Den onämnda magiska trekampen (SV)

Duktigt skrivet!

Tack för alla kommentarer! blir verkligen JÄTTE GLAD

ps: förlåt om det blir väldigt mycket Remus kapitel, men efter detta kapitel blir det nog Sirius eller James kapitel och Gabryella/Lily kapitel

Kram!

Kapitel 38 Grymhet(Remus perspektiv)

När jag kommit fram till astronomitornet såg jag en person så vid öppningen i ena väggen. Det var Gabryella. När hon vänder sig om ler hon stort mot mig och jag ler tillbaks.

- Tuff dag? frågar hon och jag ser frågande på henne.
- Du ser både irriterad och trött ut, tillägger hon med ett leende.
- Lång dag, svarar jag.
- Vill du berätta? Frågar hon omtänksamt.
- Tro inte det, svara jag och ler mot henne.
- Okej, då pratar vi om något annat, säger hon och gör sitt hår sandbrunt och jag är nära att trilla ner för öppningen.
- Hur…? Frågar jag förbryllat.
- Metamorfmagus, skrattar hon.
- Är du vilie med eller? Frågar jag sarkastiskt eftersom det inte borde vara möjligt.
- Faktiskt är jag halv-vilie, säger hon.
- Men lägg av! Skrattar jag och Gabryella stämmer med.
- Min mor var fransyska och vilie, hon gick på Beauxbatons, men när hon flyttade till Bulgarien tillsammans med min far så förlorade hon kontakten med resten av sina släktingar i Frankrike, berättar hon.
- Kan du franska? Frågar jag nyfiket.
- Oui, svarar hon och jag himlar med ögonen tills jag kom på en sak.
- Du pratar om din mamma i imperfekt tempus, varför? Frågar jag.
- Hon dog när jag var åtta år, svarar hon tonlöst.
- Beklagar, säger jag sorgset.
- Tack, säger hon och ler mot mig.
- Visa någon Metamorfmagus grej för mig, säger jag retfullt och Gabryella får en stor näbb och hennes armar blir vingar.
- Snyggt, skrattar jag och hon förvandlar tillbaks till sitt rätta.
- Tack, säger hon och gör sitt hår bubbelgums rosa.
- Hmm, Gabryella du passar i färggladare färger, skrattar jag.
- Säg Gaby, skrattar hon och gör sitt hår till sin vanliga.
- Okej då, svarar jag och hon ler mot mig.

Vi går tillsammans tillbaks till uppehållsrummet och jag känner mig mycket gladare. Även om mina vänner och mina föräldrar är stöttande gällande min förvandling kunde de aldrig förstå vad jag gick igenom varje månad och hur mitt liv skulle se ut i framtiden, men det kunde Gaby. Jag började se henne som en av mina närmaste vänner, men jag kunde aldrig se henne som Sirius gör. Jag hoppas att om han någonsin vinner hennes hjärta att han kommer acceptera det hon är och att han kommer älska henne för den hon är inte för det hon gör sig känd för.
- Vad tänker du på? Frågar Gaby.
- Allt möjligt, svarar jag.
- Som vad? Envisas hon.
- Att jag bland annat inte har någon aning om vad en gnizzlare egentligen är och att Sirius är helt besatt av sig även om han inte känner dig, skrattar jag och väntar på en reaktion av henne.
- Ni kommer att lära er om Gnizzlare på försvar mot svartkonster, svarar hon och fortsätter:
- Sirius Black va’?
- Han kommer hjula över att du vet vem det är, säger jag och ser bilden framför mig på en hjulande Sirius.
- Han måste nog tacka Lily, hon varnade mig för att försöka bli vän med någon av er förutom dig, säger hon och jag blir glad över att Lily inte har något emot mig som hon har av resten av mina bästa vänner.
- Fenixfjäder, säger jag åt den tjocka damen som öppnar upp åt mig och Gabryella.

Vi går in till uppehållsrummet som är fullt av upprymda Gryffindorare som står vi anslagstavlan där två lappar är upphängda. En om att den första tävlingen är om två dagar och att det blir Hogsmeade tur om en vecka.
- 5 Galleoner om att Krum vinner! Skriker Sirius och folk börjar komma med bud.

Jag vänder mig mot Gabryella för att se hennes reaktion och precis som jag trodde står hon och ler. En förstaårs flicka med blonda flätor vänder sig mot oss och ger ifrån sig ett chockat läte som gör att Gryffindorarna vänder sig om och får syn på oss. Synen var otroligt rolig: Sirius tappar påsen med vad pengarna, James brister ut i skratt medan resten står helt förstenade och går sedan åt olika håll och viskar om mig och Gaby.

