Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Prinsen (sjätte året)

Forum > Fanfiction > Prinsen (sjätte året)

1 2 3 ... 27 28 29 ... 33 34 35
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Trezzan
Elev

Avatar

+1


Kapitel 45.

Åååh, ja… Visst är det skönt Mirre? Att bara få vara och andas ett tag… Det där känner jag igen så väl. Och ännu bättre är det när man får vara i händerna och armarna på den man älskar när personen i fråga inte gör något annat än ger en närhetsbehov och kärlek i form av omvårdnad…

Jag blir lite fundersam över dubbeltydigheten i två meningar i det första, korta, stycket.

Först står det ”flera dagar hade gått”…

Och sedan längre ner ”redan samma kväll som dagen jag vaknat upp”…

Jag tror det är enklare att förstå om det står ”flera dagar hade gått” +> medan jag var medvetslös<

Just för det står ju att flera dagar hade gått under Severus ömsinta omvårdnad… Och då läser jag, och förstår, att Mirre varit vaken under omvårdnaden.

Jisses… Hoppas du fattar vad jag babblar om!



Jäkla Ron! Men det är inte svårt att förstå hans hat mot Snape.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ingen vet ju sanningen i nuläget. Och jag vet att när jag och min syster och hennes pojkvän (numera man) hade sett Deathly Hallows 1 på bio, typ 2010 måste det varit, så läste jag alla HP-böcker och blev väldigt chockad (12 år, hallå) över Snapes sanning och ganska ledsen. Kan nog minnas att jag grät en skvätt över Snapes död. Fast inte så som de sprutade över Sirreboys..


ÅH! Elli ser igenom Dumbledore… Som att hon kan läsa av människor! Undrar varifrån hon får denna förmåga…. HIHIH

Och Mirre och Elli håller inte riktigt varandra om ryggen med sina hemligheter som den andre inte vet om… Men hur ska Mirre kunna veta något om vad som försiggår i Ellis liv, utom det hon ser mellan Draco och henne, eller vad hon kan behöva vara tyst om? Och hur kan Elli veta detsamma om Mirre?… De har båda sina hemligheter och vill nog inte sätta varandra i klistret men alla snubblar vi ibland…

Märkliga väsen i skogen, HAHAHA. Om det var hennes
Spoiler:
Tryck här för att visa!ingifta moster eller något annat monster vet väl bara vi, hmm… fast det finns ju ett svar och det vet jag ju men så roligt att spekulera


Ja visst kan Elli vara värdefull… Men varför?

Omg… Jag visste faktiskt inte ens att Hogwarts låg på en ö omgiven av vatten!!! Hur kan jag ha missat det! Jag börjar misstänka att jag inte ens vet vem jag själv är längre!!!! GAH

Det kan nog vara rätt som Hermione spekulerar. Att Dumbledore inte tror att någon kan ta sig genom den förbjudna skogen på grund av alla mystiska varelser där. Speciellt inte Gorgelmorfen… Som nog bara Jess rår på! HÄLSA ATT JESS VISST RÅR PÅ GORGELMORFEN! HON FLÖRTAR IHJÄL DEN!

OMG! Harry är så spekulativ. Och först trodde jag nästan att han menade att han inte litade på varken Mirre eller Elli… Jag menar… HAN MÅSTE JU!!! Ha sett att Mirre och Snape umgås. Alltför tätt. Deras fotspår på varandra i marodörkartan. HAHA. Eller kanske syns inte Mirre pga mugglare???

Men nej, självklart är det Draco. Och visst är det sannolikt. Stackars Draco, jag känner så för honom. Älskar verkligen honom som karaktär… Antagligen för att jag läst mest av honom när det gäller fanfictions genom åren… DRACO♥

Men omg, Draco… Att han kommer bärandes med nyheten är så… Tragiskt? Att det är han som är tvungen att bära även det.
Och just ”som om hon aldrig hade sett honom förut” speglar så bra den omtöcknade känslan hon måste känna.

Och det gör det inte mindre tragiskt att han upprepar det och det tar på alla hans krafter…
MEN HUUUR. Draco!?!?!? Hur vet du att hon blev mördad! Det tror jag knappast du lyckats snappa upp. Jag tror att lille Draco vet det av ett annat skäl. Inte att han mördat Ellis mamma förstås… Men hört det från ett annat håll. En del av den strypta sanningen.

Förresten… Jag har glömt. Men hur gick det till när Snape räddade Elli? Jag tror mig ha fått en idé här…

Och guuuuuuud - nu börjar allvaret. Ellis ”mamma” är död…

Ron är lika tappad som vanligt… ”ÅÅÅH VILKEN FIN FLÄCK PÅ MINA KLÄDER”… Men det är väl allmänt känt att jag inte gillar Ron, lol.

Åååh, Dracos smärta… Jag förstår den. Och kanske vet den. Men den är som du beskriver ”obeskrivlig”. Så känns det. Ibland visar han ju ett ögonblicks emotion.

Hermione. ♥ Hon är så snäll och omtänksam. Det är klart Elli ska vara ifred en stund och Hermione tänker säkert >jag tar med hennes väska till sovsalarna<..

Alltså: ”Hans frånvaro väckte alltid en molande oro hos mig. Ute hade dessutom ett oväder dragit in och gjorde vårkvällen ovanligt mörk och olycksbådande.”

^det där är så snyggt. Först ett konstaterande kring hur det är och sen en gestaltning+miljöbeskrivning som förstärker det. Så ****** snyggt!!!! Jag älskar när du skriver såhär. Det ger mig så mycket känslor, jag ska inte ljuga och säga att jag ryser, men jag önskar att jag gjorde det - för det är lite den känslan jag får!

Åååh, så mörkt och illavarslande och förståeligt, om än på ett mycket sorgligt vis, att så många elever är beredda på att resa hem i ett ryck medan Slytherins elever känner sig tryggare… Även om stämningen råkar vara sammanbiten så är det nog för att elever i ormens elevhem säkert börjar bitas och spruta gift om någon skulle antyda en koppling mellan dem, deras familjer, och det som skett med dödsätare.

ÅH DRACO MY DARLING BOY. SJÄLVKLART KÄNNER DU ELLI UTAN OCH INNAN. DU ÄR SÅÅÅÅÅÅ KÄR ATT DU INTE ENS FATTAR DET SJÄÄÄÄLV.
Spoiler:
Tryck här för att visa! Jess kommer ha ihjäl dig för det, hahahahahahaha


Jag hade nog velat ändra från ”kompisar” till ”vänner” just för att det blir mer ett litterärt uttryck… Om du vill, så klart!

Miriam tar sin vuxenroll/lärarroll på allvar och beger sig ut i sökandet. Där inte de andra får gå. Hon ska göra något - känner säkert att hon måste göra något! För att liksom inte känna sig så svag som hon ibland gör… Eller icke behövd. Men Mirre stärker dem alla på ett sätt hon inte förstår.. Än!

AOHUDAKUW jag älskar förresten att du får Hermione att prata med ”Malfoy” mina Dramione feels går i luften. ♥ ♥ ♥ ♥

JAG. TROR. JAG. FUCKING. DÖR!

Alltså, symboliken med att Elli är på väg ut i vattnet!?!?!? Jag borde fattat det första gången jag läste igenom kapitlet! Men jag gjorde inte det! Och kanske var det inte ens meningen att den likheten/symboliken skulle vara där? Men mina tankar dras omedelbart till en annan karaktär vars olyckliga nyheter fick honom att vandra ut i vattnet.

Och jag läser typ lite i oordning. Men din miljöbeskrivning av hur stormen fått världen att knyta ihop sig till en äppleskrutt? Hur allt är en mörk gråskala… Jag ser allt så tydligt framför mig.

