Borttagen
|
Det var awesome att skriva igen!  Insåg inte hur mycket jag saknat det förrän jag kom igång igen. Så nu har jag gjort ett skrivschema till mig själv för resten av veckan ^^
Här är en del av det jag skrev under de senaste tre timmarna:
Spoiler:
Tryck här för att visa!”Jag tycker inte om det, Robb”, sade Alex.
”Jag är fullt medveten om dina åsikter”, svarade Robb.
”Jag litar på ditt omdöme”, inflikade Gabriel, ”men i det här fallet håller jag med Alex. Vi är redan för många ombord som inte är som oss.”
”De som inte är som oss är fritt byte så länge de är vuxna och så länge de överlever. Det vet ni allihop”, påpekade Robb.
”Det är bara Jean och Jimmy som vi inte får röra”, instämde Martin. ”Att lägga till en till på den listan borde inte göra någon större skillnad.”
”Det kommer inte vara ni som får övertyga mannarna om det”, sade Gabriel. ”Allt ni gör är att hålla ett litet tal och se skrämmande ut. Den verkliga övertygelsen kommer från mig. De kommer alltid till mig innan de går till er.”
”Uppfattar jag gnäll från ditt håll, Gabriel?” sade Alex. ”Du hade din chans. Du lät tillfället glida dig ur händerna.”
”Knappast. Jag valde att låta bli, men jag börjar tvivla över hur riktigt jag handlade när jag lät bli.”
”Skulle det vara ett hot?”
Alex hade rest sig upp och tagit ett hotfullt steg mot Gabriel.
”Du vet lika väl som jag att jag kan besegra dig om det är en duell du vill ha.”
Gabriel hade också rest sig och trots sin knappa längd i jämförelse med Alex var hans ansiktsuttryck minst lika hotfullt som Alex.
”Mina herrar”, sade Robb med en harkling. ”Detta är knappast rätt tillfälle.”
”Så snart vi kommit ut till havs är du min”, sade Alex till Gabriel.
”Du är välkommen att försöka.”
”Dåså”, sade Martin. ”Vi är alltså överens om att Jack får stanna?”
Gabriel nickade. Alex grymtade och lämnade hytten. Martin följde strax efter.
”Jag sade till dig att han skulle bli ett problem redan innan du förvandlade honom, Robb”, sade Gabriel.
”Jag är medveten om dina förbehållningar gällande Alex. Men jag kunde inte, och kan fortfarande inte, bortse från hans styrka. Han är en tillgång.”
”Så länge han kan hålla sitt temperament i styr så.”
”I annat fall får du disciplinera honom”, sade Robb med en axelryckning.
”Du inser att det egentligen är kaptenens jobb?”
”Jag överlämnar gärna det nöjet till min högra hand.”
”Komplimanger? Så här tidigt på natten?”
”Jag är på bra humör”, sade Robb leende.
”Då får vi väl hoppas att det håller i sig”, sade Gabriel.
De log mot varandra och lämnade hytten tillsammans.
När Jack vaknade var hon desorienterad. Yrvaken reste hon sig ur kojen som ur en säng och föll omedelbart till golvet. När hon reste sig kom de två senaste dagarnas händelser tillbaka till henne och efter att ha kontrollerat att bysten fortfarande var hårt bunden och att hennes få tillhörigheter fanns kvar i sjömanssäcken gick hon upp ovan däck. Solen hade gått ner helt, och elden från lanternorna sken. Trots den sena timmen var det mer aktivitet på skeppet nu än när hon hade kommit ombord. Hon gick försiktigt över däck och försökte undvika att vara i vägen. Hon tog sig upp på styrdäck utan att krocka med någon och såg ut över skeppet. Utsikten ingav henne en känsla av lugn och hon log för sig själv.
”Jag skulle kunna vänja mig vid det här”, sade hon till sig själv.
”Då får du allt börja jobba”, sade en röst bakom henne.
Hon hoppade till och snurrade runt. Martin stod bakom henne.
”Hur så?”
”Du har nyss kommit hit, pojk. Du börjar där nere med att svabba däck och laga segel. Nödvändiga småsaker som passar de som står lägst.”
Jack kände sig nertryckt, förminskad, och det tänkte hon inte ta. Hon sköt ut hakan och såg upp på honom utan att vika undan med blicken.
”Så undervisa mig. Jag vill lära mig allt.”
Martin skrockade.
