Boldors hemlighet

Tack för komentaren och nu ör idetorkan slut men det kan ta några dagar för mig att komma på bra kapitel.

Kapitel 10( Jupiters perspektiv.)

Paraden skulle börja. Jag hade på mig knäppa kläder som jag inte kunde ha tänkt. Jag såg ut som en joker. Jag åkte ut med min bror och folket hurrade. Åt vadå? Att vi skulle dö. Jag gillade värkligen inte den stunden. Jag tänkte bara på Samuel. Jag blev varm när jag tänkte på honom. Och jag skulle dö som 15. Jag var 14 nu men imorgon blir jag 15. Ingen viste om det. Bara Mars, Venus och mina föräldrar. När paraden var slut så gick jag till mitt rum på direckten. Jag satte på mig en vit klänning som låg i garderoben. Jag började gråta mer. Mitt bruna hår var uppsatt i två långa tofsar som slutade vid mina fötter. Mina stylister ville klippa av det men jag hade vägrat. Jag tänkte så mycket på Samuel som aldig förr. Jag hade inte tänkt på honom såhär förut och inte så ofta. Det var nog för att jag skulle ut på arenan. Jag hade fått känslor för en död. Jag var så knäpp.
-Samuel. jag sa hans namn hela tiden. Jag grät ännu mer. Klockan slog tolv.Jag såg en skugga. En man sod där. Ca 18 år och han hade kort svart hår och bruna ögon. Han hade svarta byxor och en svart kavaj på sig. Först kände jag inte igen honom. Så viste jag vem det var. Samuel.
-Grattis på födelsedagen. sa han. Jag sprang fram och kramade honom. Det kändes så verkligt fast jag viste att jag bara hallysinerade. Jag log mot honom och såg i hans ögon.
-Jupiter. sa han. Jag höll på att bli galen men det brydde jag mig inte om. Jag var verkligen kär. Men varför i en död. Jag log mot honom igen.
-Samuel. Jag lutade mig fram och kyste honom och då var han borta. Jag var verkligen galen. Men det konstiga var att jag kände av precis allt.

Jag vaknade och idag skulle vi få poäng. Träningen hade inte gått så bra och jag vet att jag max kommer få en trea. Jag och Mars väntade på poängen och rös. Alla före oss hade poäng mellan 7 och 11. De visade Mars poäng. En trea. Inga sponsorer men bra gjort är en tolvåring. Jag kramade om min lillebror. Så visade dom mig. Här har vi Jupiter. Hennes poäng är 6. En sexa. Dubbelt så mycket som jag förväntade mig.

Vi stod på plattorna. Mars och jag bredvid varnadra. Interjuven igår var inte så lyckad. Det ända jag sa var att jag längtade efter någon som var död. Räkningen började.
60..59...58
Vad var döden egentligen?
50...49...48
Var den farlig?
40...39...38
Gjorde det ont?
30...29...28
Det borde det göra för jag kommer bli dödad av någon.
20...19..18
Vad händer efter döden?
10...9...8
Allt blev nog bara svart förevigt.
3...2...
Jag skulle möta den om några sekunder iallafall.
1...0!
Jag sprang ner från min platta och mot sakerna. En man sprang mot Mars. Jag sket en kniv ur en kvinnas han och kastade den mot mannen som föll till marken. Mars såg lättad ut. Vi sprang iväg med 2 väskor och 1 kniv. Mars var glad att jag räddade honom. Då hördes skotten. 15. Femton döda i blodbadet. Det här skulle nog bli en kort omgång.

Jag kastade kniven i hans hjärta och kariäristen föll till marken. Han var död. Jag och Mars kollade på varandra. Vi hade överlevt hit av ett under men en av oss var tvungen att dö trots allt. Alla var döda. Vi var vid liv.
-Jag dör sa Mars.
- Nej Mars. Du är yngre en mig och desto mindre poäng vinnaren har desto mer skaker får den. Han såg på mig. Jag tog upp en kniv och tog den i bröstet. Blodet forsade och jag blev genast svagare. Mars började gråta. Jag tog tag i hans hans och log mot honom.
-Ta hand om dig lillebror och ta hand om Venus. Han grät mer. Jag var jättesvag. Ett kanonskott hördes. Mitt. Det var omöjligt för mig att prata eller något sånt nu. Men jag fck fram ett ord fast det var omöjligt.
-Mars. Han såg rädd ut. Man var död när skottet löd och jag sa hans namn. Det var svåt att se nu. Jag släppte taget och somnade in i ett hav av tårar.

Jag såg några framför mig. Två hästar. En varg. En koltrast. Två människor. Jag reste mig snabbt upp och kramade om mannen. Så kyste jag honom.

Hoppas ni gillade det här långa kapittlet. Jag ville ksriva allt om henne på en gång.

Det var det bästa kapitlet hittills!!!! Superdupermegajätteawsome!!!!

Kapitel 11 (Samuela perspektiv.)

