(Drarry) Min älskling har ett hjärta av snö

Amazing!

Awesome ju!!


Bevakar ♥

WONDERFUL♥

Ni som hade begravt er.
Kan jag få hänga på?
Dog också precis....
Det här fanfictionet är för bra för mitt eget bästa. Men jag kan inte sluta läsa det.

Du är välkommen ♥

7. Men för livet och återförening

När Snape vaknade var han helt kallsvettig och illamående. Han hade haft en väldigt jobbig dröm om Harry och Draco. Det här hade gett honom men för livet.
(HAHA okej detta var bara med för att Gellert Luna Dumbledore nämnde det där om men för livet. Hade stor lust att skriva "män för livet" istället. Men. Ehm. Ingen trekant här inte!)

Draco vaknade tidigare än Harry, och försvann snabbt därifrån. Fan. Om han bara hade haft någon att prata med, någon som förstod. Men vart han än gick så blängde folk bara på honom, speciellt dom i slytherin. Eller så pratade dom om honom, högt och otrevligt. Pansy gjorde både och. Hon gick mer än gärna runt och pratade om hur hon skulle döda både han och Harry. Något Draco fann väldigt roligt, då både han och Harry skulle vinna över henne i en duell när som helst.
Men nu gick han alltså runt där i slottet, helt ensam med sina tankar. Till och med tavlorna viskade om honom. Han gick in till biblioteket, satte sig ned på en stol och började bläddra i en bok som låg framför honom. Sen slog det honom att han faktiskt inte gillar att läsa, så han stängde boken och vilade huvudet mot bordet.
Så fick han syn på en stor, brun kalufs. Var det inte.. Jo. Hermione. Han vandrade försiktigt fram till den slitna fåtöljen och kollade på den halvsovande flickan.
"Alltså.. Hata inte Harry, snälla. Om det är nån du ska hata, så är det mig.", mumlade han.
Hermione ryckte till och ställde sig snabbt upp. Hon öppnade munnen, men stängde den genast. Hon påminde om en fisk, och Draco skulle precis kommentera det. Men Hermione lyfte sin knytnäve och slog till honom i ansiktet, innan hon med näsan i vädret gick därifrån.
Draco kollade undrande efter henne, suckade och himlade med ögonen.
"Tjejer..", mumlade han för sig själv och slog sig ned i fåtöljen.

Harry vaknade av att någon kramade honom, hårt. Han gnuggade sig i ögonen och tog upp glasögonen han hade tappat medan han sov.
"Hermione.", mumlade han förvånat. Ron stod bakom henne och log lite.
"Alltså, han må vara en snobbig, odräglig, liten bitch.", började Hermione. Både Ron och Harry stirrade på henne, dom hade inte väntat sig att höra dom orden. "Och du må vara dum i huvudet och ha världens sämsta smak - Men jag är fortfarande nyfiken. Så berätta, hur gick det här till?", hon lät mjukare på rösten, och Ron såg faktiskt också ganska nyfiken ut.
Så berättade Harry om den trevliga dagen i sjukhusflygeln och det lilla mötet i Snapes klassrum (Ron gav ifrån sig ett kräkljud och flinade då Harry kastade en kudde på honom.)
Det kändes bra att vara med sina vänner igen. Det kändes otroligt bra faktiskt.
~
Detta var näst sista delen omg! Håller på med sista nu. <:

♥

MÄN FÖR LIVET GAHAHAHA JAG DÖR♥

Ohh sista delen QwQ detta kommer bli spännande :3

Sista delen?! BHUHUUHUUH!!!!!!
Varför måste ett så bra ff ta slut?

Jag håller med dig!