Noveller-blandat! ( alltså både Harry Potter och annat!)

ehm alltså det är längst ner på första sidan av detta forumet "Noveller-blandat! ( alltså både Harry Potter och annat!)" och som då e skrivet av mig så det borde inte vara så svårt att hitta

Jaha xD du menar tråden, jag trodde du menade forumet kreativitet xD men visst! Fortsätt!

hehe okej Ja men då gör jag väll det

Yaay

Hallå här kommer nästa del på min lilla novell om min påhittade figur Inez Malfoy Enjoy!

Del 2

- ”Lucius, du måste öppna ögonen för Draco! Han är faktiskt din son!”
Narcissa Malfoy försökte få kontakt med sin man men Lucius bara fnyste.
- ”Draco är inget annat än en skam för vår familj, han gör inget annat än att misslyckas! Men Inez, jag känner på mig att hon kommer göra mig stolt!”

Narcissa suckade och tänkte precis lämna rummet när hon plötsligt hoppade till av ett ljud som kom ifrån ett av fönstren. Lucius tittade emot fönstret, nyfiken på vad det var som lät. Narcissa gick fram och öppnade fönstret och där satt en uggla med ett brev i näbben. Narcissa slet det ur näbben på fågeln och den flög iväg. Hon vände sig om till sin man och öppnade det. Lucius drog det ifrån henne innan hon hunnit läsa vad det stod. Han tittade surt på sin fru och tittade sedan på framsidan och såg ett Hogwarts- märke i det högra hörnet och under det stod det Mr och Mrs Malfoy, Malfoy Manor, stora rummet. Han såg sedan att på baksidan fanns ett sönderdraget Hogwarts- sigill som Narcissa hade slitit sönder. Lucius fortsatte riva upp kuvertet och hittade sedan ett brev inuti som han tog upp med en skakande uppspelt hand.

Kära Mr och Mrs Malfoy, jag vill härmed meddela om att era planer för er dotters framtid precis bröts. Den största av gårdagens händelser var vid sorteringsceremonin då eran dotter, Inez Isabelle Malfoy, blev sorterad in i Gryffindors elevhem! Jag är ledsen över att jag måste meddela er sådana hemska nyheter men jag tyckte att ni skulle få höra det utav mig och ingen annan. Jag har talat med rektorn och han säger att ni gärna får dela med er av era tankar till honom.

Med Vänliga Hälsningar Professor Severus Snape

Lucius var vit i ansiktet, hans ögon var stora och med ett poff så skickades gnistor ut ur hans ögon och ner på brevet han höll i sin hand och det brann upp. Narcissa stirrade på honom och sedan ner på golvet, på högen av aska som var det enda som var kvar av brevet.
”Lucius?” fick hon fram ur sin skräckslagna mun.
Mr Malfoy tittade upp på sin fru med en ilsken min och Narcissa förstod vad det var som hade hänt, det värsta!


-”Pojkarnas sovsal är första trappan till vänster och flickornas samma till höger, ni kan gå upp nu och era saker är redan där.” sa den långe Gryffindor- prefekten och log. Alla började gå emot sina sovrum och jag följde med tjejerna upp för trappan. De andra tjejerna i min klass var fnissiga och viskade en massa om hur spännande det var att vara där men ingen av dem sa någonting till mig, de verkade som om de var väldigt osäkra över mig. När vi kom in i sovsalen så såg jag sex stycken sängkammare stå i en cirkel och i mitten fanns en braskamin. Alla tjejer sprang fram för att paxa en säng och jag tog den som blev över. Jag satte mig på sängen och såg att en väska stod bredvid med initialerna LV, men det var ju inte min. En tjej kom fram fnittrande.
-” Ops, den var nog min”, sa hon och släpade med sig sin koffert och slängde sedan min egen koffert till mig.
Jag brydde mig inte om de andra tjejerna och började packa upp min väska. Jag tog upp min trollstav som vi hade köpt i Diagongränden en dag tidigare. Då hade ingenting av det här hänt, allting var bra! Jag hade min bror som retades med mig och kramade mig och min stolta pappa och min oroliga mamma som hela tiden sa åt oss att vara försiktiga. Min pappa.... vad skulle han säga när han fick reda på detta.... det ville jag inte ens tänka på! Jag fortsatte packa upp och hittade ett foto av mig och min familj. Det var min pappa och mamma i bakgrunden och min bror och jag stod framför dem. Min pappa höll sin hand på min axel, han log med sitt stolta leende. Jag kunde höra hans röst i mitt huvud:
”Inez, min perfekta dotter! Du kommer göra din pappa stolt och se till så att världen blir som den ska vara! Sätta dit de där smutskallarna! Min mörka ängel.”
Jag slängde fotot i golvet och det bildades en spricka som separerade mig ifrån resten i familjen.
Jag kröp ihop på sängen med armarna över huvudet och började gråta.
- ”Jag hör inte hemma här”, sa jag för mig själv, ”jag hör inte hemma där! Jag hör inte hemma någonstans!”