-Samuel, Samuel. Jag hörde Jupiters gråtfulla röst. Jag hade inte känt så förut. Jag hade sett en ung kvinna i en av mina visioner som grät och sen såg jag att det var Jupiter. Jag ville trösta henne och den korta tiden jag var på jorden så blev jag kär i henne. Det var så underbart att se henne. Hon hade inte sett mig på 10 år och jag hade inte sett henne på 2. Tidsskilnaden mellan Boldor och Jorden var ju så som vi nämt tidigare, Sist jag såg henne var hon 4 och skulle fylla 5. Nu var hon 15. Jag var 18. Jag kramade om henne igen.
-Jupiter. Jag sa hennes namn flera gånger och hon kyste mig. Jag vart varm och kyste tillbaka. Jag var verkligen kär. Jag log mot henne igen. Hon kramade om mig och så började hon gråta.
-Jag har saknat dig. Jag log mot henne.
-Vem är det? sa Emma med skrattande röst. Jag log mot min lillasyster.
-Känner du inte igen Jupiter? Emma blev chockad.
-Jupiter? Är det Jupiter? Jag nickade. Hon vände sig om till Jupiter,
-Jupiter hut hamnade du här? Hon snyftade lite.
-Min syster blev utagen till spelen. Jag tog hennes plats för jag viste att hon,en elvaåring skulle dö. Så vart min bror utagen. Vi var de sista på arenan. Jag dödade den sista kariäristen. En i blodbadet. Två i själva omgången. Fyra stycken för att rädda min bror. 15 dog i blodbadet. 9 vart kvar. 4 av hade jag dödat som sagt. För min bror. Så var vi kvar. Han ville att jag skulle leva men inann han hade gjort något hade jag stuckigt en kniv i mig. Jag dog i ett hav av tårar. Emma såg ut att börja gråta.
-Det måste ha varit hemskt. En sken kom och något föll från skyn. En ring kom ner. Precis som dom jag och Emma hade. Jupiter satte på sig ringen och ett svart ljus kom. Kvinnan vi såg för ett tag sen var där. Hon såg på oss.
-Nästa gåtas svar är fel. Byt platsernas platser så får ni rätt. Allt var borta. Jupiter var förvirrade. Vi breättade om gåtan. Hon såg lite underligt ut. Hur långt är det kvar till punkten ni rider till. Emma såg på henne.
-Tre dagar sa hon. Det finns en stad i närheten. Då kan du få en häst. Jupiter såg lite underlig ut. En häst?

Jupiters perspektiv.

En häst? Skulle jag få en häst. Jag hade tagit lektioner från när jag var 5 och jag slutade när jag var 11. Jag fick sluta då för att pengarna var slut. Min favorithäst hade hetat Twister. Det var månag barn som inte gillade honom för att de sa att han var seg. Han var brun med vita fläckar och hade vit bläs.Twister dog när jag var 8 och han var 7 när han dog. De slaktade honom för de tyckte att de inte behövde honom. Vi kom fram till staden och de gick till ett stall. Det var en deldär det stod. Skolhästarpch en annan där det stod till salu. Vi möttes av en man som Samuel verkade känna. Jag gick genom gången gången och kollade på hästar. Så började jag nästan gråta. Twister var där. Jag sprang fram och han gnäggade. Han kände igen mig, Försäljaren kom. Den här hästen är 11 år och är den segaste vi har. Du skulle kunna köpa en annan. Jag såg på honom.
-Nej! Jag ska ha honom. Försäljaren såg på mig. En vanlig häst kostar 500 mynt men den här är så seg så du får 50 % rabbat. 250 mynt alltså. Jag såg på Samuel. Kolla i fickan. Jag kollade i fickan och där låg 500 mynt. Jag gav honom mynten och jag fick hans sadel och träns. Samma som i Pamen. Så red vi iväg. Jag hade Twister tillbaka och han var lagom snabb och lagom seg. Nu var jag en del av hemligheten och lösandet.

Super!!

Kapitel 12

Ulv

Jag vaknade ur rmin sömn och nickade mot min flockledare av de tre svanslösa. Jag nickade åt honom. Han hette Sam-uel. För mig utalades det. Saaaam uueeel. De svanslösas språk var svårt att tyda men jag tror det stod så. Jag vart lite ledsen. Den lilla flicka som hette Em-a var tillsammans med sin fågel och Sam-uel var med Jup-it-er. Jag var ensam. Jag ville också ha någon att vara med, Vi kom fram till en slags station som dom sa. De letade i ett övergivet hus och hittade en lapp och de verkade vara förvirrade.

Jupiter

93? Det var ingen station. Varför skrev de 93. Emma och Samuel var förrvirrade. Pica kraxade något som Emma kraxade tillbaka och Ulv sa något som Samuel sa tillbaka. Då tänkte jag på gåtan som kvinnan hade sagt. 39 sa jag. Vad. Kvinnan sa gör om det. Det finns bara två tal så man byter plats på dom 39. Samuel kramade mig.
-Du är så duktig. Jag log mot honom och han log mot mig.

