19 år senare (Privat Roll)

Roxanne såg efter Scorp när han försvann från uppehållsrummet, mer ledsamt än arg var hon nu. Inte ledsen för att hon gjort som hon gjort, utan för att Scorp tog det som han gjort.
"Jag går och lägger mig." mummlade hon fram, försvann upp i sovsalen, la sig raklång på sängen och drog för förhängerna. Hon hade trott att hon skulle klara av Scorps illska och hat som riktades rakt emot henne. Men hon hade blivit för fest vid honom, han var en av de få hon kunde räkna till vän. OCh nu hatade han henne, han hatade henne för att hon försökt hjälpa.

Scorpius drog upp benen till hakan och la den mot knäna. Han förstod inte hur de trodde de kunde hjälpa honom, de skulle bara bli mycket värre. hans familj hade mer makt än de trodde och även om de lyckades bura in hans familj kommer de komma åt honom genom kontakter. Han skakade på huvudet, han visste att de egentligen menade väl men han var inte gladare för det. Han hatade ministeriet för att de inte gjort något och han kände sig sviken av Roxanne och av Albus som inte hindrat henne. Scorpius la sig ner och visste inte vad han skulle göra

Roxanne brast i gråt, något som sällan eller aldrig hände. Men hon var själv och ingen såg henne och hon hade en mening med det. Hon kände sig förtvivlad, vad hade hon gjort? Tänk om hon förvärrat allt, men så kunde det inte vara? Hon ville ju bara Scorps bästa för hans skull och för Als. Det var ju det som allt hade gått ut på.

Scorpius kände hur nån la sig bredvid honom och han öppnade ögonen och såg in i ett par stora bruna ögon. han lyfte handen och klappade fölet över mulen och den frustade nöjt och buffade honom på kinden och han log lite.
"Jag tror jag behöver komma bort ett tag" sa han och satte sig upp och fölet la huvudet i hans knä och han log. "Dobby" sa han och alfen stod snart framför honom och han log, det roade honom att han och alfen hade kommit så bra överens med tanke på hur hans familj behandlat honom.
"Ja mr Malfoy" sa alfen och såg oroligt på honom.
"Jag vill att du packar en ryggsäck till mig och lite mat så jag kan vara borta två, tre dagar. kan du fixa ett tält med?" frågade han vänligt
"Självklart" sa Dobby och försvann och Scorpius satte sig för att vänta

Snart somnade Roxanne utmattad på sängen. Hennes kinder var svartstrimmigaav gråten och av sminget. Men det var inget som bekom henne inte heller att hon låg med kläderna och skorna på. Inget bekom henne längre, det kändes som hon förstört allt, fast hon bara menade väl.

"tack Dobby" sa han när alfen återvände och han tvekade en stund och såg sen på honom "kan du hälsa Albus att inte oroa sig och att jag kommer tillbaka. och...och hälsa Roxanne att jag inte uppskattar det hon gjorde men jag förstår varför och förlåter henne" sa han och Dobby nickade och försvann. Scorpius reste sig upp och en testeral kom fram när fölet gnäggade och han såg på dem och fölet nickade, Scorpius satte upp på det häst liknande djuret som snart lättade från marken och han log

Det var natt då Roxanne vaknade av att hon kände en hand på sin axel hon skrek till men fick en hand för sin mun. Ett par glasartade ögon stirrade mot henne och talade lugnande att hon skulle vara tyst. "Dobby?" viskade hon fram och tystnade, men tjejerna sov lugnt. Han viskade fram sitt budskap och Roxanne bara såg på honom. Inte mycket tröst, han uppskattade det inte men han förstod. Och han förlät, det var det skönast av allt. Men varför skicka Dobby?

Scorpius såg Hogwarts försvinna och han undrade varför han inte gjort det här innan? bara lämna allt om inte för ett tag i alla fall. han funderade på vart han skulle och log sen och bestämde sig för att styra till en varmare plats och bestämde sig för en ö vid namn Azorena. Det skulle självklart vara lättare om han transfererade sig, men det gav inte samma frihetskänsla. han log när vinden for genom håret och havet tog vid under honom. han var inte säker på hur länge testeralerna kunde flyga men han var säker på att de skulle landa när de var trötta

Då Roxanne inte fick ut något mer av Dobby. Ställde hon sig upp och gick raka vägen in i killarnas sovsal och stötte ihop med Al i dörröppnngen. "Du ser förskräcklig ut, har du gråtit?" sa han och drog upp henne på benen. "Nej, jag sminkar mig tigerrandigt." svarar hon och ser på honom. "Har Scorp kommit tillbaka?"

Scorpius såg på slätten som testeralerna bestämde sig för att landa på. den var öppen men i närheten av en skog där de kunde söka skydd. han misstänkte att de var nån stans i Frankrike och han hoppades innerligt att det här inte var en av delarna där han hade släktingar. landningen var mjuk och han satte av och klappade de båda djuren och de gick in i skogen och Scorpius hittade en trygg plats att slå upp tältet på och han satte upp skyddsförtrollninger innan han gick in för att sova. han slängde sig på sängen och somnade snabbt