Twilight (Ur Edward Cullens perspektiv på första boken)

GAHA KÄR I DIKTEN ♥
Den kommer jag att använda... Men till vad säger jag inte! ♥

TACK ♥33
MIN NYA FAVORIT.
Du är bäst alltså. Liksom... WOW!

GAH VAD DU ÄR SNÄLL!!!♥
Hm....nu blir jag ju intresserad, kanske till ett kapitel där Elli/Draco tror att Elli/draco är död och så byter du ut "Ethan" mot "Elli/malfoy" smart gissning va?
Du behöver inte tacka!

Hehe....
Nu vart du lite.... Nyfiken va?
Du är inte dum du intr!!! *Spoil Spoil*

Mm..
Hehe nej! WHAT?! Händer lite av det?

Kanske det... DINA dikter gav mig en ide! ♥

Superbra! Älskar dina dikter! Även om jag inte läst twilight är den superbra! Och begriplig! Jag var inte säker på om jag skulle förstå innehållet, men det gör jag!

Tack!
Vad bra!

Sjukt bra, fortsätt skriva jätte bra:-)
*bevakar*

UPP MED KAPITLET NU GLINA!
Läs min uggla först.

Och hörrni... SNART KOMMER NI FÅ VÄRLDENS BÄSTA KAPITEL.
Vad säger ni om de va?!
PÖZZ

Här kommer det!
Kapitel 11
känslan av att vilja döda.

Jag jagade tillsammans med Alice.
Inte för att Alice behövde jaga idag igen, men hon ville ge mig sällskap.
Jag uppskattade det men sa inget.
Alice var en bit ifrån.
Jag höll på att sikta in mig på en stor fet ren.
Dens pulserande blod under den lena tjocka kroppen läskade mig och jag hörde det pulserande hjärtat ända hit.
Jag smög fram och innan renen märkte något hade jag knäckt nacken av den och druckit upp blodet.
Det mättade lite men jag visste att jag skulle behöva en till.
Jag kände att Alice kom närmare och närmare, men det var inte direkt något jag tänkte på.
Jag började vädra efter en till ren.
Plötsligt kände jag hennes rädsla, och hat.
"Edward!!!!" Alices röst skärrade genom lugnet i skogen och hon lät uppskrämd.
Jag stelnade till och hon öppnade sitt sinne för mig.
Det var en till av hennes framtidsvisioner.

Bella lämnade Angela och Jessica i en klädaffär.
Hon började gå uppför vägen mot en av den enda riktiga bokaffären i forks.
Hon stannade till för att titta i skyltfönstret men när hon mötte expeditens blick skyndade hon genast vidare.
Hon tittade bakåt och såg en man i svart följa efter henne.
Hon gick till andra sidan vägen.
Jag såg med fasa att hon gick rakt i fällan.
Hon gick mot den nerlagda delen av forks medan hon, utan att veta, blev omringad av dom svarta männen.
Dom gick närmare och närmare henne....

Jag drog mig ut från Alices medvetande med viss svårighet.
Jag visste redan hur den skulle sluta.
Alice såg vettskrämt på mig.
"Säg till Carlisle att jag kommer sent." Sa jag medan jag började springa mot Port angeles.
"Edward! Du måste ta Volvon! Du kan inte bara komma springande mot Bella!" Ropade Alice bakom mig.
Jag tvärstannade och vände mig mot henne.
Jag visste att hon hade rätt.
Men jag kunde inte förlora Bella.
Dom kanske redan börjat....jag skakade av mig tanken det fick inte hända!
Jag drog en djup suck och började springa mot vårt hus i stället.
Innan någon hann stoppa mig satte jag mig i bilen och körde iväg så att gruset yrde.
Jag körde det snabbaste jag vågade utan att bilen skulle gå sönder och snart är jag framme vid klädaffären som Bella gått ut genom.
Jag kör förbi ett rött hus som jag sett i Alices vision.
Snart ser jag även Bokaffären och jag ökar farten.
Plötsligt ser jag Bella.
Hon har en rynka mellan ögonen men ser inte alls särskilt rädd ut.
Männen har nästan omringat henne helt.
Jag känner mig ursinnig.
Det har inte varit sedan i början av min vampyrtid jag varit så ursinnig.
Så ursinnig att jag bara vill döda dom. Knäcka nacken av dom och suga i sig deras blod.
Hur vågar dom ge sig på Bella?!
Jag gasade ytterligare och bromsade smidigt några få meter bort från männen.
Dom var rädda.
Deras ansikten blev bleka.
Deras tankar var fientliga.

