PG-12 Den 31 Oktober 1981 [SV]

Men han såg ju ut sådär då också va? För det var ju efter han hade gjort sina horrokruxer. Det står ju i bok sex om när han kommer till Dumbledore och söker jobb. Då beskrevs väl han att nästan se ut som "nu". XD Men jag vet inte...

Jag har ingen aning XD Han kanske inte hade exakt samma utseende (med tanke på att han fick en ny kropp i fyran) men han kanske var skitläskig då också. Jag har ingen aning, men nån gång måste han varit en vanlig man :3 frågan är när han var det

Ja, men vi bortser från det XD

^ haha, ja det låter bra XD

Jag har inte särskilt skrivartlust nu, men jag har ideer, så jag måste få ut dom!
---------------------------------------------------------------

Kapitel 4 - sorgliga tider
"AAH", skrek en mansröst.
Lily hade slumrat till i soffan. Sirius hade gått för över en timme sen. Hon vaknade med ett ryck och såg James skräckslaget hoppa upp i soffan.
"E... En sp.. pindel!" stammade han fram "döda den!"
"Nej", sa Lily "Nej, jag kan ta bort den, men inte döda den!"
Hon gick fram till stället där spindeln var och lockade utan tvekan upp den i handen. Därefter gick hon ut på bron och släppte iväg den ut i det fria. Harry iakttog sin pappa med en road min.
"Haha, jolig", skrattade Harry.
"Är pappa rolig?" frågade James och tittade ner på Harry som satt på golvet.
"Jolig, jolig, JOLIG!" skrek Harry.
James gick fram till Harry och tog upp honom i sin famn. Därefter började han busa med honom genom att kasta upp honom i luften. Harry skrek lyckligt.
Ute hade Lily stött på Bathilda Bagshot, en av historiens mest berömda trollkarlsförfattare.
"... och då sa han att det var bättre att ta det imorgon!" sa Bathilda och skrattade. Lily flinade, fast hon tyckte inte att det var särskilt roligt.
"Han börjar nog bli lite virrig, den där Holtsen!" sa Bathilda och skrattade igen.
"Mm", mumlade Lily "Men nu har jag en massa tvätt som väntar på att bli hängda, trevligt att råkas mrs. Bagshot."
"Men för all del, Lily! Tvätten hänger ju sig själv! Ett litet vift med trollstaven och så hänger det sig själv"
"Jo, men jag måste verkligen gå nu", sa Lily.
Bathilda kom närmare Lily och viskade:
"Jag vet att han är efter er! Var på er vakt, lita inte på någon!" sa Bathilda.
"Ja, ha det bra!" sa Lily som blev förvånad - visst visste hon att hon skulle vara på sin vakt. Bathilda visste inte hur det kändes, hur orolig hon var för att något skulle hända Harry eller James.
"Detsamma", sa Bathilda vänligt och gick iväg.
Lily började gå mot ytterdörren. Med ens vart hon så ledsen och orolig, hon ville inte gömma sig, hon ville inte behöva oroa sig för att något skulle hända de hon älskar! När hon gick igenom dörren så märkte hon att hon snyftade. När James hörde det lade han ner Harry och gick fram till Lily.
"Vad är det?" sa James oroligt och omfamnade Lily.
"Jag är bara så orolig!" sa Lily.
"För vad?" frågade James.
"För att något ska hända oss", sa Lily tyst och uppgivet.
Sanningen var den, att James tyckte samma sak. Han kastade en snabb blick på klockan. Den visade tjugo minuter över tre. Därefter slöt han ögonen och höll om Lily hårdare.

Jättebra! Mera!

Helt fantastiskt! Kan inte beskriva hur bra det är!

Fantastiskt!!! Älskar det där med spindeln ♥

JÄTTE BRA!!!! SKRIV MER!!!!

oooooh så jäkla bra du skriver !!!