Dramione - A love story. [SV]

Alma123!! - Kanske så är författaryrket något för mig, kanske inte. Man får väl helt enkelt se vad framtiden har att erbjuda! Jag skulle dock kunna nöja mig med att skriva fanfictions och noveller här på mugglis för resten av mitt liv om jag fick ha så fina och snälla läsare som ni! ♥ Tack allihop! ♥

det är vi som ska tacka dig!
du skriver som en ängel

Jag kommer att åka bort imorgon och kommer inte hem förrän på fredag, så jag kommer inte ha någon möjlighet att publicera kapitel 3 innan dess, även om jag är inne på mugglis. ^^

Okej, men du får ha det så bra!

Jag kommer vänta tålmodigt på dig .___.

Jättebra som vanligt!!!
Draco är gullig

Du är jätteduktig på att skriva!
Jag älskar hur du verkligen får med deras personligheter och tankar. Sedan kan ju ingen motstå Dramione. Själv föredrar jag Scorose - nu trodde du att jag skulle skriva Romione, men det gör jag verkligen inte!

Fortsätt skriva, den är verkligen jättebra hittills. Önskar att jag hade förmågan att skriva som du. Har sett alla filmer och läst några få böcker. Var helt besatt av Harry Potter ett tag, men det lugnade sig efter några månader. Men när jag och mina två kompisar hade Harry Potter-Maraton i förrgår, kom det tillbaka. Jag har tillbringat hela dagen igår och idag med att läsa enorma fakta på Harry Potter Wiki, lol.

Ny läsare!
Du skriver helt gudomligt! Fortsätt i samma banor! Jätte bra!

*ny läsare*
Du skriver superbra!
Awsome! Du har fått tummar av mig!

Åh, tack alla!
--------------------
Kapitel 3.

Fler och fler elever från elevhemmen Slytherin och Gryffindor samlades utan för klassrummet där Trolldryckslektionen som vanligt skulle hållas till. Prick klockan nio anlände professor Snape i sin långa, svarta klädnad och med en enkel viftning med trollstaven låstes dörren upp med ett ljudligt ”klick”. Den gamla träporten gled upp med ett knarrande och med professor Snape i täten strömmade eleverna in och tog plats vid bänkarna. Som vanligt satte sig Gryffindorarna i ena halvan av klassrummet och Slytherinarna i den andra. Att dessa två elevhem hatade varandra var vida känt på skolan. Men kanske, bara kanske, skulle lite kärlek kunna dämpa den djupt ristade avskyn?

Hermione:
Som vanligt koncentrerade Hermione sig djupt på uppgiften de hade blivit tilldelade, att frambringa ett elixir som kallades för Krympelixiret. Som vanligt slarvade Harry och Ron igenom drycken och fick ogillande blickar och spydiga kommentarer från professor Snape. När professorn passerade Hermiones sida av bordet och såg ner i hennes kittel blev hon nöjd när hon såg att han besviket drog bort den flottiga näsan från hennes kittel och fortsatte vidare genom klassrummet. Hon var van vid att han inte uppmärksammade några framgångar som inte kom från Slytherin eleverna och hans beteende hade bara visat henne att han inte hade något att klaga på.
Hermione tittade upp från sin egen kittel och såg sig om i klassrummet.
Harry rörde febrilt om i sin kittel där en lila sörja tycktes hånle honom rätt i ansiktet. I Rons kittel skymtade hon bara en grå klump på botten. Få andra Gryffindor elever såg relativt nöjda ut över sina bedrifter och stackars Neville fick elaka kommentarer av professor Snape och hade blivit alldeles röd i ansiktet. Slytherin eleverna hade inte presterat mycket bättre, med ett undantag.
Innehållet i Draco Malfoy’s kittel såg nästan lika bra ut som Hermiones. Som om han kunde känna att hon tittade på honom såg han upp och mötte hennes blick. Hon tyckte sig se ett litet leende leka i hans mungipor när hon hastigt vände sin uppmärksamhet mot sin kittel igen. Hon visste att hennes kinder var lika röda som slipsen på klädnaden hon bar, men hon hoppades innerligt att de som såg skulle dra slutsatsen att det var ångorna från drycken som fick hennes ansikte att anta den eldsröda färgen.

