Kärlek vid första ögonkastet [SV]

Super! Spännande också...

jättebra
den blir bara bätter och bätter

Tack, tack! Kommer nog mer imorgon, måste skriva klart So uppsatsen och göra matteläxan men jag ska skriva mer ikväll så det kommer snart

Nu har jag läst igenom den den var jättebra!!! Vi ha mer

haha tack ♥

meer

Kommer inom en timme

Vill ha meeeer!!!!

Här kommer mer Tack för att ni läser!

Kapitel 7

”Kommer du?” Sa han och jag ryckte till av att mina tankar blev avbrutna. Jag log med rodnande kinder och började gå mot honom.
”Fryser du inte?” Sa jag med tanken på att jag faktiskt hade på mig hans jacka.
”Nej, det är lugnt, jag har en extra tröja under, dessutom så är det ju fortfarande sommar” Jag tittade på honom med ögonbrynen högt uppe i pannan.
”Sommar? Det är ju typ vinter” Sa jag och vi började gå mot sjön långsamt.
”Höst då? Går du med på det?” Sa han och jag skrattade.
”Okej, jag antar väl det, men det är kallt ändå” Sa jag och la armarna i kors. Han lade armen än en gång på min axel och fylldes av värmen spred sig ända ner till mina tår.
”Hur går det med skolan då? Förstår du mer?” Frågade han och jag tittade upp på honom.
”Sådär, jag kommer då aldrig lyckas med att kasta trollformer utan att prata” Sa jag och jag tittade ner mot sjön som var blank som en spegel.
”Okej,” Sa han och tog bort armen från min axel. Jag tittade frågande på honom. ”Rikta din stav mot pinnen där” Sa han och pekade på en pinne som låg på marken. Jag tog fram min stav och riktade den mot pinnen precis som han hade sagt. ”Och så säger du Accio” Jag skrattade lite och sa simpelt ”Accio”. Pinnen flög till min hand och jag log belåtet mot honom.
”Nu släpper du pinnen, riktar staven mot den och säger Accio inuti ditt huvud” Jag slängde pinnen framför mig och riktade staven mot den. ”Accio” tänkte jag men staven rörde sig inte ur fläcken. Jag suckade.
”Koncentrera dig allt du kan och säg det så tydligt du kan i tankarna” Sa han och jag log mot honom. Jag koncentrerade mig på pinnen så mycket jag kunde och så tänkte jag tydligt ”Accio”. Denna gång låg pinnen fortfarande kvar på marken. Jag tittade på honom och han log.
”Skrik det så högt du kan inuti ditt huvud” Jag nickade och försökte igen. Jag försökte skrika med mina tankar men det hela slutade upp med att jag stod och gapskrattade åt mig själv. Jag hade känt mig så löjlig som försökt skrika i mitt huvud utan att något skulle höras utåt. Jag satte mig på marken och han skrattade med mig.
”Det var värt ett försök i alla fall” Sa han och fortsatte att skratta med mig.
”Sitt ner” Sa jag och jag klappade med handen på marken bredvid mig. Han gjorde som jag sa och satte sig ner precis bredvid mig. Jag lutade mig mot honom och han lade sina armar runt mig. Några fåglar flög fridfullt i luften och landade senare mjukt i den spegelblanka sjön. Ringar blidades runt dem som spred sig sakta men säkert över hela sjön.
”Vad fint det är” Viskade jag och tittade ut mot sjön.
”Lika fint som du” Sa han och jag tittade upp mot de havsblå ögonen. Jag log och kände att jag rodnade lite. Han böjde sig ner mot mig och våra läppar möttes. Värmen spred sig snabbt när han kysste mig mjuk och försiktigt. Han avbröt efter vad som kändes vara en kort stund och jag log mot honom.
”Men du är finare” Sa jag och han skakade på huvudet.
”Inget eller ingen kan vara finare än du” Sa han och jag rodnade, jag var inte van att få komplimanger, inte på det sättet.
”Det börjar bli mörkt, vi måste nog bege oss upp mot slottet” Sa han och jag nickade när han började ställa sig upp. Han tog min hand och hjälpte mig upp.

”Tack” Sa jag tyst och han skrattade lågt. Vi fortsatte att hålla hand men förblev tysta vägen upp till slottet. Ett rosa ljus hade lagt sig över himlen och jag försökte att le mer än vad jag redan gjorde. När vi väl hade kommit innanför dörren till slottet tog jag av mig halsduken för att inte svettas ihjäl.
”Har du några läxor att göra?” Frågade jag och han tittade på mig ganska förvånat.
”Jane, jag har FUTT-prov i år, och du tror att jag inte har fått läxor att göra?” Sa han och jag skrattade.
”Förlåt då, men vi kan väl göra tillsammans? Det är mycket roligare då” Han kramade om min hand och jag kände hur blodet rusade runt i hela kroppen.
”Självklart” Sa han och vi gick ner mot sällskapsrummet. Inne i det normalvis fulla sällskapsrummet var det tomt och vi satte oss vid bordet närmast den öppna spisen. Jag tog av mig båda jackorna och lade dem på en stol bredvid
”Så vad har ni för läxa?” San han när han viftade sin stav mot killarnas sovsal och hans böcker kom nedflygandes från trappan utan ett ord som hördes. Jag tittade surt på honom.
”Vi har i trolldryckskonst, vi ska skriva en uppsats om polyjuiceelexir och bara för att du är överlägset bra på allt måste du inte skryta om det framför mig” Han skrattade och jag log mot honom. Ja kom på att mina böcker inte låg kvar i väskan utan att de också låg kvar i sovsalen från tidigare. Jag valde att gå upp till sovsalen istället för att flyga ner dem. På så sätt kunde jag också kolla hur sminket satt, inte för att jag vanligtvis tänkte på det.
”Jag ska gå upp och hämta böckerna bara” Sa jag och ställde mig upp för hämta dem, men precis som på morgonen samma dag blev allting en blandning av svart och rosa. Jag svajade till och tog tag i bordet.
”Woaw, är du okej Jane?” Frågade Marcus, la en hand på min axel och jag nickade långsamt.
”Det är lugnt jag har nog bara druckit lite för lite vatten” Sa jag och andades djupt ”Det är bra nu” Sa jag och log samtidigt som han nickade mot mig.

jättebra!!
mer
Kul att n kände likadant för henne