Harry Potters liv efter striden(SV)(Restart av tråd)

*hostar som Umbridge gör* nu blir det ju en massa onödiga inlägg

Usch, vad detta inlägg har dåligt slut... Dessutom skulle det varit en jättelång Georgediskussion, men jag kom inte på något..

Jaja, nu är det max tre kapitel kvar, sedan händer det grejer! ^^

Kapitel 28: Ett porträtt

Det var inte helt ovanligt för Weasleysläkten att samlas i Kråkboet på helgerna, och det var just vad som skulle hända även denna, rätt trista och väldigt, väldigt gråa novemberdag. Så, så fort alla vaknat och fått i sig frukost tog Harry, Ginny, James och Albus den gråa tunnelbanan, mest för att James tjattrade som en överaktiv papegoja om att åka den. Egentligen var den långt ifrån fräsch, men det verkade inte bekymra honom det minsta lilla. James log stort under hela färden och tryckte näsan mot det redan immiga fönsterglaset för att se bättre. Det gjorde han ju inte direkt eftersom tunnelbanan åkte så snabbt att allt blev suddigt, men James verkade oerhört nöjd i alla fall.

Efter tio minuter var det i alla fall bara en kort promenad kvar till Kråkboet, och även om James blev ledsen över att lämna tunnelbanan gick det över när han kom in i Kråkboet och Teddy glatt hejade på honom, då lyste James upp i ett brett leende och sprang fram till honom. Alla hade inte kommit än, men det var ändå full fart i Kråkboet. Teddy och James hade hittat en boll att leka med, Percy diskuterade något med George, Angelina och Hermione hjälpte Molly i köket medans Ron läste en tidning och försökte härda ut med att Rose tuggade frenetiskt på hans fötter, och ja, kort sagt var de flesta sysselsatta med någonting.

Efter kanske fem minuter ropade Molly att fikat var färdigt, och på en väldigt kort tid satt alla vid det långa köksbordet, som blivit ganska slitet genom åren. Som alltid när det var fika i Kråkboet, tog det slut väldigt snabbt, och bordet tömdes snabbt på barn, medans de vuxna satt kvar. Harry lade märke till att George bet nervöst på sina naglar och att Angelina såg ut att vara väldigt inne i sina egna tankar, och han undrade för sig själv om de hade något tråkigt att berätta. Tanken hann knappt passera innan George harklade sig och snabbt tittade bort när allas blickar vändes mot honom.
”Vill du säga något?” frågade Arthur, som suttit och diskuterat cyklar med Hermione, artigt. George såg tveksamt på honom en stund och öppnade munnen, men stängde den snabbt igen och puffade istället till Angelina som först gav honom en irriterad blick men sedan ryckte på axlarna.
”Okej, då…” Hon tittade generat ner i golvet.
”Det syns på dig vad du ska säga”, sa Ginny snabbt och hennes kinder tog en ljusrosa färg när allas blickar drogs till henne istället.
”I så fall kan du säga det”, sa George roat. ”Om du nu är en sådan mästare.”
”Jag har bara varit med om det själv… Har jag rätt om jag säger så?”
”Jaa…” Angelina nickade tveksamt.
”Två gånger om?” Ginny log, och nu gick ljuset upp även för Harry. Tydligen hände samma sak för Ron, för han sa rakt ut:
”Ni ska få ett barn.” Angelina skrattade och skakade på huvudet.
”Två”, rättade George och log han också. Ett snyftande hördes från kanten av bordet. Molly hade börjat gråta glädjetårar.

Efter att Molly gråtit klart och alla grattat George och Angelina fortsatte allt som vanligt. Teddy och James fortsatte springa runt (Victoire var sjuk och hade stannat hemma med Fleur), Rose och Albus hittade någon leksak och bråkade om den tills Albus gav upp och travade iväg till Harry istället, Teddy tröttnade på att springa runt och spelade schack med Bill istället medans James hittade en tidning med mycket bilder, och George satte sig i ett fönster och tittade frånvarande ut genom det. Harry förstod honom, han hade själv ett väldigt färskt minne av hur mycket det varit att ta in. George verkade se att Harry tittade på honom, och vinkade lite diskret för att visa att Harry kunde komma, så Harry flyttade Albus från sitt knä till golvet och gick iväg till fönstret där George satt sig.
”Är det något speciellt med fönster och er Weasleys?” frågade Harry med ett leende och hoppade upp bredvid honom.
”Hur då, menar du?” George rynkade pannan.
”Så fort ni är ledsna, trötta eller helt enkelt behöver en stund för er själva sätter ni er i fönster… Ja, du och Ginny, i alla fall.”
”Jag vet faktiskt inte”, sa George med ett leende. ”Det känns liksom bara som en bra plats att vara på för mig. Jag vet inte hur Ginny tänker, något liknande, förmodligen.”
”Förmodligen…” Harry nickade.
”Harry, tror du att hon skulle vilja prata med Fred igen?”
”Vem, Ginny?”
”Ja, tror du hon skulle vilja prata med Fred igen?”
”Det tror jag…” Harry förstod ingenting. ”Men varför frågar du det?” George log.
”Jag har ett levande porträtt av honom i mitt gamla rum som jag gjorde klart för en vecka sedan.”

Fem minuter senare befann Harry, Ginny, James och Albus sig i Georges rum, där Freds gamla säng och saker fortfarande inte var undanplockade. Antagligen för att George inte ville slänga de, tänkte Harry. Porträttet av Fred hängde bredvid det överbelamrade dubbelskrivbordet, och det såg ut att ha varit gjort av magi, för den snarkande rödhåriga figuren innanför guldramen såg exakt ut som Fred alltid gjort. Albus skrattade glatt åt porträttet och försökte vinka, medans James försiktigt backade iväg från det, och när Fred rörde på sig slog han demonstrativt händerna för ögonen. Det hördes ett grymtande från tavlan som lät nästan som en gris, och Fred på porträttet slog upp ögonen.
”Hej”, sa han med sin välbekanta röst. ”Var börjar man när man inte pratat på en evighet?”
”Med att övertyga James om att du inte är farlig”, muttrade Ginny och lyfte upp James i sin famn. ”Eller är du det?”

Tre timmar senare somnade Albus, vilket fick George att avbryta sig mitt i en mening.
”Jag tror ni borde åka hem”, skrattade han.
”Vi kan inte prata hur länge som helst på kvällarna längre”, konstaterade Harry med ett leende.

Jättebra!
Men det ordet räcker inte, det är så mycket bättre än så. Helt awesome!!!
Att du får så bra idéer!

Jätte awesome! Har läst alla andra kapitel nu! AWESOME!

Asm!
Love your ff!(Much)!
Fantastiskt!(Hur bra du skriver)(Hur bra kapitlet var)(Hur BRA slut det var)

Ja, att jag får det!
Nejmen... Jag har väldigt svårt med nästa kapitel, men med största trolighet blir det ett halvkopierat från förra novellen x)


Taaack.

Jättebra

Såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Räkna varje bokstav tusen gånger om!

Jag har lov, då räknar man inte matte!

Hehe, jag uttryckte mig nog lite konstigt... Menade att om du räknade varje bokstav tusen gånger till så får du hur mycket jag gillar den här ff: en.
( har också lov! ) jag tror att alla i Stockholm har det nu. Bor du i Stockholm?