LCHF

Sant som det är sagt (skrivet).
Ofta innan fotbollsmatcher och tuffare träningspass brukade pappa laga till pastarätter så att jag fick i mig extra energi. Kolhydrater är ändå energi och den behövs när du tränar - då inte minst på elitnivån (fråga varenda elitidrottare: ALLA har en strikt struktur på vad som får ätas vid olika träningsveckor och inför tävlingar osv). Pasta, potatis, ris m.m. är långsamma kolhydrater medan kexchoklad, annat snacks och frukt bjuder till snabba: efter fotbollsmatcher brukade pappa ta fram en banan och kexchoklad till mig så att musklerna snabbt kunde få energi till återhämtning. ^^ (Man bör få i sig något litet inom 30min efter en hård uthämtning = ha gärna med er en frukt i träningsväskan!)

Jag tror som många andra att en varierad kost är det bästa. Anledningen till att folk tycker att dieter fungerar tror jag är att de egentligen inte har haft gränser innan. En människa som inte följer någon diet kanske kan unna sig till exempel en extra portion glass någon gång, för det är inte emot dieten. Någon som går på diet har kanske större "krav" på sig att följa den, vilket gör att man är striktare i sin kost och tänker mer på vad man äter.

Dieter är oftast en snabb lösning och vi är så jävla otåliga i denna stressade värld. Vi vill se resultat på en gång och därför provar vi olika dieter med snabba resultat! Dieter ger ofta snabba resultat eftersom att kroppen måste ställa om sig för den drastiska förändringen och för att man förlorar vätska. Man skadar kroppen helt enkelt. Dieter är som sagt ingen långvarig lösning.

Det tar tid att få en hälsosam kropp och man ska inte påskynda processen mer än nödvändigt enligt min åsikt. Varför inte börja från början PÅ RIKTIGT istället för att ta till massor av kortvariga lösningar?

Det har ju visat sig studier om att GI-mat ska ätas av diabetiker. Även också LCHF eftersom den är rätt så lik GI.
LCHF har också rekommenderats av massor av barnmorskor till kvinnor som lider av sjukdomen PCO och PCO-S, vilket jag har.
Det är också en tanke på varför jag börjat med LCHF. För en kvinna som har PCO eller PCO-S är det lika kämpigt att gå ner ett kilo som det är för en "frisk" att gå ner tio.

^ Men dieter vid sjukdomar är en helt annan sak. Om det krävs för att kroppen ska må bra så är det självklart inget fel med att följa en diet. Det jag stör mig på är människor som ska testa tusentals dieter för att dom läser om det i tidningen, för att alla andra gör det, för att få snabba lösningar på sina problem.

Jag vet att PCO är en hemsk sjukdom då min kusin lider av allvarlig PCO. Jag hoppas verkligen att LCHF då kommer att göra att du mår bättre! :'> Om du dock inte mår bättre så tycker jag att du ska prova något annat, i samråd med läkare såklart.

Jag tycker alltid att man ska samråda med läkare inför en diet, för att veta att man klarar det och för att se så att man är frisk nog eller om kropppen överhuvudtaget behöver dieten.

Ja du har rätt!
Sådan där "gå ner till jul-diet" t.ex är bara skit, ursäkta uttrycket. Sådant skulle jag aldrig få för mig att pröva.

Dock har jag inte pratat om läkare om det. Jag gillar inte läkare.
Men min psykolog vet om att jag testade det för ett tag sedan och sa inget om det.

Inte för att jag mår så dåligt av min sjukdom. Det enda som är "fel" är att jag knappast har mens och därför i stort sett inte kan bli gravid. Sen är det lite andra småsaker som behåring och sådär.
Det jag vill uppnå med dieten är viktnedgång så att sjukdomens symtom stabiliseras och att jag kanske i framtiden kan skaffa barn.

Själv vågar jag mig nog inte på LCHF trots att det skall vara bra för diabetiker. Jag tycker det finns för lite forskningsunderlag än så länge och har hört om diabetiker (och andra) som fått problem med blodfetter och blodkärlssjukdomar av LCHF.

Inte värt att chansa.

Just LCHF vid diabetes är som du säger inte så efterforskat, men däremot GI. Det är en metod som bygger på den ideella maten för en diabetiker.

Just nu håller jag faktiskt på att gå ner i vikt. Däremot gillar jag inte riktigt att hålla mig till en diet. Jag går lätt ner i vikt och därför räcker det för mig att sluta äta godis och annat onyttigt. Men eftersom jag gillar att få "snabba resultat" så går jag ut och joggar 2 gånger i veckan.

Om ni har svårt att stå emot "suget" så kan jag försäkra er om att det kommer bli bättre. Det är bara för stunden som det känns väldigt jobbigt men efter en vecka eller två kommer ni knappt känna av det.

Oj vad rörigt det blev - men svaret på inlägget är att jag tycker LCHF inte riktigt är min grej, jag tycker det sätter för höga krav på sig själv.

Va skönt för dig att du går ner snabbt utan mycket ansträngning.
Men som jag tidigare nämnde så lider jag av en sjukdom som gör det tio gånger svårare för mig att gå ner än vad det tar för friska.

Och det här med att stå emot suget... Säg till en alkoholist att låt bli drickan, det blir bättre efter ett tag. Eller till en knarkare att utan droger några veckor så känns det bättre. Det går inte riktigt, eller hur? Samma sak är det för matmissbrukare, nästan ännu svårare.

Alkohol och knark går att ta totalt avstånd ifrån. Alltså att göra sig av med allt som finns hemma, och sen inte vistas på stället där sakerna kan förekomma. Men mat behöver alla människor dagligen flera gånger. Därför blir en matmissbrukare utsatt för sin last flera gånger om dagen just för att den MÅSTE. Inte så lätt att hejda sig när "knarket" finns tillgängligt, eller hur?