PRS Lupple & Medi

" Men Halo. Tänk om poolen typ äter upp mina ben?" Frågade han. Självklart förstod han på någon nivå att det var fullständigt omöjligt.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Dorian du är 500 år gammal. Äter upp dina ben? Du är löjlig."

Han suckade tyst och lutade huvudet mot hennes axel och skrattade till. " Ja lite löjlig kanske. " Flinade han ärligt.

"Det är okej att vara löjlig. Det är nyttigt ibland att vara löjlig.." Sa hon och smekte hans huvud.

Han skrattade lågt och såg på henne. " Jo jag misstänker det. " Viskade han och kysste henne mjukt. " Nåväl. Jag har i alla fall forskat ordentligt på ämnet. " Förklarade han stolt och kysste henne igen.

Hon skrattade till igen och såg på honom.
"Det är bra." Viskade hon och nickade sedan igen.

Han log roat och smekte henne över kinderna. " Frukost tills oss båda. " Log han och tog sig ur hennes vingar varsamt och slängde på sig ett par mjukisbyxor och gick ned för att ordna frukosten.

Hon fnittrade och satte på armbandet och kom efter honom efter att tagit på sig en pyjamas.
"Sen vill jag ha kaffe."

Han såg på henne när hon kom ned. " Älskling. Jag skulle ju gå upp med frukosten till dig. " Flinade han men kysste henne ömt. Serverade henne en tallrik med flingor och mjölk. En väldigt sockrig sort. Som var bra efter att man gett blod, enligt Alexander.

Hon såg på honom och log svagt.
"Vill du att jag går upp då?" Frågade hon och vände på sig.
"För jag kan göra det."