Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

Alex sa adjö och följde med strömen av elever in och satte sig vid det bordet där Tyr eleverna satt. De gröna, med drake på bröstet. Hon såg sig om och log, det var så vackret, särskilt när allt var upplyst som det var nu. De vita väggarna såg ut att lysa och det silverfärgade innertaket glänste ikapp med de otaliga svävande ljusen. Sorlet steg och sjönk men tystnade sedan, det var dags för de nya förstaårseleverna, och Damon att bli sorterade.

Damon leddes ut till salen med de andra. Han var två huvuden längre än den längsta av förstaårs eleverna, och detta odrog honom många blickar. Det viskades mycket i salen, men Damon höll blicken framåt, även om ett leende spelade på hans läppar.
Det stod en pedestal framför lärarbordet, och på det ett öga. Det var inget som Damon hade tänkt sig, och så som hatten, hade även den här sorteraren en berättelse att dela med sig.
Damon lyssnade intresserat på beskrivningen av elevhemmen och vände sedan uppmärksamheten mot lärarinnan, som började läsa upp namn.
"Chamberlain, Damon!" Kom som fjärde, och Damon ställde sig framför ögat. Det synade honom länge och Damon visste vad den tänkte, även om den inte sade något: Loke eller Tyr?
Slutligen röt den ut "Tyr!" åt hela salen, och bordet intill började klappa och vissla. Damon fick syn på Alex, där hon satt i ändan av bordet, och satte sig mitt i mot henne.

Efter tre förstaårselever där två, kom till Freja och en till Balder car det Damons tur. Alex log glatt när hon hörde att han hamnat i Tyr. Han satte sig mitt emot henne och hon log innan hon fortsatte att se på resten av sorteringen. De fick 7 till elever till Tyr och ungefär lika många till de andra. Rektorn ställde sig upp för att hålla sitt årliga tal. Det var kort och konsist som vanligt. "Välkommen till ännu ett år på Bifrost, dags att hugga in." sa han och en massa mat uppenbarade sig på borden framför dem.

Damon hade svårt att följa resten av sorteringen, mest för att han var hungrig, men också på grund av att ögat gjort ett olikt beslut än sorteringshatten. Damon satt och undrade över det, och att även här hade det andra alternativet varit elevhemmet för de listiga och ambitiösa. Det verkade vara något som inte ändras, tänkte Damon med ett leende och tog för sig av maten som uppenbarat sig på serveringsfaten.
"Du får visa vägen", sade han slutligen, då efterrätterna försvann och eleverna runt om började stiga upp. Det fanns inte en chans att han skulle hitta utan hennes hjälp.

Alex nickade och de gick ut ur matsalen och Alex pekade. "Eftersom att vi är Tyr och har draken som symbol, befinner vi oss längst upp i slottet." sa Alex och visade honom upp för massa trappor och mellan massa korridorer och dolda gobelänger. Ju närmare de kom desto tystare och dystrare blev hon. De kom fram till en solid stenvägg och Alex la en hand på dess kalla mur. Plötsligt flammade en eld upp och hon såg på Damon. "Det är bara att gå in, elden känner igen Tyr elever." sa hon lågt och gick in.
En massa elever samlade sig runt honom och Alex försvann tyst och obemärkt in i ett hörn och drog upp en bok. Hon kröp ihop i stolen och gjorde sig så osynlig som möjligt, bland alla elever.

Damon följde efter Alex genom slottet och försöke lägga på minnet svängarna de tog statyerna de passerade. Då de kom fram till uppehållsrummet och väggen lammade upp ryggade Damon lätt tillbaka, men följde Alex sedan lugnt genom lågorna.
Tyrs uppehållsrum hade många likheter med Ravenclaws, ty båda var gjorda för samma ändamål: studering och avslappning.Rummet var redan fullt då de anlände och flera av de äldre eleverna kom nyfiket fram. Damon log och hälsade på dem, försöke lära sig så många namn som möjligt.
Då sjätte års eleverna fick höra att han gick i deras årskurs bad de honom fram till den öppna spisen, och Damon satte sig intill den blonda flickan han passerat på tåget.
Damon märkte att Alex försvunnit och hittade henne sedan med blicken, där hon satt uppkrupen i ett hörn. Ingen tycktes bry sig om henne, men hon var trots allt den första vän Damon fått på skolan.
Så med ett ursäktande leende lämnade han de besvikna eleverna och satte sig bredvid henne.
"Hur kommer det sig, att i ett rum fullt av människor sitter du helst ensam med bara en bok som sällskap?" Frågade Damon, utan att låta varken högmodig eller nedlåtande.

