Dem tre speciella barnen (privat rollspel )

Jag somnar och drömmer. Jag ser några gestalter, när jag tittar närmre ser jag att det är min familj. Jag känner hr jag vaknar med ett ryck av att jag Rick en droppe rakt i ögat. Jag ser mig omkring vet inte vad jag ska tänka. Jag känner mig förvirrad så jag måste rabbla upp alt för mig. Jag heter Sincenea och är 12 år, har ingen bra famlj och jut nu bor jag på gatan. Jag känner tårarna komma.

Jag håller upp paraplyt med ena handen och kramar om Idun, som ligger i mitt knä, med den andra.
Jag sitter och tittar ut i mörkret. Jag saknar verkligen inte mina föräldrar. De var hemska.

Jag vill inte visa några tårar för jag brukar inte göra det. Men dem kommer endå. Jag ser det mörka utanför mig. Jag saknar inte en enda från familjen. Den enda jag saknade det var Pipis, min katt. Jag känner att det rinner på kinnderna.
(( jag tycker att när solen börjar gå upp så går vi in i en varsin väg till grön den och stöter på varandra vi själva gränden! Vad tycker ni))

((Det går nog bra ))

Jag vågar inte somna om så jag stirrar ut i mörkret istället. Jag ser den tunga dimman lägga sig och kylan kommer. Jag huttrar lite och tänker på om jag inte skulle vara ett gatubarn, då skulle säkert mina föräldrar var dem bästa och hårat hus säkert jätte vackert. Jag slutar att tänka på det när jag ser den svarta katten igen. Jag blir lite arg oh går mot den. Jag tar med mig mina saker och följer efter den ut i damman. När jag hade följt den några timmar började jag bli trött men solen började även skymma. Jag slutar at följa katten, istället går jag in i ett trongt utrymme. Jag såg ingen gränd än så länge så jag fortsätter.
(( nu är jag i en av gångarna på väg till gränden. ))

((Jag vet inte vad jag ska skriva!! Gah!!))

(( men skriv något om att hon inte vill sitta still eller att hon bestämmer sig för att stället hon är på är läskigt,konstigt,kusligt eller något sånt! Få henne att komma till grenden! ))

Det slutar regna. Jag fäller ihop paraplyt och lägger det åt sidan. Dimman lägger sig runt om oss och det börjar bli kallt.
Jag kan inte sitta stilla så länge till.
Jag bestämmer mig för att gå lite. Jag ställer mig upp och börjar gå. Idun tassar efter mig.

Jag sover tills solens strålar väcker mig. När jag öppnar ögonen ser jag att solen knappt börjat lysa. Det jag ser är en hel vit katt. "Papu!" utstrålar jag. Katten, som jag döpt till papu, kommer fram till mig. Jag kliar honom under hakan. Efter han kelat går han direkt mot min ryggsäck. Jag drar undan den från honom. "Vänta lite" säger jag och rotar i den och tar fram en svätt mjölk. Papu dricker snabbt medan jag packar ihop mina saker. "Ses senare..." säger jag och lämnar honom. Han följer efter men jag skakar av mig honom. Jag går mellan gångar och gator. Jag råkar såklart komma in på fel gata. Några killar, några år äldre än mig, stirrar sint på mig. Jag backar långsamt. "Förlåt... Jag menade inte att... Att störa." säger jag men det känar ingenting till. Jag springer så snabbt benen bär. Jag viker in i små gränder. När jag inte årkar mer stannar jag. Jag kryper upp bakom en kartongbit och väntar tills de gått förbi. Jag springer åt andra hållen, precis när jag springer runt ett hörn snubblar jag rakt över en hund. Jag skrapar knäna, annars är jag okej. Jag tittar upp och stirrar rakt in i en tjej, ungefär i min ålders ögon.

En kille snubblar över Idun. Som då skriker till.
Jag fångar henne innan hon hinner göra något annat. "Eh..." är det ända jag får ur mig.