Att hitta balansen.

Ja Avery tycker ju väldigt mycket om henne. Hihi, försöker bygga upp deras relation så stabil som möjligt, Lara lär ju vara bra på att ljuga om något..
Sommarjobbar du?... Gud vad jobbigt, själv vaknade man nu.
Deprimerad över att man inte har sommarjobb typ. x)
Tack för din söta kommentar Johanna. c:
(Låter sjukt mysigt att sitta på ett café ^^)

Hanlio: Kul att du tycker om det!

Conflate; HMM KANSKE VAR MENINGEN ATT DU SKULLE BLI CHOCKAD!
Dem kommer från min trolldomsbok här hemma. Hehehe. Snodde dem från Hogwarts under mitt tredje år.


Tycker ni ska ta och läsa Elzyii's fanfiction, den är väldigt fin.
Hon skriver då om Draco och det är väldigt mörkt och ja, hon skriver som en gud. Så passa på! ^^

DET HÄR kapitlet behövde jag.
Varför sa du inte att du lagt upp det?!
Ehum.. tror jag följer ditt exempel och spoilar.
Puss ♥






[i]All kärlek åt dig Trezz!
/ Elzyii [b]och Draco

Omg...omg..........OMG! O___O

Har ju sett dig kommentera Nadias ff flera gånger, har till och med gillat dina kommentarer. Har då lagt märke till att du skriver en ff men aldrig läst den. HAr nu legat i min säng fått kramp i nacken för att jag har legat sjuuuukt obekvämt och sträckläst din helt f*cking amazing ff. VARFÖR har jag inte tagit mig tid att läsa denna tidigare?! *dumma mig*


Bevakar med stort fucking B! Du har gjort mig sjukt förvirrad flertalet gånger med dina kapitel, men jag tror jag fått rätsida på det hela!

Älskar din Jessica lika mycket som jag älskar Nadias Elli! Du äger också denna fina förmåga att ge dina karaktärer liv i huvet på en. Jag ser hur allt spelas upp som i en film!

Eftersom du inte skrivit om Lauras bror på ett tag trodde jag att han hade typ försvunnit ur storyn. Men neheeejdu han kom tillbaka! *happy feejs!*

Bara dags för lilla fröken och sätta sig och skriva mer, för fasiken vad bra det är! WOOPWOOP!

Lot's of lööve! // Desiree

OH MY GOD! Jag är så kär i dig nu, du skulle bara veta! :'D ♥ Vad glad jag blir med en ny följare, känn dig älskad! :3 ♥ Jo jag har inte riktigt vetat hur jag ska få in Laras bror i berättelsen riktigt hela tiden, men han har ändå dykt upp då och då, och jag håller vid samma slut som från början. AND HE'S BACK! ;P

Jo, jag har skrivit en ff liiite längre än Nadjis. ;P Men det går lite tid mellan varje kapitel, men snart är det som vanligt igen! Håller på med ett kapitel just nu! Det kommer nog upp senare ikväll/inatt. HEHE.
ÅTERIGEN SJUKT GLAD ÖVER ATT DU BEVAKAR OKEJ!? ♥

Klart jag bevakar! HUR KAN MAN INTE BEVAKA DENNA?!?!?!?! D: ♥
nyttkapitelomgomgomg!
Kvinna ge mig mer av denna jäkla förtrollande berättelse, give it tooo meeee nuuu ♥
Ps, alla heder och kärlek till dig!
(glöm förfan inte alla jävla hjärtan) ♥ ♥ ♥ ♥ :'D

Märkte såhär i efterhand att kapitlet blev väldigt långt, men de firar ju ändå jul så då tänkte jag att det får bli lite extra.. Det är ju definitivt inte lika långt som två kapitel!
Hihih. Men ja! VAR BEREDDA PÅ LÅNG LÄSNING! Älskar era kommentarer som alltid. :3 ♥

Love /Trezzan™ ♥

Kapitel 25. A Very Merry Christmas!