Fan fan fan! Hoppas han inte tjallar på polisen nu!
Vi måste göra slut på honom med!
Helvete!!

Att lyssna på "ledaren"s tankar var underhållande.
Men jag hade inte tid med det.
Mitt ursinne var starkt men känslan att jag måste skydda Bella var starkare.
Jag öppnade bilddörren och stängde den med ett brak och gick några steg fram mot dom tre männen.
"Hoppa in!" Sa jag skarpt till Bella.
Jag stirrade på männen ett ögonblick, som backade bak, snubblandes på sina egna fötter.
En av männen backade på den bakom, som tog tag i den tredje, vilket slutade med att alla föll omkull.
Jag vände om och gick med snabba steg tillbaka till bilen och satte mig i det mjuka förarsätet medan jag startade bilen.
Jag började gasa och slirade mot männen som dök mot trottoaren med små utrop och dunkande hjärtan.
I sista sekund rättade jag upp bilen och vände håll.
I ögonvrån såg jag hur Bella klamrade sig fast i stolen.
"Ta på dig säkerhetsbältet." Beordrade jag henne.
Hon ryckte till nästan omärkligt, och tog på sig säkerhetsbältet medan jag gjorde en skarp vänstersväng.
Jag kände att Bella stirrade på mig men höll blicken på vägen.
Jag var fortfarande ursinnig och Bellas blod hade aldrig lockat så mycket som nu.
"Är du arg på mig?" Frågade Bella skrovligt.
"Nej." Sa jag medan jag försökte hålla ilskan i schack, vilket inte alls gick bra.
Hon satt tyst och betraktade mig medan jag körde ut från staden och stannade under siluetten av ett par stora träd.
"Bella?" Frågade jag med en spänd och behärskad röst.
"Ja?" Bellas röst var skrovlig och hon harklade sig tyst.
"Är du all right?" Frågade jag.
"Ja." Kraxade hon.
Ursinnet svämmade över igen när jag började tänka på Bella.
Bella som satt här, i min bil, och verkade allmänt förvirrad.
Jag stängde ögonen och masserade näsryggen.
"Distrahera mig, är du snäll." Bad jag inte Bella bara för att höra hennes gudomliga röst, utan också för att inte köra tillbaka och mörda dom där killarna.
"Eh...jag tänker köra över Tyler Crowley i morgon före skolan?"
Jag fortsatte massera och försökte dölja att ett leende började sprida sig.
"Varför det?"
"Han säger till alla att han ska gå på skolbalen med mig... Antagligen för att han försöker gottgöra mig för att han nästan dödade mig... Ja du minns nog." Bella lät irriterad.
"Jag hörde talas om det där." Sa jag. Jag kände mig mer samlad nu.
"Gjorde du?" Hon lät irriterad igen.
"Om han blir förlamad i armar och ben kommer han inte heller kunna ta sig till balen..." Fortsatte Bella.
Jag suckade och öppnade mina ögon.
"Är du okej?" Frågade jag och sökte i hennes blick efter rädsla.
"Inte direkt." Svarade hon.
Jag klarade inte av hennes doft! Jag...måste...få...smaka!
Jag ruskade på mig och stirrade upp i biltaket med en inre monolog påmanade i huvudet.
Inte tappa besinningen. Inte tappa besinningen....

"Vad är det?" viskade Bella.
"Ibland är det svårt för mig att inte tappa besinningen, Bella." Sa jag och det kändes skönt att för en gångs skull säga ett uns av sanning till henne.
Jag såg ut genom vindrutan.
"Men det skulle inte hjälpa med att ge sig ut och jaga efter de där." Sa jag, mest för att intala mig själv.
"Åh." Svarade Bella.
Det blev tyst mellan oss.
"Jessica och Angela är nog rätt oroliga, det var meningen att jag skulle möta dem." Mumlade Bella.
Ja just det ja! Hur kunde jag ha glömt bort dem?
Jag startade motorn utan ett ljud över mina läppar och började köra mot port angeles.

