@ Intresseklubben antecknar

Jag reagerade också på ordvalet ”ypperligt tillfälle”. Det är väl som att säga till fans eller anhöriga av någon som precis dött av cancer vilket ”ypperligt tillfälle” det är att prata om hur dåligt rökning är.

Det känns som nämnts ovan som ett lite dåligt ordval när en person precis dött även om det är fritt fram att prata om hur mycket droger förstör. Gängen säljer ju droger så skulle folk sluta köpa dem så efterfrågan minskar drastiskt skulle gängkriminaliten kanske minska? Eller så skulle de hitta på något annat jävligt att göra bara. : ( Men man kan ju drömma.

Skulle inte heller påstå att man får skylla sig själv om man blir skjuten av ett gäng.. Kanske om man älskar det och njuter av att plåga andra människor, men jag vill så gärna tro att många som är med i gäng är rädda innerst inne…. Har tappat helt tron på sig själva och sin framtid. Inte ser någon väg ut alls. Det är ju tonåringar som är med i gäng… de är bara BARN. Deras hjärnor är inte fullt utvecklade. Och gängen ger en gemenskap de kanske inte får hemma. Frånvarande föräldrar, föräldrar med missbruksproblem, diagnoser som barnen själva tampas med m.m. Det är en sån komplex fråga!!! Och föräldrar måste ta sitt ansvar för sina barn! Inte bara släppa ut dem hur som helst på kvällarna. Läs gärna boken Tills alla dör av Diamant Salihu eller Ett ord för blod av Faysa Idle de tar upp ämnet och jag har bara hört bra saker om de böckerna.

Jag bor/jobbar har bott/jobbat i Sthlms förorter som är kända för sina problem med gängkriminalitet…. Det har varit incidenter minst en gång där gäng kört nån bil genom centrum och skjutit med pistol rakt ut genom fönstret utan att bry sig om vem de träffar. Tack och lov träffade de ingen den gången, men liksom Agda 83 på promenad till affären som inte har nån koppling till gängen alls hade lika gärna kunnat bli skjuten då…

Liam fyllde år på samma datum och var även född exakt samma år som min storebror - 29 augusti 1993.

Känns som Liam haft det väldigt svårt i sitt liv - både under One Direction men också efteråt. Både med kändisskapet men också att hitta sig själv, vem han är och ville vara och att vara kändis gör det inte mycket lättare, speciellt inte heller när han har varit med ett av världens största pojkband genom tiderna. Så synd hur hans liv slutade och att det slutade alldeles för tidigt. Synd även att han inte var en bättre far och förebild till sin son. Tänk att förlora sin pappa vid bara sjuårsåldern.

Det känns som att det ända jag tänkt på idag är Liam från första stund jag vaknade. Då jag inte visste om drogerna så kom det som en större chock. Han gick ju i rehab, gör inte rehabcenter uppföljning på folk som lämnar stället? Då det är såpass lätt att falla tillbaka till gamla vanor och att många gör det.

Det verkar som att dom jagar just nu en person som varit misstänksam att ge honom droger. Inser denna person att den har varit del av ett mord med att ge droger? Hoppas verkligen att dom hittar denna person och att personen hamnar i fängelse. Vidrigt att sälja/ge droger till andra och basically hjälpa till med att förstöra deras liv. Hur kan man sjunka så lågt att man säljer droger...

mitchan
Det blir rörigt nu men hoppas att det går att läsa.

"jag har inte påstått att det inte ÄR ett bra tillfälle att educate folk om missbruk, go ahead liksom"
Vi spolar tillbaks lite och granskar det som skrivits för att jag tror inte att du hänger med.

Jag skrev: "Ypperligt tillfälle att prata om vad substanser kan leda till, om inte annat".
(Ypperlig = enastående, jättebra, prima, superb, utmärkt)
Du skrev: "[...] väl förfan inte ett ypperligt tillfälle, PUNKT, Allen????".

Vad betyder detta? Jo, det betyder att du INTE tycker att det är ett bra tillfälle att prata om vad substanser kan leda till.
Jag motargumenterar att det faktiskt visst är ett bra tillfälle att prata om drogmissbruk när någon missbrukare gått bort. Faktiskt, inte bara bra utan ett ypperligt (perfekt) tillfälle.

Du ändrar då åsikt och säger att du håller med mig och att du alltid sagt att du håller med mig men att problemet som vi har här är att du inte gillar hur jag formulerat mig.
Men det stämmer ju inte. Tidigare har du ordagrannt sagt att att du inte håller med mig.
Se:
"[...] väl förfan inte ett ypperligt tillfälle, PUNKT, Allen????".
"[...] det är inte ett ypperligt tillfälle att göra någonting för att någon har dött ÄR inte ypperligt på något sätt."

Du skriver att du inte alls tycker att det är ett bra tillfälle att prata om det. Så du håller ju inte alls med mig.
Vad är det för fel på min formulering oavsett om du inte håller med mig eller inte? Det är ju de facto ett perfekt tillfälle att prata om det.
Kanske inte för er (vilket är OK), men för många andra så är det ju vid döden som de är mottagliga för att prata om sådana ämnen. Läs mitt senaste inlägg ovanför detta.