”Jaså, du? Allt? Allt vi gör ombord kommer knappast falla dig i smaken.”
”Tror du det?”
”Nej, jag vet. Gå och leta upp Jean nu så du får någonting gjort.”
Jack lydde order och lämnade styrdäcket. Hon hade en klump i halsen som lovade tårar, men hon svalde frenetiskt för att få bort den. Hon var ingen adelsdam längre, för tusan! Tårar, svimningar och anspelad svaghet skulle inte fungera längre. Hon hittade Jean precis utanför dörren till kaptenshytten.
”Bra, där är du”, sade han. ”Ta en hink och en mopp och återvänd till styrdäcket. Du kan få umgås mer med Martin medan du svabbar däcket.”
Tårarna hotade fortfarande så utan ett ord gjorde hon som han sade. Innan hon gick tog han tag i hennes arm och viskade i hennes öra:
”Svabba gärna hans fötter och blöta ner honom ordentligt. Som en tjänst åt mig. Blir du bestraffad så tar jag straffet åt dig.”
Jean blinkade åt henne och fortsatte sedan se över sina arbetare medan de svabbade däck, tvinnade rep eller lagade segel. För ett ögonblick tvivlade Jack på att det ens hänt.
”Vad väntar du på? Marsch iväg! Och glöm inte vad jag sade.”
24 maj, 2016 23:05
|
Fellrendión
Elev
|
Är inte så nöjd med mitt skrivande idag. Men det är fortfarande nice med sådana här kvällar och gör gärna det fler gånger!
24 maj, 2016 23:11
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Det var awesome att skriva igen! Insåg inte hur mycket jag saknat det förrän jag kom igång igen. Så nu har jag gjort ett skrivschema till mig själv för resten av veckan ^^
Här är en del av det jag skrev under de senaste tre timmarna:
Spoiler:
Tryck här för att visa!”Jag tycker inte om det, Robb”, sade Alex.
”Jag är fullt medveten om dina åsikter”, svarade Robb.
”Jag litar på ditt omdöme”, inflikade Gabriel, ”men i det här fallet håller jag med Alex. Vi är redan för många ombord som inte är som oss.”
”De som inte är som oss är fritt byte så länge de är vuxna och så länge de överlever. Det vet ni allihop”, påpekade Robb.
”Det är bara Jean och Jimmy som vi inte får röra”, instämde Martin. ”Att lägga till en till på den listan borde inte göra någon större skillnad.”
”Det kommer inte vara ni som får övertyga mannarna om det”, sade Gabriel. ”Allt ni gör är att hålla ett litet tal och se skrämmande ut. Den verkliga övertygelsen kommer från mig. De kommer alltid till mig innan de går till er.”
”Uppfattar jag gnäll från ditt håll, Gabriel?” sade Alex. ”Du hade din chans. Du lät tillfället glida dig ur händerna.”
”Knappast. Jag valde att låta bli, men jag börjar tvivla över hur riktigt jag handlade när jag lät bli.”
”Skulle det vara ett hot?”
Alex hade rest sig upp och tagit ett hotfullt steg mot Gabriel.
”Du vet lika väl som jag att jag kan besegra dig om det är en duell du vill ha.”
Gabriel hade också rest sig och trots sin knappa längd i jämförelse med Alex var hans ansiktsuttryck minst lika hotfullt som Alex.
”Mina herrar”, sade Robb med en harkling. ”Detta är knappast rätt tillfälle.”
”Så snart vi kommit ut till havs är du min”, sade Alex till Gabriel.
”Du är välkommen att försöka.”
”Dåså”, sade Martin. ”Vi är alltså överens om att Jack får stanna?”
Gabriel nickade. Alex grymtade och lämnade hytten. Martin följde strax efter.
”Jag sade till dig att han skulle bli ett problem redan innan du förvandlade honom, Robb”, sade Gabriel.
”Jag är medveten om dina förbehållningar gällande Alex. Men jag kunde inte, och kan fortfarande inte, bortse från hans styrka. Han är en tillgång.”
”Så länge han kan hålla sitt temperament i styr så.”
”I annat fall får du disciplinera honom”, sade Robb med en axelryckning.
”Du inser att det egentligen är kaptenens jobb?”
”Jag överlämnar gärna det nöjet till min högra hand.”
”Komplimanger? Så här tidigt på natten?”
”Jag är på bra humör”, sade Robb leende.
”Då får vi väl hoppas att det håller i sig”, sade Gabriel.
