varför lämnade du mig?[SV]

JÄTTE BRA!!!!
Som vanligt, du tar liksom orden ur munnen på mig innan jag hinner skriva ner dem... fast det finns nog inga ord som riktigt kan beskriva, din ff:n är så bra!!!!
Jag vill inte vara tjatig (Bara lite sådär lagom så du verkligen
FÖRSTÅR hur mycket jag verkligen skulle uppskatta ett nytt underbart kapitel från dig!) såå.... när kommer nästa? *Dobby ögon*
Tyckte verkligen om det här kapitlet, det är min favorit hittills ^.^
DRACO ÄR SÅ SÖT ♥
Meraaaaa! :'D

Förlåt för det korta kapitlet! Det kommer mer!

Kap 7 del 1

Draco

Ljudlöst sprang han ner till fängelsehålorn. Han hade fortrande inte förstått vad som hänt. Varför hade han ens gått upp till sjukhusflygeln? Han visste inte. Han kom inte ihåg något. Minnet var blankt tills han blev avväpnad. Han hade kanske gått i sömnen?
Han visste inte vad men hon hade något speciellt. När han tog hennes hand hade hjärtat dunkat snabbate och hela hans kropp hade blivit varm.

I hopp om att ingen skulle vakna gick han in i sovsalen och la sig på sängen och slöt ögonen.

UNDERBART ♥
Meeeera! :*♥

Kap 7 del 2

"Hur är det med armen?" Frågade Mandy när jag slog mig ner bredvid henne på trollkarlshistorian. Vi var de enda som hade kommit.
"Mycket bättre. Madam Pomfrey kan laga ben." fnittrade jag.

Jag hade släppts från sjuksalen strax innan lunch. Vid den tiden kunde jag andvända armen som vanligt.
"Vad hände egentligen?" sa jag och betraktade armen.
"Vi hörde ett skrik ifrån tjejernas toalett så jag och Lisa skyndade oss dit. Där såg vi dig medvetslös på golvet med armen i en onaturlig ställning så vi kallade dit Madam Pomfrey som fick undersöka dig. Efterdom armen var bruten fick du spendera natten på sjukan." Det lät som hon talade i ett andetag.
"Okej... Vad kul det ska bli med trollkarlshistoria! Det var mitt favoritämne på beauxbatons." sa jag i ett försök att byta samtalsämne. Nu hade flera elever kommit in i klassrummet. "Då kommer du att bli besviken. Trollkarlshistoria är nog det tråkigaste ämnet på hogwarts. Det är väl intressant men Binns entoniga röst förstör allt."
Fem minuter in på lektionen tröttande jag. Mandy hade rätt. Det var inget jag gillade.

Vid middagen satte jag mig med översikt mot slytherins bord. Ivrigt sökte jag med blicken efter de gåa ögonen. Men till min stora besvikelse va han inte där.Han som jag inte ens visste namnet på.

nytt kapitel nuuuuu Kajsa!!!
Och håller med Ida... Du är fantastisk! ♥

Hehe... Tycker ni verkligen det? Själv tycker att jag skriver hemskt! Men nu kommer det ni har väntat på!! Häääär är kapitlet!!

Kap 8

Han stirrade ner i kitteln framför honom. Den innehöll något som skulle vara Veritaserum. Men denna hade fått en ton av lila och hade en svag doft av lavendel. Draco rynkade på näsan. Vilket misslyckande. Den skulle ju vara transparent utan doft. Han suckade och kollade upp på Goyles kittel i mässing. Försiktigt tittade han över kanten. Inuti fanns det en transparent vätska. Attans! Tänkte han och slog näven i bordet.
"Vad gör du?" sa Gregory som hade räddat en glasflaska att gå sönder i sista sekund. Tydligen hade bordet skakat och gjort så att flaskan vinglade till.
"Såg en spindel. Du då?" frågade han irriterat. Goyle hade både blivit smartare och självständigare. Han hängde inte efter lika mycket länge. Det gjorde Draco lättad men ändå irriterad. "Skulle passa som parfym" sa professor snigelhorn när han kom förbi Draco. Professorn vandrade till Goyle och tittade ner i hans kittel. "Den är ju perfekt!" Utbrast han. " tio poäng till Slytherin."

Påväg till middagen såg han en brun kalufs som stack upp ur folkmassan. En varm känsla brann i bröstet. Han ville så gjärna springa fram och omfamna henne. Han skakade bort känslan och sprang till vid-behov-rummet.
Dammet virvlade när skynket föll till golvet.
hoppas att detta var bra! skrev dock på mobilen.

Gör inget det var super

SKIT BRA PRECIS SOM VANLIGT!!!
Gaha snällla skriiiiiiv mera :*
Nällasnälla!
Jag är helt kär i din ff:n (och det är inget skämt) MERAAA!!!

Haha älskar hur Draco är i det här kapitlet och Snigelhorns kommentar är ju bara för bäst!

Kap 9

Mätta och belåtna började vi gå till ravenclawtornet.
Närmare bestämt Jag Mandy och Anthony.
Lisa och Roger satt fortrande kvar i stora salen och åt.
Jag började oroa mig för pojken. Pojken utan namn.
I mitt huvud vimmlade det av tankar som om han inte gillade mig, om han var sjuk eller om han helt enkelt bara var en illusion.
Fast då skulle jag antagligen suttit på mentalsjukhus vid det här laget. Jag hade ju rört honom.
Han kunde inte varit en illusion om jag hade rört honom.
Eller var jag sinnessjuk?!
Paniken innom mig började svälla.
"Spencia? Kommer du?" Ropade Mandy ifrån en krök.
Jag hade visst halkat efter lite.
" Jag kommer snart!" ropade jag som svar. Jag behövde tänka ensam.
Bänken i sidan av korridoren knakade till när jag slog mig ner.
Schemapappret gav mig ett sår när jag tog upp det.
Blod började droppa från fingret. Men slutade snabbt av den bästa trollformlen : Episisky.
Det sved till på fingret och när jag kollade igen var det helt. Inget skärsår syntes.
Jag tittade igenom schemat. Morgondagens första lektion var spådom med Slytherin.
Ett leende breddes ut på mitt ansikte.
Jag satte ner schemat i min väska och fortsatte gå mot tornet.
Jag hann inte långt förrän en kall hand tryckte för munnen och drog mig in i ett rum. Ett övergivet klassrum.
Jag sprattlade i ett försök att komma loss från personens grepp.
Jag försökte skrika men kunde inte säga ett pip.
Personen släppte mig lite och vände på mig.
Jag lungnades när jag såg vem det var.
Hans blonda hår såg så perfekt ut där det låg på hans hjässa.
Jag slog armarna runt honom och tryckte honom närmare. Det pirrade i kroppen när han besvarade den.
Han släppte taget lite och kollade in i mina ögon. Han lutade sig fram och kysste mig.

nämen tjenare! förlåt för att det har dröjt med kapitlet men hoppas att ni gillade det!