Banana Phone

Bra. ^^

Här är kapitlet! Förlåt för att ni fick vänta så länge, hade total idétorka... :C Men här är det! : )
---
Jag försöker i panik samla mina tankar, och lyckas tydligen eftersom att jag hinner väja undan för pilen som kommer flygande mot mig, och jag har tillräckligt med vätt för att förstå att jag inte kan stanna i det här rummet en enda sekund till. Så jag vänder mig snabbt om och springer.
Jag har ingen aning om vart jag är på väg, men jag hör Agnes och Mollys fotsteg inte långt bakom mig så jag springer bara på instinkt. Snabbt blir jag trött och får ingen luft. Okej, det är i sånna här lägen man ångrar att man inte varit mer aktiv på idrotten i skolan... Men jag hör hur fotstegen bakom mig börjar bli svagare och svagare, och snart hörs de inte alls. Jag stannar och drar ett djupt andetag. Trött tittar jag mig omkring och inser att jag inte har någon aning om vart jag är i den här stora byggnaden, så jag börjar planlöst gå igen för att se vart jag kommer. Jag tar upp min banana phone ur fickan. Ingen teckning, såklart. När jag kollar bakom mig ser jag att det sluttar, jag sprang nerför en backe, sedan har det varit flera branta trappor också, så det verkar som att den här delen av byggnaden är en bra bit ner under jord.
Ett plötsligt ljud får mig att stanna.
"Hallå?"
Min röst låter rädd och liten så jag harklar mig och säger igen lite stadigar; "Hallå?"
Inget svar, men ljudet hörs igen. Det är något slags 3 tonigt visslande ljud som ekar mellan väggarna. Det kommer igen, och igen. Om och om igen. Efter ett tag inser jag att det inte är samma melodi hela tiden, utan några stycken olika som bildar en lite längre melodi tillsammans. Om och om igen. Jag känner inte igen den, då det inte är banana phone melodin, och det är den ända jag tror at jag har hört. Förutom alla stämmor som finns då.
Jag börjar följa efter melodin längsmed väggen och det verkar som att den kommer uppifrån. Efter en kort stund börjar korridoren slutta uppåt igen och melodin blir allt starkare.
Tillslut kommer jag till en dörr. Den är inte låst, men jag hör ljud innifrån. Försiktigt öppnar jag dörren och kollar in. Tomt, bra, då kan jag gå in. Jag stänger tyst dörren bakom mig och kollar runt i rummet. Det är ganska stort, och vitt som alla andra rum, men det här är ändå helt olikt alla andra jag har sett. Jag verkar ha kommit till något slags ventilationsrum.
På väggarna sitter stora rör som det brummar och gnisslar om. När jag vänder mig om fattar jag vart melodin kom ifrån. Längst bort i hörnet står rummets största maskin. Jag vet dock fortfarande inte vad det är för melodi, men jag känner igen den inser jag nu. Jag går bort mot den och kollar in. Där inne flyter den lila vätskan. Eller, ja, den gula vätskan. Långsamt går jag fram till den, och jag inser plötsligt vart jag befinner mig.
Djupt ner, under skolan.
Vätskan måste vara det som åker i rören, tänker jag. Och om det här rummet är under skolan, går det till skolan. Men till vart precis leder rören? Skol-köket? Då skulle de lätt kunna ha det i maten. Men det är fel, inser jag, även fast jag inte vet vart de faktiskt leder. Jag gissar att jag får ta reda på det själv istället. Jag bestämmer mig för att jag ska följa ljudet längs med väggen utanför. Melodin och gnisslandet följer med vätskan genom rören och hörs tydligt bara man lyssnar.
Försiktigt öppnar jag dörren och kikar ut. Det känns som om en stor våg iskallt vatten precis sköljer över mig, när jag inser vad jag ser. Molly och Agnes står framför mig med zombie liknande leenden och de sträcker sig fram för att ta tag i mig.

SUPER! skriver mer den ikväll. ^^

Dun dun dun dun! Cliffhanger igen!

Undrar vad det är för en låt? Om det inte är bananaphone kanske det är en rebellåt? Men vad gör den då i grävlingarnas högkvarter?

Haha har faktiskt ingen aning om vad som kommer hända nu, men ni får skriva mer så att jag kan få reda på det

Mer NU snälla?

Nu kommer mer! :3333 borde vi kanske höja ratingen lumos1? Den börjar nästan bli lite lik Divergent. XD
_________

Jag ser målet framför mig, hugger tag i det och håller fast den sprattlande tingesten.
”Uppdrag slufört!” säger jag glatt. Agnes räcker mig en spruta, en spruta med den där vackra vätskan i, och målet sprattlar vildare. Jag försöker lugna den oförståndiga lilla saken.
”Ta det lugnt, nu ska du bli lika normal som vi är. BANANA PHONE! Ska inte det bli skönt?”
Saken skriker ord som jag inte kan lyssna på av någon anledning. Inne i mitt huvud hörs sången om och om igen, medan jag sticker in sprutan i sakens ben. Saken slappnar av, ler stelt som vi andra och vi släpper den.
”TACK! Nu kan jag vara med och vara en normal grävlingsdyrkare,” ler saken som nu inte är en sak utan en människa och vi tre krokar i varandras armar och går därifrån, sjungandes.
BANANA PHONE!
En supercool grävling kommer mot oss, med ett gudomligt leende på dess djurläppar. Han öppnar munnen och säger belåtet;
”Åh, vad skönt att ni fångade henne! Nu vet vi att det nya giftet fungerar, så gå nu till rum nummer 23456766553TFHSNJJ23454GJHKJFR och rada upp er på led. Snart kommer resten av mänskligheten, vi ska ut i rymden och kriga!” Vi ler åt ordern, och vi tre går arm i arm och skrattar glatt åt att allting är så lugnt, så vackert, så snällt, så... Bananigt. Kriga i rymden, det gör inget. Så länge vi bara får vara med grävlingarna så är allting fantastiskt!
Vi kommer ut i den stora hallen vi var i förut, den där grävlingar körde omkring i bananacars, fast nu är det inga som kör utan alla står och skrattar invid väggarna. Varför har jag ingen aning om.
Dörrarna är vidöppna, och taket har öppnats. De sprutar ut miljoner liter av vätskan i luften, så att alla får i sig det. Samtidigt så ser jag att lastbilar kör iväg med tankar av vätskan, förmodligen för att ha det i all livsmedelstillverkning som görs. Ur stora högtalare så ropar grävlingarna ut order till världen.
”KOM TILL NÄRMASTE HÖGKVARTER! VI SA TA VER UNIVERSUM!”
Vi går in i en gigantisk sal, som sträcker sig över så långt avstånd att jag inte ens kan uppskatta hur mycket det är.
Snart kommer mer folk. Alla bidrar till en glad stämning, alla är glada och skrattar lyckligt medan vi sjunger ikapp. Grävlingarna står också härinne, med de sjunger inte utan de ler bara mot oss. Om jag hade kunnat avläsa deras känslor skulle det nog varit skadeglädje.
Men det kan jag inte, utan jag är lika zombiefierad som resten av världen.
Efter ett tag så kommer det inte fler, och vi har fyllt hela den oändliga hallen. Jag är inklämd mellan Agnes och Spencer, och tre andra personer som alla luktar likadant; Banan.
En stege hissas ner från en lucka i taket. Alla radar automatiskt upp sig på led och klättrar upp. Eftersom att vi säkerligen är flera tusen härinne kommer det nog ta ett tag tills att de blir min tur.
Efter några timmar kommer jag fram till stegen. Jag klättrar upp och kommer in i någon form av lagerlokal. Sången ekar i mitt huvud.
Längs sidorna finns bälten med sprutor. Vi får order ur högtalare att vi ska ta ett bälte var, och det gör vi. Sedan lastas vi in i Lådor, blir hårt packade tillsammans. Man kan knappt andas, men det behöver vi nog inte längre eftersom att vi har giftet i groppen. Oj, tänkte jag giftet? Jag tycker bättre om ordet substansen, eller vätskan. Giftet känns så... giftigt.
Jag sluter ögonen. Jag tror att jag ligger tätt intill Agnes och Spencer, men kan inte vara säker eftersom att att alla ansikten ser likadana ut. Alla har likadana ansiktstryck, likadan blick. Kroppar överallt, som mässar sången. Jag själv som mässar sången, kan inte sluta. Jag intalar mig själv att det här är hur världen ska se ut, eftersom att grävlingarna har gjort det här. Det är bra. Det är bra. Det är bra.
Jag måste ha somnat, för jag vaknar några dygn senare.
Locket öppnas.

Åh fy varifrån kommer grävlingarna? Snälla någon, gör uppror! Sjung någon annan sång. Väck alla ur deras trans. Få dem att inse att bananaphone suger. I HATE GRÄVLINGAR SO MUCH

Awsome 8D
Haha ja, det har du rätt i, det börjar likna Divergent ganska väldigt mycket xD

haha det börjar likna något ur en sån där superjobbig mardröm när du inte har kontroll över din egen kropp och typ tvingas göra saker... Hoppas att de lyckas bryta transen på något sätt! Ni måste rädda universum!

Superbra båda två! Ni är verkligen jättebegåvade båda två! Och ni passar verkligen att skriva det här tillsammans. Om jag inte kollat efter varje kapitel vem som skrev så skulle jag ärligt talat trott att det var samma person.

Ni äger!

God jul på er! ♥