Det femte elevhemmet (PM)

GRYMT bra! jag är så nyfiken på resten!

Super, längtar till nästa kapitel

Jag tar det andra kapitlet nu istället (nästan mitt i natten) bara för att jag ändå fick det klart nyss.
Och ett stort tack till alla som gillade förra kapitlet. Hoppas att ni gillar det här också!

Musik som passar till!

Kap 2

När vi kom in i stora salen så började McGonagall förklara hur sorteringen gick till. Några av killarna pustade ut eftersom de hade trott att man skulle slåss mot ett troll men i verkligheten var det mycket enklare än så. Professor McGonagall berättade att det ända vi behövde göra var att sätta på oss en gammal hatt och då skulle hatten säga vilket elevhem vi skulle hamna i. Precis när hon sagt det så började hatten sjunga en sång vilket gjorde mig mycket förvånad. Sången handlade om hatten själv och om de olika elevhemmen. Medan hatten sjöng så passade jag på att kolla runt i salen. Det var fyra bord som stod längst med salen. Ett bord för varje elevhem tänkte jag. Jag undrade vilket jag skulle sitta vid om bara några minuter. På kortsidan mittemot dörren stod lärarbordet på en liten scen. Sedan tittade jag upp i taket och blev nästan stum. Där taket skulle ha varit såg man stor stjärnklar himmel med bara ett fåtal moln. Under natthimlen svävade det hundratals stearinljus. Jag hade hört mycket om Hogwarts, men det här var det aldrig någon som nämnt.
”Magiskt”, viskade jag.
”Ja, det är visst förtrollat, sa tjejen bakom mig, Jag läste det i Hogwarts, en historia.” Jag blev förvånad när hon sa det för det var inte alls så jag hade menat.

Jag slutade tänka på taket när McGonagall började ropa upp våra namn.
”Hannah Abbott!” Jag önskade Hannah lycka till och hon gick upp och satte sig på pallen. Och bara en stund efter det att hatten nuddat hennes huvud så blev hon sorterad:
”HUFFLEPUFF!”, ropade hatten. Hannah fick massor med applåder från Hufflepuffbordet när hon gick dit för att sätta sig. Sedan ropade McGonagall upp Susan som hade suttit i samma båt som jag och Hannah och sen så fortsatte de så där. När ungefär hälften av eleverna hade sorterats in så var det äntligen min tur och vid det laget var jag så nervös som man kan bli.
”Erika Lavell!”, ropade professor McGonagall. Jag gick upp och satte mig försiktigt ner på pallen.
”Hmm…, hördes en röst inuti mitt huvud, var passar du då?” Det dröjde en stund innan jag förstod att det var hattens röst. Jag vill inte hamna i Slytherin, tänkte jag, varsomhelst men inte i Slytherin. Det verkade som att hatten hörde mig för den svarade:
”Nej då, det är inte ens att tänka på.” Då blev jag genast mycket lugnare.
”Nej, jag tror nog att du får hamna i, sedan hörde jag hur rösten höjdes så att alla i salen skulle kunna höra den, CENDORIFF!”

Jag reste mig inte upp, jag bara satt där och väntade på att någon skulle säga något. Var det något som jag hade missat? Vad jag visste så fanns det bara fyra elevhem. Jag räknade borden men det var fortfarande bara fyra stycken. Det var en kille vid Ravenclaw bordet som reste sig upp och frågade vad hatten egentligen hade sagt för något.
Tillslut så reste sig Dumbledore och gick fram till mig. Jag trodde att han skulle prata med mig, men när han öppnade munnen så visade det sig att det inte alls var så.
”Kan du säga vad du sa nyss en gång till tack.” Jag förstod att han pratade med hatten.
”Jag sa att hon hamnar i Cendoriff,” svarade hatten.
”Ursäkta kära hatt, men vad jag vet så finns det inget sådant elevhem,” sa Dumbledore vänligt till hatten.
”Cederic Cendoriff var Hogwarts femte grundare och de egenskaper som flickan här har passar perfekt in på hans elevhem. Jag hörde hur det gick en susning genom salen från alla som hade hört vad hatten precis hade sagt.
”Får jag fråga dig varför det inte går några elever i Cendoriff?”, frågade Dumbledore.
”Cederic hade väldigt blandade egenskaper och liksom de andra fyra grundarna ville han att eleverna skulle ha samma egenskaper som han själv, svarade hatten, det har bara gått tre elever i Cendoriff och de tre var grundarens söner. Eftersom ingen hamnade i Cendoriff så tog man bort den delen av Hogwartsemblemet för ungefär 800år sedan”, avslutade hatten.
”Då får det bli så”, säger Dumbledore. Sedan höjer han rösten:
”En stor applåd allihopa för den första eleven i Cendoriff på nära 950år!” Nu tar jag till orda för första gången sedan McGonagall ropade upp mitt namn.
”Ursäkta mig professorn, men vad kommer att hända med mig?”, frågade jag.
”Ja miss Lavell, vi får väl ordna det så gott det går. Möt mig på mitt kontor efter festen”, svarade han.
”Men var ska jag sitta nu vid middagen då professorn?”
”Sätt dig var du vill miss Lavell.” När han sagt det så gick han och satte sig vid lärarbordet igen. Jag gick och satte mig mittemellan Hannah och Susan vid Hufflepuffbordet.
”Erika vad hände? Var hamnade du?” frågade Hannah medan Susan tittade på med en frågande blick.
”Jag vet inte riktigt, jag ska träffa rektorn efter middagen”, sa jag. Sedan så var det sortering en stund till och det mest intressanta var att pojken som pratat med Hagrid tidigare tydligen var den berömde Harry Potter.Sedan började vi äta och pratade om helt andra saker men längst in i mig gnagde en oro. Vad skulle hända? Efter middagen gick jag ut ur stora salen före alla andra.

Så vad tyckte ni?

Jo förresten, Cederic är namnet jag inte är nöjd med så jag vill gärna ha bättre förslag. Det ska såklart börja med C och helst vara en kille.
Och så kanske ni kan hjälpa mig med elevhemsfärgen för hitills är det lika många röster på varje. Så brun eller lila? Vad tycker ni?

Jag tycker LILA!!!!!!!

Jättebra!
Jag tycker nog brun eftersom att lila är rätt så likt blå... Men brun kanske är lite tråkigt...
Cimon, Celcius, ja, jag vet inte riktigt vad som passar att han heter.

Jättebra!!!!

Jättebra!! Elevhemmen har ju oftast 2 färger, så varför inte både lila och brun?

Tycker också att det kan ha båda färgerna
JÄTTE bra kapitel!!!

Tack! Det är en jättebra ide!

Du är grymm på att skriva och du har jätte bra fantasi!!! Kör på!