James, Sirius och Peter har gått och satt sig i soffan och diskuterade något och tittade åt vårt håll flera gånger tills jag bestämde mig för att göra dem lite nervösa, men ändå ge dem vad dem ville.
- Kom, säger jag till Gabryella och tillsammans går vi till dem.
- Hej, säger jag och sätter mig mitt emot Sirius och James. Vänster om mig har jag en nervös Peter och på andra sidan Gabryella.
- Hej, säger James och Sirius mumlar något.
- Vad händer? Skrattar jag.
- Är ni typ tillsammans? Frågar James och Sirius ser på mig med mord i blicken.
- Nej, det är vi inte, säger Gabryella innan jag hinner.
- Okej, bara så vi vet läget, skrattar James och Sirius ser lättad ut.
- J-j-jag m-m-må-åste plugga, säger Peter snabbt och går upp mot vår sovsal.
- Värst vad han fick brott, säger Sirius och ler mot Gabryella så charmigt han kan och Gabryella ler tillbaks.
- Vi var i Bulgarien i somras när världsmärsterskapet i Qudditch hölls, berättar Sirius och Gabryella lägger huvudet på sned.
- Jaså, vad tyckte ni? frågar hon med ett leende.
- Fantastiskt, du är den yngsta som spelat va’? Säger James och ler tillbaks.
- Ja, och den enda som sätt till att Bulgarien vunnit på så kort tid, svarar Gabryella nöjt och fortsätter:
- Spelar någon av er Quidditch? Frågar hon nyfiket.
- Jag är jagare för Gryffindorslag, säger James stolt.
- Så ni har Quidditch lag! Trodde inte ni hade det här eftersom jag inte har sett någon plan, säger Gaby förvånat.
- Vi har en plan. Den ligger väster om den förbjudna skogen, säger Sirius på ler mot henne.
- Det lilla området med dem där små tornen i olika färger? Frågar hon och jag märker av hur mycket hon gestikulerar.
- Precis, svarar Sirius och ler.
- Jag trodde det var något mugglarbygge eller ett bygge av något annat slag, svarar hon obekymrat.
- Mugglare kan inte närma sig området, förklarar jag.
- Låter ni mugglare vandra runt på er mark på Durmstrang? Frågar Sirius ironiskt.
- Vi låter ingen förutom elever och lärare vandra på våra marker, svarar Gabryella med ett skratt på slutet.

I över en halv timme sitter vi och pratar om allt möjligt, mest om Quidditch, men Sirius tar i akt att flirta och Gabryella verkar gilla honom för hon skrattar åt hans dåliga skämt och ler mot honom ständigt. Jag kunde nästan höra Sirius självgodhet och detta ekade i hela huvudet. Då slog blixten ner. En ilsken röst hörs från porträttet.
- GABRYELLA MARIENDA KRUM VAR HAR DU VARIT HELA DAN?! Frågar Lily ilsket.
- Vad är det Lily? Frågar Gaby förvånat.
- Dina syskon, Severus Snape och en hel bunt av andra Durmstrangfolk har varit på mig och undrat var i helvete du har varit så du kan väl ta och förklara var du har hållit hus? Säger hon ilsket och stampar lätt på foten.
- Jag har varit med Remus, svarar hon nonchalant.
- Innan du var med honom, för jag tror knappast Remus skolkar av marodörerna eller vet du vad! Du kan väl förklara vart du varit under natten för du var inte där när jag vakna och Aurora sa att du inte hade sovit i Durmstrang skeppet heller! Säger Lily irriterat och James och Sirius börjar skratta.
- Jag kom till sovrummet, men efter tre timmars sömn var jag inte trött så jag tog en flyg tur och sen har jag varit i skogen, men hur kunde ’Rora berätta för dig när hon bara har haft en lektion i engelska och hur vet du mitt fulla namn? Frågar hon nöjt och lutar sig tillbaka.
- Gestikulera kallas det och när Pasha undrade var du var och jag sa att jag inte visst muttra han något på bulgariska och sa sedan till Snape att leta upp Gabryella Marienda Krum, svarar Lily.
- Okej, men sa de vad de ville eller ville du något speciellt? frågar Gabryella nyfiket.
- Nej, svarar Lily argt och ser sedan på James och Sirius.
- Potter har inte du en kvast? Frågar hon.
- Jo, vill du flyga på den innan eller efter vår dejt om några veckor i Hogsmeade? Frågar han och blinkar åt henne.
- Den dagen jag går ut med dig är den dagen då du vinner trekampen, säger hon irriterat.
- Jag är inte ens med i trekampen, säger James och jag börjar skratta.
- Precis, säger hon och går upp mot hennes och Gabryellas sovrum antar jag.
- Jag borde nog gå och se vad mina syskon ville, säger Gaby och reser sig upp ur soffan.
- Okej, vi ses, säger jag och Sirius vinkar åt henne.