De log mot varandra och lämnade hytten tillsammans.
När Jack vaknade var hon desorienterad. Yrvaken reste hon sig ur kojen som ur en säng och föll omedelbart till golvet. När hon reste sig kom de två senaste dagarnas händelser tillbaka till henne och efter att ha kontrollerat att bysten fortfarande var hårt bunden och att hennes få tillhörigheter fanns kvar i sjömanssäcken gick hon upp ovan däck. Solen hade gått ner helt, och elden från lanternorna sken. Trots den sena timmen var det mer aktivitet på skeppet nu än när hon hade kommit ombord. Hon gick försiktigt över däck och försökte undvika att vara i vägen. Hon tog sig upp på styrdäck utan att krocka med någon och såg ut över skeppet. Utsikten ingav henne en känsla av lugn och hon log för sig själv.
”Jag skulle kunna vänja mig vid det här”, sade hon till sig själv.
”Då får du allt börja jobba”, sade en röst bakom henne.
Hon hoppade till och snurrade runt. Martin stod bakom henne.
”Hur så?”
”Du har nyss kommit hit, pojk. Du börjar där nere med att svabba däck och laga segel. Nödvändiga småsaker som passar de som står lägst.”
Jack kände sig nertryckt, förminskad, och det tänkte hon inte ta. Hon sköt ut hakan och såg upp på honom utan att vika undan med blicken.
”Så undervisa mig. Jag vill lära mig allt.”
Martin skrockade.
”Jaså, du? Allt? Allt vi gör ombord kommer knappast falla dig i smaken.”
”Tror du det?”
”Nej, jag vet. Gå och leta upp Jean nu så du får någonting gjort.”
Jack lydde order och lämnade styrdäcket. Hon hade en klump i halsen som lovade tårar, men hon svalde frenetiskt för att få bort den. Hon var ingen adelsdam längre, för tusan! Tårar, svimningar och anspelad svaghet skulle inte fungera längre. Hon hittade Jean precis utanför dörren till kaptenshytten.
”Bra, där är du”, sade han. ”Ta en hink och en mopp och återvänd till styrdäcket. Du kan få umgås mer med Martin medan du svabbar däcket.”
Tårarna hotade fortfarande så utan ett ord gjorde hon som han sade. Innan hon gick tog han tag i hennes arm och viskade i hennes öra:
”Svabba gärna hans fötter och blöta ner honom ordentligt. Som en tjänst åt mig. Blir du bestraffad så tar jag straffet åt dig.”
Jean blinkade åt henne och fortsatte sedan se över sina arbetare medan de svabbade däck, tvinnade rep eller lagade segel. För ett ögonblick tvivlade Jack på att det ens hänt.
”Vad väntar du på? Marsch iväg! Och glöm inte vad jag sade.”
Yay for motivation!
Och du.
Berätta mer om det här!!
24 maj, 2016 23:14
|
Borttagen
|
Kattuggla: Egentligen är det en story jag jobbat på sen 2008 xD Men den har förändrats massor sen dess. I början var det ett tvillingpar och deras lillebror som flydde sin hemstad i mitten på 1800-talet och hamnade på ett piratskepp. Numera är det en tjej som flyr från avrättning för ett brott hon inte begått i en värld där alla personer har en kraft (typ som i Heroes) och hon klär ut sig till kille och hamnar på ett piratskepp. Sen ska det även involvera en del övernaturliga folkgrupper såsom vampyrer, älvor, hamnskiftare, varulvar, och odöda (inte zombies). Istället för att vara i vår värld är det nu i en helt egen värld så jag kan fantisera ihop vad som är gångbart  Även om grunden ligger i vårt 1800-tal. Tänker mig storyn som YA, men ganska mörk, lite humor, lite blod och en del anspelad sex som inte beskrivs bara antyds.
24 maj, 2016 23:55
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Kattuggla: Egentligen är det en story jag jobbat på sen 2008 xD Men den har förändrats massor sen dess. I början var det ett tvillingpar och deras lillebror som flydde sin hemstad i mitten på 1800-talet och hamnade på ett piratskepp. Numera är det en tjej som flyr från avrättning för ett brott hon inte begått i en värld där alla personer har en kraft (typ som i Heroes) och hon klär ut sig till kille och hamnar på ett piratskepp. Sen ska det även involvera en del övernaturliga folkgrupper såsom vampyrer, älvor, hamnskiftare, varulvar, och odöda (inte zombies). Istället för att vara i vår värld är det nu i en helt egen värld så jag kan fantisera ihop vad som är gångbart Även om grunden ligger i vårt 1800-tal. Tänker mig storyn som YA, men ganska mörk, lite humor, lite blod och en del anspelad sex som inte beskrivs bara antyds.
