Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Du vet inte allt (3:e generationen)

Forum > Fanfiction > Du vet inte allt (3:e generationen)

1 2 3 ... 28 29 30 ... 47 48 49
Bevaka tråden
Användare Inlägg
LunaLovegood123
Elev

Avatar


Megasuperbra

8 aug, 2016 09:21

Borttagen

Avatar


Superbra, precis som vanligt! Mysigt kapitel dessutom.

8 aug, 2016 11:21

Belluna tonks
Elev

Avatar


Jätte super bra

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F78.media.tumblr.com%2F4bba76622a09d51296971843f8b95dee%2Ftumblr_p4x4kdrKSE1ugyrreo1_540.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F78.media.tumblr.com%2Feb6e64b23a7ee61c20cacd1a9a06d298%2Ftumblr_p4x4glJXt41qagqqso8_400.gif

8 aug, 2016 11:57

AuroraAlexius
Elev

Avatar


Åh, jul i Kårkboet ♥

Supermysigt kapitel! Undrar hur Scarletts jul har varit? Kanske något vi får läsa om i nästa kapitel?

~ Hogwarts kommer alltid finns där för att välkomna dig hem ~

8 aug, 2016 13:41

appelquist
Elev

Avatar


Sååå bra!

8 aug, 2016 21:29

AmandaPotter03
Elev

Avatar


Awesome!! Älskar den mysiga julstämningen i detta kapitel, gillar att alla är som en stor glad familj

Undrar varför scarletts mamma hemilghöll deras relation... Tänk om det är Scarletts roktiga pappa okok ganska orimligt.

Håller med ^^^^ jag försöker oxå hitta någon slags koppling...

~Dobby is a free elf~

10 aug, 2016 00:27

Lollo16
Elev

Avatar


Superduperbra!

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fthenewswheel.com%2Fwp-content%2Fuploads%2F2014%2F10%2FHarry-Potter.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FJTzucgG35fMOI%2Fgiphy.gif

10 aug, 2016 09:26

Siggan 09
Elev

Avatar


Super!!!!

“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey

10 aug, 2016 18:45

johhana
Elev

Avatar

+1


Det är dags för stormen!


