Ynken

It´s the trouth!

draken kom tillbaka ;c;

Superbra!

NEJ! DRAKEN FÅR INTE FÖRSVINNA!


BRA! MERA!


Jag älskar att du lägger upp nya kapitel SÅÅÅÅÅ snabbt, för då får man läsa mera!

Tack! Jag själv tycker att jag är rätt långsam!

KAPITEL 34: Kvällen på nyårsaftonen

"Lumos", sa Kayla och en liten ljustråle (inte större än en ficklampas lyse) tändes på stavspetsen. Det blev mörkare och mörkare och de började bli riktigt oroliga för honom. Vart kunde han vara. "Jag kan höra små ljud av drakvrål på långt avstånd", sa Kayla. "Fafner"! Ropade Clementine. Drakvrålen hördes högre och högre för varje steg de gick, och himlen blev på samma sätt mörkare och mörkare.

"Där är du"! Sa Clementine högt när hon såg draken ligga på rygg och sprattla på marken ute i en glänta.
"Fafner? Vad gör du här"? Frågade Kayla med en viskning.
Fast naturligtvis så svarade han inte men han såg i alla fall skamsen ut. Sedan så lyfte Clementine upp honom och satte varsamt ner honom i kitteln och stängde locket så att han skulle stanna där och sova. Clementine vände sig sedan mot Kayla.
"Okej, vart ska vi föra honom"?
"Kanske till skogsvaktaren Hagrid, jag har hört att han gillar drakar", berättade Kayla. Clementine nickade men sedan så började hon känna sig lite osäker vid tanken.
"Nja, det är ju förbjuden och jag vill inte lägga våra problem i hans händer", sa Clementine. Sedan så funderade de på Mc Gonagall, men hon var ganska sträng så kanske inte. När Kayla skulle ge ett annat förslag, så konstigt nog så sa hon ingenting. Hennes ögon började bara bli större och hennes ansikte började bli vitare av skräck.

"AVADA KEDAVRA"!
"DUCKA"! Skrek Kayla och knuffade ner Clementine på marken och samtidigt så sköts en grön ljusstråle förbi dem som hade kunnat träffa Clementine ifall hon inte hade fallit.
"Vad gör du så för"? Sa Clementine ilsket. Men Kayla hade inte behövt besvara henne för att anledningen stod snart framför näsan på henne. Det var Salazar Slytherin iförd en svart mantel med huva som gick ner till näsan så att man inte kunde se hans kalla ögon.
"Hej Rowena", sa han kallt och bugade sig.
"Jag vet att du är född i ett annat namn, men jag vet att det är du som döljer sig därinne, oavsett om det är idag, imorgon eller om flera år så kommer jag att förstöra din själ som jag skulle ha gjort för längesedan", sa Salazar Slytherin.

De båda små häxorna tittade skräckslaget.
"Vad är det mitt öga skådar? En drake skulle göra nytta"! Sa Salazar SLytherin och tog upp kitteln. "Sätt ner Fafner", sa häxorna med ett morrande läte i rösten. Salazar bara skrattade.
"Jag tror faktiskt att jag TAR den här nu, och ni ska låta mig eftersom att ni kan ändå ingen försvarsformel", sa han.
"Jo, det kan vi visst"! Sa Kayla.
"Bara såna fåniga avvärpningsbesvärjelser och sånt rappakalja"!
Han satte ner kitteln och började istället gå dem på nerverna.
"Om du vill se mig dödad, varför dödar du mig aldrig då"? Frågade Clementine med en irriterad röst. Salazar höll fram sin stav. "Jag skulle mycket väl kunna döda dig, men jag tappade nog helt enkelt lusten idag...", sa Salazar uttråkat. "...ses vid midnatt", fortsatte han sedan med ett läskigt leende.
Salazar tog upp kitteln igen.
"Har du problem med att lyssna? Du tar INTE Fafner med dig", sa Kayla. Hon tog tag i kitteln och drog den mot sig med alla sina krafter. (Man kunde höra draken gäspa just nu).
"Hejdå flickor", sa han och blundade.
Nästa sekund var han borta.

"Åh nej! Jag vill inte föreställa mig vad han kanske kommer att göra mot honom", sa Kayla och försökte få stöd av Clementine.
"Jag instämmer men jag tror att det bästa vi kan göra just nu är att gå tillbaka till festen och värma oss, ormen är nog flera kilometer bort nu", sa Clementine.

BRA!!!!!!!!