ser ner på min tröja. Aha! Dem menar trycket.

"It's a pineapple" säger jag och skrattar.
"Yes; food!" säger han högt. Planet rullar långsamt ut på banan.

"You know, it's not real, Blondie" säger jag och blinkar. Han gapar och spelar med.
"IT ISN'T?!" skriker han, och ser helt förkrossad ut.
"I'm so sorry, Niall" jag medlidandes och sträcker mig för att krama honom. Han sluter sina armar om mig och snyftar.
"I feel so lost in life" säger han dramatiskt. Wow, han skulle bara en bra skådespelare. Både jag och Niall skrattar högt och släpper varandra.

"You're too funny!" skrattar han, röd i ansiktet. Hehe, lätt att underhålla honom.
"Stop flirt, you two" säger Harry lågt och ser ner.
"We're not flirting, Haz!" säger Niall och återgår till sitt ätande. Planet ökar farten och lyfter tillslut.

"So, Harry Styles, gonna tell me who you are?"
-

Kommentera gärna :*

Youre so azum imma die ofehqpwneoeprn xD

Ugh älskar verkligen den här berättelseeeen o.o
Hur gör du deet?! :')

Möhöhöhö, Niall är weird ._.

Som du :3 nää, häh xD

DU ÄR GRYYYM!!

Azum *.*

OK, ok, jag är SÅ nöjd med kapitel 3!! Jag har några saker jag måste göra innan jag kan publicera det, men det kommer så fort som möjligt! 30 minuter max, lovar jag Minst 5, heh ♥

Förresten, ni har väl kikat in på reglerna för ff's?
Det står där att man inte får skriva korta, "meningslösa" kommentarer ... Men skit i det, jag bli glad av VARENDA LITEN KOMMETAR! Kommentera på! Det får mig att vilja skriva mer, det betyder mycket ♥

Ja, jättebra längtar till nästa kapitel

rätta inte min stavning, tack. (i will look for you, i will find you, and i will ... kill you -.-) hehe, men läs på ni, det har varit så kul att skriva detta! ♥

"so, harry styles, gonna tell me who you are?"
~

"sure, why not?" harry rycker på axlarna. "or, i can show you"
"go ahead" säger jag uttråkat, fast jag var ju egentligen supermegaivrig på att få veta vem han är. shit, han är antagligen berömd ...

harry knäpper upp sitt bälte och går tvärs över rummet för att hämta en gitarr.
"you can play guitar?" frågar jag och min mun formar ett ofrivilligt leende. killar som spelar gitarr är ... wow.
"nope" svarar harry med ett flin. "but niall does"
han räcker över gitarren till niall som också rest sig. jag sitter kvar på sätet med bältet fortfarande över mig.

"okay, please don't, uhm, freak out" säger harry milt. jag fnyser.
"i'll try" säger jag kort och får niall att le. han har gitarren trygt i famnen och prövar strängarna försiktigt.
harry harklar sig för att niall ska sluta leka med gitarren, och faktiskt börja spela på riktigt.
niall drar fingrarna kontrollerat över strängarna och spelar en melodi.

"i've tried playing it cool, girl when i'm looking at you" men gud. åh herre gud. harry sjunger?! för mig?! va ...?

"i can't ever be brave. 'cause you make my heart race" jag fortsätter lyssna på texten, med harrys gröna ögon rakt i mina. hans röst flyter med i sången, som om han kan den ... riktigt väl.

"shot me out of the sky, you're my kryptonite. you keep making me weak ... yeah, frozen and can't breathe" harry bryter ögonkontakten med mig och ser på niall som sjunger nästa del.

"something's gotta give now ..." wihihi, okej, han har en bedårande röst. jag nynnar med i låten ... vänta, kan jag den här?

"i don't, i don't, don't know what it is, but i need that one thing. and you've got that one thing" jag kan den texten för helvete! jag kan den! jag börjar bli frustrerad, jag vet fortfarande inte vem harry- ... wait. no, no, no. nej.

jag har lyckats hamna på samma flygplan som the harry styles från one direction. herregud. nej. yes!! ohno ... huhuhu, harry styles flörtar med mig, mig! wihihi!

"omg aaaaaaaaaaaah!" säger jag högt och fnittrar. woah, jag är inte ens ett fan.
"hehe ..." skrattar harry lågt och blinkar. okej, mina känslor över detta har ju varit ganska galna och överlyckliga hittills, men snabbt börjar jag bli misstänksam och lite rädd.
"why?" frågar jag kort.
"wha-" jag avbryter harry.
"why me? what do you want?" jag ser på harry och niall som bara gapar mot varandra.
"money" säger en mörk röst bakom mig och jag stelnar. "give us your money"

fem olika skratt fyller rummet och jag vänder mig om. louis ...

"that wasn't funny ..." mumlar jag och knäpper upp bältet. jag går fram till harry.
"seriously, why?" jag försöker låta hård, men att stå så nära harry styles, får min röst att låta ljus och oseriös.
"you've got that one thing" sjunger harry. jag himlar med ögonen och ler för mig själv. menar han att han typ, uhm, gillar mig?