Hoppas ni gilla Om ni vill ha mer skriv till svar eller uggla mig

Vad bra! ^^
En sak bara, det är Malfoy Manor, inte Maner
Annars var det jätte bra. Du borde fortsätta

Fett bra!!
Här kommer min oxå!
____________________________________

Aliney--

Aliney tittar ut igenom sitt fönster på anndra våningen, hon ser Frodo. Han är i sitt hus och håller på med brasan. Hon ler. Då kommer plötsligt Nadja upp. "Din mor sa att du var här" Sa hon oskyldigt. "Ja" Säger Aliney kort och ler precis som hennes mor hade gjort till henne. "Så vad gör du då?" Frågar Nadja. "Inget. "Så om inget betyder `spanar bara på Frodo`så visst!" skrattar hon oh sätter sig på Alineys säng kant. "Haha jätte kul!" Skrattar Aliney och sätter sig bredid Nadja. "Till mitt försvar så var det inte meningen!" Säger Aliey. "Visst, visst jag tror dig, menförsök att inte drägla så mycket nästa gång du spanar på honom!" Skrattar Nadja. Aliney tar handen runt munnen men känner inget. "Skoja bara!" Säger Nadja. Aliney buffar försiktigt på Nadja. "KOM!" Säger Nadja"Vart ska vi?"Frågar Aliney samtidigt Nadja drr med henne ner för trappen och ut ut huset.
___________________________________

Frodo--

Frodo petar i brasan försiktigt och det far upp lågor. Han ställer sig upp och torkar av pannan. Men när han vänder sig om tycks han se Dom där två flickorna från grann huset i busken. Han skakar på huvudet. "Alltid är det nåt" Muttrar han. Dagen hade börjat med att han slog i foten i sängsbenet. Sen hade han spillt ett glas mjölk och därefter hade han även tappat en dyr vas som där med gick i tusen bitar. Den här dagen var ingen bra dag för Frodo. Han sätter sig vid köksbordet och tar sig en bulle som legat där sen morgonen. Han går sedan ut till marknaden som alltid började klockan 15.00
_____________________________

Hoppas det var bra!

Underbart vännen min ^^
Bara att du skrev ut två gånger x) ♥

Hihi tack kompis det ska jag komma ihåg Och tack så mycket för att ni gillar den det gör mig glad Jag fortsätter gärna

Okej här kommer nästa

Del 3

”DU HAR SVIKIT OSS ALLA!!! Du har förrått oss!” Skrek Lucius Malfoy i mitt ansikte
”Jag trodde att vi alltid skulle ställa upp för varandra!” skrek Draco.
”Du är en skam för våran familj! Tänk att jag har uppfostrat en Gryffindorare!” sa min mamma Narcissa surt
”Du är inte min DOTTER!!!!” skrek min pappa.

”AAAAAAAHHHHHHH!!!!”
Jag vaknade ur min hemska dröm och jag satt upp i sängen, alldeles svettig överallt. Det var mörkt i hela rummet och jag kollade på klockan som stod vid min säng. Klockan var 04.00 på morgonen.
”Vad e det med dig? sa en av tjejerna med mörkt hår i andra sidan av rummet som satte sig yrvaket upp och gnuggade sig i ögonen.
Jag försökte samla mig och svarade den mörkhåriga tjejen att jag bara hade en mardröm och hon somnade om direkt.
Jag klädde på mig eftersom jag inte orkade försöka somna om igen och låta mina tankar leka med mig. Jag tog min trollstav och kollade på dagens schema. Den första lektionen var trolldryckskonst med Slytherineleverna. Jag gick ner för att sätta mig i uppehållrummet och kolla in stället lite.
När jag närmade mig slutet av trappan så hörde jag röster, ju närmare jag kom trappänden desto tydligare kunde jag tyda vad de sa. Det första ordet jag snappade upp var mitt egna namn! Jag kikade fram bakom väggen och såg att det var tre elever som satt vid brasan och diskuterade och till min förvåning så var det Harry Potter och hans vänner.

