Den nya tiden (Scorpius, Rose, James).

Kapitel 9: Örtlära.

Scorpius:

Mardrömmar kom till honom varje natt; antingen misslyckades han i alla ämnen eller så gjorde han bort sig totalt inför alla.
Denna natt vaknade han med ett lågt skrik, vände snabbt ner huvudet i kudden och kände hur tårarna kom. Det var så löjligt, han kunde inte ens komma ihåg varför han var så rädd.
Det kändes bara som om någon stirrade honom i nacken, och han måste ligga alldeles stilla och låtsas sova, för annars skulle denne person såg att han var vaken...
Efter en kvart vred han försiktigt på huvudet, men ingen stod böjd över honom. Han hade bara inbillat sig den hemska känslan av att vara iakttagen.
Albus sov tungt i sängen bredvid, annars var han helt ensam.
Han satte sig upp och kisade mot golvuret vid den bortre väggen. Tjugo över fem. Egentligen ingen idé att försöka somna om.
Han bytte om till sin enkla, svarta klädnad och bar upp uggleburen i famnen. Det hade gått tre dagar utan att Felix fått sträcka på vingarna, och hans tålamod började ta slut.
Fågeln vaknade av de svängande rörelserna när Scorpius tog sig ner för trappan i mörkret, och smög sig sedan tyst genom skuggorna i slottet och bort till västra tornet.
Ugglorna trängdes på hyllor, men de såg lite dammiga och oanvända ut efter sommarlovet.
Han öppnade buren och Felix flög genast ut genom fönstret. Han bredde ut de glänsande vingarna, mycket prydligare än de andra ugglornas. Sen vände den mörka ugglan tillbaks och satte sig bland de andra.
Scorpius gick ned för de många och långa trapporna, och fortsatte sedan ut genom porten. Det var så enkelt, inte en enda lärare var vaken och porten var inte ens låst.
Allt kändes så fridfullt, tyckte han. När du-vet-vem blivit besegrad kändes allt så lätt. Solen hade rest sig några meter upp på himlen, och grå dimma låg tungt över skolområdet. Hösten tycktes redan ha dragit in över Hogwarts.
"Vi börjar inte förrän några timmar, Malfoy", sade någon precis bakom honom, han kunde känna den svala andedräkten i nacken och vände sig genast om.
Där, bredvid honom stod Rose Weasley och blickade ut över sjön precis som han själv. Över sitt röda hår satt en mörkgrön mössa, och hon bar en röd-rutig mugglarjacka. Tätt kring halsen hade hon en grön halsduk.
"Så vad gör du uppe?", frågade han, lite stött av hur hon spionerat på honom. Men hon bara log överlägset mot den kalla sjön.
"Calamiata-plantor". Hon höll upp en liten krukväxt med blekt gröna blad som såg ut att vara täckt av frost.
"Öh... jaha.."
Hon flinade, troligtvis åt hans okunnighet. Han rodnade och ansiktet brände så den svala luften sved.
"Den kan bara planteras vid gryning. Calami, som i gryning för kentaurerna". Han nickade kort. "Och du?", hon vände bort ansiktet från sjön och mötte hans blick med varma, bruna, nyfikna ögon. Ansiktet fortsatte att bränna.
"Skickade ut... öh, ett brev."
Hon nickade lika kort som han gjort. Sen stod de där ett litet tag till och såg solen höja sig. Scorpius tittade frågande på Rose. Varför stod hon där med honom?
"Ska du inte... plantera den där?", frågade han lite osäkert, för han var inte riktigt säker på om han ville bryta tystnaden eller inte. Och då rodnade Rose till hans förvåning.
"Jo..", mumlade hon ner i halsduken. Hon tittade upp på honom med en otydbar blick.
"Men jag ska nog göra det imorgon istället. Samma tid", sa hon snabbt, vände sig om och gick sedan mot slottet.

Rose:

Jag avskydde honom, men kände mig ganska
hemsk av någon anledning. Jag menar, enligt Albus var han helt okej, och han hade inte gjort något mot mig egentligen.
Och, när han rodnade var han ganska...
Tja, det skadar väl aldrig att säga förlåt i alla fall. Men när vi stod där fick jag inte fram någonting, och han verkade ganska besvärad. Och vad gjorde jag sen, om inte vara otroligt pinsam och förväntat mig att han skulle komma tillbaks följande morgon. Han avskydde mig uppenbarligen.
När jag tagit mig in i sovsalen var varken Alice eller Lou vaken, så jag ställde mammas Calamiati-planta på nattygsbordet. Sen föll jag i orolig sömn och drömde jag en konstig dröm om en djävulens snara med blont hår som snärjde sina rötter hårdare och hårdare om mig.

Örtlära var första lektionen efter frukost, och Alice, jag och Lou gick arm i arm ner till växthus nr 1. Där väntade Neville på oss, och jag hälsade glatt.
"Okej, klassen. In med er, nu, idag har vi en mycket intressant lektion framför oss..."
Han ställde sig vid kortändan av det långa bordet och vi andra samlades runt om.
"Kan någon berätta för mig vad detta är?", sa han och höll upp en stor, trutformad, lila blomma som gungade lätt trots den var i ett instängt, kvavt rum. Det var en ganska besynnerlig blomma, för bladen såg ut som om de var formade av smulig deg, eller som ett tunt frostlager täckte dem.
Till, lite av en förvåning och tillfredsställelse, räckte Scorpius Malfoy upp handen.
"Ja, Malfoy?", sa Neville lite försiktigt, som om han förväntade sig ett elakt svar eller någon otrevlig kommentar.
"En Calamiati-planta, eller Grynings-planta. För... eh... den kan bara planteras vid gryningen.. då", sa Scorpius och tittade lite osäkert på mig, som om han inte var säker på att jag talat sanning. Neville var tyst ett tag.
"Tja, det är helt korrekt. Och vad gör den då?", sa professorn och kollade på Malfoy, som omedelbart fick ett pressad uttryck i ansiktet och började nervöst vrida sina händer.
"Bladen är ätbara. De läker enkla sår, till exempel munsår, skrubbsår och ibland enkla sjukdomar.", svarade jag snabbt, och Scorpius Slytherin-kompisar gav mig giftiga blickar. De trodde nog att Scorpius också kunde svaret, de kunde ju inte veta hur han fått reda på allt detta. Men Scorpius själv gav mig en snabb, tacksam blick.
"Rätt. Okej, fem poäng till Gryffindor, och fem till Slytherin. Nu, ska vi förbereda de här Calamiati-fröna för plantering, så ska jag plantera dem i gryningen. Okej, nu parar vi ihop er två- och två..."
Lou hamnade med Alex Abbott, Alice med Liz och jag med Albus, vilket jag var helt nöjd med.
"Okej, det står här att vi ska blanda en mixtur som vårt frö ska vila i under natten..."Och så satte vi igång. Jag sneglade mot Scorpius bord där han satt med en annan blond pojke. Han tittade upp, gav mig ett kort leende och fortsatte sedan med sin mixtur.

Jättebra.

Jättebra! ♥

Älskar det. ^^

Jättebra^^

grymm

Bra!!!

jätte bra!

Jättebra!

Jättebra!