Aily Alpha

Eftersom förra kapitlet egentligen inte hörde till historien så kanske början på det här blir lite förvirrande. Men hoppas att det går bra iallafall!

Kapitel 3. Självmord

När Aily vaknar är hon ensam. Hon sätter sig upp och ser sig omkring. Utanför fönstret är det mörkt. Hon reser sig och lyssnar efter ljud. Hon hör inga så hon antar att alla sover. Hon går fram till dörren som leder in till badrummet och låser dörren efter sig. Hon vet att det inte kommer hjälpa om någon kommer men det kanske ger henne lite mer tid. Hon tappar upp ett bad i badkaret samtidigt som hon klär av sig. Hon får syn på saxen hon använde för att klippa håret förut och tar upp den. Hon sänker sig ner i det ljumma vattnet och ser på saxen i sin hand och lägger den sedan bredvid sig på badkarskanten. Aily blundar men kan inte slappna av. Hon öppnar ögonen igen och suckar. Sedan får hon syn på något blått på hennes tunna handled. Hon drar fingret över blodåden och tvekar en lång stund innan hon tar upp saxen. Hon tar ett hårt grepp om den och drar sedan ett stort snitt över blodåden. Det gjorde inte lika ont som hon hade trott att det skulle göra och ser på vattnet som färgas rött av hennes blod. Hon byter hand på saxen och drar sedan ett liknade sår över den andre handleden. Nu ser det ut som om hon badar i utspätt blod. Det börjar snurra framför ögonen på henne och hon sjunker längre ner i vattnet. Snart är hela henne under ytan och hon sluter ögonen. Aily har alltid varit rädd för att dö men nu inser hon att hon kommer dö en mycket mer smärtsam död om hon låter pappa göra slut på henne. Nu inser hon att han låtit saxen vara där inne just för att hon skulle göra det här. Hon ler ett svagt leende och känner hur livet rinner bort tillsammans med blodet.

”... vakna! Snälla du! Vakna!”
”Låt mig vara” mumlar Aily. Hon öppnar ögonen och finner sig själv ligga och se upp i Theodores oroliga ansikte. Minnena kommer tillbaka och hon sätter sig upp. Dom sitter på golvet bredvid badkaret. Golvet är blött med något som verkar vara till hälften vatten och till hälften blod.
”Vad håller du på med!?” frågar Theodore. Aily ser på honom och börjar gråta.
”Vad håller du på med? Varför räddade du mig?” frågar Aily och vänder sig bort från honom. Theodore drar henne till sig och begraver ansiktet i hennes hår. Han är nästan lika blöt som henne och hon klamrar sig fast vid honom.
”Jag vill inte mista dig. Jag tänker inte mista dig!” säger han. Han gråter inte som Aily utan är arg. Riktigt arg.
”Jag stod inte ut längre” mumlar Aily och släpper honom. Hon ser ner på sina handleder som fortfarande blöder. Hon undrar hur han vetat vad hon höll på med.
”Jag tänkte komma och se om du fortfarande var på gränsen till kollaps och såg vattnen som rann ut under badrumsdörren. När jag såg blodet i vattnet tog jag mig in i rummet och drog upp dig. Jag är usel på helande trolldom så jag har inte kunnat fixa dina handleder” säger Theodore som om han kunnat läsa hennes tankar. Hon ser förvånat på honom och han rycker på axlarna.
”Jag trodde att du ville veta” säger han.
”Du vet väll om att jag kan försöka igen så fort du åkt. Och då tänker jag stänga av kranen också” säger Aily och ser på sin bror. Han säger inget utan ser bara på henne med sammanpressade läppar. Theodore reser sig och går mot dörren. Den verkar inte vara skadad så hon antar att han använt trolldom för att få upp den.
”Förlåt!” säger Aily och reser sig. Han stannar men vänder sig inte om. Hon går fram till Theodore men vågar inte röra vid honom.
”Du borde veta att jag skulle ha följt efter dig” säger han och går sedan. Aily står kvar och ser efter honom. Till slut inser hon att hon måste städa upp röran hon har åstadkommit och börjar städa.

No.
Do not Aily.
Do.
Not.

