Oblivion [SV]

Yay!

Kapitel 25
Det var bara några veckor kvar på terminen, och snön utanför hade äntligen börjat lägga sig på marken istället för att förvandla sig till snöslask tillsammans med det fuktiga gräset. Ingen av de hundratals eleverna (förutom möjligen Hermione Granger) brydde sig särskilt mycket åt de sista skolarbetena då balen närmade sig och det var allt som eleverna lyckades fokusera sig på. Vilka kläder de skulle ha på sig, hur de hade haft en sån tur att få en baldejt, hur de hade haft en sån otur att inte ha fått en baldejt än, om hur de skulle dansa, om deras dejt skulle kyssa dem, om deras dejt inte skulle kyssa dem … listan fortsatte i all evighet. Jag hade inte riktigt brytt mig om allt det där, jag hade gett upp allt mitt hopp om balen när jag hörde att Cedric skulle gå med Cho. Men så slog det mig att balen bara var om ett par veckor och att jag var en av de få som inte hade fixat baldejt än. Angelina att hon skulle gå med Fred och Olivia skulle gå med Kenneth Howler, som var tvillingarnas och Lees rumskamrat. Maddie hade också fixat en dejt, men jag inte hade brytt mig särskilt mycket om att ta reda på vem hon faktiskt skulle gå med. Lee skulle gå med en Ravenclawflicka vid namn Harmony. George hade sagt någon vecka tidigare att om inte någon av oss hade hittat en dejt så kunde vi gå tillsammans, och slutade i princip leta efter en baldejt, men ångrade sig helt plötsligt och skulle nu gå med Alicia.

Det var lördag. Vi hade precis ätit middag, och fastän det började bli väldigt mörkt ute så var Fred, George och Lee var mitt i ett snökrig nere vid ån. Jag satt på en bänk närmare slottet och försökte att inte somna. Jag hade ingen aning om varför, men jag hade börjat sova så mycket sämre de senaste veckorna, vilket gjorde mig extra irriterad och okoncentrerad.
”Jag vann!” Utbrast George med ett skratt innan han började springa upp mot mig. ”Willow, jag vann!” Jag himlade med ögonen åt honom.
”Hur vinner man ens ett snökrig?” frågade jag honom och han vände sig och pekade mot Lee och Fred som var på väg upp. Deras kläder var genomblöta av smält snö och de försökte både irriterat ta bort all den snö som hade fastnat på deras ansikten.
”Sådär.”
Jag ställde mig upp.
”Kan vi gå mot sällskapsrummet nu? Jag är jättetrött och ni behöver alla tre byta kläder så att ni inte blir sjuka.” Fred hoppade fram och la sin arm runt min axel.
”Det är inte kylan som gör att man blir förkyld, det är bakterieeeer.” sjöng han medan vi började gå upp mot slottet.
”Och ni är antagligen dränkta i bakterier just nu.” sa jag och knuffade bort honom från mig.
”Aww, jag tror att någon här är lite sur för att hon inte har en baldejt.” påpekade Lee bakom mig och jag suckade.
”Jag bryr mig inte, seriöst. Jag gav upp på att få en baldejt för flera veckor sen ändå.” det var inte helt sant, när George kom på idén att vi kunde gå så byggdes mitt hopp upp, bara för att rasa ner igen.
”Lögnare.” viskade Fred bredvid mig. George var helt tyst.