”Såg ni Malfoys min?! Han såg mer chockad ut än du Harry!” sa Ron och imiterade min brors ansiktsuttryck.
”Det är inte konstigt! Alltså tänk vad hennes familj måste säga!” sa Hermione med bekymrad min. ”Deras släkt har varit Slytherins så länge jag vet, om detta inte var planerat så måste hennes föräldrar vara rasande!”
”Men tänk om det var planerat! Jag menar Sorteringshatten utgår ju ifrån ens tankar eller hur, så Lucius Malfoy kunde la ha gjort något med Malfoytjejens hjärna så att...., sa Ron och spottade omkring sig av spänning.
”Nej, det tror jag inte”, avbröt Harry med en fundersam blick, ”När hon, Inez hette hon la, satt där på pallen precis innan Sorteringshatten bestämt sig så såg hon riktigt rädd ut! Jag menar alltså som om hon var orolig över vad som skulle hända och hon tittade mig i ögonen för en sekund och jag kunde känna alla nerverna som rörde sig i hennes kropp, och när hatten ropade Gryffindor så såg hon skräckslagen ut!! Hon såg ut som om hon precis fått reda på att hon skulle dö eller någonting.”
Jag lyssnade intensivt på vartenda ord de sa och Harrys lilla tal fick mig att nästan börja gråta, han förstod!
”Men tänk vad farligt det kan vara för oss, om det är så att Malfoy familjen tänker utnyttja det här nu! Jag menar de kan ju använda henne som en spion för att hålla koll på oss eller till och med döda dig Harry”, sa Ron oroligt.
”Då får vi la se till att hålla oss borta ifrån henne”, sa Hermione i en lägre viskning ”men jag tvivlar att den lilla flickan skulle kunna göra någonting sådant.”
Jag lutade mig lite längre fram för att höra dem tydligare och när jag flyttade min fot så knarrade det till i golvet och jag höll på att tappa andan av oro. Sekunden senare så drog Harry Potter fram mig ifrån mitt gömställe.
”snälla...” var det enda jag fick fram och Harry slängde mig i fåtöljen han nyss satt i och jag bara stirrade på dem med skräckslagna ögon.
”Ja, du kanske hade rätt Ron, spionera verkar vara en stor talang av denna flickan”, sa Harry och tittade ner på mig med ilsken min.
Jag kunde inte få fram ett ljud, jag var för rädd.
”Tänker du inte säga någonting?” röt Harry år mig och jag andades häftigare och häftigare.
”Harry! Hon är ju livrädd!” skrek Hermione och sprang fram till mig och klappade min arm.
”Hon spionerade på oss Hermione!” utbrast Ron ”hon förtjänar det!”
”Håll tyst Ron! Hur är det med dig?” sa Hermione vänligt och tittade in i mina ögon.
Tårarna började slingra ner för mina kinder.
”Jag.... jag... det var inte.... meningen....” snyftade jag fram och tittade skräckfylld emot Harry.
”Varför spionerade du på oss?” frågade Harry som hade lugnat sig lite men som fortfarande inte släppte mig med blicken.
Jag väntade några sekunder och andades och hämtade andan sedan svarade jag med lite mer mod.
”Jag spionerade inte, jag gick ner för trappan och hörde er nämna mitt namn och jag blev nyfiken, förlåt.
Det blev en kort tystnad och alla tänkte på vad de skulle tycka om vad jag just sagt.
”Då kan du la lika bra berätta om det var planerat då? Att du skulle hamna i Gryffindor, fortsatte Harry.
” Nej”, svarade jag och skakade på huvudet samtidigt som jag tittade ner på mina knän, ”mina föräldrar, min pappa kommer att bli rasande när han får reda på det!”
”Varför?” frågade Ron.
”För att det enda de har talat om under hela min uppväxt är vilken fantastisk mörk häxa jag skulle bli”, sa jag och tittade på Ron som satt i soffan mittemot mig.
”Men vilken sida står du på då, Gryffindor eller Slytherin? frågade Harry.
”Jag vet inte!”

Hoppas ni gillar den!

Jättebra!! ♥