Jessica

25/12-1975

Herrgårdens västra flygel var till julens ära vackert smyckad i grönt och rött. Där syntes knappt de trista svarta färgerna som annars smög depressionen in i märgen på en. Kvinnan som jag tidigare kallat min mor var nu lika död utanpå som hon alltid varit på insidan, begravningen hade tagit vid för några dagar sen. Abraxas Malfoy hade talat om för oss att vi kunde bo hos honom om vi ville. Han förstod inte varför vi inte kunde gråta. Man kunde se att han gråtit, han var röd i ögonen men visade inte något tecken på att i själva verket ha gråtit under själva begravningsceremonin. Avery hade avfärdat hans gåva om att vi kunde få bo hos honom, berättat att han var sjutton och att han var myndig att ta hand om platsen. Feleria hade lämnat allt till Avery, inget till mig. Men jag var inte förvånad. Avery var favoritbarnet, även om han inte tyckt om henne någon gång efter jag fyllt elva. Innan dess var vi båda mammas renblodiga små slytherinbarn. Tillbaka till nuet.

Granen i mitten av rummet stod prydligt tre meter rakt upp men verkade ändå liten i förhållande till flygeln som var relativt stor. Runt granen åkte en grönklädd irländsk pyssling. Den åkte pulka ner med en rödklädd pyssling och spåret bestod av girlangen som hängde runt granen och såg ut som snön utanför. De senaste dagarna hade den fallit snabbt och mycket, denna juldag var mörk trots att klockan bara var tolv på förmiddagen. Avery var iväg i affärer, något jag antog hade med vår mor att göra. Även om det var vad jag antog så visste jag att det var något helt annat, den senaste månaden hade inte varit sig lik de tidigare och något Sirius sagt tidigare i höst slog mig hårt om hjärtat. Tänk om min bror faktiskt var en dödsätare, visserligen var det mörka tider, men aldrig att jag trodde något sådant om honom. Det var dock känt sen mors begravning att hon var en dödsätare men varför skulle Avery gå i hennes fotspår? Jag skakade bort tankarna och fortsatte med granen.

Jag hade lagt i en skiva i grammofonen som spelade Elvis Presleys julmusik så det var inte jätte obehagligt att stå ensam i det varma rummet med tjocka yllestrumpor och klä granen. Självklart var det kusligt att stå i det enorma huset på juldagen men jag var nästintill oberörd med Elvis ljuva stämma som sjöng i mina öron. Lara skulle inte komma förrän till kvällen och det var då vi alla hade tänkt äta och öppna alla presenter tillsammans. Alla och alla var väl lite hårt att säga eftersom det bara skulle bli vi tre, jag, Avery och Lara…
Det skulle verkligen bli roligt att vara tredje hjulet på juldagen. Sirius firade säkert med sin familj. Regulus måste verkligen älska att kunna bli bortskämd i rampljuset framför Sirius. Deras brödraskap hade inte varit starkt efter att Regulus börjat på Hogwarts. Jag hade känt hela Blackfamiljen under min uppväxt. Ingen brist alls på renblodsfamiljer i min umgängeskrets. Kunde ju knappast bero på att jag var renblod tänkte jag sarkastiskt.
”Wingardium Leviosa”, sa jag naturligt och lät julstjärnan sväva till toppen av granen. Den gyllene stjärnan lös starkt och vackert. Jag pustade hårt och fäste en hårslinga som lossnat från hästsvansen bakom örat. Presenterna under granen var som i sagoböckerna från då man var liten, de var perfekt inslagna med silkesband och fyrkantiga paket, runda paket, rektangulära paket. De låg där i en hög under granen, men en sak undrade jag fortfarande över. Var inte julen en mugglartradition? Varför i hela fridens namn firade vi renblodiga trollkarlar den? Förr brukade det alltid vara julbaler vid jul till och med. Men vi är varken kristna eller mugglare, varför firar vi jul? Jag försökte skaka av mig tanken men den vill bara inte ge sig. Som tur… Eller otur som var så anlände Avery till rummet med en hög knall och fick en rustning som stått smyckad i vitt skägg att ramla över mig. Jag skrek till och Avery grep snabbt efter sin trollstav och höjde rustningen från mig igen.
”Är du inte klar än?”, frågade Avery undrade då han såg sig om i rummet som nu var tio, kanske elva gånger mer magnifikt än innan.
”Jo jag är klar, nu får vi bara vänta på Lara!”, sa jag glatt och drog morgonrocken om mig.
”Du tycker inte att lite behagligare kläder för juldagen skall tas på?”, antydde han och synade mig upp och ner snabbt, innan han skrattade. Han hade låtit precis som far då han försökte få oss att agera respektabelt inför farmor och farfar Raven. Mormor och morfar Crouch var lite mer åt sidan att hålla sig undan sociala event. Därför hade de inte dykt upp.
”Jag är tillbaka om tjugo minuter Jess!”, ropade han då jag försvann upp till mitt rum och julkänslan och musiken försvann omedelbart, huset var lika kusligt som vanligt om än inte värre under snöovädret som arbetade sig fram ute.
Vinden ven i det två månader oanvända huset och jag tog ett stabilt tag om trappräcket och började gå uppåt. Hela sextiosju steg var det upp till mitt rum, det hade jag vetat i 10 år, sen jag lärde mig räkna. Trapporna knakade på ett sätt jag aldrig märkt dem göra förr och jag gillade verkligen inte att gå där ensam.

Jag slog hårt igen dörren till mitt rum och ställde mig mot den. Här kände jag mig i alla fall lite säker. Den vackra spegeln mumlade något till mig som jag inte orkade bry mig om och jag gick i stället över till min säng och la mig ner. Täcket var iskallt och dammigt. Rummet var äckligt kallt och kaminen hade ett par slocknade kolbitar i sig. Innan jag gått ner hade den sprakat hemtrevligt men hur hade den kunnat dö så snabbt? Jag reste mig från sängen och gick fram till den, la en hand mot murverket som skulle leda ut röken. Snabbt drog jag tillbaka handen, en äcklig känsla hade slagit mig. Kall som graven var stenen.
”Incendio”, sa jag tydligt och en stark eld flammade upp i kaminen och värmen spred sig direkt. Ljuset som invaderade rummet var hemtrevligt och med tanke på de svarta deprimerade väggarna så kändes det inte som om julen fanns här. Jag och Avery hade sovit i västra flygeln enda sedan vi kom tillbaka. Rummet bestod egentligen av två soffor i mitten. Emellan dem stod ett glasbord och en flaska med eldwhiskey. Sofforna var bäddsoffor och då granen nu stod i mitten av rummet så stod sofforna till höger om den. Jag värmde mig ytterligare några sekunder vid kaminen innan jag gick bort till min garderob. Öppnade den och sköt iväg två ”incendio’s” mot lyktorna på väggen. De lyste upp en walk-in-garderob som var lite färggladare än mitt rum. Det var inte så stort som min mor hade velat.
”Ahmen då får jag väl sätta igång då”, sa jag för mig själv.
”Du kommer vara ful i alla fall!”, ropade min spegel hatiskt då den hörde min röst och jag log smått innan jag plockade ner ett par stickade vita benvärmare och ett par gråa slitna jeans som jag tyckte väldigt mycket om. Sedan räckte jag mig efter en röd tjocktröja. Jag såg varm och mysig och julig ut. Jag log åt min spegelbild och slängde fram mitt huvud och satte upp allt hår i en tjock boll på huvudet.
”Happy Halloween!”, sjöng min spegel med ett terroriserande tonfall som försökte låta skräckinjagande. Jag skrattade och såg hur ljusen i rummen dog ut då trollstaven togs utom räckhåll för att låta magin fortsätta verka. Jag stängde dörren till mitt rum med en mjuk smäll och gick ner för de sextiosju trappsteg som var där.

Det var en bred trappa som gick upp som en spiral då man kom in i huset. På de tre våningar gick det tvåhundratjugonio trappsteg och trappstegen var lika breda som dörren på det trappsteget. Det var alltså så alla trappsteg var indelade. På första plan fanns köket i en gång intill trappan och västra flygeln och östra flygeln. På andra våningen fanns bankettsalen och mors sovrum inklusive hennes kontor på andra delen av våningen. Där fanns också konferensrum och dylika ting för hennes affärer som nu Avery skulle ta över. Tredje våningen var vinden. Det var nog en av mina favoritplatser i huset för att ingen någonsin var där och för att jag och Sirius skapade vårt eget lilla hem där uppe när vi var åtta.

Jag hade inte varit där på länge men minnena ströp mitt hjärta några få sekunder innan jag gick utanför dörren i ek och hamnade i den kalla snöbelagda trädgården som snön slutat falla i. Det var minst en meter snö i den stora trädgården och lusthuset stod ensamt dränkt i snön långt där borta med is längs hela glasen, det var ett mirakel att de inte sprack av kylan. Jag log brett och räckte mig efter en halsduk innanför dörren, jag la ner min stav innan jag virade den vita halsduken runt halsen och slängde mig i snön och rullade runt i den mjuka engelska snön.

Jag klumpade mig genom snön till baksidan av trädgården för att se fall man kunde stå under den sovande eken. Men jag möttes av något annat. Därunder eken satt en björn och morrade åt fågeln mellan dess bruna tassar.
Jag ramlade framåt i snön och såg hur den lyfte huvudet då den hörde mig. Jag fumlade i fickan efter min stav men slog mig för pannan då jag kom på att jag lagt den vid dörren.
Jag stönade högt då jag reste mig upp och såg mot björnen som hade börjat lufsa mot mig, den var mer eller mindre gigantisk och extremt hotfull. Jag vände mig om och började kravla i snön samtidigt som jag såg mig om gång på gång och för varje gång jag såg så kom björnen snabbare. Nere vid grinden såg jag hur min bror kom innanför grinden med Lara, som bar på en hel stapel av presenter med ena handen och en annan blond man.
Inte Lucius… Inte nu! Tänkte jag förtvivlat innan jag skrek. Björnen hade slagit sin tass i min rygg hårt och jag kunde inte längre kravla. De såg åt mitt håll och på mindre än en sekund var den blonde mannen hos mig och tog tag i mina armar och slängde bort mig i den tjocka snön. Jag rullade runt och såg mot honom där han fjäderlätt stod på den mjuka snön och grep tag i björnens nacke innan han vred om dess nacke. Jag flämtade förvånat då björnen gav ifrån sig ett sista jämrande innan den lamt föll ner i snön.
”JESSICA!”, hörde jag min bror skrika och på mindre en två sekunder var jag hos honom.
”Jag är okej”, sa jag och drog ett djupt andetag då jag fick tillbaka förmågan.
”Det luktar blod”, sa mannen som hade haft mig i sin famn. Jag stod nu lutad mot Avery och Lara gick fram till mannen och tog tag i hans arm.
”Lugn, jag bara påpekade det”, skrattade han mjukt och blottade lika vita tänder som Lara, som nu såg lättad ut.
”Du har tre långa skärsår på ryggen”, påpekade Avery och vi gick alla in.
”David slickade på fingrarna som hade små blodfläckar på sig och han reste förundrat på ögonbrynet och såg på mig med ett flin, jag visste inte riktigt varför jag rodnade, men det gjorde jag i alla fall. Jag sänkte blicken och lät mig stödjas av Avery.

”Vad i hela helvete gjorde du där ute?”, undrade han och släppte ner mig på en av sofforna i rummet jag ägnat hela dagen åt att dekorera.
”Jag väntade på dig och gick för att se hur eken såg ut att må.”
Avery skrattade lågmält och Lara kom in med en vit trolldryck.
”Vad är det för dryck?”, frågade jag då jag la mig på mage i soffan och Avery tvingades resa sig
”Det är ingen dryck, det är salamandermjölk, det får såren att sluta blöda och läker det snabbare”, sa hon och log sitt kritvita leende mot mig. Hennes mörkröda hår hängde över den safirblå halsduken hon bar och hon såg riktigt vacker ut.
Hon tog fram ett bandage och drog upp min tröja stillsamt och på nolltid hade hon lindat in mina skulderblad och bröst i ett fast bandage. Jag drog ner tröjan igen och ställde mig upp.
”Reparo”, hörde jag en röst bakom mig och jag hörde hur tröjan nystade ihop sig igen, jag log tacksamt mot den blonde mannen som tack och lov inte var Lucius.
”David”, sa han och sträckte fram den bleka, men fortfarande bruna handen. Jag tog tag i hans iskalla hand, och var inte ens förvånad över att han var vampyr.
”Angenämnt, Jessica.”
”Det är min bror ifall du undrar Jess”, sa Lara då hon stoppade i korken i flaskan.
”Detta var ju en trevlig kväll…”, skrattade Avery och kysste Laras hår, både jag och David stämde in i skrattet. Tills jag såg mot traven med paket som låg under den vackra granen. De verkade se glimten i mina ögon och vi satte oss alla i soffan och började leka med våra stavar som gjorde att paketen kom farandes.
”Avery”, sa jag och gav honom ett paket. Han slet som ett vilddjur på det rektangulära paketet som innehöll en gyllene låda med bokstäverna;

