Hogwarts Armé: Rollspelet

"ja en aning, men jag kan ju inte tvunge henne att säga något" sa Cara och skakade sen på huvudet "nej inte egentligen om du inte är tankeläsare, men nej jag gillar att ha någon att prata med" sa hon leende och nickade sen "jag är glad för det, men folk brukar undvika Slytherineleverna." sa hon och la huvudet på sned "jag var riktigt arg för att Richard kysste mig och var på väg ner till uppehållsrummet, när jag hörde din musik och stannade, musik lugnar alltid ner mig" sa hon leende

-Sant. Alec log lite snett.
-Men han får väll inte bara kyssa dig? Inte så att han äger dig eller något. Eller? Alec tystnade.
-Men du, jag blir glad av att veta att du blir glad av musik.

"precis" sa hon och blev sen allvarlig "nej där av örfilen. Men han tror av nån anledning att han gör det. Jag förstår inte varför han tror det, men du såg ju själv hur han var" sa Cara lite irriterat men log sen "ja den muntrade upp mig. Den var riktigt glad och vacker" sa hon

Alec log.
-Han såg ganska chokad när du slog honom. Men som han beter sig var han värd det. Jag är riktigt imponerad att du vågade. Jag är för feg för att slå till folk även om dom borde få en örfil. Alec tittade ner i golvet och log.

"det borde han inte vara. Han borde förstått att jag inte gillar honom, jag tycker inte om folk som tror att de äger mig eller ja bara kysser mig" sa hon surt och skrattade sedan "det är inte fegt att inte slå folk, jag är bara extrem så oroa dig inte över det. Sen om du nu vill lära dig det får du öva eller helt enkelt bli tillräckligt arg" sa Cara roat

-Saken är att jag kan inte bli arg. Du kan slå mig, mobba mig, ha sönder min gitarr, Allt jag gör är.. Inget. Jag står och tar emot allt. Jag kan helt enkelt inte bli sur eller arg. Visst jag kan bli besviken och så men inte arg.

Cara såg förvånat på honom "du har nog din bristningsgräns med. Man måste bara hitta den, eller så hoppas man att man inte hittar den. Men du får kanske lära dig det, man ska inte bara stå och ta imot om någon är elak mot en" sa hon och skrattade "nu låter jag som en sann Slytherinelev" sa hon roat

-Livet är för kort för att man ska gå omkring och vara sur på andra. Alec tittade på Cara.
-Visst jag har varit sur en gång. Inget jag vill leva om det. Så jag tar emot skiten och sen skriver jag eller ritar av mig. I svåra fall spelar jag gitarr. Alec log och fortsatte.
-Du låter inte som en Slytherinare. Du låter som Cara.

Cara skrattade lite "det är väll klart man ite ska vara att hela tiden, det tjänar inget till. Bättre och visa korta stunder som med Richars att man kan bli arg så de förstår. Men de är väll också en Slytherin grej. Du vill inte hamna längst ner på statuslistan" sa hon och nickade sen "det låter klokt, jag brukar göra cirkusgrejer" sa hon och skrattade sen "ja kanske det, jag är väll ingen äkta Slytherin utan en Cara" sa hon roat

-Precis. Bara för att man sätts in i olika saker betyder inte det att man måste vara så. Man ska vara sig själv. Svarade han med tankarna långt borta.
-Men vad awesome att du också har hittat saker som lugnar ner dig. Och så Log Alec