Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

yaay

yay

vad bra du skriver!

Wow ! du är jätter bra ! !

Några dagar försent men bättre sent än aldrig!

Kapitel 36

(James)
När han vaknade kände han ingenting. Det var som om trolldrycken Pomfrey gett honom lkopplat bort hans känsel. Han tittade påden sovnde Liy bredvid sig. Hon måste ha smugit tillbaka… Han skrattade lite och hon blinkade yrvaket mot honom.
”Hej, hur mår du?” frågade hon gäspandes.
”Bättre” han log, hon såg hemsk ut, eller så hemska Lily nu kunde se ut…
”Jag vet” sa hon och ställde sig upp för att räta ut byxorna, det var verkligen obekvämt att sova i jeans!
”Eh… va?” Vadå jag vet? Varför hade hon då frågat hur han mådde?
”Vad du och Sirius gjorde… vad ni är…” James tittade osäkert på henne men när han såg hennes blick suckade han, hon hade listat ut det! Fast det var väll egentligen bara en tidsfråga innan han skulle berättat för henne.
”Jag ville berätta Lily! Men… de trodde inte att du skulle hålla tyst…” viskade han. Hon satte sig bredvid honom.
”Det är lugnt, men jag fattar inte hur! När blev ni animagusar? Varför?” James satte ett finger på hennes läppar och tittade sig nervöst omkring.
”Sch! Du måste vara tyst, tänk om Pomfrey hör! Vänta lite…” James riktade staven mot Madame Pomfreys arbetsrum och mumlade ”Muffliato! Så, nu kan vi prata. Allt började under tredje året, vi hade precis listat ut att Remus var en varulv och, tja… vi ville hjälpa honom. Det var Sirius som kom på att djur kunde umgås med varulvar och i två år arbetade vi med det och tillslut under vårat femte år lyckades vi.”
”Femte året? Vet Dumbledore om det?” James skakade på huvudet.
”Bara marodörerna och du.”
”Men om ni blir avslöjade… Hamnar man inte i Azkaban för det James?”
”Men Remus behövde oss! Vi kunde ju inte bara överge honom!”
”Så du och Sirius har riskerat era liv en gång i månaden i två år?” frågade Lily chockat.
”Och Peter!” la James till. ”Det var så vi kom på vara smeknamn. Måntand är ju Remus…”
”Du Tagghorn, en kronhjort. Sirius Tramptass hunden och Peter Slingersvans…”
”En råtta.”
”Jag såg er, dig, Sirius och Remus! Eller Tagghorn, Tramptass och Måntand…” James stelnade till men Lily fortsatte. ”Han slog till Sir… Tramptass!”
”Han kan inte riktigt styra sina handlingar när han är varulv. Men Lily, var det någon annan som såg? Är det någon som du berättat för?” Lily skakade på huvudet,
”Eller jag berättade för Remus, typ… Fast han svarade inte…” James tittade undrande på henne och skulle precis ställa en fråga när Madame Pomfrey kom in i rummet.
”Miss. Evans? Jag trodde ni förstod att ni inte borde störa Mr. Potter! Gå nu, innan jag kallar på rektorn!” Lily tittade ner i marken och tog osynlighetsmanteln och sin trollstav och lämnade rummet.
Innan dörren slog igen hörde hon James skrika något om att hon skulle prata med Remus men det tänkte hon INTE göra. Varför skulle hon prata med folk som inte litade på henne. Hon tittade på klockan, om 15 minuter började hennes talmagi! När hon kom fram till klassrummet en minut innan de började var inte Remus där. Inte på försvar mot svartkonster eller örtlära.
Remus var borta.

SPÄNANNDEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!

Ohh cliffhanger!!!!

Yey, mer!

BRA!

More =)