Inte som du tror [SV] (Luna ff)

Beskriver det med tre bokstäver: WOW!!!!!!!

Och jag skriver bara 4 bokstäver till dig: TACK!

Och jag skriver fyra bokstäver och ett utrops tecken till dig!: MERA!

Jag har bevakat (ALLRA FÖRST ) sedan början, men jag trodde inte att det skulle vara såhär bra! Jag vill ha mera!

I hate love hate love you (4)

Jag vet inte hur länge som jag satt kvar där på golvet. Allting var förvirrande och i ärlighetens namn förstod jag ingenting. Efter en hel evighet gick jag i alla fall ner för trappan och styrde stegen mot Rawenclaws sällskapsrum.
-Var ligger slutet på cirkeln? Var frågan som jag behövde svara på för att komma in.
-Just nu tror jag att det är här. Sa jag, lite smått vimsig och gled in i rummet när dörren öppnades.
Men åh nej, självklart kunde jag inte behålla den känslan länge. Rakt framför mig satt Philip, men han var inte ensam. Verkligen inte. Hårt kysste han en blond tjej som såg ut ungefär som en pinne. De satt så tätt sammanslingrade att det var svårt att avgöra vem som var vem. Jag vände mig snabbt om. Det brände bakom ögonlocken. Intetittaintetittaintetitta. Jag borde inte bry mig.

Jag satt med armarna runt benen och glodde ut i luften. Här och var såg jag något som antingen var knarklar eller bara damm. Jag blåste långsamt ut i luften och lät de sväva runt mig som små, små kristaller. Stunden kanske borde ha känts fin eller mysig. Att sitta under en filt med små varelser som ingen annan uppfattade, nästan som vänner. På ett främmande sätt. Men självklart inte. Alltihop, hela situationen kändes… fel.

Alla andra hade gått ner för att äta middag, men jag kände mig inte hungrig. Inte för att jag på någon bantningskur eller något. Men trots att jag knappt hade fått något i mig sedan frukosten hade jag ingen aptit. Till slut behövde jag ändå gå ner, så att inte någon skulle tro att jag var magsjuk och inte våga gå inom tio meters radie från mig. Hur jag egentligen lyckades ha sån otur var, när man tänkte efter, väldigt konstigt. Slumpen verkade helt enkelt inte vilja satsa på mig. Och när jag kom ner för trappan stod Philip där, ensam och såg ut att vänta på någon.
-Uhm… Luna. I astronomitornet,.. sa han och hostade till.
-Det hände ingenting.. speciellt va? Sa han försiktigt.
Jag kände mig stel. Ingenting som kom ur min mun kändes rätt.
-Nej. Sa jag och log ett ansträngt leende. Ingenting.

Ledsen för jättedåligt kapitel  ;(

Det var inte dåligt!!!!! Det var SUPERBRA!!!!!!!!!!!!!!!!! I Love It!!!

Tack :')

Daah, det var inte dåligt alls! Men fan dig Philip! DU SVEK OSS ALLIHOP!

Omg!!! Du är ju suuuuper på att skriva!!!! Jag vill bara ha mer!! När kommer det mer!!?? Awesome!!! Supermegabra!!!!! Mer!!! Mer!!! Mer!!! Mer!!!

TACK, VET NI HUR FINA NI ÄR? ♥ :')