När lögner blir komplicerade (Next Generation)

Hey! Du vet väl att det är olagligt att stjäla ord? D: Och meningar för den delen

Va? o.o

Precis vad jag skulle säga

Nästa kapitel!!!!!!

Var tvek till den här början, men när jag väl började läsa blev jag helt fast! Skitbra! *bevakar* Läs gärna min också

Nytt kapiteeeeeel!!! Tack för alla som kommenterar!♥


Kapitel 3

Dominique

Jag sätter mig ner vid bordet och ler svagt mot mamma och pappa.
”Luktar gott”, konstaterar jag och mamma ler mjukt mot mig.
”Bra, ’oppas det smakar”, säger hon och tar för sig av grytan och riset.
”Så, Victoire”, Säger pappa medans han tar för sig. ”Hur är det med Teddy?”

Victoire sätter i halsen och börjar hosta som en galning över sin tallrik.
Louis hittar min blick och jag ger honom ett roat ögonkast. Det här kan ju bli ganska intressant.
Victoire har äntligen slutat hosta, och tittar med rödkantade ögon på sina föräldrar. ”Hur så?” Undrar hon och försöker låta nonchalant, vilken hon misslyckades med i samma ögonblick som hon bestämde sig för att försöka kväva sig själv med maten.
Pappa ser full i skratt ut, och han tar en servett och ger det till Victoire.
”Harry kan få ur Teddy vad som helst in princip.” säger han som ett svar på hennes fråga.
Jag och Louis tittar ner i vår mat igen. Det känns inte riktigt som att detta är den bästa slags konversation att vara med i just nu.
Victoire sväljer och tittar sedan på sina föräldrar, som ser roat tillbaka.
”Erhm… Ja… Alltså, det är bra med honom…” Svarar hon svävande.
”’ar dy kysst ’onom än?”
”Mamma!”
”Bara en enkel fråga”.
Victoire rodnar som en galning, och sedan biter hon sig i läppen och skakar på huvudet.
”Nej, det har jag inte”.
Mamma lägger sin hand över Victoires och ler. ”Din tid kommer, lita på mig Victoire”.
Victoire nickar stelt och tittar ner på sin tallrik.
”Så…” Säger Louis, antagligen för att byta ämne. ”Vilken tid åker vi imorgon?”
Pappa häller upp lite honungsöl i ett glas. ”Vid lunchtid ungefär, vi ska vara i Paris klockan ett. Så jag hoppas att ni alla har packat klart”.
Sedan kollar han på mig strängt och jag känner hur jag rodnar.
”Har du packat klart, Domi?” Frågar pappa, och jag sticker envist ut min haka.
”Kanske, kanske inte”, Säger jag sedan, och pappa kollar trött på mig.
”Gå och packa nu, okej?”
Jag fnyser och reser mig från bordet och lämnar kvar halva min gryta på tallriken. Jag går snabbt upp på mitt rum, tar fram en resväska och börjar slänga ner kläder på måfå i den, huller om buller.
En svag knackning på dörren får mig att rycka till, och Victoire ler snällt mot mig. ”Behöver du hjälp med något?”
Jag blänger på henne. ”Nej, jag klarar mig själv”.
Victoire rycker på axlarna, drar fram sitt trollspö och svänger lätt på det. Alla mina kläder som jag kastade ner i väskan viks ihop och läggs snyggt och prydligt.
”Perfekt exempel”, Muttrar jag, och tyvärr hör Victoire det.
”Exempel på vad?” Undrar hon och rynkar pannan lite. Jag suckar och biter mig i tungan. Att jag aldrig kan hålla käft.
”På att du alltid är bättre än mig, på allting. Inte konstigt att alla gillar dig bättre…”
Jag känner hur jag rodnar, och hör själv hur barnsligt det låter.
Victoire lägger handen på min axel. ”Dominique, jag är ledsen för att du känner så, men bara så vet… Alla älskar dig, okej? De älskar din färgstarka och galna karaktär, alla roliga idéer du får ibland och din fantastiska kreativitet. Alla de sakerna har jag mindre av eller saknar helt.”
Tårarna bränner bakom mina ögonlock, men jag tvingar bort dem. Inte gråta. Inte.
”Är du okej?” Frågar Victoire, och jag sjunker ner på min säng.
”Inte riktigt”, Säger jag och tar ett djupt andetag. ”Jag vill inte ens till Frankrike”, säger jag sedan, för att ändra ämne.
Victoire nickar eftertänksamt, och drar lugnande med sin hand över min rygg.
”Jag vet det, men se det från den ljusa sidan!”
Jag fnyser. ”Som är?”
Hon flinar. ”Du kan gå runt och shoppa med mig hela dagarna”, säger hon och nyper tag i min kind lite lätt. Jag skrattar.
”Visst, och höra hur dålig jag ser ut i allting? Glöm det”.
Victoire ser på mig eftertänksamt. ”Vi får se hur det blir, okej? Men försök att se ut som att du har det roligt, är du snäll. Det betyder mycket för mamma och pappa”.
Jag nickar. ”Visst, jag lovar”.


--Stella♥

Åhåhåh bevakar självklart, du skriver FANTASTISKT ♥ älskar också 3e generationen ^^ åh vad kul det ska bli att läsa om Bill och Fleurs barn c8

ahmajgadd *speechless*

Bra!
Fortsättning kräves!

Åhhh amazing, amazing åhåhåhå amaziiing!!