Länken (fjärde året, påhittad karaktär + Snape)

_{Skrivet av 96hpevanescence:}
Okej, nu har jag tagit mig igenom första delen och omg... Den var sååååå bra!

Jag och Snape har en komplicerad relation. I perioder älskar jag honom (för han är så extremt modig och lojal) och i perioder avskyr jag honom (för han är en vuxenmobbare utan dess like). Film-Snape älskar jag dock alltid, men det är nog främst för att man kan inte hata Alan Rickman som porträtterar honom så fruktansvärt mänskligt.



Men jag är verkligen en sucker för romantiska grejer, och fluffluff (som det ändå finns lite av i denna berättelsen) är en guilty pleasure. Så jag älskar din Snape för att han är så fin.


Jag gillar Miriam, hon är en jättebra karaktär att följa. Det enda jag hade önskat, vilket är en jätteliten grej och konstig sak att önska, är att hon hade haft någon brist. Och jag vet, det är svårt! Länge hade mina karaktärer inga brister för man vill ju att sina läsare ska gilla dem. Men små "brister" bara för att göra henne mänskligare. Det är som sagt något jag själv har jobbat med och som jag fortfarande jobbar med, för det är en svår balansgång! I och för sig är hon ju väldigt nyfiken, men ska man tro på Dumbledore är det ingen synd Men jag älskar att hon är det för det sätter henne också ibland i trubbel!


Och en grej till jag älskar (och egentligen hatar liiiiite) är att du drar ut på deras första kyss, för det blir så effektfullt och man riktigt LÄNGTAR till att det ska ske. Alla de fanfics som jag har älskat mest drar ut på första kyssen eller liknande i evigheter. Isolation av Bex-Chan som är min favorit-ff någonsin och som jag läst om minst 3 gånger, storheten ligger bland annat i att hon drar ut på alla händelser något kopiöst och det gör det verkligt för mig. Och jag svär, när Dumbledore knackade på till våningen i kapitel 49 när Snape undersökte hennes ärr. HERRE MIN GUD, då ville jag hoppa in i berättelsen och trycka ut honom genom dörren igen. Gudarna ska veta att jag hade velat ha en kyss där. Men du drar ut på det så långt att det inte ens sker (i alla fall inte för läsaren) någon som helst mun-mot-mun-action i den här fanficen. Jag hoppas innerligt att det kommer ske i fortsättningen. Även om det uppenbarligen har varit väldigt effektfullt utan och att deras relation känts äkta ändå.


Och en grej till med deras relation, jag är verkligen en sucker för att han är äldre än henne. Det är väl något sjukt i min hjärna, något som inpräntades tidigt när jag som 12-åring blev kär i Colin Firth (som jag egentligen fortfarande är, åtminstone lite grann) och han är drygt 36 år äldre än mig. Så då är verkligen Severus och Miriams åldersskillnad ingenting, för vad är 15 år jämfört med 36 liksom?

(No regrets whatsoever)


Och jag måste säga att jag skrattade högt åt när Draco bjöd in Miriam till att dricka champagne i Slytherins uppehållsrum. Han är en sån elak tönt och jag älskar det. Du vet antagligen att jag älskar Draco redan som det är, jag kommer för evigt vara hans försvarsadvokat, även om jag inte kan försvara allt hemskt han säger och gör, så kommer jag att förstå varför han gör det.


Och jag älskar din porträttering av Harry. För Harry är verkligen min favoritkaraktär (tätt följd av Hermione, Sirius och McGonagall och många andra som plötsligt ploppar upp för mitt inre) och det är ju egentligen skittråkigt att jag tycker att huvudkaraktären är den bästa. Men du fångar honom så bra och jag älskar när Miriam pratar om honom med Snape, för så som hon beskriver honom är EXAKT vad jag själv tänker om Harry! ♥


Slutligen (då denna kommentaren blev låååång), tack för den här fina läsningen och jag vet ju om att jag har två till att ta mig igenom innan jag är färdig med Miriam och Snape ♥