Doften av vårregn, stenblocken till vänster, sjön i mitten, Hogwarts strand till höger. Och hur Miriam springer i mörkret medan hon kastar kraften mot stenblocken som öser upp gnistor över sjöns vatten, närmast stranden. Det är helt fenomenalt skrivet och jag står där, i det ihärdiga regnandet och blåsten, och tittar på Miriam när hon är i färd med att lyckas rädda Elli.


Jag är nyfiken… På om jag har rätt med symboliken jag tror mig se?

Men mest av allt… Hur i hela friden ska allt med Snape och Miriam fortskrida? Kommer hon att stanna vid hans sida när alla, möööörka, hemligheter kommer fram i ljuset?



___
edit: HERREGUD vilken OSAMMANHÄNGANDE kommentar! alldeles för lång och trasslig, lol. Men njut av mitt bryt.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F26a33f1fa7e0716925d3ab75037f4105%2Ftumblr_pwownpSxMz1qeha15o2_250.gifv https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F927c84ab000498a09ed8c5c9547c49fc%2F201698b7bdf4af1f-99%2Fs400x600%2F57008a1793357efdd00509f8e9c234eeecaf7281.jpg

26 jun, 2020 02:39

Avis Fortunae
Elev

Avatar

+3


Ny, välskriven story på forumet: Mending hatred, en Dramione av Trezzan!

Trezzan
Spoiler:
Tryck här för att visa!Du obeskrivligt underbara människa. Tack för plus! Och alla intressanta ugglor … vi får se hur allt kan vävas ihop till slut. Skriver för fullt om J just nu. Ditt och E:s besök i vår teveserie-värld hemma var väldigt nice, och det senaste kapitlet om Jess golvade mig totalt. Ju mer jag läser om henne, desto mer kött på benen blir det givetvis när jag själv ska försöka skriva. Och det gäller ju även med Sirius och de andra.

Kommentaren - OH. MY. GOD. Vilken tid och kraft du lägger ner. Hoppas jag ens kan återgälda en bråkdel av det. Nu blir det också mer och mer en del av våra gemensamma planer. Men det får alltid ske i mån av tid, lust och ork. Livet kan komma emellan när som helst och det vet både du, jag och Nadia. Icke desto mindre är jag supertaggad och njuter av varje dag skrivlusten finns där hos oss och varenda ord av din kommentar är en lisa för själen!

För det första är den konstruktiva kritiken superbra. Jag har ändrat i inledningen så det ska bli tydligare, och ‘kompisar’ har blivit ‘vänner’. Tack!

För det andra blir det allt tydligare hur saker och ting hänger ihop. Varför till exempel Elli kan ha en särskild förmåga att läsa av saker? Och varför kan hon vara värdefull för Voldy och company? För det antyds ju genom hela DM att hon är det. Delvis genom den påverkan hon har på Draco, såklart - men kan det finnas andra orsaker också? Att Hogwarts ligger på en ö omgiven av vatten har jag för övrigt tagit rakt av från DM och litar blint på den

För det tredje: alla teorier. Att Harry måste ha sett Snape och Mirre på varandra i marodörkartan (som med Filch och Pince i DM…) men nix. Sniriam är extremt tråkiga i sin försiktighet och har redan räknat med den risken. De skyddar sig. På alla möjliga sätt och vis. Dessutom, som du skriver, kanske Mirre inte ens syns på kartan. Fritt fram för henne. Hihi.

En annan, mindre rolig,och istället väldigt sorglig, teori är ju hur Draco vet att Ellis mamma blev mördad. Han kanske inte alls råkade överhöra det från Dumbledore. Och återigen - här finns hemligheten antagligen bevarad i DM’s planer.

För det fjärde: idéer! Vad är det för idé du har fått angående att Snape räddade Elli? Han gjorde det när hon hade drabbats av halsbandet och låg i sjukhusflygeln. Spännande!!!

För det femte: att du alltid ser alla miljöbeskrivningar och effekter jag försöker skapa. Det är sådant som håller liv i inspirationen! Hur mycket du läser in i allt - som attityden i Slytherin, när katastroferna kommer närmare.

För det sjätte: symboliken! Att flickan, som vi på rätt säkra premisser tror är Elli, går ut i vattnet. Ja, det är omedvetet från min sida, och först när jag funderat ett tag mindes jag denna scen (spoiler från Skinny love) - kapitel 20 som finns längst ner på sidan i en spoiler. Och det stämde ju! Så många paralleller där!! Och likheter!!! Nu blir jag otroligt nyfiken på vad du ska tycka om det här kapitlet, 46 …

Och det viktigaste av allt: Ingen av dem vill egentligen ut i vattnet. Inte enligt min teori i alla fall. Inte i det långa loppet. Det är ett raseri i stunden. Nog så allvarligt - nog så farligt - men om en vän finns där för dem då, kommer de att vända tillbaka. De har så mycket att leva för. Att kämpa för.

Spoiler från Skinny love:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Både kapitel 20 och 38, examenskapitlet: Återigen jättebläckfisken, som faktiskt lite tar udden av det hela på ett bra sätt. Humor och dödligt allvar ligger närmare varandra än vi ibland tror.


Och till sist belyser du ju den stora frågan är ju vad som kommer att hända med Sniriam när avgörandet sker. Något jag brottas för fullt med just nu, kan jag säga.

Slutligen: Givetvis ska jag framföra hälsningarna angående Jess och Gorgelmorfen Själv tycker jag den kan vara ruskigt praktisk i sin oövervinnelighet. (Svar på hälsningen: “alla har sina drömmar men verkligheten är något helt annat.” Attans Mike).


96hpevanescence
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack för plus! Betyder så mycket! Och sedan kommentaren, plus ett nytt kapitel från dig om Ida och “Malfoy”… det är som att få en present. Jag gillar verkligen gifarna, som du vet. Vad fint att du förstår hur Draco känner angående Elli. Att man ändå måste veta var hon är, utan att tränga sig på.

Det här med cliffhangers är ju kluvet. Måste vara oerhört irriterande ibland samtidigt som de är så frestande att göra. De bidrar ju till spänningen, som sagt.

Tack för det uppmärksamma påpekandet om Hermione. Jag får nog sätta in en liten information om hur det gick för henne efter festen. För mig är det så självklart att Dumblis låter henne (och Ron) behålla prefektmärket, men det skadar inte att nämna det. Jag gör en ändring redan i kapitel 45:

“Så Dumbledore är tillbaka nu?” frågade jag lättat och de nickade bekräftande. Hermione förde lättat handen till prefektmärket, som naturligtvis satt kvar på hennes klädnad, liksom på Rons. “Han kom tillbaka dagen därpå”, sa hon. “Det var han som sa att du var i säkerhet, Miriam. Vart tog du förresten vägen under de här dagarna?”

Tusen tack för konstruktiv respons! Uppskattas enormt


Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag måste bara säga: tack för alla tummar du ger mig, vid så många tillfällen! Jag blir jätteglad och vill så gärna ge tillbaka. Din kommentar är så fin och inlevelsefull. Ja, nu är det ledsamt i kapitlet, med det som händer Ellis mamma. Speciellt eftersom pappan också är död sedan en tid tillbaka. Din teori är att det är Elli som på slutet går ner i vattnet, och ja, tänk om hon inte kan simma! Det vet vi ju inte.

Tipsen och förslagen är riktigt bra … vad annars? Tack fina du!


