Livets eviga lek [Hungerspelen, SV]

Awesome ♥

Grymt bra!

När kommer det mer, Incendio?

Jag tycker det här var jättebra! Det va kul att Cato ska sakna hennes säng tycker jag. Min syster gillar den här ficen mkt!

Det kommer på torsdag nästa vecka!
På kvällen innan jag lämnar Sverige! ♥

Hej alla underbara människor som läser min fanfiction.
Imorgon åker jag till Frankrike och jag blir borta t.om. Den 14:e augusti, så när jag kommer hem så kommer det ett nytt kapitel.
Jag hoppas att ni tycker om det, och lämnar något spår efter er - en tumme upp, en kommentar eller en bevakning. Allting är guld värt.
Kram på er!♥

Kapitel 4


Klockan slog åtta, och det var dags att se på dagens slåtterceremonier. Nicole hänvisade oss till biovagnen, en vagn med en stor bioduk på ena väggen, och på andra sidan av rummet var en stor soffgrupp med stora, fluffiga kuddar i olika färger.
’’Nu ska ni få se era motspelare, försök titta efter några ni skulle vilja ha som bundsförvanter.’’ Brutus röst var allvarlig och han släppte inte tv:n med blicken i en sekund.
Flickan som lottades från Distrikt 1 behövde inte kliva fram, en lång, smal blondin med lockigt hår tog hennes plats. Hon var förmodligen tränad, det såg så ut i alla fall. Hennes utstrålning sa att hon hade väntat på det här hela livet, precis som jag, fast hon var frivillig på riktigt.
Killen som lottades, fick kliva upp på scenen och skaka hand med blondinen. De verkade hyfsade, och med tanke på att de kom från Distrikt 1 så skulle de nog också kunna få tag i lite sponsorer.
Jag petade Cato i sidan, och han nickade när han förstod att jag ville ha dem i vårat lag.
Distrikt efter distrikt visades, och konkurrensen verkade inte så hård, den enda som såg riktigt farlig ut var en stor kille från Distrikt 11. Från Distrikt 11 drogs även en liten flicka, det var hennes första år i slåttern. Jag mådde så dåligt över det där. En liten flicka, hennes liv hade inte ens börjat, och hon skulle tvingas delta i Hungerspelen.
En sak som också fastnade i hjärnan, var Distrikt 12. Flickan.
Hon kastade sig fram som frivillig. Men inte för att hon var som mig och Cato, utan för att hennes lillasyster blev dragen. Hon tog sin lillasysters plats i spelen.
Hon var brunhårig och väldigt nätt. Men en frivillig från ett underlägset distrikt går inte att undgå. Katniss Everdeen kunde bli ett hot mot mig.
Jag skulle kanske vilja ha henne i mitt lag, hon såg snäll ut. Men det skulle göra så att Distrikt 2 tappade sponsorer, och det var det minsta jag ville. Så vi skulle nog hålla oss till ettorna.

När slåtterceremonierna avslutats så var klockan tio, och jag tänkte gå och lägga mig. Vi skulle komma tidigt till Huvudstaden och jag ville vara så fräsch och utvilad som möjligt. Jag ville såklart göra gott intryck inför mina stylister, visa att jag har bra grundutseende.
Jag reste mig upp ur soffan och jag kände hur Cato tog tag i mina höfter.
’’Vart ska du?’’ Viskade han i mitt öra och bet lätt på min örsnibb.
’’Jag tänkte gå och sova. Jag är trött.’’ Sa jag och log mot honom. Hans grepp om mina höfter lättade och jag reste mig försiktigt upp. ’’Nicole! Kan du visa mig var mitt sovrum är?’’ Frågade jag och Nicole ställde sig lydigt upp och trippade bort genom en dörr. Jag följde efter henne så att jag skulle hitta dit. Hon stod på höger sida om dörren jag nyss gick in genom, och höll upp en dörr framför mig.
’’Här.’’ Sa hon och log brett. ’’Du har toalett och garderob inne på rummet.’’ Hon sträckte in handen och tryckte på lampknappen. Ett par spotlights i taket tändes och lyste upp rummet. En stor säng med ett vinrött överkast, ett litet mörkbrunt skrivbord med en matchande stol, ett ruskigt stort fönster som täckte nästan hela väggen, några skåp som jag misstänkte var garderoben och en dörr, där toaletten var.
’’Tack så mycket!’’ Sa jag glatt. ’’Vi ses imorgon!’’ Lade jag till och klev in i rummet.

Nu när jag tittade ut genom fönstret insåg jag hur fort tåget faktiskt gick. Jag hann knappt uppfatta vad som fanns på andra sidan fönstret. Jag drog för vinröda gardinerna, för att naturen som försvann lika fort som den kom på andra sidan fick mig att må illa.
Jag gick mot de två höga skåpen och öppnade ena dörren. Som jag trodde så var det garderoberna.
Där hängde det massvis med toppar, byxor, underkläder – allt man kan tänka sig i klädväg. Det som förvånade mig mest var att allt var i min storlek. ’’Allt det här kan inte vara för mig.’’ Var det enda jag kunde tänka. Jag öppnade dörren till badrummet och där inne fanns det en duschkabin med massvis med knappar, ett handfat, en toalett. Det vanliga. Men mycket, mycket lyxigare. Hela badrummet lyste vitt och jag blev nästan bländad. Jag slog på vattenkranen, tog lite rosendoftande tvål och tvättade händerna.
Dagen hade varit så lång, och jag var så trött. Jag bestämde mig för att då och lägga mig, trots att klockan bara var halv elva.

Ur garderoben drog jag fram ett smaragdgrönt nattlinne med spets nertill. Jag klädde av mig kläderna jag haft på mig idag, och tog av mig halsbandet jag fått av flickan. Jag la sakerna försiktigt på skrivbordet. Nattlinnet trädde jag över huvudet, och det mjuka tyget var så underbart skönt mot min kropp.

Försiktigt kröp jag ner under täcket och sparkade bort överkastet. Jag kände mig väldigt lugn, trots det som väntade. ’’Det är alltid ett lugn innan stormen bryter ut.’’ Tänkte jag. Och det stämde, så mycket. Jag bestämde mig för att verkligen ta vara på tiden i Huvudstaden, slåss inne på arenan och komma hem. Det var min plan. Fast… Jag ville ju inte komma hem utan Cato. ’’Jag löser det där senare.’’ Tänkte jag. Och så fick det bli.

SUPER!

Supermegaazumbäst!♥