Jag gillar inte att du stoppar ord i min mun och rent utsagt, ljuger:

"du kallade hans död för ypperlig"
Det stämmer inte överhuvudtaget, jag önskar inte någons död. Det jag skrev var att hans död var ett ypperligt tillfälle att prata om droganvändning.
Det är helt sjukt att du förvränger mina ord på det sättet. Inte alls OK.

"[...] KALLA deras barndomsidols bortgång för "ypperligt" (vilket är vad du gjorde)"
Återigen, lögner. Det har jag aldrig sagt.

"jag har aldrig motsatt mig att det ÄR ett rimligt tillfälle att prata om missbruk"
Jo det har du ju, se ovan.

"jag har motsatt mig att du KALLADE en människas DÖD för någonting bra just like that"
Det har jag återigen, återigen, ALDRIG sagt. Varför försöker du dra detta narrativ, hatet är så uppenbart.
Skäms på dig och skäms på er alla som hoppar på the bandwagon av hat.

"[...] det är fel att säga att det är ypperligt att någon har dött."
Se hur många gånger du skriver detta för att förvrida hela situationen. Så fel och falskt, jag har aldrig sagt att det är ypperligt att någon har dött.

"allt vi gör är att ge dig tips på hur du kan tänka för att bli bättre och försöker få dig att förstå precis vilken del av vad du skrev (och skrivit sen dess) som faktiskt har förbättringsmöjligheter och varför."
Nej Mitchan, allt du gör är att du motsäger dig själv och förvränger situationen för att försöka få mig framstå som någon som tycker att det är bra att någon har gått bort.
Sjukt.


----------------------------------


Noaidi och scarhead 
Ni verkar ändå vilja diskutera ämnet lite halvt. Nu är ju stämningen väldigt dålig så jag försöker svara på det ni skrev lite halvt eller åtminstone dela med mig av mina åsikter kring ämnet. Ytligt, kanske, men ah.

Noaidi du frågar om jag inser att världen inte är svartvit, det gör jag. Jag förstår att det finns nyanser och olika sidor av personer, och jag nämner till och med det i meningen som följer efter den du citerar. Men det förändrar inte faktumet att verkligheten inte alltid är förlåtande. Oavsett om du är en bra person som begår ett misstag, så kan det misstaget vara det sista du gör.

Vi ställs inför många val i livet, och en bra person kan göra fel val och hamna snett. Jag är inte djävulen själv att jag inte förstår det. Men om man fortsätter att göra dåliga val kan det i slutändan leda till att personen blir en dålig människa, trots att de kanske innerst inne är "bra". Hör hur många mammor och pappor som svär på att deras grovt gängkriminella barn är (var) de mest snälla och underbaraste personerna de kände.
Det jag vill lyfta fram är att vi inte alltid kan fokusera på folks potential och vad någon skulle kunna bli. I slutändan blir man bedömd utifrån sina handlingar och beslut, inte vad man kunde ha varit.

Det finns också en gräns för när vi måste börja prata om individens eget ansvar. När är det individens fel och inte samhällets? Vissa hävdar att fri vilja inte ens existerar. Man föds med en viss genetik och in i en viss miljö, och man formas därefter. Kan man verkligen påverka det, i slutändan? Vad är det som gör så att ena personen lämnar en dålig miljö medan en annan person inte gör det? Vart kommer tanken om att ens vilja ta sig därifrån, från? Går det verkligen att styra? Ingen har svaret på den frågan så det är tyvärr inget givet.

Om vi till exempel säger att en missbrukare inte kan hållas ansvarig för sina handlingar, hur ska vi då kunna skapa ett samhälle där människor får ta konsekvenserna av sina val? En bra person kan bli en missbrukare, men en bra person kan även bli en mördare. Vart går gränsen?

I Sverige har vi faktiskt system på plats för att hjälpa. Det finns rehabiliteringscenter, socialtjänst, sjukvård, och olika stödorganisationer som arbetar med missbrukare och kriminella. Samhället gör sitt bästa med de resurser som finns tillgängliga, men det är precis som du säger Noadi, inte en perfekt värld och resurserna är begränsade. Vi kan inte alltid hjälpa alla, och vi måste även kunna prioritera de som faktiskt försöker göra rätt för sig. Sverige och andra länder har självklart mycket att jobba på när det gäller narkotikapolitiken, och jag är ingen politiker eller samhällsvetare så det är inte min område av expertis.

Det jag tycker ofta ignoreras är individens ansvar. Vi talar mycket om rättigheter, men lite om skyldigheter. Som medborgare har vi också ett ansvar gentemot samhället. Det känns ibland som om det har blivit vanligare att människor bara tänker på sina egna behov och vad de vill ha, och när saker går fel skyller man på att samhället inte var där för att rädda dem.

Jag förstår att världen inte är perfekt, och att det finns människor som hamnar i svåra situationer. Men jag är trött på en mentalitet där allt ansvar läggs på samhället, och väldigt lite på individen själv.