"you're a fan, elin-pelin?" ropar louis högt och hoppar oväntat upp på min rygg. han är galen, seriöst, vem gör så?

"aaaaaow, bort onda demon" jag vinglar till och landar på golvet, men som tur är, åt rätt håll - bakåt. jag får alltså en mysig louis-madrass. hah, rätt åt honom!
"ouch!" skriker louis med skratt i rösten. jag tar emot harrys framsträckta hand och blir uppdragen från golvet.

"you're crazy lou ..." skrattar harry lågt med sin arm om mina axlar. hihihi ... åh, nej, nu måste jag ju skärpa mig, vara lire modig och vanlig. så istället för att smälta som en liten isbit, står jag stadigt på båda klackarna och ler självsäkert. louis är så konstig ... och rolig, men hur står dem ut med honom?

louis tar sig upp efter ett tag och pratar lågt med niall. hrm, ja, lågt. äntligen får mina öron slappna av lite.

"so, you're famous?" säger jag intresserat och ser på harry.
"nope" flinar han och får mina ögon att himla. hans ögon fångar mina, och tvingar blick att låsa sig vid hans. men, det är inte riktigt hans fel, han kan inte hjälpa att han är så ... så perfekt. hans tatuerade armar, hans mjuka lockar som växt ner över hans panna och klär hans huvud som en mössa, hans breda leende mun som omringas av hans smilgropar, och hans djupa gröna ögon. dem ser rakt in i mina. den här obeskrivligt perfekta killen har valt mig som sin utsikt. jag vet inte ens om jag ler eller inte. jag borde, och det gör jag antagligen.

"so beautiful ..." hör jag harry viska utan att nästan röra på läpparna.
"huh?" andas jag.
"erm, what?" säger han och kastar bak med huvudet så att luggen kommer ur vägen.
"nothing" säger jag lågt och ler svagt.

liam harklar sig, och jag har glömt att alla dem är med. harry låter sin arm glida bort från mig och skrattar för att försöka gå vidare till någon mindre pinsam scen, men jag är ganska säker på att försket gjorde det mer pinsamt.

"food, someone?" ropar niall efter ett tag med sina skinande blå ögon som skannar rummet efter mat.
"yea, i'm hungry!" säger jag högt och får zayn att fnissa lågt. niall är borta i ett par sekunder innan han kommer tillbaka med ett par vackert dekorerade kartonger i famnen.

"chinese food!" skriker louis och skuttar fram till niall. "gimme gimme gimme!"
niall håller bort kartongerna från honom och skrattar högt. han springer bort från louis och ställer maten på ett lågt bord som sitter fast i väggen. eller, jag är rätt säker på att det egentligen är en bänk.
"now you can eat, lou" säger niall glatt. louis springer fram till "bordet" och plockar upp en låda som han kramar om hårt.

jag skrattar åt honom och ser på resten av lådorna.
"you have food for me too?" ler jag när jag upptäcker att det finns fem lådor kvar.
"uh, uhm ..." mumlar niall generat.
"niall eats a lot" förklarar liam lågt och ser ursäktande på mig.
"okay, elin, we can share" niall räcker ena kartongen åt mig, med ögonen ner i golvet.
"aww! that's so sweet of you!" jag ler mot niall som ler tillbaka.

vi alla sätter oss i en ring med maten och äter. harry sträcker sina pinnar mot min mat och plockar upp en friterad sak.
"mehh!" säger jag högt och ser gapandes på harry. han för den till sin mun och tuggar med ett brett flin.
"you're evil" mumlar jag lågt och ser surt på honom, på skoj förstås.
"oh, sorry! want it back?" han lutar sig fram mot mig och gapar så man ser små kladdiga bitar av den.

"euw! disgusting!" jag stänger ögonlocken hårt och hör harrys underbara skratt. när jag öppnar ögonen igen ser jag åtta nyfikna ögon som stirrar på mig och harry.
"what?" frågar jag och låter min blick fara över dem.
dem mumlar små saker, inte ens ord, och rycker på axlarna ett par gånger. han skrattar lågt och fortsätter äta.

"mmm, i love chinese food" säger jag när maten är slut.
"Me too" ler Harry och nickar. Vi ler länge mot varandra tills Harry öppnar munnen.

"In China, they just call it food, you know" Han blinkar och får mig att rodna.
"And they call normal food Swedish food" ler jag.
"Or English food!" ropar Louis högt från det lilla badrummet.
"OR IRISH FOOD!" ropar Niall högre från något annat ställe. Hmm, låt mig gissa, köket? Den killen får aldrig nog.

Jag fnittrar och kastar de såsiga kartongerna i soporna.

- HARRY'S POV -

Her laugh ... It makes my heart beat harder. Her cheeks blush when I smile at her ... Her eyes, they're melting me. Her mouth ... so kissable.
I'm falling for her, I'm falling for THE Elin Charr.
_______

MY GOOD! Hur känner han till hennes efternamn?!
Harry + Elin? Ye/Ne?
Vad tyckte ni om hennes reaktion? Uhm, vad tyckte ni om KAPITLET? ♥

THE FK?! ALLA STORA BOKSTÄVER BARA BLEV SMÅ?!

Jättebra