Kapitel 30
Scarlett
27 december. En dag som egentligen är rätt obetydlig. Jag menar, julen är över och nu räknar vi bara ner till nyårsafton och det nya året. Men vi säljer väldigt många böcker nu i mellandagarna, vilket är skönt då timmarna går mycket fortare. Intill mig på disken ligger det senaste exemplaret av the Daily Prophet där hela mittuppslaget handlar om att de två männen som försökte råna Gringotts tydligen arbetar som Onämnbara och har blivit dömda till Azkaban. Ett hårt straff för ett par män som försökte råna Gringotts men inte lyckades.
- Scarlett, skulle du kunna gå ner till lagret och hämta en låda med den senaste ”Cathy och hennes magiska vänner”? De går åt som smör i solsken, säger Mr Winston.
- Okej, säger jag och går ner till källaren där vi förvarar alla böcker.
Cathy och hennes magiska vänner” är en populär serie av ungdomsböcker som handlar om en flicka som är mugglare som en dag flyttar in i ett nytt hus med sin familj och upptäcker att hela huset och även trädgården är full av magiska varelser så sov feer, tomtar och andra varelser, både ifrån mugglarvärlden och trollkarlsvärlden Böckerna är skrivna utav en tjej vars mamma var häxa men vars pappa var mugglare, så genom de här böckerna har hon introducerat magiska varelser ifrån mugglarvärlden som hennes pappa berättade sagor om. Och de har verkligen blivit en hit. När jag är på väg upp för trappan igen med en stora lådan i famnen hör jag hur klockan över dörren ringer och hur Mr Winston börjar prata med någon. Jag kan höra en pojkröst och en kvinnoröst. De nämner Cathy.
- Min anställda är och hämtar mer böcker. Scarlett, är du på väg? ropar Mr Winston.
- Jajamen. Här är jag, säger jag med ett brett leende och kommer fram till disken.
När jag har kommit fram försvinner Mr Winston iväg för att sätta sig på sitt kontor igen och låta mig ta hand om kunderna. Men när jag vänder mig mot kunderna rycker jag till. Till min förvåning så är det Parker som står där tillsammans med en kvinna.
- Hej Scarlett! säger Parker glatt.
Jag harklar mig och ger honom ett snabbt leende.
- Hej Parker, säger jag.
- Känner ni varandra? frågar hans mamma.
Hon är lite längre än mig och har mörkt hår, som är klippt i en axellång page. En av de vackraste kvinnor som jag har träffat.
Scarlett går också i Ravenclaw, säger Parker.
- Där ser man. Vilken årskurs? frågar hans mamma och tittar vänligt på mig.
Om du visste vem jag är så skulle du inte le så där.
- Jag tar examen till sommaren. Så vad kan jag hjälpa till med? frågar jag.
Ju fortare de får hjälp desto snabbare lämnar de affären.
- Min farmor gav mig pengar i julklapp, så jag vill köpa den senaste boken om Cathy, säger Parker.
- Det blir 1 galleon och 1 sikel, säger jag och ger honom en av böckerna ifrån lådan.
Parker plockar upp två mynt ifrån fickan och räcker mig dem innan han vänder sig till sin mamma.
- Ska vi gå och till Weasleys nu? frågar han.
- Vi ska bara vänta på din pappa först, säger hon och stryker honom över ryggen.
Jag stelnar till. Hon menar väl inte här inne, för det skulle ju betyda…
- Nu kommer han! säger Parker och pekar mot dörren.
Och mycket riktigt, in kommer en lång man med kort klippt hår och vältrimmat skäggstubb. Pappa ser exat likadan ut som när han lämnade oss. Det är precis som att allting hände igår och inte för över tio år sedan.
- Hej, förlåt att jag är sen, säger han och pussar sin fru.
När han ska vända sig mot Parker får han istället syn på mig. Hela jag stelnar till. Det är precis som om någon har hällt en klink med kallt vatten över mig. För första gången på tretton år står jag öga mot öga med pappa. Vad gör jag nu?