Emma

Station 39. Det låg bara några dagar härifrån. När vi var framme där så skulle det ha gått 70 dagar sen vi var hemma sist. Jag sa åt Jupiter och Samuel att vi borde börja rida iväg så vi hinner rida under dagen så att vi inte hammnar efter. Lögn nummer 1. Jag ville bara inte se Samuel och Jupiter tillsammans sådär. Jag fick ont i magen och det kändes som om han höll på att byta ut mig. Jag var svartsjuk. Den tanken for ut ur mig när jag hörde ett ylande. Ylandet kom från en varg som var nära. Men det var inte Ulv som ylade.

Oj hoppas att vargarna inte skadar dom!! Jätte bra iaf

Kapitel 13

Ulv

Jag hörde en varg yla och jag viste att vargen var nära. Jag skulle göra allt för att skydda mina vänner. Jag såg vargen komma närmare. Jag reste ragg och började morra. Så sprang jag och flög över den. Jag bet och rev i den och den rev tillbaka.
-Du ska inte skada mina vänner. Det var 1 varg till där men den anföll inte. Vargen jag anföll hade fått övertaget och den skulle bita va min strupe.
-Nej jag ville bara skydda mina vänner. sa jag förtvivlat. Han skrattade.
-Vi är blodflocken och jag är dess ledare. Då kom 3 vuxna vargar och 4 valpar. De anföll. Han fortsatte.
-Vårt mål är att bli dom ända vargarna i skogen. Vi tar dina vänner också. En varghona började skälla.
-Broder sluta nu! låt honom gå. Vargen skrek ett högt skrik.
-Aldrig! Då hoppade den vargen in i stiden och försökte få bort brodern. Hon såg på mig.
-Beffal någon av dina vänner att döda dom. De går inte att stoppa. Jag skällde genast på Samuel och så fick blodflockens ledare en pil i sig. Em-a sköt den. Så började blodflockens vargar att bita och slita i sina ungar av någon anledning. Det var nog ledarens ungar. Då kom en hona som försökte skydda dm men de vargarna dödade henne. Då fick resten pilar i sig. Alla utom honan som räddade mig. Em-a gick fram och kollade om valparna överlevt. Hon såg ledsen ut och skakade på huvudet. Då hördes det ett gnäll.
-Hjälp. En unge hade överlevt. Vi kunde inte lämmna honom där. Ungen var grå som ledaren och hade ett blixtformat mönster på bakbenet som sin far. Han såg på mig och honan.
-Mamma. sa han och såg på henne.
-Pappa. sa han och såg på mig. Jag såg på honan som hette Leaf. Jag hade sett henne förut. Så slog det mig. Vi var vänner när vi var valpar. Jag sprang genast fram till henne. Vi skulle adoptera valphanen som hette Klink. Jag såg på mina flockmedlemar. De nickade och sa att det var okej om Lake och Klink stannade. Jag var lyckligare en normalt

Vad bra att ulv har fått vänner

Kapitel 14

Emma

Vi var framme vi nästa station. Vi såg ett slott som vi letade i. Jag mådde illa när jag såg Samuel och Jupiter yla. Jag öppnade en dörr och ett ljus kom. Det var kvinnan. För att få nästa ledtråd måste du vinna det fruktade spelen. Jag viste vad det bettyde. Jag var på en arena. Jag skulle leva oasett om jag vann det här spelet eller inte. Men om jag förlorade skulle vi inte få ledtråden. En gongong löd och vi sprang av plattorna. Arenan var ett slags slott. Jag tog en väska och sprang som vinden. Jag sprang förbi spelare som dödade varandra men de såg inte mig. Jag var i en hall med en spegel. Jag syntes inte i spegeln. Jag var osynlig. Så blev jag synlig. Jag gömde mig på ett ställe i min osynliga form och det kändes som flera dagar. Så gjorde jag mig synlig. Jag såg en tävlande och jag sprang som vinden igen. Han kastade en kniv men den träffade inte mig. Jag hade lekt med händerna så en vind kom. Jag jorde vindpustar och en annan spelare dödade honom. Den sista förutom jag. Jag gjorde mig snabbt osynlig och sprang runt så. Han såg förvirrad ut. Jag tog upp en kniv i min väska och gjorde det som var helt emot min natur. Jag kastade kniven och den hamnade i honom. Så var ramlade jag och fick benet i kniven. Jag rös. Jag kunde ha dött.

Jag var tillbaka där jag var. Jag öpnnade dörren och jag såg ledtråden. Till station 53. Det var 30 dagar härifrån. När vi är där är det 100 dagar sen vi var hemma. Jag suckade mot Samuel och han stirrade. Jag hade blåst ett litet luftmoln. Då lekte jg med händerna. Jag hade kvar krafterna. Då testade jag att göra mig osynlig. Samuel och Jupiter skrek och jag gjorde mig synlig igen. Jag hade kraften öve luft av någon anledning.

Super!!!!