Du vet inte allt (3:e generationen)

Jaaa! Två kapitel på en vecka ♥. Superbra

Superbra

Jättebra!!!
Det är kul att man inte bara är i miljön på Hogwarts hela tiden!!

Mycket bra!!!

Super!
Längtar till nästa kapitel!!!!!!!

Hmm, undrar vad som har hänt kanske har någon kastat en imperiusförbannelse?

Hopppas iaf att inbrottet inte har något att göra med Scraletts mammas nya pojkvän! Om hon gifter sig med han så kommer de inte längre behöva bo så trångt

Undra om Scarletts ens har träffat Bradleys föräldrar, bjöd Bradley ens in Scarlett att fira jul med han?
Suuuper bra som vanligt!

Men åååh nu måste jag få veta vad det är som hänt med Gringotts och på ministeriet? Och hur skumt är det inte att Scarletts mamma helt plötsligt träffat någon? Plötsligt och plötsligt men väldigt udda. Det måste vara något sammanhang! :o

Längtar efter mer!

Får också funderingar på om det här hänger ihop på något sätt? Inbrottet på ministeriet och den här mystiska William som dyker upp från ingenstans. Dock stod det ju att männen som försökt göra inbrottet är häktade. Men det betyder ju inte att William ligger bakom. Eller så ska vi bara vara glada för Scarletts mammas skull, haha, och inte vara så misstänksamma!

Ska bli spännande att läsa fortsättningen iaf! Keep up the good work!

För att lugna era tankar och funderingar så kan jag avslöja att inbrottet på Gringotts och William inte hänger ihop. Att Scarletts mamma inte berättade för Scarlett om William hänger ihop med någonting som händer senare i berättelsen
_____________________________________________
Kapitel 29
James
Pappa var inte med mamma på perrongen när vi kom tillbaka. Och den kvällen var hans plats vid matbordet tom. Precis som nästa kväll. Vi hade varken frukost eller middag med pappa på en hel vecka. Så när jag gick upp på juldagens och fick se honom stå och klä granen tillsammans med mamma och Lily så blev jag förvånad.
- God jul älskling, säger mamma och ger mig en kram och en puss på kinden.
- God jul mamma, säger jag och tittar på pappa över hennes huvud.
Mamma är lite kortare än vad jag är. Pappa hänger upp julgranskulor men då och då stannar han och gömmer en gäspning bakom handen. Jag undrar hur många timmar sömn som han ligger efter med.
- Har du tagit fram din tröja? Mormor blir ledsen om du inte tar på dig den, säger mamma.
- Mamma, den är för liten.
- Då får du ha en skjorta på dig under den. Albus, frukost! ropar hon och försvinner in i köket.
- Visst blir det fint James, säger Lily och tittar på granen.
Jag nickar. Egentligen så vet jag inte varför vi ens har en julgran. Vi firar ändå inte jul hemma. Efter att vi har ätit frukost och gjort oss i ordning så åker vi alltid hem till Sirius för att tillsammans transferera oss hem till mormor och morfar för att äta lunch. Senare under eftermiddagen kommer alla morbröder med familjer hem ifrån deras mormor och morfar, och även Remus, Tonks och Teddy kommer och gör oss sällskap till middagen. Och sen kommer vi trötta och mätta hem efter midnatt.
- Albus, din mamma har redan ropat en gång, tvinga henne inte att komma upp och hämta dig! ropar pappa och kramar min axel när han går förbi mig.
Jag går in i köket och sätter mig vid bordet för att motvilligt äta upp min gröt. Mamma har fått för sig att eftersom vi kommer äta en massa mat och framförallt mycket godis så ska vi i alla fall ha ett nyttigt mål. Och då valde hon gröt. Av alla nyttiga frukosträtter så valde hon gröt. Mamma suckar och går fram till trappan. Efter att hon har tagit tre bestämda steg i trappan kan vi höra hur Albus inprincip kastar sig ur sängen och skyndar fram till sin sovrumsdörr.
- Jag är uppe!
Jag och Lily byter en blick och himlar med ögonen innan vi tittar ner på gröten och grimaserar. En nyvaken Albus traskar in och slår sig ner intill mig, tar flaskan med sirap och princip dränker gröten i det innan han börjar äta.
- Hur kan du äta den här sörjan? frågar Lily.
- Med sirapen på så kan man inbilla sig att det är sirapspudding man äter, säger Albus med gröt i munnen.
Både jag och Lily sträcker oss efter sirapsflaskan.

