Förändrad värld Lupple & Medi

Han log mjukt och nickade sakta. Det lät som en underbar plan.
"Du har ju nu sett biblioteket. Så det kan vi strycka av lostan." Han lade en hand om hennes och såg sig om.
"Du kanske vill byta om sedan? Vi har fina klänningar som skulle passa dig utmärkt."


Något dimmigt lade över hennes ögon innan hon vände blicken mot honom.
"Men det gör dig... Du kan inte vara så gammal.." Smörtan hade gett henne huvudvärk och hon började släpa fötterna när han pressade henne frammåt.
Kvidande gned hon handen mot pannan innan hon stannade igen.
"Vem är du egentligen?"

Hon fnissade lågt och nickade. "Är det en lång lista?" Frågade hon med ett stort leende. Hon kände hans hand omkring sig och försökte slappna av. "Jag kanske kan få ta en dusch eller ett bad innan jag byter om?" Frågade hon försiktigt. Det kändes viktigt att fräscha upp sig. Det skulle uppenbarligen ske något stort under kvällen.

När hon stannade så stannade även han och han såg på henne. La huvudet på snedden och iakttog henne. Att de inte hade någon aning? Inte ens en liten känsla, ett litet hum om dem var för honom oförståeligt. De hade ju varit omringade av dem under många år av sitt liv. " Du kommer förstå, snart. Men inte just nu. Du behöver vila och läka." Viskade han och försökte ännu en gång leda henne framåt. De var sanrt framme. Bara några steg till.

Han log återigen och nickade.
"Vi kanske ska ta rundturen imorgon? Jag visar dig badrummet så kan du ta ett härligt bad så kan du fräscha upp dig ordentligt." Han nickade mot trappan.
"Ska vi?"


Rhiannon såg oförstående på honom innan hon såg ner mot sina händer.
"Okej." benen ville vika sig men hon hade nu greppat ett hårt tag om hans hand. Så kall den var och hon vände ansiktet mot honom.
"Jag tror..." Viskade hon tyst. Nog hade hon hört deras prat. Men var det sant som de sa?
"Vampyrer?"

"Det låter som en plan. Rundtur imorgon." Viskade Aurora och såg på trappan. Den var stor och hon tyckte det påminde om något gammalt och det vittnade om en stor förmögenhet. "Jag antar det." Svarade hon innan hon försiktigt började att gå upp för trappan som han nickat mot.

Han såg på henne. Han hade vetat att hon var mer än en skönhet men att hon skulle gissa rätt så fort? Det hade han inte räknat med. Och han hade verkligen inte förberett ett svar på det hon sa. Han mötte hennes blick. Vad skulle han svara? Vad skulle han göra? "Rhiannon, släpp det för nu. " Bad han och fick upp dörren till det vackra sovrummet han valt ut åt henne och han ledde varsamt in henne.

Han började gå upp för trappan och han visade med handen.
"Här har vi den stora trappan. Den leder upp till övervåningen." Han gjorde sin röst mörkare och visade med handen. Allt för att få henne att le.
"Det är ett gammalt hus och det kan bli så kallt om kvällarna. Men oroa dig inte. Vi kan elda i spisarna som är placerade här och var i huset."


De hade kommit fram till rummet och hon kände doften av bränt trä och hon kikade in i det mörka rummet som endast upplystes av elden från spisen.
Försiktigt klev hon in och gick mot sängen. Medicinen fick hennes huvud att snurra mera och hon satte sig på sängen.
"Kan jag få något för smärtan?#" Viskade hon med en tyst stämma.

Aurora skrattade roat åt hans förändrade röst och lyssnade nyfiket på det han berättade. "Finns det små trappor också?" Frågade hon nyfiket för att sedan skina upp. "Åh kan ni? Vad häftigt. "Erkände hon och försökte föreställa sig en eld i en öppen spis men det var omöjligt. Det var något man måste uppleva fastslog hon.

Någon, en av tjänarna hade tagit upp deras bagage och han nickade sakta. "Absolut." Sa han och tog upp väskan med alla mediciner och tittade noga igenom etiketterna innan han tog fram den som skulle hjälpa mot smärtan. Han tog fram en tablett till henne och hällde upp vatten från tillbringaren i glaset. Tjänarna hade verkligen ansträngt sig för att göra det hemtrevligt här.

"Ja men de är trappor du inte får se." Han pekade mot väggen.
"Mina föräldrar säger att tjänare ska ses lite som möjligt. De har sina egna vägar." Han log och de kom upp till en hall och han hörde sin bror.
"Kom den här vägen." Han nickade mot en korridor.
"Vad gillar du för dofter?"

Försiktigt sparkade Rhiannon av sig skorna och kände hur kallt det egentligen var i rummet.
Försiktigt sträckte hon fram handen och tog emot medicinen.
"Om jag somnar. Blir du arg då?" Hon stoppade pillret i munnen och tog emot glaset.
Det var kallt mot halsen och hon slöt sakta ögonen.
"Du vet att jag fyller år imorgon?"

Hon såg på honom med stora ögon och sedan mot väggarna. Om det verkligen fanns trappor i väggarna så blev detta huset precis som ett sagohus och hon ville inget hellre än att undersöka allting. Men hon visste bättre, hon var inte tillåten att vara där och skulle inte heller vara där. Aurora följde hans vägbeskrivning och blev ställd av hans fråga. Dofter? De hade bara haft en tvål där hon bodde tidigare och den hade inte luktat någonting. "Eh...jag vet inte." Viskade hon skamset och vände ned blicken medan hon gick.

"Absolut inte. Läkarna sa att du behövde vila för att bli frisk." Viskade han med ett mjukt leende. "Det visste jag." Log han. "Vad önskar du dig?" Frågade han lugnt.

Han öppnade dörren till ett stort ljust badrum med ett badkar mot ena kanten. Han pekade mot ett skåp och log.
"Vad sägs som rosor? Du ser ut som rosor för mig" Han gick fram till karet och vred på det.
"Annars välj en doft du gillar. Ska itne bestämma det."


Hon lade sig och drog upp fötterna.Kände smärtan i kroppen och snabbt såg bort.
"Bli kvitt smärtan." Viskade hon och kände kylan.
"Bli varm kanske?" Sa hon och såg sig om.
"Har aldrig legat i en sådan här säng. Den är så stor och mjuk. Den luktar annurlunda med."

Hon gick in i badrummet och såg sig omkring. Det var..gigantiskt och lyxigt. Det var helt annorlunda från vad hon var van. Hon stod stilla och bara tittade en stund. Vad skulle hon göra? Hur skulle hon göra? "Rosor låter bra." Sa hon leendes. Försökte att dölja sin förvirring.

Han såg på henne och skrattade mjukt. "Jag ska göra mitt bästa men du kanske kan försöka önska dig något mer?" Bad han innan han varsamt la täcket över henne. Det var ett tjockt täcke och han misstänkte att hon skulle bli varm fort.