Elzyii
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det är inte utan att jag hoppas du kommer att ha fler jobb-nätter i sommar för vad är bättre än att vakna och mötas av ett plus och en kommentar? Klart jag kan försöka förklara lite om wattpad.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ursprungligen vill jag faktiskt minnas att jag fick idén från dig! Du skrev i omarbetade DM1 att du funderade på att publicera den på wattpad, eller så var det någon läsare som tipsade om det. Så jag googlade väl typ upp det och skapade ett konto (som jag nu inte minns inloggningen till. Lär av mina misstag. Tänk om jag måste byta dator, som inte loggar in automatiskt …) och när man väl är där inne är det bara att börja lägga upp kapitel. Det är gratis och lätt att förstå. Som jag ser det, finns det några fördelar med wattpad:

1.Du kan lägga upp kapitel utan behovet av att någon kommenterar dem först. Bra när man vill lägga ut en story som en helhet.
2.Läsarna kan kommentera vid varje stycke inne i texten och du kan svara direkt på de specifika kommentarerna.
3. Det är lätt att redigera och lägga upp bilder.


Jag publicerar Prinsen på Mugglis och Wattpad samtidigt och har läsare på båda de mysiga sidorna. Mugglis har ju en speciell stämning som en svår att hitta någon annanstans

Vad spännande, har du massor av idéer! Bolla dem gärna med mig, så kanske jag kan spoila lite också, haha och samtidigt finns Jessica med i bilden, eller hur Trezzan? Och om du har någon form av tanke på Miriams roll i Sjunde året får du gärna delge mig den. Då måste jag kanske också spoila det som kommer att hända henne i slutet av Prinsen …

Glad jag blir att du tycker Draco är gullig i kapitel 45. Det tycker jag med Han kan ju faktiskt vara rätt gullig när han bryr sig. Även om det sitter långt inne ibland. Och ja, han och Miriam har i Prinsen fått en bättre relation, en viss ömsesidig respekt. En rätt stor förändring mot hur det varit tidigare.

När det gäller Snape är jag också rätt nyfiken på vad han sysslar med. Vad gjorde Dödsätarna ute i skogen? Det vet du nog bättre än jag! Och hur i hela friden visste Pansy att de var där? Många frågor är det. Men Miriam litar på Snape, precis som Dumblis. Elli tvivlar dock nu och det man absolut inte klandra henne för. Hon känner ju inte Snape på samma sätt.

Som du märker har jag lagt vissa händelser från DM lite senare på läsåret. Hoppas det fungerar ändå. Var ibland tvungen att pussla ihop det så, bland annat för att även få ihop det med HP-boken. I min story är det alltså maj, redan försommar, i kapitel 45 när Elli försvinner och de börjar leta efter henne. Och visst sjutton är slutet på kapitel 45 obehagligt. Nu får vi se om Miriam ska lyckas göra något! Tusen tack för alla dina fina tankar!


https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fencrypted-tbn0.gstatic.com%2Fimages%3Fq%3Dtbn%253AANd9GcQqhVYhdh-5mpnxVtMyPXoxGnDd_hlVSqTEv_il5-MgK8RqgU2D%26amp%3Busqp%3DCAU

Edit januari 2024: Här låg ursprungligen kapitlet Storm, så det är på denna plats kommentarerna till kapitlet finns.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 46 - Storm

“Elli! Vad tänker du göra?” Min röst slets iväg av vinden och dånandet av vågorna. Med klumpiga rörelser lyfte jag på manteln och började vada ut i vattnet. “ELLI!” skrek jag med alla krafter som gick att uppbåda och hon vände sig om. Ögonen var svartare än djupet där ute och hon drog omedelbart trollstaven och höll den framför sig: “Försök inte hindra mig!”
Jag stannade avvaktande, för att inte bli förhäxad och totalt hjälplös, men försökte hålla ögonen på staven. Endast ytterst få gånger hade jag lyckats avväpna en magisk person med hjälp av kraften. Nu var det dessutom svårt att hålla balansen i vågorna och kylan gick som spjut upp genom benen. Orden var mitt enda hjälpmedel.
“Dina vänner letar efter dig! Harry, Ron och Hermione söker överallt!”
“De kommer att klara sig!” Hennes inställning rubbades inte och hon stod ganska stadigt i vågorna, parerade dem skickligt och med betydligt större styrka än jag, som ideligen höll på att falla i vattnet.
“Du kommer att ramla i”, konstaterade hon varnade och tog ett steg mot mig. “Gå nu, Miriam! Annars måste jag förhäxa dig. Gå till dem!”
I samma stund slog en av de fördömda vågorna omkull mig så att jag föll raklång i det grunda, men vilda, vattnet. Händerna trevade efter fäste i gyttjan på botten och fastnade i slemmigt sjögräs. Ögonblicket därefter hade jag kastats tillbaka upp på stranden med kraften av Ellis trollstav.

Skulle jag aldrig lyckas rädda någon av mina vänner när de behövde mig som mest? Jag svor och grät där jag kravlade omkring i den kalla, blöta smutsen för att komma på benen igen.

Rasande på mig själv, Elli och hela världen rusade jag tillbaka ut i vattnet.
“DU FATTAR VÄL ATT JAG INTE KAN LÄMNA DIG HÄR!” Desperat grep jag efter det sista halmstrået. “HUR TROR DU ATT DET SKULLE KÄNNAS FÖR MIG?” Det var ett billigt, egoistiskt argument, patetiskt i sin hopplöshet, och Elli skrek föraktfullt tillbaka: “Hur tror du att det känns för MIG då, Miriam? Det är inte DINA föräldrar som är döda och aldrig kommer tillbaka!”
“Jag vet inte när - eller ens om - jag får träffa mina föräldrar igen!” kontrade jag. Smaken av tårar och saltvatten blandades i munnen. “Och vi jämför inte sorg här!” Jag hade ingen aning om ifall det var rätt eller fel saker att säga, bara att jag måste fortsätta tills jag fick henne från vattnet. Så kom jag plötsligt på det: “Draco är förtvivlad! Han kom till oss, helt förstörd, och han letar efter dig!”
Hon stannade i sin rörelse. Trollstaven sjönk och jag kände hoppet stiga igen.
“Han klarar sig inte utan dig!” fortsatte jag och eldade på i samma spår. “Kom nu, Elli! Snälla, tänk på Draco!”
“SLUTA!” Hon började gråta och trollstaven skakade i hennes hand. Om jag bara hade kunnat få henne med mig på något sätt …

I detsamma kastades vi båda upp på stranden och såg upp på en midnattsblå klädnad med fläckar av sjögräs och tång här och där. Dumbledores fårade ansikte var otydligt i vinden och skymningen.