Twilfitt and Tatting's

Ingraverade i svart. Avery öppnade den och tog ut en lång svart kostym som absolut var lika affärsmässig som den mörkröda klädnaden vår mor alltid burit. Han log ett riktigt leende och kramade om mig.
”Den måste varit dyr!”, utropade han och jag skrattade bara tyst. Nejdå… Bara sjuhundra galleoner. Men det är ju inte mycket egentligen.

Vi fortsatte så från det att klockan var tre till dess att klockan slagit åtta. Jag hade fått en hel drös med presenter, däri en hel del från Lily, Sirius, Lara, James, Remus, till och med Valerie hade skickat en present. Bland presenterna fanns choklad, kläder, smycken till trollstaven, en bok om de irländska mytologierna och massor av annat. Det chockade mig att jag fått en present till David då jag själv inte köpt något åt honom. Han var precis som en i familjen och jag kunde lägga märke till de hungriga blickarna han gav mig då och då. Precis som förut rodnade jag gång på gång när jag märkte hans stirrande.

Vi satt framför eldstaden i rummet. Värmen som spred sig värmde mig där David hade sin kalla arm bakom min nacke. Han luktade dyr parfym och jag märkte hur han sneglade mot mig då och då. Det var sent och lågorna i elden dansade sövande. Jag höjde min stav och mumlade en formel Lily lärde mig innan vi gick på jullov. Flöjtspel började låta ur min stav och lågorna fick mer liv. Där framför mig flög svarta vålnader över elden och det såg till en början vackert ut men när elden plötsligt försvann i tomma intet och hela rummet föll i mörker så blev jag rädd.
”Vad hände?”, undrade Laras ljuva stämma.
”Jag vet inte..”, sa jag snabbt innan jag fort skickar iväg en formel för att elden ska börja spraka hemtrevligt igen men det funkar inte.
”Äsch, jag gjorde någon formel. Vänta så hämtar jag mer ved”, sa jag och reste mig upp och mumlade Lumos Maxima. En glob med blåliknande ljus spred sig i rummet och det såg ut som en stjärnklar himmel. Jag gick iväg till en dörr i rummet som ledde till en källare med ved. David kom fram till mig plötsligt.
”Jag hjälper dig bära”, sa han bara och öppnade dörren. Jag rodnade igen och jag kunde inte förstå varför. David tände istället sin stav och vi gick ner i den kusliga vedkammaren. Jag skyfflade upp tre eller fyra träkubbar i famnen och räckte över till David, men han stod bara still.
”Du är så otroligt…”, började han och i skenet från hans stav såg jag hur hans röda ögon var som fixerade vid mig. Han la en hand under mitt hår och höll den försiktigt om min nacke. ”Vacker.” Jag tog bort hans hand och log mot honom utan att rodna denna gång, jag gick uppför trappan med ett leende på mina läppar. Varför hade jag inte fallit för honom? Jag hörde hans steg bakom mig och jag log diskret.
”Jag har faktiskt pojkvän.”


_____________________________________

TACK FÖR ERA KÄRLEKSFULLA KOMMENTARER MINA KÄRA! Det ger mig verkligen inspiration till att fortsätta skriva. Hoppas inte kapitlet var för långt.

Tack till era underbara kommentarer; Conflate, Elzyii, johhana, Winny Geasley, GinnyForever, sanna1324567, Hanlio och så klart Desiree!