Ett par minuter efter klockan slagit fyra och vi har hamnat helt utslagna i vardagsrummet strömmar de andra in.
- Ho Ho Ho, ropar George.
- George, det finns vissa som försöker sova här, muttrar Sirius.
Han ligger och halvsover i soffan.
- Äsch, kom igen Sirius, det är jul! Då ska man inte ligga och sova, det är ju det som dagen efter nyårsafton är till för, skrattar Bill och lutar sig mot dörrkarmen.
Sirius svarar med att kasta en kudde mot Bill men kudden kommer på villovägar och träffar istället Percy rakt i ansiktet. Och vips har Sirius startat ett kuddkrig. Kuddar kastas tvärsöver rummet, folk duckar bakom möbler och varandra, och alla har ett brett leende på läpparna. Gamla som unga. Jag tar skydd under ett av borden och lutar mig mot ett av stolsbenen. Ett par sekunder senare kommer Roxie och gör mig sällskap. Hon andas andfått och jag vet att hon har gått all in på det här. Hon och Fred har ärvt Georges lekfullhet.
- Hade du en bra förmiddag? frågar jag.
Hon nickar.
- Det var lite lugnare än här.
Jag ler. Roxie harklar sig.
-Jag blev faktiskt lite förvånad över att se din pappa här, säger hon.
-Då är vi två. Idag är första gången sedan vi kom hem ifrån Hogwarts som han inte är på kontoret, säger jag.
-Har du fått höra något mer? frågar Roxie nyfiket.
Jag skakar på huvudet.
-Inte mer än alla andra, säger jag.
Duken på bordet lyfts undan och Luis ansikte dyker upp.
-Du ska följa med och fixa brasan. Farmors order, säger han och drar fram mig ifrån bordet.
Kuddkriget är över och i soffan sitter alla manliga gäster med varsitt glas med vad jag gissar är eldwhiskey. Ifrån köket hör jag hur de kvinnliga gästerna har samlats kring köksbordet och jag vet att de har korkat upp i alla fall två flaskor vin som de delar på. Trots att det dricks alkohol brukar det aldrig bli stökigt. Det är aldrig någon som dricker för mycket. Luis, Fred, och jag tar på oss våra jackor och går ut. Precis som det ska göra på jul så snöar det. Jag tittar på mina kusiner som går framför mig. Bara de få månader som de har spenderat hos Charlie har gett dem ett hårdare utseende och jag tyckte mig kunna se svaga brännmärken på armarna, något som jag är säker att Fleur och Angelina inte var särskilt förtjusta i.
-Det är synd att Charlie inte kunde komma hem, säger jag.
- Kunde inte, ville inte. Han är väldigt fäst vid drakarna, säger Fred.
-Det finns en säng i vårt rum med ditt namn på föresten. Se till att ta examen snart så att du kan komma ner till oss, säger Luis.
-Kanske det, säger jag.
-Kanske det? James, det är drakar vi snackar om här. Det finns inget coolare djur att kunna arbeta med, säger Fred och lägger sin muskulösa arm runt min axel.
Jag himlar med ögonen.
-Jag vet bara inte vad jag vill göra efter examen, säger jag.
- Och det tror du att vi vet? Den enda orsaken till varför jag stack till Charlie är så att jag skulle slippa höra mammas tjat, säger Luis.
Vi stannar framför vedhögen och börjar lasta på med vedträn. Det kommer gå åt flera stycken till brasan, som vi ska tända ikväll.
- Om Fleur hörde att du sa det där så kommer hon börja skicka illvrål till dig där hon tjatar om att du ska komma underfund med vad du vill med ditt liv, säger Fred och skrattar.
Luis tänker efter en stund.
-Du har nog rätt. Äsch, ett sabbatsår har ingen dött av, säger han.
Vi lägger vedträ i en hög på gräsmattan och med hjälp av sin trollstav ser Fred till så att de formar sig till en stabil brasa.
-Varför använde vi inte bara trollstavarna ifrån början? Jag menar, det skulle ha varit mycket lättare än att bära på dem, säger Luis.
Jag och Fred byter en blick och låtsas sen om att vi inte höra vad han sa. Vi borstar av oss flisor och liknande och går mot huset igen.
-Hur går det med April? frågar Fred.
-Bra, svarar jag.
Och det är precis vad det är. Bra. Inne i huset igen har alla förflyttat sig till och satt sig vid köksbordet. Alla förutom pappa.
- Vart är pappa? frågar jag och sätter mig ner intill Albus.
- Det kom en uggla. Han läste och gick sedan upp för att ringa ett samtal. Han har varit borta en bra stund, svarar han.
-Vilken tur att Hermione såg till så att de installerade en telefon, mumlar jag.
Ungefär lagom till att mormor ställer den stora grytan med potatis på bordet dyker pappa upp och glider ner på stolen bredvid mamma. Hon tittar på honom men han ger henne bara ett snabbt leende och vrider sen på sig för att skåla med Percy.

