Det 50:e hungerspelen

Åhhh!!! Himla gulligt och sorgligt och asflhqdkxj!!!

jättebra!

Superduperduper bra!!

Men, är det verkligen möjligt att en kille tar platsen i hungerspelen för en tjej, och tvärtom? Måste det inte vara en kille som tar platsen för en kille, och en tjej som tar den för en tjej?

Hur som helst...

AWESOME!!

Va fint!!!!!!!

^Undrar samma sak...
♥♥♥

Vill gärna också ha ett svar på det Superbra!

Fint!♥♥♥♥ Som Melissa Malfoy kan väl inte de ta varandras platser, om det är en tjej och kille?

Jättebra annars

Svar på er fråga:

När Haymitch vaknade på Slåttermorgonen var Elisa redan uppe. Hon stod framför en liten spegel och flätade håret. Han gick fram till henne.
"Jag måste hem nu för att göra mig i ordning. Vi ses vid Slåttern." Hon nickar bara och kramar honom.

När han kom hem tittade han på klockan. En timme kvar tills de måste ge sig av till torget. Han gick till sitt rum. På sängen hade mor lagt kläderna han skulle ha under Slåtterceremonin. En ljusblå nystrykt skjorta och ett par vita byxor. Han bytte om och kammade sig, och gick sedan till köket.
"Här,ät lite" Hans mor räckte honom en skiva bröd .
"Tack." Hon log. Ett leende som aldrig nådde ögonen. Ett falskt leende. Ett leende för att försöka dölja sin sorg och oro över att 4 barn idag skulle bli utvalda till en nästan säker död. Och det kunde bli hennes son. Han satte sig vid köksbordet, brevid sin bror, och började sakta äta.

Torget var fullt av folk. Han såg sig om efter Jack och Elisa men kunde inte se dem någonstans.
"Du måste nog gå fram till fållan nu." sa hans mamma till honom.
"Mm."
"Ta det lugnt, det kommer inte bli du." Hon kramade honom hårt. Sedan böjde sig Haymitch ner och kramade sin lillebror. Kevin såg bara förvirrad ut. Han förstod inte vad Slåttern var, och Haymitch avundades honom för det. Hans mamma gav honom en sista puss i pannan och sedan började han tränga sig fram mellan folkmassan, mot fållorna framme vid scenen.

Han ställde sig vid sextonåringarnas del. han spanade mot flickornas del, och han såg henne direkt. Hon var så vacker i sin ljusblå klänning. Han vinkade och hon vinkade tillbaka.
"Hej!" hörde han plötsligt någon säga bakom sig. Det var Jack. Han hade på sig en vit skjorta och beiga byxor. Han hade aldrig sett han hår så välkammat.
"Hej" svarade han. De kom inte på något mer att säga så det stod tysta. Vad fanns det egentligen att säga en sån här stund?

På scenen finns det tre stolar. På den ena sitter borgmästaren, en gråhårig kvinna med strängt ansikte, på den andra sitter Lee Matthews, som vann Hungerspelen för några år sedan och nu ska vara mentor åt distrikt 12:s spelare. Han är runt 25, har mörkt vågigt hår och man ser hur hans muskler buktar ut under skjortan. På den tredje stolen sitter Aidos Dogn, eskorten från huvudstaden. Hans feta kropp är insvept i en lång guldfärgad mantel. Hans hår är krulligt och står rakt upp, och det är guldigt med silvriga slingor. Aidos ser ut att vara den enda som njuter av tillställningen.

Efter en stund reser sig borgmästaren upp och går fram till talarstolen som är placerad längst fram på scenen. Hon harklar sig och börjar berätta om Panems historia. Hon rynkar på näsan när hon kommer till meningen: "Det här är en tid för såväl ånger som tacksamhet.". Det märks att hon bara motvilligt läser texten. Sedan ska borgmästaren läsa upp namnen på distriktens forna segrare, och eftersom distrikt tolv bara haft en, Lee, så går det snabbt. efter det presenterar hon Aidos Dogn och går sedan och sätter sig igen.

Aidos går fram till talarstolen så fort han kan (vilket i och för sig inte är så fort efetrsom hans ben är så feta), han verkar ivrig att få dra namnen på spelarna. Men än får han inte sträcka ner sin tjocka hand i kloten med lappar, utan först måste han hålla sitt tal om vilken ära han tycker det är att få komma till distrikt tolv för att utföra detta ärofyllda uppdrag. Hans dubbelhakor dallrar när han pratar. När är klar med talet ler han stort med sina guldmålade läppar och tar ett steg fram mot glaskloten.
"Då är det dags då!" säger han och ler ännu större.
"Eftersom det är kvartsekelskuvning i år kommer vi dra två pojknamn och två flicknamn. Är ni redo?" Folkmassan mumlar jakande och Aidos sträcker ner handen i flickornas glasklot. Han tar upp en lapp och vecklar långsamt ut den.
"Betty Gordon!" En lång flicka med fyrkantigt ansikte och rödbrunt hår går upp på scenen. Hon ser inte ens ledsen ut, snarare taggad. Haymitch ryser.
"Välkommen, välkommen!" säger Aidos glatt till Betty.
"Nu tar vi nästa namn!"
"Inte Elisa, inte Elisa, inte Elisa" tänker Haymitch.
Aidos sträcker ner handen i glasklotet igen, veckar långsamt upp lappen...
Inte Elisa, inte Elisa...
"Maysilee Donner" Haymitch kan inte låta bli att sucka av lättnad.
"Och nu är det pojkarnas tur!" ropar Aidos lyckligt.
Han sträcker ner handen och drar upp en lapp.
"Inte jag,inte Jack,inte jag,inte Jack" tänker Haymitch.
"Dan Brown!" Och åter igen suckar Haymitch av lättnad. Bara ett namn kvar nu.
Aidos har redan tagit upp lappen, han vecklar ut den..
"Haymitch Abernathy"

JÄTTEBRA kapitel som jag har längtat
Väntar nu på nästa kapitel sååå BRAAA

Tack ♥ Kommer ett nytt kapitel på måndag eller tisdag!=)

yes!bra jättebra super spännande