Åååh, så bra! Guuud ♥
Men hon får inte döööö

Tack! Hon kommer inte dö... ännu Nej, men vi får se hur det fortsätter. Här kommer iallfall ett kort kapitel till

Kapitel 4. En fälla

Nästa dag vaknar Aily av en fruktansvärd smärta i handlederna. Hon har rivit sönder en redan blodig tröja och virvlat runt dom. Nu tar hon bort tygstyckerna och möts av en förskräcklig syn. Dom har inte börjat läka utan har blivit inflammerande. Aily skyndar in i badrummet och sköljer dom under kranen. Det svider och Aily vänder bort blicken. När hon är klar sätter hon tillbaka tygremsorna och går tillbaka till sängen. Hon vet att hon bara har sig själv att skylla. Theodore är antagligen fortfarande arg på henne. Aily begraver ansiktet i kudden och börjar gråta.

”Aily?” Hon måste ha somnat för nu vaknar hon och sätter sig tvärt upp. Hon är säker på att någon sagt hennes namn men hon ser ingen. Hon lägger sig ner igen samtidigt som hon försöker övertala sig själv att det varit en dröm. En skugga rör sig borta vid fönstret och hon sätter sig käpprakt upp.
”Hallå?” frågar Aily och försöker hålla rösten stadigt. Skuggan stannar men börjar sedan röra sig mot henne.
”Theo?” Aily reser sig och börjar sakta gå mot badrumsdörren. Skuggan stannar och nu känner Aily igen den. Det är hennes far. Aily stannar tvärt och ser skrämt på honom.
”Jag hörde vad du hade gjort” säger han. Aily svarar inte utan ser ner på sina fötter. Hon vill inte veta vad som ska hända. Hon vill inte vara här över huvudtaget.
”Det var synd att Theodore drog upp dig, eller hur?” säger han och lägger huvudet på sned.
”Ja” mumlar Aily.
”Vad sa du?” frågar fadern.
”Ja far. Det var synd” säger Aily, högre denna gång.
”Du måste hata honom för det. Han tvingade dig vara kvar här” fortsätter fadern. Aily har ingen som helst aning om vart han vill komma men det är antagligen bättre om hon håller med så hon nickar.
”Hata är ett alldeles för snällt ord. Avsky skulle passa bättre” säger Aily och ser ner på sina fötter.
”Ja, undrar vad Theodore tycker om det” säger han och ser på något bakom Aily. Hon vänder sig om och får syn på Theodore som står vid dörren in till hennes rum. Han ser på henne som om hon gett honom hans dödsdom. Aily har en känsla av att hon just gav sig sin egen.
”Du visste att han stod där” säger hon och vänder sig mot fadern igen.
”Så klart jag visste. Det var jag som ställde honom där” säger han och ler mot henne. Theodore går fram till henne och ger henne en örfil. Aily tappar balansen av slaget och knäna slår i golvet. Hon ser förvånat upp på honom. Han ger henne en rasande blick och går sedan.
”Du är patetisk” säger pappan och går, han också. Dörren slår igen efter honom med en smäll. Aily reser sig upp och blänger på den stängda dörren.
”Jag hatar dig” säger hon och går sedan och sätter sig på sängen. Hon har antagligen gjort Theodore riktigt rasande och kommer nog inte kunna rätta till det.

________________________________________
Vad tycker ni? Ska Theo förlåta henne? Och tror ni att hon kommer komma ut huset någon gång? Hur tror ni helt enkelt att det kommer fortsätta? Jag börjar nämligen få ont om idéer. Dessutom behöver jag döpa fadern till något? Någon som mins vad han heter?

Meeer

Jag dör.
Bokstavligt.
Jag dör.
Du..
Jag..
Aily...
Theo...
Nej.....
Jag vet inte..
Det är så..
Superdupermegasupermegajättemegajättebra!

Tack! Jag vet inte riktigt när nästa kapitel kommer, kanske senare idag!

Give. Me. More. Now. ♥

Awesome!!!! Ny läsare!!!!!

Vad faan Theo? Du kan ju inte slå henne förihelvete!!
Jag tycker att Theo kan ha jättedåligt samvete men Aily är helt "Jag kommer aldrig förlåta dig"-mojs mojs.
Det skulle vara spännande om hon sen skulle lyckas rymma. Kanske hem till Draco? c: