Det Dolda [Sv]

Jag undrar var du fick vissa efternamn ifrån...
...skolan kanske

Gillar beskrivningarna dock!

HAHAHA ja, en av dem

awesome

Hill kanske, och Eagle kommer kanske från Eagleson

Det här kapitlet kommer inte vara lika händelsefullt som det första, men jag ville bara skriva ett kapitel där jag får med hur hon hanterar eleverna och rutinerna första dagen. Hoppas ni gillar kapitlet

~~

Kapitel 2: Första Lektionen

Jag var på väg ner till stora salen för att äta frukost med de andra från elevhemmet tillsammans med Katherin, Dimitra, Rebecka och Rosanna. Jag har inte bara bytt från en skola till en annan, jag ska för första gången gå i en skola över huvud taget. Jag har alltså inte en blekaste aning om vad som kommer hända under den här dagen.
Tidigare hade jag undervisats eftersom jag har visats vara kapabel att göra det, men inte i en skola. Det som skrämde mig mest var de andra elevhemmens inställning till skolan. De flesta eleverna i Ravenclaw var positiva eller neutrala när det gällde skolan, medan de flesta andra tänkte på det som något hemskt som de ville undvika.

Vi klev in i Stora Salen som var helt tom, förutom några lärare som satt längst fram i salen. Vi gick mot kanten av ett av de fyra borden och jag lyckades uppfatta från Kathy’s tankar att det här var deras plats och att ingen annan ens skulle tänka tanken att sätta sig här, fastän det inte var officiellt bestämt eller något. Genast började panik-artade tankar spridas i mitt huvud. Vad skulle jag göra om jag satte mig på fel plats? Hur skulle folk reagera?
Vi satte oss och började ta för oss av frukosten. Jag kikade på schemat för säkert tionde gången och såg till min inte så stora överraskning att jag hade Trolldomshistoria med Mr Binns.
”Följer du med oss till Hogsmeade på fredag? Vi ska bara köpa nya fjäderpennor, för vissa elever känner visst ett starkt behov att ta dem.” frågade Rosanna med betoning på ”vissa”
”Javisst. Är det långt dit?” svarade jag.
”Inte direkt. Vi kan gå dit.” sa Kathy.
”Jag har hittat en trollformel som ska kunna avgöra om det är fjäderpennans ägare som skriver eller om det är någon annan.” berättade Dimitra
Jag slutade lyssna och stängde dem ute ur mitt huvud. Jag hade uppfattat några andra människors energier som var på väg till Stora Salen just nu. När som helst skulle dörren öppnas… snart, snart…

Dörren flög upp och de andra tjejerna hoppade till. De gav varandra menande blickar och himlade med ögonen. Jag vände blicken mot de som just kommit in och synade dem snabbt.
Det var två pojkar i vår ålder, en var blond och den andra var brunett. Jag kikade snabbt i de andra tjejernas tankar och lyckades hitta deras namn; Dawson Hill och Milton Harvey. Eller så var Dawson efternamnet, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte äta.
De satte sig vid samma bort som oss men en bit bort. Jag inväntade fler människor, varav en jag kände igen.
Dörren öppnades igen och in kom Thomas och en pojke med brunt hår. De gick och satte sig vid samma bord som oss och jag kände en förvirring spridas bland tjejerna.
”Vem var det bredvid Oliver?” frågade Kathy.
”Thomas, han är min vän.” sa jag.
”Är han också ny?” frågade Rebecka nyfiket.
”Ja.” svarade jag kort.
Jag hade ingen lust att berätta om var jag kom ifrån, ingen behövde veta det.

Det tog bara några minuter tills elever från alla elevhem strömmade in i Salen. Vi gick ut innan de andra eleverna, tydligen var det en slags grej att komma först till lektionen. Inte för att någon verkade gilla det, förutom lärarna alltså. Rebecka tvekade faktiskt och debatterade i sitt huvud om ifall hon skulle säga till Kathy att de inte behövde komma en halvtimme tidigare varenda dag, men lät bli.

När läraren – som var ett spöke - kom hade gruppen med elever som vi skulle vara med samlats. Klassen bestod av Ravenclaw- och Gryffindor-elever.
”Hoppas att ni har haft ett trevligt jullov, välkomna tillbaka till skolan.” sa spöket med uttråkad röst, och öppnade dörren till klassrummet. Vi gick in i tystnad och enligt mina klasskamraters tankar var det här en extremt tråkig lektion.
Jag försökte behålla lugnet. Jag kunde ingenting som de hade jobbat med, jag kunde misslyckas totalt eller skämma ut mig.
”Jag har bestämt platser åt er, reglerna har skärpts och jag tolererar inget stök i klassrummet.” fortsatte läraren i samma uttråkade röst.
Han började dela ut platserna, och jag insåg till min lättnad att jag satt längst bak. När jag hade tilldelats platsen insåg jag att min bänkkamrat var Thomas. Det gjorde mig lite mer avslappnad, de hade säkert gjort det med flit för att underlätta det för mig. På vänstra sidan om mig satt pojken med det bruna håret som tillsammans med sin blonda kompis hade stulit mina vänners fjäderpennor. Jag la alla mina ägodelar så långt till höger som jag kunde.
Pojken verkade ha märkt mig vid det här laget. Han synade mig snabbt och verkade döma mig. Han verkade inte tänka något elakt, så jag försökte koncentrera mig på lektionen istället.
Spöket satte sig vid katedern och började läsa ur en gammal bok. Hans uttråkade stämma höll sig och texten verkade förlora betydelse när han talade. Jag ville skriva ner anteckningar men förstod inte ens vad han pratade om. Jag hörde hur Thomas tankar lät högre.
”Går det bra?” tänkte han.
Jag skakade kort på huvudet. Vi hade lärt oss att kommunicera på det här sättet när vi inte ville att någon skulle höra. Jag tittade på klockan. Till min besvikelse hade det bara gått tio minuter, det var femtio kvar. Jag ansträngde mig till det yttersta och lyckades få ner några anteckningar, vilket var en slags förbättring. Pojken bredvid mig trollade fram en liten kudde, la den på bordet och vilade huvudet mot den. Jag hade inget att göra så jag kikade snabbt i hans tankar. Jag hade trott att han var uttråkad och lat, men han visade sig bara vara trött på grund av brist av sömn. Jag hittade även hans namn; Milton Louis Harvey. Jag kollade snabbt igenom de andra elevernas namn och experimenterade med spökets tankar. Jag upptäckte att jag kunde läsa hans tankar, men det var svårare och mer komplicerat. Sedan gjorde jag ett annat försök med att koncentrera mig. Jag insåg snabbt att om vi skulle vakna så här tidigt varenda dag skulle jag inte kunna vara vaken till ett på morgonen.
Lektionen slutade och jag kunde bara hoppas att de andra lektionerna skulle bli mer händelserika.

Asbra! Bra med styckesindelning
mer Mer MEr MER MER! Nämde jag MER!?

Hahaha fett awesome :')
Jag är oxå tankeläsare
Mer Teddy, mer >:|

Jättebra Teddy

Tänkte på styckeindelningen såg jag
Längtar till nästa kapitel!

*ger tummen upp*

Samma här

Superbra! Ny läsare som Bevakar med stort B!