Jag är helt såld.
Give me more excerpts! Haha.
..Nej men seriöst. Ge mig.
24 maj, 2016 23:59
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Kattuggla: Egentligen är det en story jag jobbat på sen 2008 xD Men den har förändrats massor sen dess. I början var det ett tvillingpar och deras lillebror som flydde sin hemstad i mitten på 1800-talet och hamnade på ett piratskepp. Numera är det en tjej som flyr från avrättning för ett brott hon inte begått i en värld där alla personer har en kraft (typ som i Heroes) och hon klär ut sig till kille och hamnar på ett piratskepp. Sen ska det även involvera en del övernaturliga folkgrupper såsom vampyrer, älvor, hamnskiftare, varulvar, och odöda (inte zombies). Istället för att vara i vår värld är det nu i en helt egen värld så jag kan fantisera ihop vad som är gångbart Även om grunden ligger i vårt 1800-tal. Tänker mig storyn som YA, men ganska mörk, lite humor, lite blod och en del anspelad sex som inte beskrivs bara antyds.
Jag är helt såld.
Give me more excerpts! Haha.
..Nej men seriöst. Ge mig.
Haha xD Tack ♥
Om jag lyckas hålla mig till mitt skrivschema den här veckan så lovar jag fler utdrag ^^
25 maj, 2016 00:04
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Kattuggla: Egentligen är det en story jag jobbat på sen 2008 xD Men den har förändrats massor sen dess. I början var det ett tvillingpar och deras lillebror som flydde sin hemstad i mitten på 1800-talet och hamnade på ett piratskepp. Numera är det en tjej som flyr från avrättning för ett brott hon inte begått i en värld där alla personer har en kraft (typ som i Heroes) och hon klär ut sig till kille och hamnar på ett piratskepp. Sen ska det även involvera en del övernaturliga folkgrupper såsom vampyrer, älvor, hamnskiftare, varulvar, och odöda (inte zombies). Istället för att vara i vår värld är det nu i en helt egen värld så jag kan fantisera ihop vad som är gångbart Även om grunden ligger i vårt 1800-tal. Tänker mig storyn som YA, men ganska mörk, lite humor, lite blod och en del anspelad sex som inte beskrivs bara antyds.
Jag är helt såld.
Give me more excerpts! Haha.
..Nej men seriöst. Ge mig.
Haha xD Tack ♥
Om jag lyckas hålla mig till mitt skrivschema den här veckan så lovar jag fler utdrag ^^
You better, haha!
25 maj, 2016 00:07
|
Missy The Timelady
Elev
|
Okej skrev bara i två timmar men men xD
Så detta är vad jg skrev, förvänta er inget bra dock...
Spoiler:
Tryck här för att visa!”What dosen’t kill you makes you stronger
Stand a little taller
Dosen’t mean I’m lonely when I’m alone
Not alone…” Alex avslutade tonen och låten och kollade runt. Det var dödstyst, Wes kollade på henns, likt Thad och David. Thad verkade vara smått impad, David verkade kolla mellan henne och Wes, Wes stirrade på henne som om hon var ett återvändande monster i en serie. Men annars var det dödstyst. Alla verkade vänta på något. Inga applåder som förra gången, inga utrop, helt dödstyst. Alexandra såg Kurt sitta i en soffa. När han såg henne log han till, blicken gick vidare till Blaine som gjorde en liten tumme upp. Alexandra vart glad inom sig. Någon stöttade henne inom allt, någon var där även om Wes, David och Thad inte var det. Någon hostade och en annan började fnissa. Vad hade hon gjort för fel? Efter ett tag bröt skratt ut och Alexandra började rodna. Hon hade gjort något fel, hon hade sabbat sin tid på Dalton, hon hade sabbat allt.
”ORDNING! ORDNING!” skrek Wes och bankade irriterat. ”Vad är så roligt för er?” frågade han då skrattet lagt sig.
”Förlåt Wes men…” började en kille med svart hår och en stor näsa.
