Rollspel: Marodörernas tid

Jag satt där med armen om Sirius, och hörde att han grät.
- Jag är ledsen Tramptass men det finns ingenting du kan göra.
Han var ju jättebra förr men nu när han gör som dina föräldrar vill.
Ja, det kommer nog bara gå åt ett håll, åt helt fel håll.
Jag är verkligen ledsen, men det finns nog inget du kan göra, sa jag och höll om Sirius medans jag kände att jag fick en klump i halse.
Det var verkligen synd om Sirius och jag kunde inte göra något åt det, han var min bästa vän.

jag visste att James hade rätt, men jag önskade att jag hade kunnat springa fram och ruska om Regelus tills han förstod att han inte behövde göra som de sa. att han kan tänka själv. men han hade aldrig lyssnat på mig och om jag känner min familj rätt så har säkert Bellatrix varit där och tjatat om hur dålig och vilken svikare jag var, och hon har säkert sagt till honom att hon kan göra honom till dödsätare och lova honom ära och berömelse. vilket skit snack. jag torkade tårarna och lyfte huvudet och såg på James
"Tack kompis." sa jag och försökte le, jag såg på maten och tog en tugga av en köttbulle. och försökte vara posetiv

Sirius tittade upp han såg verkligen förfärlig ut, men fortfarande snygg.
Och han började att äta maten.
- Ingen orsark kompis, sa jag och såg på Sirius som verkade må bättre.
- Du vet att du alltid är välkomen hemma hos oss att du är som min bror?
Jag vet att du saknar Regulus men jag hoppas att det gör det lite bättre iaf, sa jag med ett leende mot honom.

jag mötte James blick.
"Ja jag vet, Taggis. du är som min bror. men även om jag är välkommen hem till dig så är det just det...hem till dig..." jag såg ledsamt på honom, jag hatade att jag ens hade sagt det där. det var inte meningen att James skulle få reda på det. jag såg på honom och tog en tugga till i stället för att fortsätta prata

- Ja jag har förstått det Tramptass jag är inte helt känslokall även om det tycks så.
Jag förstår att det inte är samma sak eftersom det är hem till mig.
Men jag hoppas att det är ett bra andrahem ändå och jag duger som andrabror åt dej?, sa jag med ett leende mot Sirius. Jag hade verkligen svårt för att utrycka det jag kände, tänkte jag sorgset.

jag svalde och såg på min "bror"
"Du får platsen som förste bror, du är bättre än Regelus! och ja det duger som andra hem. jag älskar att vara hemma hos dig och din familj är underbar och du är inte känslokall, Taggis!" sa jag och log stort mot honom och kände mig lite bättre till mods
"Och jag är verkligne glad att dina föräldrar tar i mot mig. annars hade jag fått bo på gatan." skrattade jag lite

Sirius verkade må bättre och jag log stort mot honom.
- Då säger vi det d¨Brorsan, ikväll ska vi ha det kul, så det är ingen idé att deppa.

(Vi kan väll vänta med det hära nu tills "Måntand" kommer tillbaka i morgon? )

(ja det kan vi göra annars är det inte lika kul )

"Ja vi gör det. bröder för alltid?" sa jag och log "Nej vi ska ha riktigt kul och Snorgärsen ska allt få."

- Ja bröder för altid, sa jag och log tillgivet mot min vän och sen brast vi i skratt båda två åt Snorgärsen.

Jag var glad att ha James vid min sida, han är verkligen som in bror. och sedan skrattade jag glatt. Snorgärsen behöver verkligen lära sig en läxa. jag såg glatt på mian vänner.
"Jag önskar vi kunde stanna på skolan för alltid" sa jag glatt