”Ta ett par djupa andetag och försök komma till sans. Du höll precis på att göra någonting mycket farligt och det kan ta sin lilla tid att komma till insikt. Andas ordentligt nu, Elli.”
Dumbledores blå ögon var oroliga och ansiktet var som på en man som sett alldeles för mycket tråkigheter på väldigt kort tid. Trots detta såg han mycket lugn och avspänd ut där han, rak i ryggen, stod och iakttog oss. Hermione måste både ha funnit och lyckats varna honom. Lugnt drog han upp oss båda med en trygg, varm hand på var axel. Det silvervita skägget var blött nertill med några vilsna snäckor som fastnat i det. Jag kände direkt att han skulle säga alla de kloka ord jag aldrig funnit där ute i sjön.
”Ibland inträffar saker som får en att handla på ett sätt som man aldrig annars skulle drömma om. Huvudsaken är att man i tid inser vart ens sanna lojalitet står och rättar till de misstag man var nära att begå. Du är alldeles för viktig för att dö, Elli.”
”Nej”, protesterade hon svagt och svalde djupt. ”Nej, professorn, ni skulle aldrig ha kommit för att rädda mig.”
Dumbledore höjde på ögonbrynen och rynkade sin redan mycket skrynkliga panna.
”Jag anser att det var ytterst nödvändigt. Och jag är mycket tacksam över att vattumodern lät mig hinna fram i tid.”
”Det hade varit bäst om ni kommit försent.” Tårar rann åter nedför Ellis kinder. ”Jag kommer bara att bli en börda för er.”
”Elli, var nu snäll och lyssna på mig. Din mammas död är ytterligare en av de ohyggliga händelser som vår värld har fått och kommer att få utstå närmaste tiden. Många barn har blivit föräldralösa och fler står på tur. I sådana här tider när allting ser ut att bli som allra mörkast är det viktigare än någonsin att respektera och beakta din nästa. Dina vänner är utom sig av oro för dig uppe i slottet. Draco Malfoy försökte smita ut i mörka skogen för att leta rätt på dig och utifrån hans erfarenheter är det inte något som han skulle göra för vem som helst. Du är en mycket viktig person för honom Elli, och du ska inte misstro mig när jag säger att det kommer att spela en oerhört viktig roll i framtiden. Kanske det till och med kommer att betyda skillnaden mellan liv och död.”
Jag nickade stumt inför hans vältaliga version av sanningen. Elli snyftade tyst och torkade ansiktet med tröjärmen, medan hon sneglade ut mot vågorna.
”H-hon... H-on k-k-kommer a-aldrig tillbaka.”
”Nej. Tyvärr finns det inget sätt för de döda att återuppstå. Men hon kommer alltid att hålla sig levande via dina och andra närståendes minnen. Och minnen, Elli, är förutom kärleken det finaste vår värld har skapat.”
Hon nickade långsamt och såg upp på honom: ”Tack för hjälpen, sir. Och du också, Miriam”, tillade hon vänd till mig. “Jag hade… gjort det, om du inte hade hindrat mig.”
Dumbledore nickade och sa sedan: ”Jag tror att det är hög tid att bege sig tillbaka till slottet. Era vänner är som sagt utom sig av oro.”
”Jag ska be dem om ursäkt”, sa Elli spakt.
Dumbledore log. ”Det är helt i sin ordning.” Han räckte fram sin arm och la den betryggande om hennes axlar innan han började röra på sig.
”Professorn”, mumlade hon och Dumbledore vände sig om.
”Vad är det, Elli?”
”När jag stod där vid stranden...”, hon tvekade, ”så hörde jag en röst. En vacker röst. Eller... Flera röster. Det lät som om någonting kallade på mig.”
”Vattufolket”, sa Dumbledore, ”är dessvärre mycket skickliga på att lura unga häxor och trollkarlar med stor hjärtesorg ner i djupet. Du är inte den första som fallit offer för deras lockelser och tragiskt nog inte heller den sista. Ingen som själv har mött vattufolket skulle klandra dig för det.”
Elli vände sig till mig med ett skyggt uttryck i ögonen.
“Miriam, snälla, berätta ingenting för de andra. Jag vill inte oroa dem.”
“Du får tala med dem själv”, lovade jag. “Men försök hitta Draco så snart du kan.”

Det fanns anledning att misstänka, att det bara var Dumbledore och kanske Draco som någonsin fick reda på hur illa det varit med Elli nere vid sjön. Hon hade ganska snabbt tagit sig ur uppståndelsen, som uppstått när vi kommit tillbaka till slottet, och försvunnit iväg med sin slytherinvän för att tala ensam med honom. Jag klandrade henne inte.

Det var förmodligen Dracos förtjänst att hon befann sig i livet.

Själv ville jag bara komma undan. Så snart det gick drog jag mig tillbaka från de andra, vandrade genom ett slott i uppbrottsstämning, kryssade mellan väskor och burar tills jag äntligen nådde tornrummet. Det var som om även jag hade kunnat höra vattufolkets klagande, men lockande sång utifrån sjön. Kraften var helt uttömd och det var bara att med iskalla, darrande fingrar försöka få liv i den lilla eldstaden där inne. Kylan från sjön verkade ha ätit sig in i märg och ben. Och den ende, som hade kunnat ge mig värme och liv igen, lyste med sin frånvaro.


Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123

28 jun, 2020 08:21

Detta inlägg ändrades senast 2024-01-21 kl. 13:17
Antal ändringar: 12

Trezzan
Elev

Avatar

+1


En gång för alla ska jag svara på ditt svar! För ibland ställer du ju faktiskt följdfrågor, som jag läser direkt när jag läser ditt nya kapitel, men som jag glömmer av när jag sedan sätter mig och kommenterar…
Just den här gången var det inte så många dock, haha.

Jag tror att det kan finnas många fler orsaker, eller andra iallafall, till varför Voldymoldy vill ha tag i Elli.

Mike är väldigt artikulär må jag säga! Men det räddar inte Gorgelmorfen!




Kap 46. Storm. ♥ Procella. ♥

Jag läste detta kapitel (och din respons på min respons) imorse när jag vaknade upp suuuupertrött i Varberg efter att ha varit ute med en tjejkompis som fyller år. Vissa tar upp telefonen för att slösurfar. Jag kollar mugglis (och vet ju att du uppdaterar, oftast, tidigt på söndagsmorgon!)

Egentligen var min plan att jag skulle varit hemma och skulle gå upp tidigt innan besök och läsa… Först med kommentar och sådär. Måste ju vara bäst.

Meeeen så blev det inte. ♥

Och, som kanske inte var självklart men ändå uppenbart så var det ju Elli som var på väg ner i vattnet. Hela scenen är så väl beskriven att jag verkligen ser sjögräset, känner Mirres förtvivlan över att falla i vattnet när allt hon vill göra är att hjälpa. Det är något förrädiskt mot vattnet… Kanske ännu mer mot någon som bara har lite magi i sig?… Jag vill gärna dra paralleller eller slutsater om allt..

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag tänker mig att far och dotter, som är vilda till naturen, kanske handskas med lömskt vatten bättre?


Jag känner så för Mirre när jag läser ”Jag svor och grät där jag kravlade omkring i den kalla, blöta smutsen”…

ÅH! Mirre! Du är stark och du vet exakt hur du ska handskas med situationen. Och något säger mig att din kära älskade svarta riddare lärt dig ett och annat om att manipulera situationer… Vilket säkert är varför du tar till med Draco-kortet.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Åh… Jag har väldigt svårt att tro att Ellis relation till sina föräldrar kommer vara något annat än problematisk när den uppdagas. Vilken ilska… Men säkert förståelse? Jisseeees


Sen tycker jag faktiskt att Elli är alldeles för bångstyrig och vild - men det kan ju inte hon hjälpa! Och precis som Mirre säger så delar de delvis öde, det kunde ju lika gärna varit någon som varit ute efter hennes föräldrar med! Eftersom de jagat på Mirre tidigare…

Jag FÖRSTÅR Elli! Ingen kan tänka klart i en sådan sits.

Pfffffff. Jag vet att Draco och Elli är oerhört bra vänner… Av svåra och emellertid oförklarliga skäl - men jag är så trött på att det alltid är pojken som får flickan att vända. Kanske dock på grund av min egen sits och ilska atm. Vänner är allt.

Och Draco är ju trots allt en vän så jag får förlåta dem för det… Hahahaha #tantbitter


ÅÅÅÅH! Jag var helt bombsäker på att Dumbledores klädnad hade sjögräs och tång-mönster innan jag fattade att det var från sjön… Det var nog för min beskrivning av hans klädnad i examenskapitlet!

Men sedan är allvaret på topp när vi får läsa att ansiktet var otydligt i vinden och skymningen… Ja, vart har man Dumbledore egentligen…

Älskart att Dumbledores skägg är blött och med snäckor i. Han står verkligen framför mig när jag läser det. Och just att gestaltningen av honom inte är hopbuntad utan får en liten antydan här och där. Så man inte tappar fokus på vad som egentligen händer, vad det viktiga är.

”Huvudsaken är att man i tid inser vart ens sanna lojalitet står och rättar till de misstag man var nära att begå”

Alltså, det känns som att han sagt det där många gånger förr. Och stämmer så väl överens på Jessica att jag inte kan låta bli att undra om det är med mening att allt du skriver är så mångtydigt? Det är, som du sääääkert vet, något jag älskar med en text jag läser, just att allt är så nyanserat. Alltid något mellan raderna. Även om det bara är läsaren som ser vissa ting. Och att kunna relatera.

Och jag blir så arg på Dumbledore!!! Vad har han att säga ”du är för viktig för att dö”? AKJDHAKJ allt och alla verkar, för honom, vara en pjäs i ett spel. Och det verkar som att han vet exakt vad Elli är värd…

Eller så kan det vara en sådan fin sak som bara den ”Dumbledore-variant” jag tycker om och älskar, skulle säga. Att alla har ett högt värde och är för viktiga för att dö..
Tyvärr tror jag inte att det gäller i det här fallet utan det är den första tolkningen…

Åååh, och Miriam litar blint på Dumbledore. Förstår verkligen henne, han är så enkel att lita på… Och få vet ju alla sidor av honom. Han är en mäktig person.

Men där Elli faktiskt hade kunnat gå i vattnet och dränka sig…
Spoiler:
Tryck här för att visa! så tror jag att Sirius gjorde det för att vara dramatisk, för sån är han… och han visste ju att hon(Jess) följde efter


Spoiler:
Tryck här för att visa!jag tror att det ligger mycket i Ellis ord, att hennes mamma aldrig kommer tillbaka…


Hmm, undrar om Elli faktiskt hörde EN röst. Och sedan hörde flera röster som dem tillhörde vattufolket… Men kanske inte den första, vackra, rösten? Eller är det jag som hittar på nu?… Men jag kan se en viss mörkklädd figur sitta där i förbjudna skogen och iaktta henne. Beredd att vidta drastiska åtgärder.



Gud, stackars Mirre. Hon börjar känna av den kyliga verkligheten hon befinner sig i. Som sammanfattar kapitlet men även framtiden för Mirre med kriget och det som komma skall.

Och jag ser tornrummet framför mig, hur färglöst det är, och hur kallt det är med spindelväv och en brasa som vägrar brinna…

Och öööh kan jag få resten av alla kapitel NUNUNU typ?

C:





https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F26a33f1fa7e0716925d3ab75037f4105%2Ftumblr_pwownpSxMz1qeha15o2_250.gifv https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F927c84ab000498a09ed8c5c9547c49fc%2F201698b7bdf4af1f-99%2Fs400x600%2F57008a1793357efdd00509f8e9c234eeecaf7281.jpg

28 jun, 2020 22:55

Mintygirl89
Elev

Avatar

+1


Åh, herregud! Så spännande kapitlet var i början! Gud Elli var verkligen olycklig, och det kändes som att vad än Miriam sa, så hjälpte det inte! Som tur var, kom Dumbledore till undsättning. Aha! Vattufolket kan alltså känna när någon har hjärtesorg, och försökte locka ut Elli, som nu är föräldralös. Mot slutet är det väldigt känslomässigt, vilket jag kan förstå.

Och av vad jag förstår på slutet, är Snape borta. Typiskt!

Läs gärna Tårar från himlen :D <3 https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.tenor.com%2F0p-qPPA7sk4AAAAM%2Fcat-look-at-you.gif

29 jun, 2020 19:24

96hpevanescence
Elev

Avatar

+1


Thank God att Miriam var där och hindrade Elli från att göra något hemskt! Så stark och modig hon är som verkligen gör allt för sina vänner ♥

Jag älskar så många meningar i det här kapitlet, här är bara några exempel:


Skulle jag aldrig lyckas rädda någon av mina vänner när de behövde mig som mest? Jag svor och grät där jag kravlade omkring i den kalla, blöta smutsen för att komma på benen igen.

Dumbledores blå ögon var oroliga och ansiktet var som på en man som sett alldeles för mycket tråkigheter på väldigt kort tid.

Och den ende, som hade kunnat ge mig värme och liv igen, lyste med sin frånvaro.



Jag inser nu av mina utdrag att jag älskar när det är lite "angst". Sen så är alla mina favorit-ff:s teman oftast kärlekt och/eller ångest så kan vara därför. Och sen var detta iofs också ett väldigt mörkt kapitel, men som jag gillade supermycket ♥

Men jag mår minst lika dåligt som Miriam när allas våran Severus inte var med

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.tenor.com%2Fimages%2F892d98186234cbe4b9b751d4ab718ba7%2Ftenor.gif

Längtar till nästa vecka ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia1.tenor.com%2Fimages%2F594dbc4715c555f89a288d3f4860b8fd%2Ftenor.gif%3Fitemid%3D5618561

Kände att det blev för lite gifs, så jag delar en random här helt enkelt. Älskar den gifen, så varsågod

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F66.media.tumblr.com%2F85a78ed8327f6a44d748de87a06aefe3%2Ftumblr_np1kvpId1G1tek6yeo1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fi.gifer.com%2FUjvo.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FZc3n9KzTnhgoE%2Fgiphy.gif

30 jun, 2020 20:53

Elzyii
Elev

Avatar

+1


ÄNTLIGEN ETT NYTT KAPITEL!
Åh, vad jag längtat!!!


*Läsa*

*Fangirla*

*Dead*

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::

DET här... var nog ditt bästa kapitel hittils! Alla är så bra, men det här.. Nej, jag finner inga ord, Så magiskt var det! Jag kan ibland när jag läser något riktigt bra få upp bilder i huvudet. Dina kapitel ger mig alltid det, det här var inget undantag. Men undantaget här, är att du VERKLIGEN fångat känslorna så korrekt. Jag kan riktigt känna frustrationen Mirre känner över att inte kunna göra någonting, över att vara helt maktlös mot magin. Mot Ellis trollstav. Vi som själva är mugglare kan verkligen känna med henne. Jag gör det. Det gick in rakt i hjärtat.

Extra känsligt blir det kanske eftersom det är min egen karaktär som mår så dåligt. Jag har sagt det förut, säger det igen - du fångar Elli korrekt. Får till henne EXAKT som jag vill att hon ska vara. Sitter här och önskar att jag själv fått ihop ett sånt här kapitel i DM. För det här var så naket och så himla bra. Dracos agerande, ja exakt så skulle han göra. Harry, Ron, Hermione - korrekt. Sen Dumbledore. Ja, det finns ingen som får till honom lika bra som du. Jag blir riktigt avundsjuk. Där lyckas du 10 ggr bättre än mig!

Kapitlet är så sorgligt och vackert på samma gång. Aldrig har jag läst så fort, var helt fängslad och är det ännu! Dina beskrivningar var magiska. Bara den här meningen:

Det silvervita skägget var blött nertill med några vilsna snäckor som fastnat i det. Jag kände direkt att han skulle säga alla de kloka ord jag aldrig funnit där ute i sjön.