Draco:
Hjärtat slog en volt i bröstet på Draco när han mötte hennes blick. Hon tittade hastigt ner i sin kittel igen och han gjorde lika så.
Hans hjärta bultade fortfarande lika snabbt när det var dags att hälla över drycken i en liten glasflaska och ge den till professor Snape. Han log skadeglatt när han såg Weasley’s förtvivlade försök att hälla över en bit av klumpen som skulle föreställa Krympelixir och Potter’s vattnigt lila brygd.
Hermiones var dock så när som perfekt och Draco var tvungen att erkänna för sig själv att trots att han var riktigt duktig i Trolldryckskonst, så var hon bättre.
Professor Snape nickade gillande när Draco lämnade sin glasflaska på katedern, men han rörde inte en min när Hermione lämnade in sin. Detta gjorde Draco lite arg, trots att Snape var hans favorit bland lärarna och att han hatade de flesta Gryffindorelever så tyckte han att professorn var väldigt orättvis. Denna nya känsla fick honom att vilja säga något, men han lyckades hålla munnen stängd. Hans klasskamrater skulle tycka att han blivit tokig, för att inte nämna Gryffindorarna skulle säga.
På väg ut från klassrummet råkade han hamna bakom Hermione. Doften av hennes hår var en härlig blandning av honung och kamomill och han andades djupt in den underbara doften. Hon gick strax bakom Potter och Weasley och när de passerade en liten städskrubb tog han tillfället i akt och snabb som katten öppnade han dörren och drog med sig henne in. Hon stirrade förvånat på honom.
”Vad vill du, Draco? Malfoy, menar jag!”
Han log inombords vid orden.
”Jag ville… jag tänkte bara att…” Han visste inte vad han skulle säga. Han visste inte heller vad han hade tänkt.
Hon tittade på honom och han stirrade ner i marken. Sedan, helt utan förvarning böjde han sig ner till hennes höjd och kysste henne på munnen. Efter en liten stund avslutade han kyssen och insåg då vad han hade gjort. Han stirrade lika chockat på henne som hon på honom.

Hermione:
I samma stund som han kysste henne välde en massa känslor upp inom henne. Förvåning, förvirring och en underlig pirrande känsla som var helt annorlunda än från den gången då Viktor hade kysst henne. När han avslutade den kände hon, mot sin vilja, besvikelse. Hon stirrade på honom, fortfarande lätt chockad. Sedan slet hon sig loss ur hans starka grepp, slängde upp dörren och sprang där ifrån, så fort benen kunde bära henne.

Draco:
Han sjönk ner mot väggen. Hon skulle säkert leta reda på Potter och Weasley och snart skulle hela skolan veta om att han hade kysst henne. Han begravde huvudet i händerna och stödde armbågarna mot knäna. Varför hade han kysst henne, när han visste så väl att hon hatade honom? Om han, för en sekund, hade trott att hon ändrat uppfattning om honom bara för att han var kär i henne så hade han definitivt tagit fel. Annars hade hon inte sprungit iväg från honom.
---------------
Som vanligt, ge gärna kritik!

Wonderful!
Jag skriver på mobilen nu så det kandke blir lite fail but:

I LOVE THIS SOOO MUCH! Du äe grym på att fånga dina karaktärers kändlor. Ingen kan vara så bra på det 0.0 Det är liksom näst intill omöjligt stt vara så begåvad.
Inser du hur löjligt glad jag blev när det kom ett nytt kapitl!? Omfg, skriv mer så fort du kan! Jag dör lite här. Its sooo awesome