När hon gått ut ur uppehållsrummet blir Sirius helt av lycka.
- Jag har henne inom räckhåll! Säger han och dansar upp till sovsalen
- Vilken jubelidiot, skrattar James och vi följer efter honom upp till sovsalen.

Sirius sitter och berättar allt i detalj för Peter som sitter med varenda bok han äger uppslagen över sängen. Sirius kommer fram till mig och ger mig en kram:
- Utan dig hade allt gått åt helvete! Tack Måntand du är bäst! Skrattar han och hjular ett varv.
- Om du vill vara med Gaby får du visa det, men du får inte vara med henne om du bara vill vara det för att hon är känd för hon är inte något pris, säger jag och Sirius stannar upp och ser irriterat på mig.
- Sen när bestämmer du vem jag får vara med och inte?! Frågar han argt.
- Jag känner dig, muttrar jag.
- Du ska vara min vän och lita på mig! jag kanske har känslor för henne vad vet du? Bara för du har aldrig haft det och även om du skulle haft det så skulle ingen vilja vara meden sådan som dig! Säger han irriterat innan han inser vad han sagt.

Jag vänder mig om och går ut ur rummet så fort jag kan. Jag brydde mig inte om hur mycket klockan var jag behövde komma här ifrån. Även om det Sirius sagt var sant, ingen ville vara med ett monster som mig, så var det de mest elaka han någonsin sagt till någon. Visst jag borde lita mer på honom, men hur kunde jag göra det när jag sett år efter år honom behandla varenda tjej han haft som en värdelös docka när han väl haft henne ett tag? Gaby var snäll och omtänksam och förtjänade någon som skulle behandla henne rätt. Sirius var inte alltid hemsk mot andra så visst fanns det hopp om att han kunde behandla henne rätt, men man visste ju aldrig.

Jag hade inte märkt att jag gått ut ur slottet och gick mot sjön. Jag satte mig på en sten skymd bakom ett par buskar så att ingen kunde se mig. Jag satt där helt tyst och hörde Sirius ord eka i huvudet: Ingen skulle vilja vara med en sådan som dig! Ingen skulle vilja vara med en sådan som dig!

Hur länge jag satt vid sjön har jag ingen aning men efter ett tag bestämde jag mig för att gå in igen. Sakta reser jag mig upp och går mot slottet igen. Jag bestämde mig för att inte prata med någon av dem när jag kommit upp till sovsalen utan skulle gå raka vägen mot min säng och göra draperiet som en mur runt mig ingen kunde flytta på eller höra mig.

- Fenixfjäder, suckar jag åt tjocka damen som flyttar sig.

Uppehållsrummet är tomt, men jag hör röster från min sovsal och jag öppnar dörren.
- Remus! Du anar inte hur ledsen jag är för vad jag sa. Jag vet inte vad som flög i mig! Skriker Sirius, men jag bryr mig inte. Jag går raka vägen till min säng och drar för draperierna och gör om orubbliga och ljudisolerade.

Jag orkade inte med mitt liv just nu. Jag var en värdelös varulv som bara gjorde andra nöjda istället för mig själv, ingen brydde sig om mig. Mina föräldrar försökte så gott de kunde, men varje gång de såg på mig hade de en glimt av skräck i ögonen. Mina vänner såg mig uppenbarligen som en börda.
Varför skulle alla andra ha det bättre än mig?


OBS! för er som inte vet så är Oui= ja på franska

Jättebra!!

Åh man blir ju tårögd!

Just nu håller jag på med en lär-känna-karaktären och då kör jag Familjen Krum och några andra som har nämnts.

Ska även skriva lite om Durmstrang (så som jag har det i denna fanfictionen betyder inte att det är det Rowling har från början, men på grund av dålig beskrivning på Durmstrang)

Men vilka vill ni har en lär-känna-karaktären på? kom med förslag så fixar jag det så fort som möjligt

jättebra!!!

Har INGEN inspiration inför nästa kapitel så kom med idéer om vad ni VILL att det ska handla om eller VAD som skulle kunna hända i det!


KRAM// Katta

hmmm.... vad sägs som att Sirius ber om ursäkt till Remus? eller att Remus ignorerar Marodörerna och är med Gaby och Sirius blir avundsjuk? ♥

hmm...kanske något om james och lilly!

Jag tycker alternativ två!:
Remus ignorerar Marodörerna och är med Gaby och Sirius blir avundsjuk