Jag följde deras lukter och snart var vi framme.
Jag fickparkerade utanför restaurangen där Jessica Stanley och Angela Weber precis gick ut från.
Bella började säga nåt men avbröt sig och gick ut.
Jag följde efter.
"Vad gör du?" Undrade Bella när hon såg bak mot mig.
"Jag tänkte bjuda dig på middag." Sa jag och en egendomlig - nästan varm - känsla spred sig från maggropen och uppåt.
Men sanningen framför att jag ville bjuda henne på middag var att utan henne skulle jag direkt börja ta upp jakten på killarna som nästan gjort Bella illa.
"Hejda Jessica och Angela innan jag blir tvungen att jaga dem också. Jag tror inte jag skulle kunna behärska mig om jag såg de där killarna igen." Sa jag sanningsenligt.
"Jess! Angela!" Ropade Bella och vinkade åt dom när dom såg henne.
Dom började springa lättat mot Bella och mig och båda stannade när dom såg att jag stod bredvid henne.
Jessica tittade avundsjukt på henne men satte fort på sig en mask.
"Var har du varit?" Undrade hon misstänksamt medan hon såg Bella.
"Jag gick vilse...sedan sprang jag på Edward ." Sa Bella och gjorde en gest mot mig med handen.
"Är det okej om jag gör er sällskap?" Undrade jag.
"Eh...visst" andades Jessica.
Jag försökte tappert att inte läsa Jessicas tankar eftersom jag visste att dom inte skulle vara oskyldiga.
"Vi åt faktiskt medan vi väntade på dig, Bella, förlåt" erkände Angela.
"Det gör inget. Jag är inte hungrig." Svarade Bella.
"Du borde nog äta lite." Sa jag. Vad visste jag? Jag hade inte varit människa på över 100 år.
Hon kanske skulle falla ihop och svimma när jag som minst anade det.
Jag frågade Jessica ifall jag kunde bjuda Bella på middag och hon instämde och tyckte att det gick bra.

Tillsammans gick dom till bilen.
Viskandes och fnissande om mig och Bella.
Men jag brydde mig inte det minsta. Jag hade universums ängel bredvid mig.
"Jag är inte hungrig." Sa Bella envist.
"Ät ändå" jag gick bestämt mot den illaluktande restaurangen och höll upp dörren åt Bella.
En kvinnlig hovmästare kom fram till oss.
"Ett bord för två?"
Jag nickade och hon visade oss ett avskilt bord.
Jag log varmt åt henne och hon såg helt vimmelkantig ut.
"Du borde inte göra så mot folk." Kritiserade Bella mig.
Jag lade huvudet på sned. "Vad menar du?"
"Åh lägg av! Du måste veta vilken effekt du ha på folk." Sa hon misstroget och såg på mig.
"Bländar jag folk?" Frågade jag förvånat. "Bländar jag dig?"
"Jämt och ständigt." Erkände Bella. Åh Bella!
Snart kom servitrisen.
Både jag och Bella beställde en Coca-Cola.
Snart kände jag lukten av grissini och mycket riktigt; någon minut senare stod grissinin på bordet.
"Vad vill ni äta?" Frågade servitrisen mig.
"Bella?"
"Jag tar svampraviolin." Svarade Bella efter ett tag.
När vi fick maten och drickande befallde jag Bella att äta direkt.
Konstigt nog lydde hon mig.

Bella rös till efter att ha druckit upp sin läsk.
"Fryser du?" Undrade jag oroligt. "Har du inte någon jacka?" Frågade jag nästan direkt efter när jag la märke till att ingen jacka hängde över stolen.
"Ånej! Jag glömde den i Angelas bil!"
Jag började ta av mig min jacka och Bella stirrade på mig.
Bella stack in armarna i min jacka och rös lite.
Snart hade hon på sig jackan.
Den var fantastisk mot hennes vackra bruna förstående ögon.
När jag sa att den verkligen passade bra åt hennes hy rodnade hon.
Jag fick verkligen kämpa för att inte bryta nacken av henne, i en människas ögon såg det nog ut som att jag var nervös.
"Jag känner mig väldigt trygg hos dig." Erkände Bella.
Åh Bella. Det här var inte bra. Inte alls!
Bella tog upp en grissini som hon knaprade lite smått på.
"Du är alltid surare när dina ögon är svarta." Påpekade hon efter ett tag.
"Va?" Frågade jag häpet.

Efter ett tag satt vi i bilen.
Bella hade överröstat mig med frågor om olika saker, det hade känts nästan som ett förhör, vilket det nog även var.
Många hade jag sagt sanningen på, andra hade jag behövt ljuga, eller förvränga sanningen.


Hoppas ni gillade det!
Och tack till Elzyii som kollade igenom det på jakt efter stavfel och andra konstigheter!