Bara du kan skriva så. Snäckskalen... Hur kommer du på allt?! Jag avundar och beundrar dig så himla mycket. Längtar så tills den dagen vi kan träffas! Bäst du skickar mig ditt nummer, så jag iallafall kan terrorisera dig över telefonen nån gång i veckan

Du är så otroligt, otroligt bra!! Längtar så mycket till nästa kapitel. Draco också, även om han inte vill erkänna det

Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873

2 jul, 2020 01:39

Avis Fortunae
Elev

Avatar

+3


Trezzan
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack för ditt plus och … KOMMENTAREN. Du borde starta en kurs i hur man skriver underbara kommentarer. För mig är det helt omöjligt att INTE svara, även om svaret många gånger blir nästan lika långt … och apropå följdfrågor är jag fortfarande nyfiken på din idé angående att Snape räddade Ellis liv. Jag och Miriam vet ju inget annat än att han gjorde det av allmän godhet. ♥ Hihi. Och allmän godhet är något som i hög grad kan förknippas med dig. Hur sjutton kan du lägga din dyrbara tid på mig? ♥

Vi får se hur Gorgelmorfens framtida öde ska utstaka sig. Jess verkar fast besluten att oskadliggöra den, av någon anledning

Alltså jag fattar att du förmodligen, förhoppningsvis, skämtar (ibland kan jag ha svårt att förstå om det är skämt/ironi) men om det finns minsta lilla korn av allvar där så hoppas jag du förstår att du inte måste vara bäst … du ÄR redan bäst för mig, okej? ♥♥♥

Spoiler angående Elli:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag gillar din beskrivning av henne som vild, och självklart handskas hon och du-vet-vem (inte Voldy) bättre än Mirre med lömskt vatten. Jag tror också att det kan bli ett riktigt trauma för Elli om sanningen uppdagas. Det hade det definitivt varit i verkligheten. Och det kan absolut ha funnits en mörkklädd varelse i förbjudna skogen som varit beredd att vidta drastiska åtgärder.


Åh gud vad mycket jag älskar din empati med Mirre och dina tankar om att svarte riddaren lärt henne manipulera. Jag menar, det behöver ju inte alltid vara av ondo. Inte i en sådan livsavgörande situation. Så Mirre tar till Draco-kortet och jag fattar precis din frustration över att det är just pojken som får flickan att vända. Men precis som du också skriver - vänner är allt och i den här situationen tror jag stenhårt på att Elli ser Draco mest av allt som en vän och dessutom en sårbar sådan. En som faktiskt skulle ha svårt att klara sig utan henne.

Dumbledores citat om lojalitet och att rätta till sina misstag är rakt av från DM. Det är ofta där mångtydigheten finns. Visst stämmer det på Jessica - och även Snape! Tyvärr känner jag samma kluvenhet som du beskriver, när det gäller Dumbledore. Visst hoppas jag att han ser allas värde och att de är mer än brickor i ett spel. Men han befinner sig i en speciell position.

Vi författare befinner oss också i en särskild sits när vi ska bestämma karaktärernas öde. Men trots att de ibland blir som spelbrickor, när man funderar över möjliga förvecklingar, får vi aldrig glömma hjärtat i berättelsen. Det är därför jag gillar det du och Nadia skriver, för ni har alltid med känslorna på djupet. Tro mig, det är frestande att bara lägga ut alla resterande kapitel på en gång (vilket inte innebär att jag kommer att göra det). Mitt behov av idéer om Miriams roll under sjunde året kan däremot göra att jag behöver spoila en del…

Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack för ditt plus och jättefina kommentar! Ja, visst var det hopplöst i början när det inte hjälpte vad Miriam än sa. Tur att Dumbledore kom! Idén med vattufolket och att de kan känna när någon har hjärtesorg kommer från Elzyii’s Draco Memoraid. Jag tror dock att Dumbledore har ganska goda förbindelser med vattufolket. I Den flammande bägaren talar han ju med dem på deras språk.

Ja, typiskt att Snape ska vara borta nu när Miriam behöver honom! Vi får hoppas att han dyker upp snart igen.♥


96hpevanescence
Spoiler:
Tryck här för att visa!Älskar dina kommentarer och kapitel och gifar och allt med dig! Vad fint att du tycker Miriam är modig. Det behöver hon nu. Håller med om din känsla att det är rätt mycket ångest i kapitlen för tillfället, och att vi saknar Severus! ♥ Som tur är dyker han upp i det här kapitlet.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia2.giphy.com%2Fmedia%2F8M7RgFQ4QBI0U%2Fgiphy.webp%3Fcid%3Decf05e47ba8feb78d17aac89d14450d36d8565d8c140c18f%26amp%3Brid%3Dgiphy.webp

Är dessutom alltid i ständig längtan efter mer Ida/Malfoy! Senaste kapitlet … WOW!

boknörd_
Spoiler:
Tryck här för att visa!Välkommen tillbaka när du har möjlighet!

Elzyii
Spoiler:
Tryck här för att visa!Åh att du är här och läser om Elli! Så mycket känslor! Och du har så stort hjärta, jag menar att du liksom bara låter mig skriva om din huvudkaraktär och tolka henne, speciellt i en så avgörande situation… och bara tar in det! Men jag har alltid känt sedan jag började läsa DM att det var en varm, generös stämning där, som i sin tur gjorde att jag vågade skriva. Jag lever mig så mycket in i hur Mirre känner där på stranden, och är glad att den känslan tar sig fram till dig som läser. Blir så lättad också att du tycker jag fångar Elli korrekt för det är ju ändå en chansning, ett risktagande från min sida. Men jag lutar mig en hel del på din text, ska du veta, och det är så generöst av dig! Det här kapitlet är ju det i DM där Elli hör vattufolket och lockas ut i sjön. Det är helt enkelt bara skrivet från Miriams perspektiv. Skildringen av Dumbledore är, i mångt och mycket, dina egna ord. Både dialog och personbeskrivning. Men jag har lagt in mitt eget hjärta i det som händer i kapitlet. Har en del liknande erfarenheter från livet, tyvärr

Jaså minsann, Draco längtar också efter nästa kapitel? ;P Med tanke på vad som händer honom där kan jag bara säga oj, oj… också en stark scen tagen från DM men jag har ändrat tid och plats för att få med Snape och Mirre på ett hörn också. Hoppas du gillar det!

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fencrypted-tbn0.gstatic.com%2Fimages%3Fq%3Dtbn%253AANd9GcQ0MgjUtTlv0rLoGguZds3H05jfOjx5xi_iYhbDzWaVSih0Yjvy%26amp%3Busqp%3DCAU

Kapitel 48 - Konfrontation

Beläget långt ner i slottet, inkapslat av flera massiva lager med sten som gjorde det svårt att ens föreställa sig vårens kvällsljus, kunde trolldryckskontoret mycket väl uppfattas som en dyster plats. Alla de oidentifierade burkar och flaskor, som fyllde hyllorna längs samtliga väggar, bidrog ytterligare till mystiken.

För mig var dock detta en av de tryggaste punkterna på jorden. Med årens gång hade jag lärt mig allt mer om de substanser som förvarades här och hur de fungerade. Under Severus vakande öga rådde en strikt ordning, och vid de enstaka tillfällen jag hade glädjen att få arbeta här inne tillsammans med honom, följde jag noga de regler som fanns. Med håret samlat i en tung fläta på ryggen, förkläde och ibland även ett skydd för munnen - på grund av min särskilda känslighet för ångorna från de olika kittlarna - assisterade jag honom med det som behövdes. Och nu var det skönare än någonsin att inordna sig i rutinerna som rådde i detta rum. Severus hade fortfarande sin arbetsplats här, trots att han numera undervisade i försvar mot svartkonster flera våningar upp, och jag sökte mig dit en kväll när min febriga oro var starkare än vanligt. Som vanligt räckte det för honom med en sekundsnabb blick på mig för att se exakt vad jag behövde, och snart stod jag iförd full skyddsutrustning och tillförde kraft till essensen, medan han med stadiga händer knöt mitt förkläde i midjan.
“Min assistent kommer strax”, tillkännagav han förklarande, men den noggrannhet med vilken han ordnade med min utrustning var lika god som vilka ömhetsbetygelser som helst. Hans smidiga fingrar skickade stötar genom mig, förnimmelser som kändes ända ner i tårna. Jag vände mig om och gav honom ett försiktigt leende under munskyddet och han svarade med att mjukt kyssa min panna. Det skulle bli så skönt att tala med honom senare och berätta om allt som hänt.

