Drakarna, rollspel (Privat)

"Soldater är iögonfallande och det är det drag som hans majestät förväntas att göra, vilket trollkarlen tror." sa Eleria förklarande och försökte låta bli att låta nedlåtande. "Skickar han dig och mig, ja vi väcker ingen uppmärksamhet och kan fara osedda genom landet." sa Eleria och såg på kungen som för att vänta på respons.

Arthur tittade på flickan och kunde inte låta bli att le.
"precis som du sa" kungen reste sig upp.
"ni beger er idag.." sa han och gick ut genom dörren
Arthur satt tyst kvar.

Eleria ser efter kungen och reser sigsedan upp. "Ja, vi syns snart då. Nere på borgården våra hästar bör vara där." sa Eleria och försvann efter för att packa det hon kunde behöva ha med sig på uppdraget.

Arthur gick till sitt rum och packade genast.
Han suckade. När han var klar gick han till mötesplatsen

Eleria packade färdigt och gick till borggården där Arthur redan stod och snart kom en betjänt med två hästar. Elerias var ett svart fullblodsto och hon smekte henne mjukt över mulen innan hon satte sig upp, hon älskade hästen. "Hon heter Nyx." sa betjänten och gav Arthur hans häst.

Hästen som Arthur fått var en ljusbrun och vit valack.
"Det är Poseidon" sa betjänten.
Arthur satte sig på hästen.

Eleria såg på Arthur och väntade tills han satte sig upp på sin häst och log sen glatt. "Då ger vi oss av då." säger hon och sätter hälarna i sidorna och hon och Nyx galopperar snabbt ut från borggården ut på de vida ängarna som omgärdade slottet.

Tyst så galopperar Posedion efter.
"Duktig" mumlar Arthur. Snart rider hästen bredvid hennes häst, Nyx.

Eleria ser upp och ler lätt mot Arthur så de rider jämsides bort från slottet ut på vidderna.
"Så vem har jag som reskamrat, vem är Arthur?" sa hon nyfiket.

Arthur log mot henne.
"jag är en lite annurlunda person" sa han och skrattade kort.