When the Night Kills the Day [SV]

Eftersom vi är så nära slutet nu tycker jag att det inte är någon idé att dra ut på det längre än nödvändigt. Därför lägger jag upp inte ett, utan två kapitel i dag! Nästa vecka uppdaterar jag med det sista mellanspelet, det sista kapitlet och epilogen, sedan är det verkligen slut. Vad konstigt det känns att säga så, men så är det i alla fall.

Kapitel 37
Kapitel 38

Först blev jag jättemegaglad när jag såg att du hade uppdaterat med två kapitel... men självklart dröjde det inte länge innan du gjorde mig nedstämd!!

Den här förtjänar att läggas upp igen:


Jag älskade förra kapitlet så mycket, Pips inhopp gjorde mig verkligen så sjukt glad. Jag borde ha anat att du skulle slå till med en tragedi efter det!

Så det var vad Majoren menade med "förgiftat vin"! åh vad jag hatar honom!! alltså... jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag blev typ helt kall inombords när Alucard stod och betraktade soluppgången och alla minnen kom tillbaka till honom och åh, han kan väl ändå inte vara död?!?!

"Ibland stupade riddaren ute på slagfältet och jungfrun blev tvungen att lära sig att klara sig utan sin hängivne förkämpe."
No, no, no Jag gör som Integra, jag vägrar acceptera det!!

Wtf, Majoren är en cyborg? Det hade jag definitivt inte väntat mig :o men jag hatar honom fortfarande, speciellt när han pratar om hur mänsklig han är och vilket monster Alucard är, gud vad arg han gör mig! Jag är glad över att Integra dödade honom, men även om hon hade gjort sig beredd på att betala ett högt pris för det tror jag inte riktigt att hon hde räknat med det här. Usch, så dystert allt känns

Ok, lite om Walter nu också... asdfghjkl jag finner inga ord! Jag håller definitivt inte med om en del av de val han har gjort, men hans försök till gottgörelse var verkligen underbar att läsa om. och Mina Harkers skelett? Wow, så oväntat!!

De avslutande styckena var bara så perfekta. Och jag älskade verkligen det här "Vi är av samma stoff som drömmar göras av och vårt korta liv omfamnas av en sömn" Walter

Nu känner jag att jag har gråtit tillräckligt för typ resten av året, haha, hoppas att nästa veckas uppdatering inte är fullt så dyster, vet liksom inte om ajg klarar av fler tårar nu Fantastiskt skrivet, alldeles fantastiskt, det är allt jag har att säga! och jag ser verkligen fram emot att få läsa slutet, även om det kommer innebära ytterligare tårar (vilket det säker gör, om jag känner dig rätt)

Varifrån kommer den här egentligen? Den är ju störtskön.


Det är inte för inte som folk kallar mig för de Olyckliga Ödenas och Själarnas Författarinna, minns du väl?

Den kommer från Parks and Recreation, typ världens bästa komediserie



Ja, just det ja, det är ju sant. jag vet vad jag har gett mig in i, så jag borde väl egentligen inte klaga

Åh, jag har tänkt jättelänge att jag ska börja titta på den, det är så många som säger att den är bra.


Precis.

Det borde du definitivt göra!!

Förresten, av ren nyfikenhet, Twiie och Silverdraken, är det någon av er som fortfarande läser? Alltså, det är helt okej om ni svarar nej, ni bestämmer ju själva vad ni gör på er fritid, det var bara så länge sedan man hörde något från er, så jag ville kolla läget lite.

Läser något kapitel lite då och då när jag har tid och ork.

Åh, jag hoppas bara att jag inte framstod som otålig eller någonting, det förstår ju jag också att det tar tid att ta sig igenom en såhär lång berättelse. Ville bara se vilka läsare som fortfarande hänger sig kvar nu när slutet är nära.

Jag avundas den som har mycket tid!! Vad tar dagarna vägen?? Känns som om jag bara går i skola, äter, pluggar och sover Men nu när helgen närmar sig igen har det i alla fall blivit lite lugnare och jag har tagit mig tid till att läsa förra helgens uppdatering Och det första jag får se är att jag missat en dubbeluppdatering Dock sorgligt att det nästan är slut

Jag vet inte vad jag ska säga! Har så många ord, men inga av de kan göra mina känslor rättvisa

Vad är det som händer?? Det känns som om alla dör ifrån oss Gråter sjöar av tårar och känner mig helt uppriven!

"Min fanjunkare är konceptet av självobservation; en bokstavlig Schrödingers katt", förklarade Majoren. "Han existerar i en värld där existensen självt är ett oklart begrepp, där han kan hoppa från plats till plats efter eget tycke, likt en filurkatt. Han är överallt och ingenstans, så länge han bara är förmögen att identifiera sig själv."
Om jag ska vara känslokall och inte bara hata allt det här, så måste jag säga att det här är en väldigt trixigt och intressant inslag. Uppskattars trots allt

Åh, så vemodigt och hjärtgripande det hela med soluppgången var! Jag tycker att soluppgången betyder början på något nytt och bättre, men för Alucard betyder det döden Nu gråter jag nästan en skrätt till...

"Nej", mumlade han mjukt. "Det här är farväl, Integra."
Nu börjar jag definitivt gråta igen!!!

Vad är det egentligen som skapar en människa?? Behövs det en vampyr?? Eller en maskin?? Eller är man ett monster först när man inte känner någon medkänsla?? Ingen kärlek?? Inget för någon annan??

"Vi är av samma stoff som drömmar göras av och vårt korta liv omfamnas av en sömn", mumlade han matt för sig själv.
Ett citat som jag kommer att ta med mig

"Farväl", viskade han. "Farväl, milady."
Nu gråter jag en skvätt till

Jag tror jag aldrig kommer att återhämta mig från de här två kapitlerna!! Allt sätter sina spår och för någon som i princip lever med det hon läser om blir sånt här väldigt starkt Hela den här historien kommer troligen att bli som magaserien Chrono Crusade. Kommer alltid att minnas och älska med tårar rinnande nerför mina kinder...