(Drarry) Lycklig och förvånad

Jag med! Detta är beviset för att Always~ gör oss beroende så att vi lyder hennes minsta vink O_O

Ny läsare här! Mer!!!

Vi är slavar under hennes ff! :O

Ni är mina anhängare och tillsammans ska vi ta över världen och skapa kaaaos. : D (JAG ÄR DEN NYA VOLDEMORT AAAMG)

Meneh jag ska börja skriva nu. Tror jag. Om jag inte ska äta frukost först eh. <: Men jag har redan lite idéer i huvudet!

Ja fortsätt

Åhhhhh jättebra skrivet och story, gillar härmed Drarry ♥ *bevakar*
Blir jättespänd på dina nya små idéer ;P , skriv mer när du har tid

7. Bland molnen finns det hopp, men på jorden står min kropp. Och min kärlek finns minst tretton trappor opp

Hermione gick efter Harry, som var på väg in. Ron hade hamnat i en våldsam diskussion angående en quidditchmatch med några Hufflepuffare och märkte inte att hans vänner plötsligt försvann.
"Kysstes ni?", utbrast Hermione när hon kom ikapp Harry. Folk kollade nyfiket på dom så hon sänkte rösten. "Jag använde en avlyssnarbesvärjelse."
Harry suckade och blängde på henne.
"Kan du inte bara låta mig vara, snälla?"
"Nej, för ni är så löjliga båda två.", sa hon och lät nästan irriterad.
"Va?", han kollade undrande på henne.
"För det första så skulle jag gärna vilja veta hur det här gick till, för det andra, såg du inte hur han tittade på dig?"
Harry ignorerade det första hon sa, och försökte komma ihåg hur Draco hade kollat på honom. Han hade väl haft samma blick som han brukade? Visst, förr hade han lite mer hat i blicken, nu såg han mest nervös ut. Men han förstod ändå inte vad Hermione menade.
"Han gillar dig.", sa Hermione efter en lång tystnad. "Det syns hur tydligt som helst."
"Jag tror inte avlyssnarbesvärjelsen fungerade, då han mycket tydligt sa att det inte betydde något.", Harry lät väldigt trött på rösten. Egentligen var han inte så trött, men han skulle mer än gärna lägga sig i en säng nu. Helst Dracos.
"Vadå?", undrade Ron som precis hade kommit fram till dom.
"Nej ingenting.", mumlade Harry och tillsammans började dom gå mot Gryffindors sällskapsrum.

"Ron, du blöder på handen!", utbrast Hermione när dom slog sig ned i en soffa.
Ron försökte dölja sin hand, men Hermione tog tag i den och började inspektera knogarna. Men innan hon hann fråga vad som hänt, kom en förstaårselev in. Han såg smått nervös ut och stammade tyst fram:
"Professor McGonagall vill träffa dig, Ron. Hon lät inte glad."
Sedan försvann han lika fort som han kom.
"Vad har du nu ställt till med?", frågade Hermione, men så fort hon uttalat frågan kom hon på det själv. "Säg inte att.. att du slog dom där i Hufflepuff?"
"Min knytnäve kanske råkade träffa en av dom..", svarade Ron lågt. "Men vad spelar det för roll? Du kanske har glömt det, men du slog faktiskt till Malfoy en gång.", sa han.
"Men det är skillnad, dom där är yngre. Du ska vara en förebild. Speciellt nu, när du är prefekt och allt!"
Ron svarade inte, han var redan på väg ut därifrån.
"Ta med dig Harry, han ska ändå ut på ett litet uppdrag.", sa Hermione.
"Ska jag?", Harry kollade undrande på henne. Något han gjorde ofta då han sällan fattade vad hon pratade om.
"Ja, du ska till en viss person och berättade hur du känner.", sa hon.
Först fattade inte Harry vem hon pratade om, men sedan slog det honom att hon antagligen menade Draco.
"Nej.", sa Harry bestämt.
Vilket faktiskt var sant, för Harry behövde nämligen inte gå till "en viss person". Ron hade precis stigit ut ur sällskapsrummet och där utanför stod ingen mindre än Draco, som genast skyndade sig in. Han hade ett allvarligt ansiktsuttryck och såg ut att börja gråta när som helst.
"Jag ska nog gå.", sa Hermione lågt och skyndade sig ut.
Harry blev plötsligt väldigt glad över det fina vädret. För nu var dom ensamma, helt ensamma.

Åhhhh super!!! Vad bra Hermione tog det ändå även fast jg nt kan fatta varför Draco skulle gilla Harry, fast jg kan förstå Harrys känslor för Draco ;P
Men jättebra kapitel i alla fall, sluta aldrig skriva! ♥

(...nej pervos, inte den staven)
"Malfhå glof på deff, Hawy."

i think i just died a little bit.

AWESOME! Ny läsare, helt klart!

JAAAAAA!!! ETT NYTT KAPITEEEEEEEL!!!!!!!!

(Citat från när en viss YES loggade in på mugglis)

Det här kapitlet är så bäst. Äntligen ska dom "tala ut om hur dom känner!" (Detta sades med ytterst dramatisk röst).

(För övrigt: ja, jag är en smula flumig på natten... Hehe...)

(För övrigt (2) : okej, vi glömmer det där mysko skrattet...)