The crash of life [SV]

Oookej, finisar, här får ni en sak ♥

Kapitel 1: Positive

Ginny Potter gjorde sitt bästa för att försöka andas normalt medans hon promenerade genom Godric's Hollow, som idag lystes upp av en härlig majsol. Andningen var ganska svår att kontrollera för tillfället, av vissa förklarliga anledningar. Som till exempel att hennes hand var stenhårt knuten runt en liten, vitblå och avlång ask – innehållande ett graviditetstest från en mugglarbutik. Hon höll asken en liten bit ifrån sig, som om den skulle kunna bita henne vilken sekund som helst. Inte för att hon trodde att den skulle bitas, hon var trots allt snart 22 år gammal... men hon var rädd för att göra testet. Rädd för Harrys reaktion. Rädd för sin egen. Rädd för alla andras. Rädd för att de skulle jagas av pressen så fort det läckt ut...
”Sluta vara så rädd för allting”, muttrade hon till sig själv när hon klev innanför den svarta järngrinden som avgränsade mellan gatan och huset där hon och Harry bodde. ”Det kommer att bli okej.”

Harry var borta på auroruppdrag och skulle inte komma hem förrän nästa dag, så huset var tomt förutom ugglan Dobby som verkade kalasa på några ugglenötter inne i sin bur, enligt det krasande ljudet. Ginny hängde snabbt av sig vårjackan och fortsatte titta på testet i sin hand. Ta det nu, ta det sen, inte ta det alls? Hon uteslöt snabbt det sista. Hon var tvungen att få reda på det här... Och ett barn, skulle det vara det värsta tänkbara? Absolut inte. Bara oväntat, väldigt oväntat… Ginny vred på asken för att läsa instruktionerna, suckade och gick upp en våning för att komma till badrummet – Det fanns visserligen ett där nere, men det var ganska ofräscht och de hade aldrig använt det eftersom de inte riktigt orkade fräscha upp det.

Väl stående i badrummet stod hon återigen still en stund. Ta testet eller inte ta det… Hon började snart bli arg på sig själv. Du vågar, tänkte hon snabbt och tog fram handen för att öppna asken och upptäckte att det satt avflagnat rosaglittrigt nagellack på några av naglarna – Antagligen påmålat i ett plötsligt anfall av tristess. Ginny skrapade lite på det som var kvar och det åkte genast av. Dålig kvalité. Nu kom hon av sig igen, sköt upp det… Det gick inte. Ginny bet sig hårt i tungan, fick upp locket och tog ut det pappersinklädda testet.

Två minuter skulle man vänta innan det visade resultat. Idiotiskt. Väldigt idiotiskt, men inget att göra något åt. Ginny satte sig i skräddarställning på badrumsmattan och räknade tyst till 120, medans hon irriterade sig på hur många siffror det var kvar – Vid 92 gav hon upp, tog testet i handen och kisade försiktigt på det. Det var någonting på det i alla fall… Försiktigt och långsamt öppnade hon ögonen ordentligt och läste ordet som stod i den lilla rutan. Gravid.

Den allra första tanken var att det skulle bli omöjligt att lyckas berätta det för Harry. Sedan började hon, utan att veta varför, gapskratta. Kanske var det av chocken, kanske av lyckan, men något fick henne att sitta där och gapskratta.

Om hon bara visste hur många gånger hon skulle tänka tillbaka på det ögonblicket.

HERRE GUD! Skit bra.
Och du tog namnet Dobby. Alltid vad jag fantiserar att min uggla skulle heta. ♥
AWESOME! ♥

Tack
(Slipper jag skita bra by the way? Särskrivning )

Okeej? Skita? O_o

Du skrev "Skit bra"...

Haha, f*n va man kan bli efter här! xD

Wow, du skriver helt superawesome! *bevakar*

SuuuuperAwesome!! Nu vill min brorsa "leka" med mig så jag måste väl stänga av...

HAHAHA I SAW IT!
Love you.

Jättebra!