Det här är jag

Alltså, jag är väldigt ledsen att det inte kommit kapitel på länge.. Jag hoppas ni inte hatar mig.
Men det är sjukt mycket med skolan nu, jag har träningar och nationella prov. Men det kommer nästa vecka, på påsklovet, det lovar jag

Lugnt, man kan ändå inte hata en så awesome person som du!! Det är OK, vet precis hur det är.med skolan, ta den tid du behöver ♥

Jag är så så så ledsen att det inte kommit något på jättelänge! Skäms faktiskt. Men jag har en ursäkt, jag går i sexan och vi har jättemycket nationella prov och jag har träningar och allt möjligt. Det har varit lite körigt ett tag, och jag ber er förlåta mig! Men här är iallafall ett nytt kapitel, och jag lovar att det ska komma oftare i framtiden!

Kap. 5


Chris stirrade på mig när jag långsamt vecklade upp brevet. Sedan bad han mig att läsa det högt.

”HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
REKTOR: ALBUS DUMBLEDORE
[Innehavare av Merlin-orden av första graden, storhäxmästare överstetrollkarl, högste storpamp i häxmästarnas internationella samfund]

Käre Ms. Inston,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli. En trollkarl kommer inom kort anlända till ditt hus för att förklara för dig och dina föräldrar/förmyndare.

Er tillgivna
Minerva McGonagall

Biträdande rektor

Jag tittade chockat upp på Chris. Han stirrade stint tillbaka. Sedan ryckte han åt sig brevet och läste det igen, medan hans blick blev mörkare och mörkare för varje mening.
”Ch…Chris..?” frågade jag försiktigt.
”Tror…tror du att det är sant? Tror du de talar sanning?”
Chris tittade upp på mig innan han rev brevet i bitar.
”Nej.” sade han bestämt.
”Det är ett spratt, och ett väldigt fult sådant. Kom, så går vi hem.”
Jag log lättat och vi begav oss hemåt. Vi berättade ingenting om brevet, utan sade bara att vi varit vid bergsskrevan hela tiden när föräldrarna frågade.
Chris pappa, Leo, hade lagat en utsökt middag och vi satt just och åt den när det ringde på dörrklockan. Min blick mötte skrämt Chris’. Han tittade lika skrämt tillbaka på mig. Leo muttrade någonting om oförskämda gäster som kom runt middagstid och gick ut i hallen. Han öppnade dörren och en mörk mansröst hördes. Dörren till köket var stängd, så vi kunde inte höra några ord. Jag reste mig från stolen och gick långsamt fram till köksdörren och pressade örat mot den.
”Trolldomsministeriet…”
”Er dotter, Evene Inston…”
”Hogwarts…”
Jag kände hur jag började må illa och gick och satte mig igen. Just då öppnades köksdörren och jag hoppade till, en reslig man med långt, blont hår stod i dörröppningen och log mot mig.

SuperdupermegajätteAwesome!!!

ny läsare här och jag tycker att du skriver fantastiskt bra, den här ff:n äär suuuperbra

Åh..... Herregud vad jag älskar det här ♥
*bevakar*

Kap. 6


Jag hoppade upp ur stolen som en raket och en lampa flimrade till. Sedan satte jag mig rodnande ner igen. Mannen kom och satte sig vid en tom plats. Alla stirrade på mig, det började kännas lite olustigt och jag skruvade på mig.
”Så…Ja, hej!” sade han.
”Hej.” mumlade jag tillbaka och tittade ner i bordet.
”Mitt namn är Ian Innen, och jag undervisar på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.”
Mitt huvud rycktes upp och jag stirrade på honom.
”Jag är professor i talmagi, men kommer snart att gå i pension. Du, å andra sidan, kommer att gå på skolan i sju år. För du är en häxa Ms Inston.”
Han log mot mig. Men jag kände bara en stark känsla av att något var fel.
”Jag är ingen häxa. Hur kan du ens säga så?” sade jag bestämt.
”Åh, du är inte en sådan där häxa som mugglare hittat på. Du tillhör trollkarlssamhället och vi sysslar inte med häxkonst. Vi sysslar med magi. Och om du är osäker på om du är en häxa, tänk tillbaka. Har det någon gång hänt något konstigt omkring dig? Lampan som flimrade förut, det var du.”

Jag tänkte tillbaka, hade det inte hänt konstiga saker? Som i eftermiddags, när jag flög. Jag flög faktiskt. Och sista gången jag blivit slagen av pappa, hade inte såren gått över på en dag? Det borde ha tagit en vecka minst. Sedan greps jag av misstro, vem vet om det inte var bluff, han som satt framför mig?

”Bevisa det.” sade jag och stirrade i hans ögon. Men han bara log, plockade fram en lång stav ur innefickan i manteln och fick salladen att sväva flera meter ovanför bordet. Jag bara gapade, men han hade inte ljugit. Om jag inte hade hallucinationer det vill säga. Men det kändes inte som det.
Mannen, som då hette Ian, log fortfarande mot mig.
”Terminen börjar den 1 september, tåget till Hogwarts avgår klockan 11 vid Kings cross station. Bara spring rätt in i pelaren mellan perrong nio och tio så kommer du dit. Du köper alla dina skolsaker i en gränd som heter Diagongränden.”
Sedan berättade han hur man tog sig dit, var man växlade pengar, hur man skickade brev. Jag bara satt och gapade, kunde inte tro det. Därför tog det lång tid innan jag upptäckte att Chris inte längre satt med vid bordet.
Ungefär en kvart senare så avböjde professor Innen en kopp kaffe och gick därifrån. Mina ben kändes som bly, jag skulle inte kunna röra dom på länge.

”Wow” var det enda som Leo kunde säga. Jag reste mig från bordet och gick tyst uppför trappan till Chris’ och mitt gemensamma sovrum. Sedan borstade jag tänderna och satte på mig pyjamas som i trans. När jag kom in i rummet så var Chris vaken, han låg i sängen och läste en bok.
”Vad tycker du? Om..om det här? Ganska fantastiskt va? Det har inte sjunkit in än, jag fattar det inte.”
Jag lade mig ner på rygg och tittade bort mot Chris. Han suckade, slog ihop boken och släckte lampan.
”Häxjävel” sade han innan han vände sig om mot väggen.

Åhhhh, vad bra du skriver! Jag vill också kunna skriva som dig!!!

Oh my Rowling o.o

AsSuperDuperMegaJätteAwesome!!!!!!!