Jag kan se att även han har panik. Hans blågrå ögon avslöjar att han inte var beredd att stöta på mig här. Egentligen är det fantastiskt att vi har lyckats att inte möta varandra i Diagongränden förrän nu.
- Pappa, det här är Scarlett, säger Parker.
Att Parker vet mitt namn ger pappa ännu mer panik.
- Känner ni varandra? frågar han med uppspärrade ögon.
- Scarlett går också i Ravenclaw, säger Parker.
Pappa tittar på mig igen. Sådan far, sådan dotter. Och son naturligtvis.
- Hm, där ser man. Mary, ska vi gå? frågar han och vänder sig mot sin fru.
- Det var trevligt att träffa dig Scarlett, säger Parkers mamma, som tydligen heter Mary, och ger mig ett leende.
Återigen, om du visste vem jag är så skulle du inte ens vilja kolla på mig.
- Välkomna åter, säger jag med skakig röst.
När de går ut genom butiken vinkar Parker mot mig och även om det känns som att min arm och resten av min kropp är helt ledlös, lyckas jag lyfta armen och vinka tillbaka. När de har gått vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Eller säga. Det är som om hela rummet plötligt snurrar och jag sätter mig ner på min stol. Det är tungt att andas och jag knäpper upp en knapp i min skjorta för att inte svettas ihjäl. Det plingar vid dörren igen och när jag får syn på James så andas jag ut.
- Åh, det är bara du.
- Tack för det välkomnandet. Hälsar du på alla dina kunder sådär? frågar han.
Jag öppnar munnen för att svara honom men ut kommer det bara ett litet kvävt pip. Jag suckar och gömmer mitt ansikte i mina händer.
- Har det hänt någonting? frågar James.
Jag tar bort mina händer och tittar på honom.
- Jag har precis träffat min pappa första gången på tretton år, säger jag.
James spärrar upp ögonen och skyndar fram till min sida.
- Vad säger du?
- Parker skulle köpa en bok och sen dök pappa upp och det var bland det värsta jag ha varit med om. Jag har alltid tänkt på vad jag skulle säga ifall jag såg honom och ingenting kunde jag säga. Ingenting, säger jag.
James ska precis säga någonting när dörren återigen öppnas. Vi tittar båda två mot ingången och jag tror att jag ska svimma. James tittar mellan mig och pappa.
- Det verkar som att du får en andra chans, säger han lågt.
Pappa harklar och ser ut att vilja säga någonting men verkar inte riktigt få fram orden. James backar ett par steg
- Jag tror att jag går och kollar på en bok här borta, säger han och försvinner snabbt längre in i butiken.
Jag ställer mig upp, tar lådan med böcker och börjar ställa upp dem i fönstret.
- Kan jag hjälpa dig med något? frågar jag sammanbitet.
Om jag behandlar honom som om han bara vore en kund så kanske det här går smärtfritt fram.
- Scarlett, säger han.
Att höra han säga mitt namn, det skär i mig. Tårarna börjar rinna precis som om någon har startat en kran. Jag vänder mig mot honom.
- Du har blivit så stor, säger han.
- Mycket händer på tretton år, snyftar jag och torkar bort tårarna med handleden.
- Scarlett, jag är så led…
- Nej! Kom inte och säg att du är ledsen! Du lämnade mig pappa. Du gick och kom inte tillbaka.
Nu forsar tårarna ner.Allting som jag har hållit inne kommer ut. Även pappa gråter och utan att jag ens har reagerat så har han gått fram till mig och fångat in mig i en kram. Till en början gör jag motstånd men när jag känner hur bekant och hemma kramen känns så ger jag upp. Jag fortsätter att gråta och håller mig fast vid honom.
- Jag planerade aldrig att gå. Jag var ung och dum och ville bara för en kväll inte behöva tänka på vad jag skulle använda för att betala hyran med eller ifall jag kunde ge min familj någonting att äta. Det är bara det att kvällen blev till dagar, och helt plötsligt hade flera månader gått. Och när din mamma postade skilsmässopapperna till sjukhuset så visste jag att det inte fanns någon återvändo, snyftar pappa.
Det är då jag kommer på att Parker och Mary finns. Hans fru och son.
- Och sen skaffade du en ny familj, säger jag och släpper taget.
- Det var inte någonting som jag planerade, säger pappa.
- Du gör väldigt mycket som du inte har planerat.
Han suckar.
- Att inte veta vad som hände med dig har varit fruktansvärt Scarlett. Och att få se dig här inne gav mig nästan en hjärtattack.
- Ungefär så kände jag när fick se dig på perrongen i höstas tillsammans med Parker och din nya fru. Och för att inte tala om hur mamma blev när hon fick se det. Jag antar att du inte har berättat för dem om oss?
Pappa skakar på huvudet.
- Mary skulle inte förstå. För henne är familjen allt, säger han.
Jag nickar och torkar bort en tår.
- Du borde nog gå nu, säger jag.
- Scarlett, jag vill inte lämna det så här, säger pappa.
- Jag kan inte göra det här pappa. Det gör för ont. För att inte ha träffat dig på tretton år så är två gånger på samma dag väldigt överväldigande. Och smärtsamt eftersom jag vet att du har en son som väntar på dig. Och jag vet mycket väl hur det känns att vänta på en förälder. Snälla gå, säger jag och går och sätter mig bakom disken igen.
Pappa suckar men lämnar sedan affären för andra gången på bara någon timme. James, som jag tror ha stått bakom en av bokhyllorna och lyssnat kommer fort fram.
- Är du okej? frågar han.
Jag skakar på huvudet och tittar ut mot gatan. Jag är allt annat än okej.
__________________________
Hoppas att ni gillar! Kommentera gärna!

läs gärna min ff https://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=43935

10 aug, 2016 21:20

Detta inlägg ändrades senast 2016-08-10 kl. 22:12
Antal ändringar: 2

Siggan 09
Elev

Avatar


Superbra!!!!!!

“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey

10 aug, 2016 21:36

1 2 3 ... 28 29 30 ... 47 48 49

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Du vet inte allt (3:e generationen)

Du får inte svara på den här tråden.