Hogwarts Armé: Rollspelet

"tänk om fler elever hade förstått det. Särskilt Slytherinarna, de spelar alltid men om man är med de ensamma är det hel okej. Fast det kanske beror på att jag genomskådar dem" skrattade hon "man måste nog göra det, annars är man arg jämt och det vill jag inte vara i alla fall"

-Vem vill vara sur hela tiden? Världen skulle se så svart och vit. Det skulle vara så tråkigt. Alec suckade.
-Ingen borde gå runt och vara sur hela tiden.

"när Binns har sina lektioner låter det som om Voldemort var sur hela tiden. Men han kanske egentligen bara var sorgsen" sa Cara och la huvudet på sned "nej verkligen inte. Tänk vilken tråkig värld, den vill jag inte bo i. Jag skulle inte klara av att inte få le" sa hon

-Nej. Man måste le, det är inte mänskligt att inte le. Tänk om alla gick och surade hela tiden. Alec suckade.
-Vilken tur att världen har små knäppisar som kan skratta.

"fast om alla gjorde det skulle vi inte veta något annat, i alla fall inte om vi var födda in i det" sa Cara och skrattade sen "ja det är väll det."
"vi stänger nu" sa Irma strängt och Cara reste sig upp
"jag antar att det betyder att vi måste gå till våra uppehållsrum" sa hon och de började gå ner åt mot entréhallen. "ja här skiljs vi åt, det var trevligt att prata med dig Alec" sa hon och bugade roat "och om Richard inte driver mig till vansinne ses vi säkert igen. Sayonara" sa hon och försvann ner mot uppehållsrummet

Alec stod kvar och vinkade.
-Hoppas vi ses igen Cara! Ropade Alec efter henne.
Påväg ner till uppehållsrummet var det inte så många som gick i korridorerna. Så han antod att de flesta var i deras egna uppehållsrum eller påväg dit.

Cara log när hon gick in i uppehållsrummet
"vart har du gjort av tönten då?" frågade Richard och hon suckade
"han är i allas fall mer kulturell än vad du är och han har en hjärna till skillnad från vissa andra" sa hon och gick upp till sovsalen och la sig

Väl nere i Hufflepuffs uppehållsrum var det många som satt i fåtöljer och soffor.
Alec gick upp i sovsalen och la gitarren på sin säng.

Cara vaknade på morgonen av att klockan ringde och gick upp och tog en dusch innan hon satte upp håret i två tofsar och sen slängde på sig skolkläderna och lämnade sovsalen innan de andra hade hunnit säga något. Hon gick förbi Richard innan han hann stoppa henne ochgick upp till matsalen och slog sig ner

James gick igenomm fängelsehålorna efter en stöd-lektion i trolldryckskonst, mitt i gången stod en man med ett väldigt bekant ansikte med sin stav pekad mot en elev på golvet, som vred sig i smärta, mannen skrattade högt.
"Du!" ropade James.
"Ja, jag. Inte riktigt vad du väntat dig. Jag antar att du förväntade dig någon annan, någon som stått på hans sida. Nej... Det var jag som mördade eleven. Och nu är det din tur. Avada Kedavra!"
James försökte att dra sin stav, men den gröna blixten träffade honom mitt i magen och han föll ner på marken, livlös.