”Ni är bara så korkade ibland”, sa en kille bredvid. Han hade blont hår med lugg, fast Alex var säker på att han färgat det då man såg svart hår i slutet av håret.
”Jeff, Nick, detta är inte något roligt!” Wes stirrade surt på dem. Alexandra flinade lite. Killarna, Jeff och Nick hade faktiskt rätt. ”David! Thad! Hjälp mig här!” Wes verkade få lite panik, eller så var han bara förvirrad. Men dem andra killarna vid bordet skratta bara. Utan att tänka sig för fnissade även Alex.
”Ge henne bara en plats!” Sa en kille i soffan bakom henne. ”Dem flesta av oss har ju flickvän eller pojkvän, hon skadar inte mycket”, hon kände igen killen som Trent, dem hade gjort någon uppgift på gympan i början av skolan. Alexandra log lite mot honom.
”Har inte du en pojkvän…” började en annan Warbler.
”Hunter, hur ofta ska jag förklara att jag har en flickvän”, suckade Trent.
”Wes har ingen, han har sin gavel!” inflikade Jeff.
”Jag har faktiskt Lajla!” sa Wes. ”Vem tror ni att ag har pratat om hela tiden?” alla Warblers började fnissa igen och då skratt bröt ut så började Alexandra också skratta. Efter att alla börjat diskuterat om vilka som hade flickvän eller pojkvän och försvarar sig för att ha någon, fick David kontroll över alla.
”Till ämnet”, sa han. ”Vi tar henne på test, om något händer, så får hon sluta annars så går hon kvar som vem som helst”, sa David. Wes började protestera och dem beslutade för att rösta. ”Hur många tycker att hon ska få börja?” Blaine och Kurt var bara några av dem som räckte upp handen snabbast. David och Thad räckte också upp handen och efter ett tag räckte Wes upp handen med en suck.
”Bestämt, välkommen till Warblers, Alexandra” sa Thad och log.
Den timmen flöt på snabbt. För det mesta diskuterade dem uppkommande Sectionals. Dem hade fått reda på vilka dem skulle tävla mot. New Directions från Lima Ohio och The Hipsters. Vad Alexandra hört var The Hipsters några gamla personer, så varför skulle dem delta? Dem kom även på låt idéer dem troligtvis skulle köra. Antingen var det ’Hey, Soul sister’ av Train, ’Misery’ av Maroon 5 eller ’Teenage dream’ av Katy Perry.
Så efter mötet så gick Alexandra för att plugga till matten. Matten på Dalton var svår och komplicerad och Alexandra halkade allt mer efter. Det var en av anledningarna till att sitta och plugga.
”Hey”, hördes en röst bakom henne. Hon svängde runt och såg Jeff stå där. ”Kan man sitta här?” han pekade på den tomma stolen framför henne. Alexandra nickade och följde hans steg med blicken.
”Ville du något?” frågade hon. Alexandra hatade ibland att bli stoppad i plugget. Jeff skakade på huvudet.
”Ville bara se vad du tycker om skolan. Och gratta dig för att kommit med i Warblers”, Alexandra log lite. Han verkade ändå vara rätt trevlig.
”tack…” sa hon. ”Dem i Skolan är väll rätt trevliga, vissa verkar dock inte tycka att jag passar här… Matten är därrimot svår”, hon suckade lite och drog handen igenom håret. Hans blick drogs ned till matte läxan.
”Jag har en vän som är skitduktig på matte”, sa Jeff och Alexandra log mot honom. ”Han heter Nick, du kanske såg honom på mötet.”
”Ja… jag såg honom”, sa hon. ”Är han ledig idag? Alltså jag menar om han kunde hjälpa mig, jag fattar inget…” Alexandra började nästan ångra att hon ens sagt ja till att pojken skulle få sitta där. Jeff skratta till lite.
”Lugnt, han sitter inne på sitt rum och planerar lite… Men kom jag kan visa dig dit!” han ställde sig upp och Alex packade ned sina saker i väskan. Dem började gå ut ur rummet hon satt i och gick uppför trapporna.
Efter ett tag hade dem kommit fram till rum nummer 206 och Jeff gick in. Rummet såg ut som Alexandras rum, fast detta var större och det fanns tre sängar. En tredjedel av rummet var fint, städat och bäddat. Den andra delen var stökigare, papper låg lite överallt likt strumporna och affischer lite överallt. Den sista delen var lik mittendelen. På sista sängen låg även en mörkhårig kille, han verkade ha sparkat av sig skorna, strumporna och låg med bara skjorta och halvkuten slips.
