PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanie öppnade långsamt ögonen och såg att han stod nära henne nu. Hon tittade upp på honom och sa långsamt;
"Döda mig inte, snälla... Visst, ta med mig till din nation, men levande. Annars kommer eldnationen slita dig i stycken och sedan bränna varje bit en ochh en..." sa hon lugnt, även fast hon inte alls var lugn på insidan.


((Guud vad dåligt det här inlägget blev, aja xDDD))

"Varför skulle jag?" Frågar den elaka Nathan irriterat. Varför skulle han slösa tid och kraft på att ta med henne tillbaka till deras läger så att hon kunde samla information och möjligtvis rymma sedan för att vända den emot hans folk. "Dessutom klarar vi oss. Vi har gjort det hittills och vi fixar det ganska bra." Fortsätter han som inte tänker ge med sig.

Stephanie satte sig upp långsamt. Vid minsta lilla reaktion från honom skulle hon lägga sig ner igen, hon funderade på en plan, hon hade ju faktiskt krafter hon också. Men hon kunde inte behärska de allra största, det var det som var problemet. Hon var bara en junior än, inte en master.


(*bara kom på något xP*)

(*Vet inte vad jag ska svara. XD*)

Nathan betraktar flickan och funderar på att mörda henne, nu. Nu när han kan. Men det är det underliga med hans fasad. Fasaden rämnar när han behöver den som mest. Han spottar irriterat på marken och försöker återfå den underliga känslan av blodtörst som han kan få i vissa situationer.
"Bara problemet att mitt folk inte är så värst snälla i mitt folk." Konstaterar han irriterad.

Stephanie ställde sig upp så att hon stod en meter ifrån honom. Hon log ironisk.
"Så varför går du inte tillbaka och slåss?" frågade hon i en hatiskt ton. "Jag skulle gärna göra det, men du står i vägen."

"Min order var att oskadliggöra dig." Svarar Nathan iskallt och vatten kommer från ingenstans.
"Vad i helsike håller du på med?" Säger hans systers oroade stämma och Nathan gör ett försök att knocka eldflickan med ett slag i nacken.
"Följer order." Svarar Nathan nonchalant.

Stephanie undvek slaget smidigt och tittade upp i ett träd där en tjej satt och tittade på. Hon såg ut att vara något år äldre än henne själv.
Hon tittade mot pojken och slog en eldsvåda mot honom, låt den bara träffa tänkte hon hoppfullt.

Nathan blir träffad på axeln och skulle ha fallit ihop om inte hans syster hoppat ned och kontrollerat hans blod. Det hade inte varit idealiskt att falla nu.
"Jäkla tjej, tror du vi vill slåss eller?" Säger hans syster ilsket och Nathan släcker elden. Han vill inte slåss, han tycker att kriget är överskattat men om man inte följer order är man istället en förrädare och det är inte en idealisk position i vattenstammen.

Stephanie blev arg när hon hörde hennes mening.
"Tror du jag vill det här?! Hela min familj är där ute och alla har troligen DÖTT nu!" Hon satte sig ner på marken och la huvudet i händerna och sa tyst, men så att de skulle höra;
"Döda mig, snälla. Bara döda mig, jag är betydelselös för det här kriget."

Nathan ser kallt på flickan, försöker hålla uppe fasaden som knappt existerar längre när han tänker på sin familj. Hans mor dog framför ögonen på honom och hans far har aldrig brytt sig om honom eller hans syster tillräckligt för att avslöja dennes identitet.
"Om du nu så gärna vill dö, ta ditt eget liv och låt inte oss bestämma ditt öde." Säger hans syster med armarna i kors. "Men enligt mig, har du tur. Du vet iallafall inte vad som hänt din familj." Fortsätter hon bestämt.