NI GÖR MIG UNDERBART GLAD! ♥
(Speciellt om jag får en lång kommentar. Hihi! ♥)

JAAAAA!!!! Älskar det nya kapitlet!!! ♥ ♥ ♥
Ojoj, hur många "älskare" har Jess nu egentligen? Eller säger David det där bara för ... ja, blodets skull (det låter väldigt brutalt, jag vet) ... ? Jag hoppas på det.
Jessicas "älskare": Sirius (♥), Lucia (håll dig borta) och David (... du kan också hålla dig borta bara för att jag vill att det ska bli Sirica ).
ÄLSKAR DINA KAPITEL BFEUWFBWEJFGW FORTSÄTT SKRIVA ANNARS DÖR JAG NU SKA JAG GÖRA NÅT SOM JAG INTE GJORT PÅ LÄNGE:

LÄSKIGT HUS LÄSKIGT HUS RÄTT ÅT MORSAN HON SKA VARA FÖREVIGT DÖD DOM SKA INTE BO PÅ MALFOY MANOR DET ÄR BRA DET JAG DÖR JAG DÖR JAG DÖR JAG EXPLODERAR JAG EXPLODERAR FYFARAO VILKET LÄSKIGT HUS LAVERY SKA INTE FÖRSTÖRAS DAVID SKA HÅLLA SIG BORTA TROTS ATT HAN VERKAR SNÄLL JAG DÖR JAG DÖR JAG EXPLODERAR AV
Jag tror att jag dog

Iaf, tack så mycket för att du skrev det längre, det var mega-kul!!!! ♥ ♥

Nytt kapitel! ♥

Måste säga att det kändes sjukt wierd att läsa om julen nu mitt i sommaren, haha men det vart endå lite mysigt (endast 5 månader kvar juuu till jul!)

Tänk om min bror faktiskt var en dödsätare, visserligen var det mörka tider, men aldrig att jag trodde något sådant om honom. Det var dock känt sen mors begravning att hon var en dödsätare men varför skulle Avery gå i hennes fotspår? Jag skakade bort tankarna och fortsatte med granen.

Nej han är inte det, jo det är han. Nej, jo! Men han är snygg, då kan det få vara okej? Avery, gör bara inget dumt nu! Snälla snälla, gaaaah you'r killing me with this feeeels! D: D: ♥

”Ahmen då får jag väl sätta igång då”, sa jag för mig själv.
”Du kommer vara ful i alla fall!”, ropade min spegel hatiskt då den hörde min röst och jag log smått innan jag plockade ner ett par stickade vita benvärmare och ett par gråa slitna jeans som jag tyckte väldigt mycket om.

HAHAHA wtf?! Speglar på väggen ska vara snäll och säga fina saker! Typ skratta för mig själv åt din spegel!

”Du är så otroligt…”, började han och i skenet från hans stav såg jag hur hans röda ögon var som fixerade vid mig. Han la en hand under mitt hår och höll den försiktigt om min nacke. ”Vacker.”

ÅH soo cheesey! haha xD but I love it! :3
Men Jess är Siruis så du skulle bara våga göra nått!! D:

Du skriver som sagt så jäkla bra att man faller som in i storyn. Kändes som man var med hela tiden, när björnen kom fick jag fan puls! OMG! Nä du underbara människa! Mina ord är som sagt för mesiga, om du kunde komma in i mitt huvud istället då du! Lövelövelöve ♥

Zuperduperbra som vanligt Trezz!
Är återigen avundsjuk på dig som kan skriva så jäkla bra, själv håller jag ju fortfarande på och typ, övar upp mig lite.
Längtar tills jag också har skrivit typ två-tre ff:ns och fått lite "hår på bröstet" (Nu har jag typ som pottskallen i sista filmen, en mesig liten rand) tyckte det här var jätte bra!

Jag gillar Avery (Fast jag håller inte med om att han är snygg, USH) Men jag gillar honom för att han blir en sån gullig dödsätare sen i framtiden... *Nicka Nicka* och för mig gör det i hellskotta ingenting alls om kapitlet blir långt, DET ÄR JU SNARARE ÄNNU BÄTTRE!!!
DET = MER LÄSNING.
OCh det tycker vi ju vääääldigt mycket om,
ja jag iallafall ^:^

*Kommer jag här som en liten besserwisser* Tror faktiskt att du menar irländsk pyssling, inte irisk.
*Blir normal igen*
Jessica, sluta falla för varenda kille du träffar! Sirius is your one and only, förstått? Skärp dig!