Mitt leende dröjde kvar när assistenten kom. Det var Neville, som numera bistod Severus med de viktigaste göromålen. Han var sedan länge den främste studenten i örtlära och hade riktigt blommat ut efter Severus goda vitsord och hjälpen till föräldrarna. De var numera återställda, visserligen ännu konvalescenter men med ett fullt fungerande långtidsminne, och med viss hjälp klarade de sig i hemmet. Nevilles goda relation med Severus hade fortsatt och nu hade de kombinerat Nevilles intresse för att ytterligare avancera i örtlära med vissa moment inom trolldryckskonsten. Den unge lärlingen hälsade glatt på mig, medan han ovanligt flinkt tog på sin egna arbetsmundering och började förbereda örterna. Severus hade försvunnit in i förrådet för att hämta något.
“Elli är på väg hit”, berättade Neville och greppade en knölig rot samt ett av de många små verktyg som brukade användas. “Hon hade precis fått meddelande om att tjänstgöra här ikväll.”
“Det var oväntat”, sa jag förvånat. “Hur kan det komma sig?”
I detsamma hördes en diskret knackning och Neville öppnade dörren för Elli, som kom in och såg sig nyfiket omkring. Han hjälpte henne förtjust till rätta med skyddskläder och förberedelser.
“Varför ska du arbeta här, Elli?” undrade jag, fortfarande konfunderad.
“Straffkommendering”, svarade hon obekymrat och ryckte på axlarna. “Jag har ju regelbundna tjänstgöringstillfällen sen jag bröt mot utegångsförbudet i mars, ute vid sjön.”
“Men … ett straff för det?” började jag. Det var i så fall verkligen osmakligt, men Elli gav mig en varnande blick. Neville visste ingenting om vad hon hade tänkt göra vid sjön. “De vill nog hålla mig sysselsatt, om du förstår”, sa hon överslätande. “Det är bara vi svenskar som är så känsliga för bestraffningar. Här är det inte så märkvärdigt.”
Jag skakade på huvudet och muttrade på svenska: “Ja, ja. Jag tvår mina händer.”
“Det gör du faktiskt”, sa Elli och fnittrade till, för jag höll mycket riktigt på att tvätta händerna enligt en av de noga föreskrivna procedurerna. Även Neville fnissade godmodigt och började sedan instruera sin kamrat. Snart arbetade vi tillsammans med var sin process och hade det ganska trevligt, eller åtminstone fridfullt. Elli var naturligtvis fortfarande sorgsen, men hennes vanliga, grundläggande lugn tycktes ha återvänt.

När Severus efter en stund kom tillbaka, tätnade stämningen något. Elli gav honom en skygg blick och det syntes tydligt att hon inte visste vad hon skulle tro om sin allvarlige lärare. Han, i sin tur, förhöll sig extremt neutral, gav Neville några instruktioner att delegera och återvände sedan mot förrådet. Neville strålade mot honom av pliktuppfyllelse och hängivenhet, uppenbarligen lyckligt ovetande om det Elli och jag hade upplevt i skogen.
“Det var så sant”, påminde sig plötsligt Severus, som stannat i steget och vänt sig mot oss. “Ytterligare några elever kommer hit ikväll, för straffkommendering. Jag flyttar ut mina saker till er så att jag kan ha uppsikt över arbetet.”
Ja, det verkade vara ett klokt beslut. Speciellt när eleverna efter en stund anlände och vi såg vilka de var. Neville blev betydligt mer dämpad och Elli såg spänd ut, när Draco, Crabbe och Goyle stegade in på kontoret.



Under den följande timmen fick jag mer än någonsin anledning att beundra Severus behärskning och talang för spel. Allvarligt neutral delade han ut uppgifter, utan att låtsas om Ellis vakande blickar eller Dracos uppenbara blängande. Neville, som i egenskap av assistent var mycket mer insatt än någon av oss, hamnade automatiskt i en sorts arbetsledarposition. Han och Severus utbytte en blick av förtroende, när en kraftig knackning på dörren hördes och Severus var tvungen att lämna sin plats. Samtliga spetsade öronen och försökte höra ärendet genom bubblandet från de många brygderna.
“Det passar inte så bra just nu, Albus. Jag behöver vara på plats”, hördes brottstycken av Severus dämpade röst som dock bemöttes av ord som “synnerligen viktigt” och “tar förhoppningsvis bara ett ögonblick.” När trolldryckskontorets mästare åter blev synlig i de allt tätare ångorna såg han för en gångs skull en aning stressad ut och såg från mig till Neville: “Miss Silver och mr Longbottom, ni ansvarar för ordningen här inne tills jag är tillbaka.”
Draco gav Severus en sårad, föraktfull blick och på ett sätt gick det att förstå honom. I alla år hade han varit favoritelev till sin högt beundrade mentor, men nu måste det ju onekligen kännas som om Neville hade tagit den platsen och mer till. När vi blev ensamma sänkte sig en moloken tystnad över kittlarna. Neville var spänd till bristningsgränsen, målmedveten men synbart nervös, och själv kände jag osäkerheten fladdra inuti. Måtte ingenting hända och Severus snart komma tillbaka.



