Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

Längtaaaaaar

samma här!

Nu funkar vårt internet, so here you go!
---------------------------------

Kapitel 14, Nio spelare kvar.

”Vi kan dela på min sovsäck om du vill. Vi får lätt plats båda två.”
Jag tittar upp och ler stort. Det gör jag väldigt gärna. Då blir nätterna bättre, jag har frusit lite. En sovsäck gör nog susen.

Vi klättrar högt upp till en trädklyka och Katniss spänner fast sovsäcken med sitt bälte, så att vi inte ramlar ner och slår oss. Nationalsången börjar spelas, ingen har dött idag, vilket betyder att vi fortfarande är tio tävlande kvar. Och det betyder alltså att jag har 10% chans att vinna. Även om det mest är en önskedröm, så kommer jag aldrig kunna slå någon av karriäristerna i närkamp. Aldrig. De är för tränade. Men Katniss skulle kanske kunna göra det, hon är både starkare och längre än mig. Och väldigt pricksäker när det gäller pilbåge. Jag förstår varför hon fick så höga poäng vid träningen.
Hon förklarar att hon tror att Peeta, pojken från hennes distrikt, inte är lojal mot karriäristerna, eftersom han tydligen rädda hennes liv när han var med dem.
Jag svarar att, det kan nog vara riktigt, eftersom han inte längre är med dem. Jag såg deras läger vid sjön på vägen hit, ingen Peeta fanns i syne.
”Om han verkligen gjorde det var det nog en del av hans taktik. Du vet, att få folk att tro att han är kär i mig.”
Vad är det jag hör? Var allt bara en taktik? Jag som hela tiden trott att det var sanning. Denne Peeta är sannerligen är bra skådespelare, han har förmodligen lyckats lura resten av Panem. Inte konstigt, det såg verkligen äkta ut.
”Å” säger jag fundersamt ”Jag trodde inte att det var påhittat”
”Klart det är” svarar Katniss ”Han kom på det tillsammans med vår handledare.”
Jaså. Det är mycket nytt man får höra.
Jag hoppar verkligen att vårat samtal inte sänds på TV just nu. Då skulle taktiken gå in i väggen, men förmodligen finns det mer spännande saker än två personer i ett träd som sitter och snackar.

”Tänk om de inte hade det då. Tänk om förråden vad borta. Hur länge skulle de klara sig? Jag menar, det heter ju Hungerspelen”
”Men Katniss, de är inte hungriga.” säger jag.
”Nej, de är dom inte” instämmer hon ”Det är det som är problemet.”
Jag förstår, hon har helt rätt. Menar hon nu att vi ska skjuta mot deras matförråd eller något liknande? På något sätt måste vi få bort deras mat, så mycket förstår jag.
”Jag tror vi måste göra något åt det, Rue”
Jag nickar. Helt sant.
Vi kryper ihop i sovsäcken, jag har förstått att jag kan lita på Katniss, hon har inga onda aningar.
Det är varmt och skönt, jag har inte ens sockorna på händerna. Det tar inte lång tid att somna, vilket också är en fördel, då kommer vi vara utvilade imorgon.

Jag vaknar lite tidigare än Katniss och drar mig ur sovsäcken så tyst och stilla som möjligt för att hon inte ska vakna. Jag sätter mig på grenen mittemot och river loss en liten pinne som jag sitter och bryter i småbitar, i brist på annat att göra.
Ett kanonskott ljuder plötsligt. Jag blir så överraskad att jag får hålla i mig i en gren för att ramla ner.
Katniss vaknar med ett ryck. Vi lyssnar efter flera skott, men inget händer.
”Vem tror du att det var?”
”Jag vet inte. Det kan ha varit vem som helst. Vi får se ikväll” svarar jag.
Katniss nickar instämmande. ”Vilka är det som är kvar, nuigen?”
Jag räknar upp de kvarvarande, som är pojken från Distrikt ett, båda från tvåan, pojken från trean, pojken från tian, Thresh och jag, Peeta och Katniss.
Den sista kan vi inte komma på vem det är.
Nio spelare kvar.

Jättebra!

UNDERBART ♥

När kommer nästa?! Den är heltsupermegaduperbra JU!!!!

Skitbra! ♥

Fantastiskt!!!