Klockan var halv ett. Vi kom in till sällskapsrummet klockan halv nio och jag gick direkt upp till sovsalen och la mig i hopp om att faktiskt kunna sova. Men klockan var halv ett och jag hade fortfarande inte somnat. Jag slängde benen över sängkanten och klev försiktigt ner på det kalla golvet. Jag satte snabbt på mig ett par gråa mjukisbyxor, strumpor och skor. Jag orkade inte byta från den stora, vita t-shirten jag sov i så jag lät den hänga kvar över mina axlar. Mina fotsteg lät inte alls när jag smög över golvet i sovsalen till dörren. Dörren tjöt dock till lite när jag öppnade den, men inte så högt så att någon i sovsalen reagerade.
Jag gick ner för trappan ner till själva sällskapsrummet. Brasan var som vanligt tänd, men ingen var där. Jag fortsatte ut för porträttet, och den tjocka damen skällde tyst på mig för att jag hade väckt henne, men bara några sekunder senare började hon snarka igen. Jag andades lättat ut och fortsatte gå. Jag hade inte planerat ut vart jag var på väg, utan gick tanklöst genom slottet.
Jag var inte säker på om det hade gått fem minuter eller tjugofem minuter när någon tog tag i mig och kraftfullt vände mig om. Jag höll på att börja skrika men personen satte snabbt handen för min mun. Jag tittade förskräckt upp på personen och insåg att det var Monnterögat Moody, vilket inte gjorde det hela bättre då jag tyckte att han var extremt obehaglig.
”Miss… Ericson. Hur kommer det sig att du smyger omkring i korridorerna mitt i natten?”
”Jag skulle kunna fråga dig samma sak.” Moodys ögon var båda fästa på mig, även det stora, blå, som alltid åkte runt stod still och stirrade på mig.
”Om du måste veta kom jag just från mitt klassrum. Jag har rättat tredje årskursens prov.” Jag ville fråga honom varför han rättade prov på en lördag, men jag kom fram till att han var Monsterögat Moody och för Monsterögat Moody så var det antagligen inte så ovanligt. Hans ögon stirrade fortfarande i väntan på ett svar.
”Jag kunde inte sova. Har inte kunnat göra det på ett tag nu.” förklarade jag kortfattat. Jag hade tänkt börja gå mot sällskapsrummet igen, men innan jag inte ens han ta ett halvt steg avbröt han mig.
”Jag råkar ha en dryck som är perfekt för att lindra sömnsvårigheter. Fick den av Madam Pomfrey och den funkar galant. Använder den själv då och då. Följ med mig och du kan få.” Innan jag ens hann tänka på att svara hade han börjat gå. Jag följde tveksamt efter honom.
Efter någon minut stod jag inne i hans kontor, och han letade igenom alla burkar som stod på hans skrivbord innan han efter en stund tog upp en rätt så stor glasburk med en flytande mörkblå substans inuti. Han haltade fram till mig och räckte burken till mig.
”Tack?” sa jag skeptiskt. Det lät mer som en fråga än som ett svar.
”Det räcker med en eller två droppar varje kväll innan du ska sova, så oroa dig inte om att det kommer ta slut.”

Jag var uppe i sovsalen igen, och hade precis tagit av mig alla kläder förutom min t-shirt. Min blick fastnade på burken jag hade ställt på nattduksbordet. Jag tog försiktigt upp den och placerade den i mitt knä. Jag öppnade sedan locket, och fick syn på en sked som Monsterögat måste ha placerat där. Jag tog upp skeden och doppade ner den i vätskan.
”Vad fan har jag att förlora?” frågade jag tyst mig själv sekunden innan jag stoppade in det i munnen. Det smakade inte så hemskt som det såg ut, men det smakade inte särskilt gott. Jag stängde locket och ställde tillbaks burken på bordet och la mig ner i sängen. Och efter mindre än fem minuter så hade jag somnat.


”Willow!” Jag vaknade av att någon ruskade om mig och öppnade långsamt ögonen.
”Vad?”
”Herregud, jag har försökt att få dig att vakna i typ fem minuter. Du missade frukosten men jag tog med några mackor åt dig.” sa Angelina och la ett fat med ost- och skinkmackor på mitt nattduksbord.
”Tack Angel – ”
”Vad är det där?” frågade hon och pekade mot burken som stod bredvid mackorna.
”Åh, eh, det är en sömndryck… eller nåt. Professor Moody gav den till mig igår när jag sa att jag hade problem med att sova. Den funkade otroligt bra, jag tror inte jag hade sovit såhär bra på år.”
”Det märktes, klockan är halv elva.”
”Mm… Vänta, halv [/i]elva[/i]?!” Olivia som satt på sängen bredvid mig skrattade och nickade.
”Måste varit någonting riktigt starkt han gav dig.”
”Men det funkade, och det är allt jag bryr mig om just nu.”

”God morgon sömntuta.” utbrast Lee när jag kom ner till sällskapsrummet. Han och Fred satt och spelade trollkarlsschack. Angelina satte sig väldigt nära Fred på soffan, och jag himlade med ögonen åt hur äckligt söta de var. George och Alicia satt och skrattade åt någonting på en fåtölj. Samma fåtölj. De delade fåtölj. Jag kände hur jag sakta men säkert började bli avundsjuk. Inte för att George hade Alicia eller för att Alicia hade George, utan bara för att jag just nu befann mig i en cirkel av söta par, medan jag själv var lika singel som Dumbledore.
Han kanske ville gå på balen med mig.


”Willow!” Jag satt på samma bänk som jag hade gjort dagen innan, och tvillingarna och Lee hade ett snöbollskrig igen som de hade haft dagen innan. Fred och Lee ville ha revansch, och just nu såg det ut som att de skulle få de då George låg på marken med Lee över sig och bredvid stod Fred och kastade snö på dem båda. Min blick drogs från mina tre korkade vänner och mot rösten som hade ropat ut mitt namn, och jag tittade förvånat på när min ärkefiende (Paulina Braun)s pojkvän (också kallad Hugo Manger)s kusin Daniel Troyer kom närmare och närmare.
”Daniel.” svarade jag och ställde mig upp.
”Hej.” sa han andfått och jag log smått mot honom.
”Hej.”
”Eh, jo, jag pratade precis med Gabriel och han sa att du eh, att du inte, liksom, har en dejt till balen än, så eh, jo jag…” han tog ett djupt andetag, men hade egentligen inte behövt avsluta meningen då jag förstod hur han skulle avsluta den. ”Jag undrar om du vill gå på balen med mig?” Jag stod tyst i några sekunder medan jag tänkte ut ett svar. Daniel var riktigt snygg. Men han var Hugos kusin samt bästa vän, och jag förstod direkt att de två antagligen skulle hänga ut under balen, och jag ville inte stå ut med den pinsamheten. Men samtidigt så skulle det här antagligen bli min sista chans att gå med någon på balen, och jag skulle inte behöva känna mig utanför eller ensam längre.
”Okej, visst.” Daniels leende växte.
”Då syns vi där.”
”Det gör vi.” Han vände sig om och började gå mot slottet igen. Jag satte mig ner på bänken igen och bet mig i läppen för att hindra mitt leende att bli större.
”Vem var det där?” Frågade George så oskyldigt som han kunde. Jag ställde mig upp och log upp mot honom.
”Min baldejt.” Han höjde på ögonbrynen.
”Roligt. Grattis.” sa han tonlöst och gick förbi mig in till slottet. Jag tittade frågande efter honom. Lee satte sig ner på bänken och Fred la sin arm runt min axel.
”Bry dig inte om honom, han är bara arg för att han förlorade snöbollskriget.” Jag nickade men kunde ändå inte låta bli att se Georges siluett försvinna in i slottet.
____

lmao detta kapitel sög men 1. en Durmstrang e med i bilden igen yayy 2. nästa kapitel kommer förhoppningsvis vara mer händelserikt yayy 3. jag ska sova nu yayy 4. godnatt yayy

Är det ok om jag kommer med en liten rättning bara ♥:


Annars är det GOALSSSSS ♥

HAHAHAHAHA TAAAACK JAG ÄR ALLTID SÅ OSÄKER HAHAHA ska ändra det när jag har en dator!!!!
Och taackk babe

SÅ HIMLA JÄTTEBRA!
Helt bäst!

NOOOOOOOOOOOOOOOO
JAG HADE GLÖMT ATT BEVAKA!!!!

OMRRRRR AWESOMEEEEEEEEE!!!!! Gellow!♥

skitbraa!

jo jag sa ju att jag skulle börja uppdatera oftare. AHAHAAAHAHAHAHAHAHHAHHAHAHAHAHH oj

lmao sorry men jag har/har haft så otroligt mycket plugg de senaste två veckorna, och även muntliga nationella på det, så är väldigt stressad just nu - dock så har jag prao nästa vecka så då kommer jag säkert kunna skriva mer.

TACK TILL ER SOM ORKAR LÄSA BÅDE DENNA FF OCH DETTA MEDDELANDE PUSS OCH KRAM

btw jag kommer älska er ännu mer om ni orkar svara på några frågor;
1. vilken är eran favoritkaraktär i denna ff förutom tvillingarna, Lee, Cedric eller Willow??
2. Vilken karaktär skulle ni vilja se mer av? (te.x någon i durmstrang, the golden trio, eller wills sovsalskamrater????)
3. vad vill ni ha mer av??(te.x spänning, romans, humor....??) ni får gärna säga fler än en sak om ni vill ha mer än en sak hahahha


ÄLSKAR ER ByE

1. vilken är eran favoritkaraktär i denna ff förutom tvillingarna, Lee, Cedric eller Willow??
Typp Ron eller Angelina
2. Vilken karaktär skulle ni vilja se mer av? (någon i durmstrang, the golden trio, eller wills sovsalskamrater????)
Hon tjejen som är taskig från durmstrang (x))
3. vad vill ni ha mer av?? spänning, romans, humor....?? ni får gärna säga fler än en sak om ni vill ha mer än en sak hahahha
romanss