Vad händer när allt är slut?

D:

När jag läser igenom alla texter ni har skrivit här blir jag tårögd, Harry Potter har alltid varit en stor del av mig och det känns sorgligt att allt kommer vara över om ett par dagar.
Jag kommer såklart fortsätta läsa Harry Potter och kolla på filmerna men det kommer kännas konstigt när man vet att allt är över.

Det känns bra att Mugglarportalen finns, för här finns det människor som känner likadant som mig. Det hade varit ännu svårare utan er ♥.

Jag ska vänta ett tag med att se filmen, så för mig tar det inte slut rikigt än... ♥
Men jag tror att det aldrig någonsin kommer att vara slut.

så sant ♥

Jag hoppas J.K Rowling vet hur många hjärtan hon har rört...

Håller verkligen med dig Lilli!

Jag föraktar dig nästan, childhoodlight, för att du gjorde det här forumet. Nu när premiären är så nära förstår jag verkligen hur mycket jag kommer att sakna spänningen i Harry Potter, spänningen som kommer när jag inte vet vad som ska hända, för att efter premiären kommer jag att veta vad som kommer att hända i varenda film och in varenda bok. Harray Potter kommer fortfarande vara en underbar historia, den bästa jag någonsin läst eller sett, men jag kommer också fortfarande att veta vad som kommer att hända sen, veta hur det hela kommer att sluta. Det vet jag inte nu och jag önskar nästan att jag aldrig kommer att få veta det. Jag längtar jätte mycket till den sista filmen, men jag blir väldigt förtvivlad när jag vet att jag snart kommer att få se den, att jag snart kanske inte har något mer att se fram emot. Harry Potter har tagit över nästan hela mitt liv, jag kan nästan inte se eller höra något som inte får mig att tänka på Harry Potter. En tegelvägg kan få mig att tänka på perrong 9 3/4, ett djur kan få mig att tänka på Animagusar. Mitt uppförande kan jag kombinera med de olika elevhemmen, min personlighet kan jag kombinera med olika karaktärer från Harry Potter. Det finns så mycket Harry Potter har skapat för mig, en helt ny värld, en helt ny och bättre tröst. Men nu, när slutet är nära, kan Harry Potter inte riktigt trösta mig, för så fort jag läser eller ser Fred, Snape, Sirius och alla andra som är med i slutet mår jag illa och vill gråta även om jag blir varm i hela kroppen av lycka.
Jag är tolv år och på mindre än en månad har Harry Potter blivit en del av mitt liv. Min och alla andras som är lika beroende som jag egen magiska värld.
Jag är så otroligt tacksam för att J.K började skriva de här underbara böckerna.
Jag skulle kunna skriva massor med saker nu, men det tänker jag inte göra.

Tack J.K för att du skrev de här böckerna, jag och många miljoner andra över hela världen älskar dem verkligen ♥

Var inte så deppiga nu!

Vist är historien slut men böckerna kan läsas igen, vi kommer fortfarande ha maraton kvällar med harry potter filmerna, barn kommer fortfarande klä ut sig till harry på maskerad, alla fanclubs kommer finnas kvar och nya fanfictions kommer skrivas, nya unga läsare kommer bli nya fans och (jag iaf) kommer läsa harry potter för mina barn.

Och visst.. man kommer glömma detaljer, roliga skämt som tvillingarna gjorde, elaka kommentarer som malfoy sa.. men såhär tänker jag: Vad roligt det kommer bli när man är vuxen och man inte läst harry potter på kanske ÅR? Så plockar man fram första boken så stiger dom fram igen, Harry, Ron, Hermione..och man får uppleva äventyret igen men den här gången som ett suddugt minne.

Det känns nästan som när ens mormor eller farfar går bort, Man är såklart ledsen över att dom är borta och man önskar man kunde fått uppleva fler minnen med dem.. men samtidigt vet man att tiden var inne att de gick vidare och samtidigt är man lycklig över minnena man har ♥

Jag önskar att JK Rowling hade skrivit 20 st. Harry Potter böcker!

:') det som du just beskrev är så bitterljuvt att man inte vet om man ska skratta eller gråta

Jag missar premiären. Siriusly. Först tänkte jag att jag kunde leva med det, jag ska ju ändå iväg på popkollo och har hur kul som helst, men det känns verkligen hemskt. HEMSKT. Jag hade planerat att klä ut mig, köa och förväntat mig en midnattspremiär i flera år och sen när den väl kommer så kan jag inte gå. FML.

Det blev inte bättre när jag insåg att Uppsala Slug Club har värsta peppveckan med bland annat läsning, quidditch, pyssel och en stor parad. Jag ska visserligen gå på åtminstone quidditch-matchen, men det kommer kännas hemskt att peppa med en massa kompisar inför en filmpremiär man missar.

Åh, jag whinar jättemycket, men det är faktiskt jobbigt på riktigt. Jag trodde aldrig att Harry Potter skulle kunna betyda såhär mycket för mig.