Man hade kunnat ta på spänningen i rummet. Ångorna bredde ut sig omkring oss och det var outhärdligt varmt bakom munskyddet, men jag tordes inte ta av det. Elli kastade en del mörka blickar på Draco och han blängde förorättat tillbaka, ganska okoncentrerad på det han hade för händer. Plötsligt slant han med kniven över en stor rot och svor till: “Aj satan!” Irriterat försökte han få bort blodet med hjälp av trollstaven, och när han lyckats någorlunda slängde han arbetet ifrån sig. Neville betraktade honom oroligt och plötsligt tändes en överlägsen gnista i Dracos grå ögon.
“Hörru, Longbottom”, sa han befallande, “ge mig något annat att göra.”
Den stackars Neville såg ännu mer nervös ut och stammade fram att det inte fanns så många andra uppgifter för tillfället. “M-men … du kan säkert ta en liten rast”, föreslog han ynkligt, “du blev ju s-skadad.”
“Och vad tror du Snape säger om jag inte jobbar när han kommer tillbaka?” fräste Draco. “Hit med något annat nu! Något lätt, tack!” Men Neville var så rädd att de stora händerna darrade, och i mitt huvud stod det som vanligt alldeles still när en avgörande situation närmade sig. Dracos ögon smalnade elakt.
“Varför har du inte lämnat skolan förresten, Longbottom?” undrade han släpigt. “Jag tror inte att grundarna skulle bli så stolta om de fick reda på att rektorn lät en ynk gå kvar här.”
Just som jag öppnade munnen för att på något sätt stoppa det hela, var Elli blixtsnabbt framme hos Draco och ryckte tag i hans axel.
“Hur vågar du tala så till Neville?” fräste hon och stirrade hatiskt på honom. “Efter allt som du ställt till med! Hur vågar du ens prata med honom efter det som har hänt?”
Jag visste inte exakt vilka händelser som faktiskt hade ägt rum, men det slog gnistor mellan dem, så pass starkt att jag inte förmådde bryta scenen även om det kanske hade varit det bästa. Draco tittade på Elli med låtsad oskyldighet innan han vände sig mot Neville igen med ett djävulskt flin på läpparna. Det var som om Neville plötsligt befann sig i skottgluggen för all Dracos underliggande frustration.
“Longbottom, har du skaffat en ny flickvän? Du verkar ha valt en med gnista den här gången, vi får väl för din skull hoppas att hon inte blir övertänd!” Elli såg rasande ut och gav Draco en blick som var alldeles nattsvart.
“Och du är ju så väldigt mycket bättre än Neville”, sa hon föraktfullt. “En liten bortklemad skitunge, det är vad du är. Jag ångrar verkligen att jag lagt ner så mycket tid på dig för ingenting.”
“Jaså, det gör du?” Hans ögon smalnade till två tunna streck. ”Så tråkigt att jag inte lagt ner hälften så mycket tid på dig då. Jag slutade med det så fort jag upptäckte ditt umgänge med smutsskallar.”
Elli skakade av ilska nu, men ett leende pressade sig ändå fram över hennes ansikte. “Jaså?” sa hon. “Så lät det inte igår.” Draco rodnade ilsket och det segervissa leendet blev kvar i Ellis ansikte när hon fortsatte: “Du tror att du är så mycket bättre än alla andra, Draco. Men som jag har sagt till dig flera gånger förut; det är du inte. Det enda du är, är en dålig kopia av din far. Och det är verkligen ingenting att vara stolt över.”
Severus, åh Merlin, var fanns Severus? Vid det här laget tycktes Elli och Draco totalt ha glömt alla andra i rummet, inklusive Neville som striden ursprungligen handlat om, och ingen verkade heller kunna bryta försteningen. Neville och jag såg hjälpsökande på varandra, medan Crabbe och Goyle bara stirrade framför sig, med hotfullt knutna nävar, i väntan på order från Draco. Han var emellertid fullt upptagen av Elli.
“Smutskastar du min pappa?” frågade han sårat och hon svarade tveklöst: “Minst sagt. Din pappa är en lika simpel mördare som Voldemort. Den enda skillnaden är att Voldemort åtminstone är den som ger order - Lucius tar bara emot dem.”
Dracos bleka ansikte färgades rött av förargelse och det verkade faktiskt som om han hade förlorat talförmågan. Men så tog han till orda med sin släpiga röst. Varje stavelse vibrerade av ilska och det lät som om han inte hade långt till tårar.
“Du kommer att få ångra dig bittert den dagen Mörkrets herre får tag i dig. Du är den största blodsförrädaren jag har stött på och jag svär på min mors heder att våra förfäder skulle vända sig i graven om de visste att sådana som du gick omkring här på jorden.”
Det var uppenbart att han sparkade från underläge och i förtvivlan sa saker som han inte menade - för att såra ordentligt, kanske, och på så sätt straffa ut sig själv. Men detta ändrade ju inte det faktum att det hade varit ett fruktansvärt uttalande av Draco. Jag var fortfarande stum, ur stånd att bryta det som skedde.
Och innan någon hann eller förmåddes att reagera, hade Elli slagit till Draco i ansiktet så att han vacklade bakåt med huvudet i händerna. Det rann en rännil av blod nedför tippen på hans näsa, som hade fått ta emot smällen, och han stönade av smärta.
“Du är död för mig, Draco. Hädanefter så är du faktiskt det”, sa Elli och spottade framför hans fötter. Sedan vände hon på klacken och rusade ut, fortfarande iförd skyddskläder som numera var nedstänkta av blod.



Neville och jag stirrade på varandra i fasa inför det som skulle möta Severus, när han kom tillbaka till sina båda ansvariga. Två kränkta elever, varav en var skadad och den andra hade rymt. Crabbe och Goyle stod fortfarande som två massiva stenfigurer med knutna nävar och bligade på Draco som klumpigt viftade med trollstaven över den blödande näsan för att få ordning på den. Hans blick vandrade över oss fyra, trotsig och lömsk, men när den nådde mig var det som om ett tveksamt ljus skymtat förbi i den varggrå blicken. Jag hann tänka att han påminde om ett sårat rovdjur och fick en stark déjà vu-känsla.

Sedan hände allt mycket snabbt.

Crabbes och Goyles häpna miner blixtrade förbi i ljuset från Dracos trollstav när han riktade den mot Neville och mig. Och mina kunskaper i franska fick mig sekundsnabbt att inse den hemska konsekvensen av formeln han uttalade: “Obliviate.”


Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123

5 jul, 2020 08:59

Detta inlägg ändrades senast 2024-01-24 kl. 20:39
Antal ändringar: 7

Nepflite
Elev

Avatar

+1


Herre gud, ur ska det nu gå?
Glömmer Miriam bort sin kärlek för Severus, hur ska det då gå för dem?
Eller kommer hennes krafter att skydda henne på något sätt?

Citera mig aldrig är ni snälla.

5 jul, 2020 09:13

Detta inlägg ändrades senast 2020-07- 5 kl. 11:48
Antal ändringar: 1

Trezzan
Elev

Avatar

+1


Men va!?!?!?? Naaaaej! Vad händer nu!?

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F26a33f1fa7e0716925d3ab75037f4105%2Ftumblr_pwownpSxMz1qeha15o2_250.gifv https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F927c84ab000498a09ed8c5c9547c49fc%2F201698b7bdf4af1f-99%2Fs400x600%2F57008a1793357efdd00509f8e9c234eeecaf7281.jpg

5 jul, 2020 10:40

Mintygirl89
Elev

Avatar

+1


Åh, vilket underbart bra kapitel! Slutet blev en riktigt spännande cliffhanger! Malfoy har använt glömskeförtrollningen! Och Elli säger att Malfoy är död för henne. Tja, vad ska jag säga? De har ju haft det väldigt stormigt ett tag, och något har han gjort, så hon är arg på honom. Fast i så fall är hon lite orättvis, tycker jag. Han blev ju orolig för henne när hon vidrörde halsbandet, och fick en förtrollning över sig, eller vad man ska säga. (Jag har nog glömt en del.)

Angående det du skrev i spoilern: Aha! Då förstår jag var idén kommer ifrån. Ja, det stämmer, i fjärde boken har Dumbledore ett samtal med vattufolket.
Undrar hur det ska gå. Nu blev det som sagt en cliffhanger, men jag håller ut. Precis som du gör när det gäller Quirinus plågoande i "Tårar från himlen"!

Lite tips:

Just som jag öppnade munnen för att på något sätt stoppa det hela, var Elli blixtsnabbt framme hos Draco och ryckte tag i hans axel. “Hur vågar du tala så till Neville?” fräste hon och stirrade hatiskt på honom. “Efter allt som du ställt till med! Hur vågar du ens prata med honom efter det som har hänt?”
Jag visste inte exakt vilka händelser som faktiskt hade ägt rum, men det slog gnistor mellan dem, så pass starkt att jag inte förmådde bryta scenen även om det kanske hade varit det bästa. Draco tittade på Elli med låtsad oskyldighet innan han vände sig mot Neville igen med ett djävulskt flin på läpparna. Det var som om Neville plötsligt befann sig i skottgluggen för all Dracos underliggande frustration.


Jag tror det skulle se bättre ut om du flyttade ner samtalet.


Just som jag öppnade munnen för att på något sätt stoppa det hela, var Elli blixtsnabbt framme hos Draco och ryckte tag i hans axel.
“Hur vågar du tala så till Neville?” fräste hon och stirrade hatiskt på honom. “Efter allt som du ställt till med! Hur vågar du ens prata med honom efter det som har hänt?”
Jag visste inte exakt vilka händelser som faktiskt hade ägt rum, men det slog gnistor mellan dem, så pass starkt att jag inte förmådde bryta scenen även om det kanske hade varit det bästa. Draco tittade på Elli med låtsad oskyldighet innan han vände sig mot Neville igen med ett djävulskt flin på läpparna. Det var som om Neville plötsligt befann sig i skottgluggen för all Dracos underliggande frustration.


I övrigt har jag inget mer att säga. Jag undrar precis som Miriam var Snape befann sig. Vi får hoppas det går bra.

Läs gärna Tårar från himlen :D <3 https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.tenor.com%2F0p-qPPA7sk4AAAAM%2Fcat-look-at-you.gif

5 jul, 2020 20:23

1 2 3 ... 27 28 29 ... 33 34 35

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Prinsen (sjätte året)

Du får inte svara på den här tråden.