”Nicky!” Jeff skrek nästan även om dem var i samma rum. ”Nicky! Kolla upp från det där.” Killen kollade upp och Nick stirrade rätt på dem.
”Nicky…?” frågade Alexandra.
”Ett dumt smeknamn till mig”, suckade Nick. ”vad är det Jeffy? Och varför är Alexandra här?” Alexandra kollade på honom.
”Nick! Nicky är ett fint namn! Men visst, jag slutar med namnet om du slutar med detdära korkade Jeffy!” Alex flinade. Dem verkade vara bra vänner, om dem inte dejtade. Jeff satte sig på mittersta sängen och hoppade lite. Alex såg hur han visade att hon skulle sätta sig där. Lite tvekande satte hon sig på platsen. Alexandra märkte något stå på hans sängbord. Två vuxna brunetter, två tjejer som verkade vara 14 och 16, det var även en liten kille som verkade vara runt 10-12, I ena hörnet stod även en kille som stack ut, hans hår var blont medan dem andra hade brunt.
"Är det din familj?" frågade Alexandra och pekade på bilden. Jeff nickade.
"Den är ett år gammal dock", sa han och log lite.
”okej Jeff, så vad är problemet?”
”Alexandra har problem i matten”, sa Jeff förklarande och Alex nickade lite. Nick verkade skina upp.
”Så du ber om min hjälp?”
”Ja… Eller det var Jeff’s förslag men han sa att du var bra så jag gick med på det…” började Alexandra. Han såg hur Nick rodnade lite. Han måste nästan vara kär i honom.
”Jeff! Du måste sluta med att skryta så!” sa Nick. ”Men ja är alltid villig att hjälpa dig, på ett villkor… Du sitter med oss OCH vi får kalla dig Alex”, Alexandra nickade.
”Men varför?” Hon sneglade mot Jeff som flinade stelt.
”har du inte hört talas om ’Warbler bordet’?” frågade han och Alexandra skakade på huvudet.
”Det märks att du är ny”, sa Jeff.
”Iallfall Warbler-Bordet är ett bord där bara vi Warblers får sitta. Sätter sig någon där så får man möta en sur Wes”, förklara Nick och skratta lite. ”Och saken med smeknamnet är för att Alexandra är för långt! Jag menar, tror du att vi vill kalla oss Jeffrey och Wesley tillexempel? Nej precis! Vi kallar oss Jeff och Wes!” Alexandra stirrade på honom märkligt. Både Jeff och Nick verkade vara snälla, lite märkliga men snälla.
”Varför ta mig och Wes som exempel?” nästan skrek Jeff ut. ”Du tog aldrig upp ditt riktiga namn Nickolas!” Alexandra harklade sig och dem avbröt sig i sin jag-heter-inte-så-sluta-nämna-det diskution och kollade på henne.
"Förlåt, ska vi börja? Jeff du får fortsätta med detta, jag har kommit på detta", han gav honom ett hopvikt papper. Alexandra kollade nyfiket på dem.
"Hemligt", svarade dem i kör när Alex frågat vad det var. Alex valde att strunta i det och börja med matten. Dem båda satte sig vid ett skrivbord. Den hade inga Bilder eller så, bara lite papper och pennor.
Senare var det middag. Det var en av dagarna med bra mat, hamburgare. Alexandra ordnade sin mat innan hon såg alla Warblers sitta vid ett bord. Hon gick sakta dit och slog sig ned längst bort. Men alla drog med henne i samtal och när Hunter började prata om att han fick panik över att hans flickvän snart fyllde år och Han inte visste vad han skulle ge henne, så fick Alexandra vara rådgivare. Allt verkade gå bra och allt verkade vara perfekt vid den tidpunkten. Sedan gick hon upp till sitt rum och väntade in samtalet från Andrew. När han väll ringde upp hälsade dem på varran lika glatt som alltid. Han frågade hur det gått och när Alexandra svara att hon kommit in tjöt dem båda av lycka. Då kvällen kom sov Alexandra bra. Om hon bara viste vad andra hade i tanken
 
25 maj, 2016 13:59
|
Borttagen
|
Hahahah du är rolig men jag har inte läst nånting
25 maj, 2016 15:35
|
Missy The Timelady
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Hahahah du är rolig men jag har inte läst nånting
Vem?
25 maj, 2016 17:18
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen