Vid din sida

int gör det nå att du skriver så mycket Molly Evanstror jag nog tycker om såna kommentarer Tar jag fel?

VARFÖR har man inte typ 100 tummar eller sånt på en dag - och samma inlägg?! Då skulle jag ge DIN kommentar allihopa!!!♥

Nejmen ärligt, jag nästan skrek av lycka när jag såg din oändligt långa och oändligt "braiga" kommentar ♥
ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR KOMMENTAREN!!!!♥

Haha, det där med "Min kärlek till Lily kunde inte mätas med champagnens fräsande ljud", kom min poetiska syster på, men det andra jag ♥
TAACK!♥

Haha, Zoe är ganska fjortis typ va? ♥
Hon är ganska obehaglig för de flesta..... :3

Alice? Mm, hon är väl "rolig"... Hehe.... (*En läskig kidnappar gumma är hon säkert*
Stackars Morgan :')

Hur kan Remus göra något...? Han är ju hemma xD ♥♥♥
James hann nog inte direkt tänka då, inte jag heller... xD

Alltså, din kommentar äger, fast om jag ska svara på allting så blir det lika långt som mitt kapitel är + mera! ♥ Men jag tycker du har rätt på allting, OCH SLUTA ALDRIG KOMMENTERA!!!♥
PS. NU!!




Jippi!!♥♥ vad kul!!!
Tack ♥♥
Nu kommer den! :3




Ja, det gjorde du ♥
Hermione: Nu :3



Åh, tack så mycket! Blir glad ♥♥




Ja det gör jag ♥

------------------------------------------------------------------

Hej alla fina läsare!♥
Jag har SÅ mycket fina grejer att säga till er, men jag måste iallafall säga en sak eftersom det skulle bli för mycket annars :
NI är fantastiska! ♥ Varje gång jag läser era kommentarer blir jag tårögd och glad!♥ Ni gör min dag, varje dag faktiskt, för ni gör mig så jag känner bra och gör så jag skriver oftare och mer än vad jag skulle göra om jag net hade så många läsare!
Ni är så snälla, GAAH! Jag vill bara krama er allihopa!♥
Men istället för att krama er, så kan ni få ett kapitel till? För att NI är UNDERBARA och att jag har fått .... 3 nya läsare! ♥
Så njut av kapitlet, det är helt gjort för att behaga er ♥

(OBS! Det skulle egentligen vara mer i detta kapitel, en ganska långt, fast jag skrev i början ganska lång så jag bestämde mig för att ni får det andra i kapitlet i nästa! Man kan säga att detta är en "del" av nästa kapitel, eller förkapitelt till nästa, för som jag sa, det skulle bli för långt annars ^^ Bara så ni vet ♥♥)


Kapitel 8 "Den mystiska skuggan"

"Kan vi vila snart?", säger jag och försöker kväva en
gäspning.
Skog, skog och mera skog är det enda vi har sett idag. Imorse var vi i Alices varma stuga, och nu, nu är vi i en skog fyll med parasiter som myggor och andra skadedjur.
För någon timme sen hade mörkrets inbrott ägt rum, men för varje minut blev det svartare och svartare, och vid det här laget har det ett kompakt svarthet som synade för våra ögon. Rötterna var lite mindre i den här delen av skogen, fast tillräckligt stora för att man ska snubbla på de - speciellt om man inte ens såg sig själv.
Ett par ögon vändes mot mig, det enda som lyste i mörkret.
"Jag vet inte... Vi måste gå vidare, men ändå vänta in Zoe om hon lyckas fly", säger Tammy.
"Men Tammy", säger Teo och ett par ögon blickade mot henne. "Vi ser knappt oss själva! Vi lägger oss och sover en stund, sedan så fort det gryr går vi upp och går. Okej?"
Jag ler fast ingen ser för mörkret, jag ler för Teos argument. För att sova. Bara tanken på att sova börjar jag tänka på Nirvana.
"Okej", säger Tammy fast hennes röst är lite motvillig.
Sedan tar jag tag i de bådas händer och leder de - och mig - till en jämn plats där marken är mjuk. Fast jorden är lite smulig, känner jag när jag nuddar marken med händerna. Jag börjar trampa jorden överallt och sedan gå till Tammy, vars ögon är vägvisare. Jag går bakom henne och börjar öppna väskan som hennes rygg bär och tillslut hittar jag en liten ficklampa. Andelningen till att vi inte använde den förut var att inte dra till oss för mycket uppmärksamhet, speciellt inte för myggorna, eftersom Teo är smått allergisk mot de.

Jag tänder ficklampan och suckar lättat när ljuset uppenbarade sig. Jag lyser upp området där vi tänkte slå läger, fast med bara sovsäckar, och det var en trevlig litet område. Det kanske var 4 meter på både brättet och längden, fast inte helt bortrakat från träd. I mitten fanns ett stort, väldigt stort tråd vars stora palmblad gav oss ett skyddande vindskydd.
"Det här blir bra", säger jag och lyser långt bort så alla får lite ljus på sig. Tammy håller på att packa upp sin sovsäck, medan Teo redan har krypt ner i den varma och sköna sovsäcken. Jag suckar och önskar att jag kunde bara gå och lägga mig.... Men det gick inte, för jag höll vakten i två timmar innan Tammy bytte med mig.
Jag tar upp min trollstav, släcker lampan och säger "Lumos" och en sekund senare tänds trollstaven upp. Att jag inte tänka på det tidigare! Sedan smyger jag tyst till Teos sovplats, som han har placerat precis under trädet för skydd för regn, och tar ut hans trollstav tyst för inte väcka Tammy och Teo, som nu ligger och sover som stockar.
Jag tassar tillbaka och går en liten bit ut från vårt nya läger, med Fast grepp om både min och Teos trollstav.
Jag går och letar efter ett bra träd, och tillslut hittar jag en ekträd vara grenar ännu inte har fallit ner som resten av skogen visar tecken på. Jag ler och Sätter min trollstav i marken i ett hål så den helvita ljuset for uppåt, och sedan tar jag Teos trollstav och mumlar "Diffindo" mot en del där det är ganska tjockt. Jag tar min trollstav och springer några meter bort för att inte få ett träd i huvudet, och plötsligt faller det. Trädets ädla Kronverk faller dystert mot marken med resten av trädet.
Jag backar snabbt undan ännu ett steg när trädet faller mot mig, och en sekund senare ligger trädet framför mina fötter. Jag led och inspekterar det fallna trädet. Det ser bra ut. Jag tar igen Teos trollstav och mumlar samma formel igen och skär av en stubbe. Jag stoppar ner trollstavarna i bältet, fast min trollstav fortfarande lyser upp sånt jag inte skulle se utan den - ingenting alltså. Sedan tar jag under den stora stubbens form och lyfter upp den. Puh! Tillochmed ett muskelberg som Teo skulle tycka den här stubben var ansträngande att bära. Jag börjar gå med den mot hållet jag kom, medan mina fotspår visar vägen.

Inte tappa, inte tappa, malar jag på i mitt huvud.
Kraften går ut mig och jag känner att min ben viker sig. Jag släpper ner stubben fort på marken så kråkorna som sitter och tittar på mig kraxar förolämpande.
Visst, var snobbiga mot mig då, fast har du burit denna?, säger jag irriterat i tanken till den becksvarta kråkan närmast mig. Den är ganska tung, lägger jag till.
Kråkan tittar på mig men fnyser. Hon svarar inte fast jag känner besserwisserheten hos denna fågel. Jag suckar högt, och lutar mig på stubben som stöd, fast får snart sätta mig eftersom det går inte att luta sig på stubbe, den är för kort.
Plötsligt prasslar det till bakom mig. Jag vänder mig blicksnabbt om utan att ha en tvekande tanke på att inte möta kanske en varelse likt ett spöke dödar en. Jag tar upp min trollstav och riktar den framför mig.
Där den tätare skogen börjar står en mystiskt svart skugga. Skuggan, eller vad det nu är, har långa människo ben, en kropp och ett huvud som är mycket konstigt. Den är fyrkantig smal springa längst upp, och sedan är den oval. Jag darrar när jag säger orden "Lumos Maxima!", fast till ingen mödan. Skuggan är borta och där den stod är det bara en liten hög av pulver. Jag går försiktigt fram dit och känner på pulvret. Det är varmt och smuligt, som en sommarstrands sand när värmen är på trettio grader.
Jag biter mig i läppen men skyfflar upp pulvret i en av mina skinnpåsar jag har i bältet, och sedan gr tillbaka till stubben.
Vad var det där?, frågar jag kråkan.
Jag vet inte. Jag såg aldrig ansiktet, svarar kråkan på ett kråk-aktigt sätt, genom att kraxa fram svaren. Det är svårt att höra vad hon säger, men genom att koncentrera mig hör jag varenda ord som hennes tanke för med, fast med en viss möda.
Okej, jag går nu, säger jag. Jag letar snabbt igenom stället runt om oss med trollstavens ljus i högsta hugg, men sedan går tillbaka och lyfter upp stubben.
Jag kommer snart hem, antagligen för jag går så snabbt för komma undan från sen mystiska platsen. När jag går tar jag trollstaven och skär upp A:n på träden så jag hittar vägen sen. Teo kanske kan ta en titt på pulvret, och om han tittar på pulvret vill han säkert se på platsen där det hittades.

Vid lägret är det tyst och lugnt. Jag lägger skinnpåsen som innehåller pulvret vid palmens stamm, och sedan placerar stubben lite längre bort. Jag sätter mig ner. Det här är en bra stund att tänka igenom Lily och allt, sedan kanske jag inte hinner, tänker jag.
Sedan ploppar flera minnen upp från min och Lilys tid. Vår första dejt, på Tre kvastar , då Jag försökte visa att jag hade ändrat mig från en bråksatakare till en kille som kan vara en artig och snäll, som kan vara ens pojkvän. Sedan tänker jag tillbaka på alla kyssa som har utbyts, alla de gångerna jag känner att jag vill slå någon bara för min lycklighet.
Sedan kommer ett minne som är kristallklart, ämne om de var drygt två år sedan det hände. Vi var i Godrics Hollow, och hade precis flyttat in i vårt nya hus. Blommorna som Lily ville ha där hade blommat ut innan vi flyttade hit och nu luktade en mycket blommig doft, med inslag Av Lilys speciella och ljuva doft, ögonblicket var perfekt.
Jag sa att jag älskade henne, och kysste henne. Då sa hon något väldigt vackert:
"James, jag älskar dig. Jag älskar dig för vem du är och inte låtsats att vara. Jag älskar dig James, för du är den enda som någonsin fångat mitt hjärta, James, du får aldrig glömma att jag älskar dig, för jag kan inte leva utan dig".

Jag snörvlar till plötsligt och torkar bort tårarna från ögonen. Synen är lite suddig, fast jag biter mig hårt i läppen och håller inne tårarna. Hur blev det då här dumt? Varför behövde Lily bli sjuk, varför? Jag önskar att Lily var här... Nej, det gör jag inte. Jag vill inte att hon ska se mig gråta, och speciellt inte bli skadad, för det har jag blivit.
Jag vill istället vara hemma hos henne, hålla Om henne, kyssa henne, låta tårarna komma för hon är frisk. Men det går inte. Det enda botet är trolldrycken, som vi måste samla ingredienser till. Och det snart, för Lily har inte länge till innan hon ..... jag vägrar att tänka tanke, så istället tänker jag på Lily. Jag kan känna hennes värme från henne, och jag börjar fantisera om tt hon sitter just nu bredvid mig. Jag kan höra henne viska saker som "det kommer bli bra James" och såna saker, och jag kan tillochmed känna hennes kind mot min kind när vi kramar varandra.
Jag börjar gråta nu. Gråta ut all sorg jag har burit i några veckor nu. Jag gråter hysteriskt när jag tänker på att Lily kanske dör. Jag gråter säkert i en timme, innan någon märker något, eftersom de sover. Men efter en timme känner jag en varm hand på min axel. Jag vänder mig om med tårar i ögonen och ser Tammy står där och titta ledsamt på mig. Sedan sätter hon sig på markens löv.
Hon tar mina knutna händer och håller i dem, samtidigt som hon tvingar mig att titta upp.
"Vi kommer klara det här James. Vi kommer inte låta Lily dö", det var som m hon kunde läsa min tankar, och jag biter mig i läppen för hindra tårarna.
"Men nu när hon bär på ett barn så blir det knappast enklare att överleva", säger jag sorgset och argt.
"Men kommer hinna. Om några dagar har vi fått dag i alla ingredienser och drakhjärtat, och på något eller annat sätt kommer vi hinna", trotsar Tammy mjukt imot. "Snälla James", ber hon. "Tänk inte så. Vi kommer klara det"
Jag tittar i hennes ögon och ser bara sanningens visdom i hennes ögon. Jag nickar men tittar ner i marken.
"Gå och sov nu, jag är vakt", säger hon och puttar iväg mig mot min sovsäck hon hade packat upp.
"Tack", mumlar jag när jag kryper ner i sovsäckens mjuka och beskyddande plats. "Säg till mig om vi ska byta"
Tammy är faktiskt riktigt snäll, som förstår en. Jag ler år en vän som jag gillar och sedan börjar slumra in. Men innan dess hör jag Tammy mumla något om "Jag vet hur det känns att mista sin kärlek, det hände mig för några veckor sen...". Sedan blir allt svart och jag sover.


________________________________________________

Hur blev det här kapitlet? Kommentera gärna vad jag gör bra och dåligt, och kommentera gärna långa kommenterarer!

PS. Vart är era kommenterar, Souso, Bree Smith, Gosseflikka, Thepureblood och Annie Potter? Saknar era kommentarer ♥

Antagligen snart kommer nästa kapitel (JAG ÄR SKRIVSUGEN!)! ♥ Fortsätt kommentera så blir jag glad!♥



Puss och kram♥
//Molly och hennes skrivande fingrar och hjärna ♥

Jättebra! Sträckläst allt nu och jag säger bara att James' känslor är väldigt underbara och äkta. Det senaste kapitlet här var så gölligt!

Bevakar solklart!

Tack! Vad kul med ny läsare ♥
Vad bra, jag försöker göra James till en mänsklig människa, inte en Gud ♥
Haha♥ Grät typ (faktiskt så gjorde jag det...) när jag skrev det där om Lily's känslor och fina ord till James :')

Jättebra kapitel Skulle tro att det här är mitt favorit kapitel i hittills

"Jag ler fast ingen ser för mörkret, jag ler för Teos argument..."

Jag tyckte att den meningen blev lite konstig. Man skulle kunna göra om den så att den inte blir så "hackig". Te x:
"Jag ler åt Teos argument, trots att ingen ser något i mörkret"
Eller liknande.

Teo kanske kan ta en titt på pulvret, och om han tittar på pulvret vill han säkert se på platsen där det hittades.

Vet inte om det är jag som är väldigt övertrött pga sömnbrist, men jag tycker att det låter konstigt när man läser det. Om man tar bort "Om" så att det blir:
Teo kanske kan ta en titt på pulvret. om han tittar på pulvret vill han säkert se platsen där det hittades.

Superbra kapitel, bra skrivit. hittade inte så många konstiga meningar eller stavfel, så jag får önska dig en god kväll

Favorit? Kul!

Hm... Du har nog rätt Ska ändra det imorgon ♥
Du kanske har rätt på det om pulvret, fast jag tycker inte det låter så dåligt ändå xD

Tack! Godnatt! ♥

Superbra! ^^

Okej, nu efter en evighet, läste jag det Lite slarvfel här och där fast jag förstår dig x) mitt i skrivandets hetta så märker man inte hyr fingrarna flyger över tangenterna, man vill skriva ner alla meningar man har i huvudet!

Super, igen! ♥♥♥

Hahaha, du förstår precis ♥ Men jag skrev på IPad, och jag hade tur som gick utan MASSOR stavfel som den bruka göra, fast jag tänkte ändra tempus blandning och stavfelen på dator idag ♥

Taaaaaaack! ♥

Bra! Önskar Sirius var där :s


1. Vilken/vilka är din favorit karaktärer?
Lily? Vet inte riktigt.

2. Vem vill du lära känna bättre (Tammy, Zoe, Teo, James, Sara osv…)?
Tammy och Morgan. Jag tror nästan de skulle passa bra ihop

3. Vad vill du ha mer av denna ff?
Sirius kan komma inflygande på en hippogriff! Nejmen jag vet inte, kanske Hogwarts-relaterade grejer? Mer magi och trolldrycker?

4. Hur tycker du jag kan förbättra mitt skrivande:
Dude, Idk. Kanske försöka få läsarna att leva sig in hos karaktärerna, förstå hur de känner och så. Inte bara hos James. Det är ofta bara ur James perspektiv, det kan väl vara någon annans tur? Teo? Tammy? Skulle vilja läsa hur de tänker om allt.

OMG!
Mugglis bästa författare har skrivit ännu ett kapitel...
DET ÄR JU TAMETUSAN HELT OTROLIGT UNDERBART.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men... TIME TO READ.

"Jag ler fast ingen ser för mörkret, jag ler för Teos argument..." Jag som älskade den meningen! ♥
Kanske just för att den var så speciell... idonno!

"Kan vi vila snart?", säger jag och försöker kväva en gäspning. Var hundra på att han skulle säga äta där..

Aww jag tycker den här ff:n är så sjukt fint skriven! :*
Älskar verkligen första delen, hur du beskriver allting så bra... Man ser det verkligen framför sig, och tycker det är så kul att få läsa om James också 8D
Jag som aldrig gillat honom... Och ja jag vet att Lupin är hemma men... Han kan väl ändå komma och rädda dem, bara sådär?!
Whalla Whalla... James är förengångskull lite smart och fäller TRÄD! 8D
Gah vad jag är kär i dina beskrivningar... Allting är så levande, det är som att själv sitta med där och se hur han stövlar fram och tillbaka, trött som jag vet inte vad.. Perfection.

Teo verkar helt klart vara den intelligentaste av dem.
Och har jag nämnt att jag älskar när James pratar med fåglar?!

STACKARS TAMMY.
Hon borde bli tillsammans med Teo, det låter så gulligt Typ världens sötaste shipnamn, hihi ♥

Humhum.. Okej det är James det är redigt synd om.
Tänkte lite på Elli och Draco där, faktiskt. När Tammy kom in i bilden.
Bara att Draco är typ tusen ggr elakare än James... he is a bad Guy u now...Your BADBOY! 8D
Undra vad det var som smög på dem i skogen..? Lät läskit iallafall.

Och gah, FEELS FEELS FEELS på det sista stycket... Så jäkla fint var det, älskar sådana gråt kapitel ♥333
HELA KAPITLET VAR FUCKING UNDERBART OCH JAG VILL HA ETT NYTT.
När? NÄR FÅR JAG ETT NYTT? Detta var helt underbart.
I LOVE IT.