Dramione

Awesome!!! Två tummar

Sötnöt!♥

Looking at hp 1. Inte denn bästa har sätt den 1000 gånger typ
men endå

Ursäkta, inte för att vara dum, men har det med dramionen att göra?

helt azzum! bevakar ofc♥

Glina2 JAG HITTAR INTE KAPITLET DET
ÄR INTE PÅ SISTA SIDAN )=

Konstigt...
(Jag menade Edward berättelsen, inte denna...)

jAAAHAA! Nu fattar jag x)
Sry missuppfattade det!

Här, Elzyii, har du mitt kapitel .
Fast detta var det uslaste kapitel jag någonsin skrivit men aja!

Kapitel 1
Hermione


Jag vaknade av ljuset.
När jag kollade på klockan var den bara sju, men jag visste att jag inte skulle kunna somna om
Och desseutom tog det tid att komma fram till perrongen.
Jag steg upp och tog på mig kläder.
Sedan kollade jag i genom min packning en sista gång för att se ifall jag glömt något.
Det hade jag inte så jag gick ner.

Mamma såg ut som att hon snart skulle bryta ihop i tårar och pappa harklade sig hela tiden.
Vi åt vår sista frukost tillsammans.
Dom gillade inte att jag var så lite hemma men jag hade lovat att jag skulle komma hem på varje lov.
Jag ville inte åka, men saknade ändå Harry och Ron väldigt mycket.
Även fast dom var två dumskallar som kunde vara väldigt jobbiga.
För bara någon dag sedan hade Harrys vita, majestätiska uggla knacka på mitt fönster.
Som tur var var mamma och pappa inte hemma så dom hade inte blivit rädda.
I brevet hade det stått:
Hej Hermione!
Hur har du det?
Jag har väl det bra...så bra man kan ha det hos morbror Vernon i alla fall.
Dudley retar gallfeber på mig!
Ska till Ron den sista veckan på sommarlovet, ska du med?
Har inte hört något från Ron.
Har du?
Jag antar att hans uggla har tuppat av någonstans...
Saknar dig!
/Harry P.
Det trodde jag med.
Errol var rätt gammal och såg inte särskilt bra.
Och det hade hänt mer än en gång att Rons brev inte kommit fram på grund av Errol.

Jag drömde mig bort till skolan jag saknade så mycket.
Dom stora tornen, sjön och till och med jätteblöckfisken i sjön.
Skratten i stora salen, maten, lektionerna, hagrid....

"Hermione? Jag tror inte du behöver smöra din macka mer." Avbröt pappa mig.
Jag tittade ner och såg mackan med det tjocka lagret smör på.
Jag hade inte ens märkt att jag höll i smörkniven.
Jag ryckte till och mumlade något ohörbart och satte tillbaka smörkniven i smörpaketet.
Skinkbiten jag tagit satte jag på mackan som jag sedan förde till munnen.
Snart var den uppäten.
Jag drack ett glas med äppeljuice och ställde det sedan i diskmaskinen.
Sedan gjorde jag mig klar.
Jag sa hej då till mitt rum och bar ner väskan för trappan.
Pappa skulle skjutsa mig till perrongen men mamma skulle jobba.
Jag och pappa klädde på oss ytterkläderna och snart var vi redo på att fara.
"Mamma! Vi åker nu!" Sa jag och mamma kom inrusande.
"Lova att vara på dig, Hermione! Lova!" Sa mamma och kramade mig hårt.
"Jag lovar!" Sa jag och kramade om mamma.
Mamma kysste mig på näsan och jag och pappa gick ut och satteoss i bilen.
Vi var tysta ända till vi var framme då pappa såg på mig.
"Jag älskar dig. Lova att skicka brev varje vecka! Okej?"
"Okej. Jag ska pappa! Jag älskar dig!" Sa jag och kramade pappa så gott det gick i bilen.
Sedan så tog jag min väska och började gå.

Jag såg på klockan.
5 i 11. Snart skulle jag missa tåget.
Jag sprang genom folkmassorna och struntade i när jag hörde ojanden och stånkande bakom mig.
Snart såg jag perrong 9 och 10.
Det stod nästan ingen där så det skulle bli lätt att vara diskret och gå igenom perrongen.
Jag såg mig om och började halvspringa mot perrongen.
Ett lätt "svosh" hördes och jag var på perrong 9 och tre kvart.
Jag såg mig lyckligt omkring och Började gå mot tåget.
Jag såg ingen med rött eller kolsvart hår i vimlet av elever så jag antog att Harry och Ron redan satt i en kupé.
Jag steg på tåget.
Det luktade precis som jag minns det.
Jag drog ett djupt andetag.
Sedan började jag gå genom tåget.
Jag såg flera förstaårselever som satt i en klunga och såg övergivna och rätt rädda ut.
Plötsligt gick jag förbi en vagn med en kille med blont hår. Han satt i samma vagn som Pansy Parkinson och en massa andra slytherinare.
Desseutom såg han ut att vara lika gammal som mig men ändå hade jag inte sett honom förut!
Men han ...han såg bra ut...nej! Så skulle jag inte tänka!
Jag ruskade på mig och gick vidare.
Snart hittade jag Harry och Rons kupé.
"Hej, Harry! Hej, Ron!" Sa jag glatt när jag öppnade kupédörren.
Både Ron och Harry hade vare sig hört eller sett mig komma och tittade förvånat upp när de hörde min röst.
"Hej, Hermione!" Sa dom i mun på varandra och log mot mig.
Jag log tillbaka och satte mig bredvid Ron.
"Har ni sett den nya killen?" Viskade jag.
"Jag har sett många nya killar, Hermione, men vilken syftar du på?" Frågade Ron och åt på en chokladgroda.
"Han ser ut att gå i vår årskurs."
" aha...håll dig borta från honom, Hermione, han är en Malfoy, en lögnare och antagligen dötsätare också." Sa Ron bistert.
Resten av tiden pratade vi om lite allt möjligt och snart var vi framme.
Vi steg av och satte oss i våra vagnar.

Superbra! Jag ger en tumme till dig! Du och Elzyii äger på att skriva!