Efter en stor måltid och en lika stor efterrätt lyckas vi ta på oss våra ytterkläder och samlas runt brasan. Den kyliga kvällen får våra andetag att bilda rök. Morfar sträcker fram sin trollstav och med en tyst trollformel börjar vedträden att brinna. Jag vet inte riktigt vad det är men det är något speciellt med att titta på en brinnande brasa. Det är lugnande på något vis. Jag tittar upp och genom köksfönstret så får jag se att pappa, Hermione och Ron fortfarande står där inne. Ingen annan än jag verkar ha märkt att de inte är här. Vi är vana vid att de tre försvinner iväg eller sitter för sig själva ibland. De där tre har ett speciellt band. Men den här gången nu så vet jag att det har med vad som hände på Gringotts, och jag måste få veta. Sakta börjar jag backa bort från brasan i hopp om att ingen ska märka att jag försvinner. Jag hinner ta två steg innan Lily tittar på mig.
- Vart ska du?
- Gå på toaletten, säger jag snabbt och går tillbaka till huset.
Jag lyckas ta mig in utan att bli avslöjad utav en knarrade dörr eller något sådant och så försiktigt och smidigt jag kan smyger jag mig in och ställer mig bakom en dörr för att kunna tjuvlyssna.
- Det är ju fruktansvärt, säger Hermione.
-Verkligen. När man tror att det inte kan bli värre så kommer det fram att de två idioterna som försökte göra inbrott på Gringotts inte bara jobbar på ministeriet utan dessutom är två utav de Onämnbara, suckar pappa.
Jag spärrar upp ögonen. Det är värre än jag trodde. Mycket värre.

ASSÅ DEN HÄR DAGEN BÖRJAR BRA har fått ett kapitel här och ett kapitel på en annan fanfiction. Jättebra. Nu ska jag läsa. (Och tråkigt att William och gringotts bankrån inte hängde ihop, hade varit intressant men nu får jag spekulera vidare.)

Ser verkligen framför mig hur James har på sig en stickad magtröja med ett stort J på som kliar något förfärligt. Och blir alltid lika glad när Sirius lever. :') Du skriver nog väldigt beskrivande för ser verkligen Albus framför mig... Ja han också! Haha, han påminner om mig och min bror som aldrig kan gå upp på morgonen och ser framför mig hur han stoppar in mer mat i munnen än den kan hålla inne. x)

KUDDKRIG MED PERCY!?! Vad är det för fuffens. Percy.. Hur klarar de av att civiliserat dricka whiskey och alkohol? Siriusly? xD Nej men, good for them. ^^och barnen såklart.

Så det är bara 'bra' med april. :o Låter inte så främjande tbh men kan vara mina scarlett/james tankar som frivilligt saboterar allt annat. Men ändå vadå bara 'bra'. ._.

---

Alltså detta med gringottsinbrottet. Det är såååå spännande! Du har ingen aning! Någonstans i mitt huvud försöker någon slags therese-teoretiker spinna vidare på någon galen idé om att det har något med scarlett och hennes familj att göra, nu när du uteslutit att det är William och Scarletts mamma kan jag tänka mig att det är hennes pappa som håller i trådarna, även om det handlar om ministeriearbetera, onämnbara liksom... Eller är det något ännu större!?!

Ursäkta en mycket flummig kommentar. Jag är hypead och gillar när du skriver. ♥