You say hell, I say Hunger Games. [SV]

Nu Försöker Jag Med Ett Kapitel ;D
_____________________________
1.
Jag stirrade ut genom fönstret i mitt rum.
Idag var det slåttern. Jag hade satt på mig
en klänning som man tydligen skulle ha.. Jag ville inte bli vald. Föresten skulle jag typ inte bli det. Fast jag vill inte att Fitz ska väljas. Han är min tvilling, brorsa. Jag älskar honom. OM jag skulle välja mellan oss så skulle det få bli jag. Jag tittade på en liten fågel som flög
på en mask... Jag suckade. Mitt hår var uppsatt. I fönstret speglades mitt ansikte. Jag log. Jag gick ut ur mitt rum, ut ur huset och gick till en gammal ek. Jag brukade klättra upp i det när jag var ledsen, orolig eller rädd.
En liten spindel klättrade upp på ekens trädstam. Jag log. Spindlar var väll inte så äckliga eller? Jag andades in luften. Jag såg mot dom som jobbade. Torget såg trist ut. ja trist var det. Där skulle slåttern hållas.
Jag rös. Slåttern, hungerspelen. Nej fy fan.... Jag skakade bort tanken.



Blev det kort?? Iallfall din tur Miss Black ;D

Bra!

Skrivet också lite kortare. Eftersom jag är rätt trött x)

2.
"Fitz!"
Mamma ropade. Jag beslutade mig för att gå till henne. Få det hela överstökat med en gång. Påklädning och allt. Milla var väl redan klar antog jag.
"Kommer mamma!"



Ljudet av steg. Rösterna från distrikt 7. De kvävda skriken från panikslagna barn....
Detta var slåttern.
"Milla?"
"Ja?"
"Ta det lugnt."
Hon log. Kramade min hand.
"Det är du som ska ta det lugnt, Fitz."
Jag skrattade. Det var nog sant. Jag var mer nervös än hon. Mer närvös för att hon skulle bli dragen. Hon var mer närvös att jag skulle bli dragen.
"Ta det lugnt i alla fall."
Hon nickade och vi gick in i repinhängnaden. Väntade på den snorgula mannen som brukade läsa upp namnen här i distrikt 7. Han hade alltid fruktansvärt fula kläder på sig. Alltid. Så länge ja kunde minnas.

Super duper bra!!!!!!!!!

^ Tack!

Verkligen jättebra skrivet båda två!

3.
Jag skakade till. Tänk om han blev vald?
"Fitz.. Vi blir inte valda..." Sa jag osäkert. Jag kramde hårt Fitz hand.
"Jag vet.." Sa han. Vi delades upp" Ett tag senare kom den där äckliga mannen upp. Han hade snorgula kläder och hår som liknade spya. Han var kritvit i ansiktet med stora grisrosa ringar runt.
"Glatt hungerspel!" Sa han. Han började babbla men jag kunde inte lyssna. Jag tittade mot Fitz. Han hade blicken på mannen.
"Så.. Nu blir det lottning.." Sa han.
"Damerna först!" Sa han. Han stack ned sin hand. Jag blundade och bet mig i läppen.
"Milla Neverdeen!" Ropade han i högtalarna. Jag öppnade ögonen. Hade han sagt mitt namn? Folk tittade på mig. Jag vågade inte möta Fitz blick..
"Kom upp nu.." Sa han. Jag gick sakta upp mot scenen... Jag visste att det var slutet.

4.

Jag tittade på uppläsaren. Jag såg honom, men samtidigt inte. Blicken gled hela tiden ifrån honom. Hur jag än stirrade kunde jag inte fokusera.
Koncentrera dig, Fitz!tänkte jag.
Gud var nervös jag var! Jag har alltid varit sådan. Ända sedan jag var liten. Nej, ända sedan jag och Milla varit små.
Milla...
Var det något jag skulle koma ihåg om henne? Något om.. Om... Om... OM SLÅTTERN!
"Milla!" vrålade jag. "Milla!"
Jag försökte knuffa mig fram till scenen. Genom folkhopen. Till Milla.
"Milla!"
Någon tryckte mig tillbaka. Höll fast mig på min plats.
"Du kan inte göra något. Hon är redan vald", väste någon i mitt öra.
Jag slappnade av. Armarna hängde vid sidorna. Jag började vakna ur den dimmiga paniken som grumlat mina tankar. Nu kom smärtan på allvar.
Milla skulle dö...
"Och nu herrarna!"
Jag hade missat presentationen av min syster. Men vad gjorde det? Jag visste redan vem hon var.
Uppläsaren tog upp ennu en lapp ur glasklotet. Jag han kasta en sorgsen blick på Milla innan han läste högt:
"Fitz Neverdeen!" utropade han.

Super duper bra!!!!

5.

Mina knän blir svaga och jag kan knappt andas.
"Fitz!" Kraxar jag. INga märker mig. Alla blickar är riktade mot Fitz, min bror.
"Jag antar att ni är syskon" Säger den fula mannen.
"Tvillingar" Säger Fitz svagt.
"Det är första gången 2 tvillingar har blivit med samma gång..." Säger mannen..
____________________________________
Vi hade klivit in i tåget. Mannen hette tydligen
George Thod, George hade visat oss våra 'rum'. Jag hade gått in i min och kastat mig på sängen. Jag grät. Fitz skulle dö! Det skulle jag med! FItz måste vinna.... Tänkte jag. Tårarna strömmade ned för mina kinder. Tåget satte igång. Jag var rädd, riktigt riktigt rädd.


Sorry att det blev så kort.

Super duper bra!!!!!!