( Du är tillbaka Har du haft det kul i London? eller är du där nu? C: )

Alex ser upp på honom mer förvånad än hon vill erkänna. Han hede genast kommit in i det populäraste gänget och suttit vid tjejen alla ville ha och så kommer han till henne. Hon trodde att han som alla andra skulle glömma bort henne, strunta i henne som vanligt.
"Böckerna är mina vänner, och det är inget jag väljer." sa hon tonlöst och såg på honom. Hon hade nog sett hur alla flokats runt honom, och ändå kom han hit, hit till henne.
Hon brukade sitta i hörnet, som osynlig för alla, hon bar stora kläder för att dölja sig själv. Hon visste inte varför men det hade bara blivit så med åren. Hon var den ingen saknade, förutom på Quidditchen då, men då var det annorlunda.

[Kom hem idag, har redan varit vaken i femton timmar efter tre timmars sömn det var superkul faktiskt, men skönt ändå att vara hemma.]

Damon nickade åt hennes mystiska uttalande. Han kunde se blickar kastas mot dem; undrande, förbryllade, jaa, till och med avundsjuka.
Damon hade aldrig varit mycket av en plugghäst, trots att han gåt i Ravenclaw. Han hade ofta läxorna ogjorda, eller återlämnade med lägsta betyg, och trots det lyckades han alltid med de praktiska övningarna; något som fick lärarna på Hogwarts att skaka huvuden i stum förvåning. Damon var året igenom bland de sämsta i sin årskurs, men då examen kom och han försökte, fick han toppenbetyg.
GET hade varit speciellt viktigt, för han ville ha valmöjligheter efter skolan.
"Jag tror jag går och lägger mig, edt har varit en tung dag", sade han med ett leende och reste sig. "Vi ses imorgon." Med en kvävd gäspning gick han till dörren med skylten 6. årskurs, pojkar, och öppnade den.
Det var ännu tomt i sovsalen, men Damons koffert hade placerats bredvid en av sängarna, så han siktade mot den med en ny gäspning.

( Är du inte trött? ;D Vad har du gjort? )

Alex nickar och ser efter honom. "God Natt" säger hon och innan han försvinner. "Ses" sa hon medveten om att ingen har sagt det förr. Ville han se henne imorgon? Eller var det bara något han sa för att vara artig?
Hon skakar på huvudet och slår igen boken, hon får det inte att gå ihop. Varför skulle han vilja vara med henne? Alex stoppar boken i väskan och går upp till sovsalen som tack och lov är tom. Då kan hon lungt klä av sig och dra igen förhängerna innan nånannan kommer.

[Var tidigare, nu har jag lite piggat upp mig (; var redan förra sommaren i London, så den här gången blev det inte så mycket sightseeing. Bästa var Queen + Adam Lambert koncerten ♥]

Damon hade knappt fått av sig skjortan då de fem andra pojkarna han delade sovsalen med kom in för att fortsätta deras diskusion, nu inlaggd med frågor om Alex. Damon berättade om tågresan och de meddelade förundrat att de aldrig under sina fem år hört henne prata så mycket med en person. De tyckte dock inte illa om henne, speciellt när hon var så skicklig på quidditch, ansåg bara att hon var något av en ensam varg.

Följande morgon vaknade Damon tidigt, lätt nervös på grund av sin första dag. De andra pojkarna sov ännu djupt, så han tog en dusch och klädde sedan på sig sin nya skoluniform. Med en sväng av staven torkade han sitt hår och lämnade sedan sovsalen.
Nere i uppehållsrummet var det tomt, och plötsligt osäker på över vägen till matsalen stod han och betraktade den tomma spisen.